tag:blogger.com,1999:blog-83248963972845177532024-03-20T04:53:12.383-07:00GoodmorningspotJonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.comBlogger293125tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-17303681276903747942010-03-09T22:37:00.000-08:002010-03-09T22:43:11.675-08:00BloggflyttHej! <br /><br />Jag håller på och byter till en wordpressblogg på adressen: <a href="http://jwiksten.wordpress.com ">jwiksten.wordpress.com </a><br /><br />Allt gott<br />JonathanJonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-39245427979224382942010-03-02T22:34:00.001-08:002010-03-02T22:34:26.212-08:00Handling talar högre än ord<a href="http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=204465">http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=204465</a>Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-21777555874451914392010-02-15T23:47:00.000-08:002010-02-20T07:52:02.682-08:00Bibelsyn - historiskt kritisk forskningDen historiskt kritiska forskningen har jag ofta hört omnämnas med rädsla och misstro. Framförallt i evangelikala sammanhang. Jag tror att detta är en irrationell fruktan. <br /><br />Jag respekterar kreationister, men jag tror inte själv att jorden nödvändigtvis skapades exakt som Genesis beskriver.* Jag respekterar även vetenskapskritiker. Vetenskapens sanningsanspråk bygger på att resultaten och teorierna är öppna för kritik, dock stängs kanalerna för sådan kritik ofta av en dogmatisk kanon. (En kanon som försvaras med en fromhet som jag minst sagt kan bli avundsjuk på.) Kort sagt, även vetenskap kan bli en religion och som religion har vetenskapen väldigt rackliga sanningsanspråk. Bibelvetenskap är ett infekterat område från många håll men jag tycker ändå att den kan lära oss väldigt värdefulla saker om bibeln.<br /><br />Börjar man med texterna i Tanak (den kristna bibelns gamla testamente) ser jag dem som ett väl valt urval från det judiska folkets, och de omkringliggande folkens historia samt en berättelse om det judiska folkets relation med Gud. Det Judiska folket välsignades med många stora profeter och detta lämnade en brokig och mångfaseterad textflora bakom sig. Hela Tanak kan inte läsas på samma sätt, det finns profetiska såväl som poetiska texter i Tanak och en vers ur höga visan har kanske i ett sammanhang föga sprängkraft, där en vers ur Jesaja kan blåsa oss ur stolen. Och vice versa! <br /><br />Vilken vetenskaplig relevans man kan ge texterna i Tanak kan man diskutera, men jag tror att alla böckerna är fulla av goda poänger. Ta till exempel berättelsen om babels torn eller skapelsen. Vetenskapligt sett har dessa inte stor relevans men andligt sett talar de om för oss vad som händer om vi drabbas av hybris och vilka vi är som människor (skapade till Guds avbild, i grunden goda och oändligt älskade). Spelar det någon roll om Gud skapade världen på sju dagar eller inte? Nej, det tycker jag inte. (Det spelar roll att Gud hade kunnat göra det, Gud är allsmäktig.) Men, det viktigaste budskapet är Guds kärlek till oss och att vi har en spegelbild av Gud i oss.<br /><br />Den babylonska fångenskapen innebär en brytpunkt. Till exempel medförde den babylonska fångenskapen en stor dos världsbild till den judiska tankefloran. Här grundas till exempel enligt den historiskt kritiska forskningen, tanken på ett helvete. (teologer som läser detta, rätta mig om jag har fel)Denna tanke har sedan stor relevans för kristendomens utformning.. <a href="http://goodmorningspot.blogspot.com/2009/12/hades-megalomani.html#comments">tyvärr tycker jag.</a> Frågan är om det är ett nyttigt tankegods från babel eller inte? <br /><br />Jag har precis börjat nosa på vad denna forskning innebär men jag tycker att det berikar mig. Att i min relation till Kristus låta det vi kan veta om vår historia få förändra min syn på skriften och världen är otroligt värdefullt och gör att jag känner mig styrkt i min tro. Om budskapet om Kristus är sant håller det att prövas. Att pröva det är att söka sanningen och som en vis snickare sa en gång i tiden, sanningen ska göra oss fria.<br /><br /><br /><br />*Speciellt som man kan se spår av två separata skapelseberättelser i texten, och detta är två av flera (som jag fått lära mig, kan dock inte på rak arm ge exempel). Jag tycker att det är värdefullt att se även Johannesprologen som ett slag av skapelseberättelse (har ingen aning hur detta rimmar med traditionell läsning).Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-23027780162433102922010-02-15T23:44:00.000-08:002010-02-17T09:31:27.292-08:00Bibelsyn - Tanak och breven<span style="font-weight:bold;"><br />Tanak</span><br />Utifrån evangelierna finns ett budskap om Tanak - lagen och profeterna (som vi slentrianmässigt kallar GT). Jesus bestyrker dessas legitimitet men för de kristna får dessa texter en ny betydelse i och med att Jesus har anspråk på att uppfylla denna lag. Samtidigt ska inte en prick av lagen förgå och personligen tycker jag att jag allt mer fångas av relevansen i Tanak. I breven framkommer det att all skrift är inspirerad av Gud och till nytta för undervisningen (2 Tim 3:16-17). Tänk på att detta skrevs innan breven och evangelierna kanoniserades (innan en standard för vilka texter som skulle vara med i bibeln fanns) den skrift som är inspirerad av Gud, enligt brevet är alltså Tanak. <br /><span style="font-weight:bold;"><br />Brevens</span> egen auktoritet vilar endast på dem själva och på kanoniseringsprocessen, egentligen en ganska racklig källa. Däremot kan de vinna auktoritet genom att bekräfta och förnya budskapet från Tanak och genom att förklara evangeliet. Men om breven anser jag ändå att deras budskap, precis som med budskap från andra mänskliga skrifter, måste prövas som budskap från Gud. Däremot är de som text väldigt välprövade av kristen tradition, dock kan denna ha missat något, eller inducerat en läsning i oss som inte är riktig (vilket även gäller bibelställen med högre auktoritet). Traditionen är oftast till stor hjälp, utan den skulle kristendomen vara en mycket mindre religion (kvalitativt), men ibland står traditionen i vägen för oss och ett sådant exempel är historiskt kritisk forskning.<br /><br />Fortsättning följer...Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-85724022293513016192010-02-15T23:19:00.000-08:002010-02-15T23:43:58.410-08:00Bibelsyn - evangeliernaVarför ska vi bry oss om en religion som är 2000 år gammal? Varför ska vi bry oss om en skrift som är tvåtusen år gammal eller äldre? Jag fick den frågan i en blogg-kommentar för några dagar sen, men blev konfronterad med frågeställningen också i det verkliga livet. Vi hade evangeliet som kurslitteratur och mina kursare kommenterade att de tyckte att det var fruktansvärt tråkig läsning. Jag förstår dem, för en som inte har en relation eller en nyfikenhet på vem Gud är måste detta vara otroligt tråkig läsning. Men för oss som tror på Kristus är detta antagligen den närmaste källan till information om Gud vi kan tänka oss, näst efter vår egen erfarenhet. Därför tänkte jag skriva lite hur jag ser på bibeln. <br /><br />Min bibelsyn är ett hop-plock av tradition, tolkning, historiskt kritisk bibelvetenskap och egna funderingar runt de bibelställen som jag läst. För jag har inte läst hela bibeln ännu, och även de ställen som jag läst förekommer mig nya från tid till tid. Just nu är jag på Ezechiel. <br /><br />Det viktigaste i bibeln anser jag vara evangelierna och framförallt Jesu direkta undervisning. Denna tycker jag framkommer klarast och bäst i bergspredikan, Luther tyckte att man borde lära sig romarbrevet utantill, jag tycker att bergspredikan vore det bästa alternativet. <a href="http://exegetiskteologi.blogspot.com/2007/07/treenigheten-och-joh-11_21.html">Detta ser jag som det absolut sannaste i en relativ värld.</a> Det kanske är naivt av mig, men så är det. <br />Jag har svårt att se hur något annat kan bli lika absolut, inte ens andra bibelställen.Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-20404675618559939542010-02-11T05:07:00.001-08:002010-02-11T05:17:26.420-08:00Gud den enda konstantenPå mitt inlägg Hybris rasar debatten vidare (okay kanske en överdrift, men det finns två nya kommentarer där i vilket fall) och en fråga som Vinter/Olof tog upp var ifall jag ser Gud som den enda absoluta konstanten.<br /><br />Jag kan inte se Gud som något annat än den enda absoluta konstanten. Samtidigt kom jag nu att tänka på att detta tankesätt begränsar Gud, korrigering, jag ser Gud som mer än den enda absoluta konstanten. Allt annat som verkar konstant ser jag som mest logiskt att se som utgående från Gud. Jag ser inte hur något som inte utgår från Gud kan ses som hållbart. Jag ser det inte som hållbart att lita på något annat än Gud. Detta skapar en rad problem, hur är det med Ondska till exempel, om Gud är det enda absoluta, hur ser man då på att Ondskan verkar konstant? Spontant skulle jag svara att Ondska maximalt kan ses som att Gud verkar vara frånvarande. Ondskans kan existera i den mån att Gud har gett oss möjlighet att välja bort Gud i en mer eller mindre absolut utsträckning. <br /><br />Hur tacklar man Jesus om Gud är den absoluta konstanten? Jag måste nog svara med motfråga: På vilket sätt är Gud inte Jesus och på vilket sätt är Jesus inte Gud?<br /><br />För att någonting ska vara värt att tro på, det vill säga lita på, måste det utgå från Gud. För att något ska vara konkret, existerande och något som kan gå att räkna med måste det utgå från Gud, utan Guds vilja kan inget finnas till.Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-86863716977732609712010-02-09T00:18:00.000-08:002010-02-09T09:36:42.827-08:00NattvardenIbland känner jag att jag tar emot nattvarden för sällan. Kanske en åkomma från mina frireligiösa dagar eller något. I vilket fall kom jag att tänka på en sak när jag tog nattvard. <br /><br />Det finns mycket symbolik i att dela mat och dryck. En symbol som jag tycker mycket om är den om måltidens gemenskap, genom att dela bröd och vin blir vi en kropp, kristi kropp, där guds ande är det flytande blodet och brödet, köttet dess lemmar. Samtidigt är nattvarden öppen och alla kan ta del i den. <br /><br />Åtminstone i många Lutherska kyrkor runt om i världen och många gånger i katolska kyrkor är alla, teoretiskt och ofta i praktiken välkomna att delta, utslagna, dissidenter, präster och lekmän, till och med rika och mäktiga. Alla blir vi en kropp och till och med dem vi inte kan stå ut med blir en del av oss. Kontrasten blir så stor till den tomhet det är att inte vara del av denna kropp.Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-16797678834990496522010-02-03T00:02:00.000-08:002010-02-03T00:15:39.811-08:00PapalagiKropotkin var en rysk tänkare och vetenskapsman aktiv runt sekelskiftet och som riktade kraftig kritik mot den vantolkning han såg av Darwins teorier. Han menade att samtida forskare i allt för hög grad fokuserade på arternas kamp och kritiserade dem för att allt för lättvindigt acceptera Thomas Hobbes (en brittisk statsvetare som skrivit Leviathian, ett försvar för statens förtryck i syfte att hålla fred) teori om allas krig mot alla. <br /><br />Kropotkin skriver istället om tekniskt enkla samhällen som regleras av ett högt utvecklat socialt system av samarbete, snarare än lagar för att möjliggöra rättvis konkurrens mellan individer. Kropotkin skrev verket "Inbördes hjälp" om just denna teori. Jämfört med andra statstänkare är det en otrolig frihet att läsa Kropotkin. Trots att han själv, såvitt jag vet, var ateist, har han en människosyn som ligger mycket närmare min jämfört med de kristna tänkarna som exempelvis Hobbes. <br /><br />Att läsa Kropotkin för tankarna till syndafallet som en konsekvens av civilisationen. För dem som lever i samklang med naturen är behovet av frälsning kanske inte lika akut. Samtidigt drar jag mig till minnes den fantastiska skriften <a href="http://www.bokus.com/b/9173745189.html">Papalagi : tal av söderhavshövdingen Tuiavii från Tiavea</a> där en till kristendomen omvänd stamhövding från ett naturfolk kritiserar det kristna europa, samt visar en otrolig teologisk insikt. (Ursäkta min reklam, men den är verkligen värd 36 kronor!) Kristendomen har en relevans även för naturfolken, men deras livsstil har kanske i ännu högre grad en relevans som förebild för oss som kristna i den rika världen.Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-9917791788353230752010-02-01T23:19:00.000-08:002010-02-01T23:46:04.322-08:00Hybris<a href="https://www.blogger.com/comment.g?blogID=8324896397284517753&postID=971095071171462182">Hela detta inlägg är en replik på Vinters svar på mitt förra inlägg.</a><br /><br />Egentligen är det alltid fel att anklaga någon för något överhuvudtaget. Under alla omständigheter. Även min anklagelse om Hybris är ett uttryck för Hybris*, speciellt som jag lider av åkomman i högre grad än du (Vinter)<br /><br />Du hänvisar däremot till din tro på människan som den högsta moraliska auktoriteten. (Kan jag förstå dig så?) Jag håller helt med om att det är fullständigt irrationellt att tänka sig straff-frihet för ledare som Kim och Robert, som verkligen inte sköter det jobb de är tänkta att sköta.<br /><br />I den verklighet jag förhåller mig till finns det däremot en allsmäktig Gud, och i slutändan är det det enda jag tror på. I min verklighet blir det lika befängt att tro på ett moraliskt riktigt rättsväsende eller att man skulle kunna ta lagen i egna händer och döda en person. <br /><br />Hybris kommer in i Bilden på grund av min tro att Gud förbjudit oss att döda. Makten att bestämma vem som dör eller lever tillfaller Gud och det är därför vi gör orätt när vi tar ett liv, oavsett hur många människor den vi mördar har tagit i sin tur. Lagen om öga för öga och tand för tand är för evigt vederlagt av Jesus Kristus som istället säger till oss att älska våra fiender. Vi tar oss makt som egentligen är Guds när vi straffar en annan människa på något sätt. Ibland tvingar oss omständigheterna att försöka reformera en person som till exempel inte slutar stjäla eller skada andra människor, ibland också att isolera den personen. Men jag tror inte att det tjänar något till att straffa en annan människa, det leder i slutändan bara till än mer brottslighet. <br /><br />Detta blir inget samhälleligt problem, det finns en världslig makt som också har Guds auktoritet för att upprätthålla Guds lag. Min poäng i det förra inlägget är att myndigheter är rättfärdiga när de gör sitt jobb och upprätthåller Guds lag. Problemet för oss som kristna uppstår när lagen tvingar oss att göra saker som inte står i linje med Guds lag, att älska vår nästa som oss själva och Gud över allt. <br /><br />Alla länders lagar tvingar oss i någon mån att bryta, eller gå runt denna lag. Alla länder bryter mot Guds lag. Detta innebär inte att vi ska försöka mörda ledarna, trots att de enligt principen om öga för öga och tand för tand förtjänar döden.** Vårt ansvar är mycket mer att inte vara blinda trostjänare och marionetter som bara gör som ledarna säger. Vårt ansvar är istället att lyda på ett fullkomligt sätt genom att agera enligt Guds lag och älska vår nästa även när detta går emot den eller en annan konvention. <br /><br />Tack för ditt svar, det förde mina egna tankar vidare. Påpeka gärna självmotsägelser och kommentera svaret, jag är intresserad av dina synpunkter. <br /><br />*Reinfeldts regim är exempelvis ansvarig för att landsförvisa människor till Irak och Afghanistan där det råder krig och missär. Att prioritera sitt eget folks ekonomi framför andras rätt till liv skulle jag också säga är en form av passivt mord. Även denna anklagan är förstås irrelevant och ett uttryck för Hybris även den.<br /><br /><a href="http://www.ne.se/lang/hybris">**hy´bris (grek.), i den antika grekiska världen beteckning för sådant övermod som försökte överskrida gränsen mellan gudar och människor; okunskap om individens plats i världsordningen. </a>Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-9710950711714621822010-01-25T14:59:00.000-08:002010-01-25T15:34:21.176-08:00Kristen och lagolydig?<span style="font-weight:bold;">När jag började läsa stadskunskap trodde jag inte att jag skulle behöva diskutera bibelfrågor som jag också brottas med för egen del. Idag på ett seminarium funderade vi på om en kristen alltid ska följa lagen? </span><br /><br />När jag läser evangelierna och breven kan jag ibland tycka att det känns som att både laglydighet och olydighet har gott stöd i bibeln. Men jag vet inte om jag tycker att de två olika perspektiven säger emot varandra. <br /><br />Redan från början finns det krafter i samhället som vill sätta dit Jesus. Ändå säger Jesus till Pilatus, en av samhällets yttersta företrädare att hans makt kommer från ovan (Från kejsaren eller från Gud?)Joh 19:11. Flera av brevtexterna längre fram i Bibeln (till exempel Titus 3:1) ger en bild av att Överheten, i detta fall de romerska myndigheterna, är tillsatta av Gud för att regera över människorna. <br /><br />Samtidigt finns <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Dubbla_k%C3%A4rleksbudet">Guds lag</a>, profeterna, Jesu undervisning och Apostlarna. Hur ska man förhålla sig till om den undervisningen står emot sekulär lag?<br /><br />Är myndigheterna tillsatta av Gud är de tillsatta att regera på Guds uppdrag och ansvariga inför Gud. I och med att Gud är den legitimitet deras styre vilar på (ur ett kristet perspektiv) är Guds lag den lag de är tillsatta att upprätthålla. Stiftar de sekulära myndigheterna lagar som går emot Guds lag, då går de emot den auktoritet de fått av Gud. Denna överhet upphör då att vara överhet av Gud och därmed är det inte fel att agera emot lagar som går emot Guds lag* (Luk 10:27)<br /><br />Står människors lag emot Guds lag kan vi inte lyda människor mer än Gud. (Apg 5:29)Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-30635758676886812912010-01-21T01:01:00.000-08:002010-01-21T01:05:06.983-08:00PausTerminstart och en massa nya tankemässiga in-puts. Just för tillfället har jag svårt att hitta tid för att skriva. Men jag funderar väldigt mycket. Främst funderar jag just nu på:<br /><br />1. Vad kan man som kristen tro på utom Kristus, det kristus lär ut och alternativt det apostlarna lär ut?<br />2. Hur ska man som kristen förhålla sig till makten?<br /><br />Jag är tacksam om ni som läser mig vill dela med er av era tankar runt detta,<br /><br />fridens<br /><br />JonathanJonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-17224098164975114122010-01-07T03:31:00.000-08:002010-02-11T05:32:33.682-08:00Wir sind kirche"Aufgabe der Kirche ist es, den Menschen zu dienen und dadurch Gott die Ehre zu geben." - <a href="http://www.wir-sind-kirche.at/content/index.php?option=com_content&task=blogcategory&id=8&Itemid=16">Wir sind Kirche</a><br /><br />Fritt översatt<br />"Kyrkans uppgift är att tjäna människorna och därigenom ge Gud äran" - Wir sind Kirche (Vi är Kyrka)<br /><br />En volontär- kollega till mig hade en t-shirt med texten don't go to church - be it. Fascinerande nog gjorde den texten en del av eleverna, personalen och volontärerna som deltog vid bibelskolan där vi jobbade, upprörda. Men är det inte det kyrkan handlar om, det är ingen byggnad eller organisation, kyrkan är viJonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-20385254828793592672009-12-29T01:38:00.000-08:002009-12-29T01:57:41.273-08:00PS 146<a href="http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=198130">Jag läste Magnus Malms krönika i dagen</a><br /><br />Den fick mig att fundera, vem tillåter vi bestämma i våra liv? När jag läser evangelierna och tanak framträder en bild av en Gud som säger att den hierarki och maktstruktur vi bygger upp är en illusion där vi i själva verket alla är lika ansvariga, lika maktlösa, lika beroende inför Gud. Där framträder en uppmaning att fundera, att reflektera över om det <a href="http://www.youtube.com/watch?v=gLBE5QAYXp8">vi blivit lärda</a>. Det som skolorna, marknadskrafterna och politikerna försöker lära oss om vad som ger oss människovärde och trygghet är lögner. Sanningen är denna:<br /><br />Ps 146:2<br /> Jag vill prisa honom så länge jag lever,<br /> lovsjunga min Gud så länge jag är till.<br />Ps 146:3<br /> <strong>Lita aldrig på mäktiga män,<br /> människor som ingen hjälp kan ge.</strong><br />Ps 146:4<br /> De ger upp andan och blir jord igen,<br /> då går deras planer om intet.<br />Ps 146:5<br /> <strong>Lycklig den som har sitt stöd i Jakobs Gud<br /> och sätter sitt hopp till Herren, sin Gud.</strong><br /><br />Makten och äran är Herrens, i evighet! Herren kallar dig! "Följ mig!"<br /><br /><object width="425" height="344"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/sqUDU77pbj0&hl=sv_SE&fs=1&"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/sqUDU77pbj0&hl=sv_SE&fs=1&" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="425" height="344"></embed></object>Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-16090647609552862502009-12-27T08:35:00.000-08:002009-12-27T09:49:35.560-08:00JullovsläsningNu under julen blev jag lite trött på att bara läsa kurslitteratur och hittade två små och högst vinklade böcker om antroposofin skrivna av pingstpastorn Sigvard Svärd. Jag vet inte så mycket om antroposofin, mer än att deras skolor verkar sympatiska och att kung markattas mat är god. Således hade jag en ganska bra bild av antroposoferna och tänkte väl mest att de var välvilliga flummare som hittat ett par korn. <br /><br />Sigvard Svärd levererade en annan bild. Han skrev att han under flera år följt antroposofernas verksamhet i Järna och läst allt han kommit över om antroposoferna och genom att exempelvis gå tillbaka till grundaren Rudolf Steiners skrifter, som enligt Svärd hålls mycket högt av antroposoferna än idag. <br /><br />Sigvard Svärds två böcker "den antroposofiska människosynen" och "meditation och magi inom antroposofin" målar upp antroposofin som en mer eller mindre pseudovetenskaplig religion byggd på ett hopplock av andliga idéer som flukturerat i kristendomens periferi. (både inåt och utåt tål att tilläggas) Idéer som Steiner sen kombinerade med ett par tidsenliga bruna* idéer och lite "östlig" andlighet. Detta är väl kanske inte jättekonstigt och det vore intressant att veta hur antroposoferna applicerar vetenskaplig metodik på sina excersiser, men man måste antagligen vara invigd för att få reda på det** <br /><br />Nåväl nåväl, det slutar inte riktigt där. Svärds allvarligaste anklagelser slutar inte där utan börjar med den starka ockultistiska strömningen inom antroposofin. Svärd definierar aldrig vad som menas med ockultism, åh andra sidan vet jag inte om Steiner gör det heller. <a href="http://ne.se/ockultism">NE skriver såhär</a><br /><br />Jag har en medfödd aversion mot ordet ockultism som antagligen grundar sig i min Lutterska uppfostran, den är närmast instinktiv och tar sig uttryck i att saker som jag associerar med ockultism (förutom en del bättre konst av någon anledning) fyller mig med samma känslor som jag har till exkrement och köttbuljong. För utom att jag känner ett visst äckel inför det vet jag inte mycket om ockultism och kan inte säga att jag bryr mig särskilt mycket om någon annan andemakt än Guds Heliga Ande, därför bryr jag mig inte heller om vad den eller den "ockultisten" pysslar med, det är inte min sak att dömma eller ens bedömma. Ville bara klargöra det innan jag kommer till min poäng. <br /><br />I läsandet av Svärds böcker om antroposofin träder för mig en tydlig skillnad fram mellan antroposofin, som har anspråk på att vara en vidareutveckling av kristendomen, och den kristendom jag anser mig företräda. Konstigt nog tar inte Svärd upp denna. Antroposofin liksom den mesta andligheten egentligen handlar om prestation, att uppnå vetskap om andliga ting.. jada jada jada. Jag tycker att man kan kalla det en strävan efter självförverkligande. Kristendomen som jag ser den är diametralt motsatt*** Den kristne, till skillnad från antroposofen, kallas att försaka sig själv, att bära sitt kors, att dö för att kunna leva.**** Vi får av Jesus veta att om vi söker ska vi finna och det som finns att finna finns hos Gud, andliga mysterier för den som följer Jesus är bara bländverk. Nu kanske du undrar vad det egentligen är för skillnad på dessa två? Skillnaden ligger i vad vi gör i praktiken. Antroposofen kallas inåt, till fördjupad kunskap om sig själv och andliga mysterier. Men den som försöker förverkliga sig själv kommer aldrig att nå sitt mål, den enda som kan förverkliga oss är Kristus! Den kristne kallas ut i världen, för att Jesus först har älskat oss kallas nu vi att älska inte bara Gud utan vår nästa och oss själva.<br /><br />Nu har jag bara läst Svärds beskrivning av Antroposofin men ingenstans nämns några referenser till ett socialt engagemang så som det bibeln kallar till***** Om denna skillnad inte framträder tydligt är det ett dåligt budskap för kyrkan och något vi borde jobba på. Någonting som jag av hjärtans lust vill jobba på, hakar du på?<br /><br />Nåd och frid gott folk<br /><br />(Som vanligt är jag hemskt tacksam för kommentarer, jag vet uppenbarligen inte vad jag pratar om och du vet säkert bättre, om du inte är nazist förstås för då kommer jag att radera dina kommentarer, vet hut!)<br /><br />* Läs nationalsocialistiska, Steiner verkar enligt Svärd inte ha varit jätteförtjust i människor med fel hudfärg, osagt vad antroposofer tycker idag. Jag blir inte så förvånad att till och med stora ockultister visar sig vara barn av sin tid. <br />** Min grundhållning mot hemlighetsmakeri, speciellt vad gäller andliga grupper, är att hemlighetsmakeri är ett säkert tecken på att hemlighetsmakarna inte har ett jota att komma med. <br />*** Blir det en dubbelnegation? Det är menat som en förstärkning. Jag fiskar feedback här gott folk. <br />**** Matt 16:24-28, Joh 3:1-21<br />***** 1 John 4:19-21, Matt 5-7Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-69801645785577853662009-12-23T06:27:00.000-08:002009-12-23T06:29:29.332-08:00Dessa dagarNu om dagarna sitter jag mest och skriver hemtenta. Därför blir det inte så mycket skrivande här. Försöker hitta någon bra metod för att kunna lägga upp bilder från COP15 mötet på bloggen. Men det dröjer.. håll till godoJonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-86226546754560378972009-12-19T08:51:00.000-08:002009-12-19T09:56:43.397-08:00En Gud jag kan predikaMitt förra inlägg var en mil långt. Jag ber om ursäkt men jag tror det behövdes. Det var ändå en uppgörelse med vad som blivit lite av en knäckfråga för mig. Beklagar också att jag inte hunnit skriva på ett tag. Jag har haft bättre saker för mig bara ;)<br /><br />När jag upptäckte att jag inte längre kunde tro att Gud kunde tillåta människor att bli evigt straffade i helvetet upptäckte jag något nytt och något som jag saknat. En Gud jag kan predika. Jag tror att Jesus gärning var bestämd att rädda alla och i det upplever jag en befrielse i att tro att Gud är godare än vi kan förstå. <br /><br />Inte heller tror jag att helvetet är nödvändigt för att Gud eller Jesu gärning ska bli förminskade eller för att vi ska kunna känna hopp inför ett liv efter detta. Däremot tror jag att den kristi kropp som inte predikar skräck inför en helvetesdom mycket kraftfullare kan predika Guds rike här på jorden.<br /><br />Tvärt emot konstens alla regler har jag sen ett par år läst bibeln rakt av från perm till perm och har nu kommit fram till klagovisorna. Under hela tiden har jag bett om Guds vägledning och det har inneburit många fantastiska upplevelser (och naturligtvis ett par perioder av tristess, krönikeböcker får inte många poäng av mig). Det som verkligen sticker ut i denna läsning är en sak. Vikten av att lita på Gud. Den senaste berättelsen som fångade mig var den om Ebed Melech i kapitel 39 vers 15-18 som blir räddad just för att han satte sin lit till Gud.<br /><br />Även dagar som denna när det är svårt att tänka sig en mörkare utgång är Gud att lita på. Gud är inte beroende av politikers makt eller pengar. Guds planer är högre än våra planer och Guds vägar är högre än våra vägar. Därför är det inte naivt att lita på Gud utan oändligt mycket naivare att inte göra det. Jesus kommer med frälsningen och med räddningen, när Jesus får frågan hur många gånger man ska vara beredd att förlåta säger han inte att man ska förlåta något en gång utan istället att förlåtelsen inte har någon sista gång. Det är en Gud jag kan tro på och predika.<br /><br />När, dagar som denna, politikernas girighet, svaghet och inkompetens, deras bristande vilja, fallnande tro och felaktiga prioriteringar blir allt för uppenbara kan vi se att dessa människor inte är värda vår tillit. Den enda som är värd att lita på är Gud och bara hos Gud finns räddningen från den ondska som präglar vår samtid.<br /><br />Det betyder inte att jag inte tror att vi har ett ansvar för vårt handlande, det tror jag i allra högsta grad att vi är och jag tror att vi kommer att få ta konsekvenserna av våra handlingar inte minst för att det ser ut som att vi kommer få simma till jobbet vid någon punkt inom de kommande decennierna. Men jag tror att vi kan lita på att om vi litar på Gud kommer Gud att visa oss nya vägar in i sitt rike. Sätter vi däremot vårt hopp till den här världens korrupta ledare tror jag inte att det finns någon möjlighet för oss att undkomma översvämningarna.<br /><br />"Även om världen går under idag ska jag plantera ett äppelträd idag" Jag tror att vårt hopp nu ligger i att bygga nya, hållbara strukturer efter de anvisningar som Gud och goda andliga förebilder givit oss och en värld som inte styrs av Kungar eller politiker utan genom Guds försyn (Sam 8)Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-47387870257845931592009-12-05T02:16:00.000-08:002009-12-05T03:56:11.532-08:00Hades-megalomani<p>Det här inlägget handlar om att brottas med en traditionell bibelläsning och därför tar jag först upp hur jag förstått en aktuell tappning av en traditionell läsning och sedan mina problem med densamma :)</p><p><strong>Det finns några frågor</strong> jag brottas med i min Gudsbild. En av dessa frågor är till exempel: Hur kan en God Gud tillåta så mycket hemskheter? Speciellt en allsmäktig sådan. Att säga att det beror på att vi har valt att ha det så, och att Gud egentligen inte alls har så mycket att göra med hemskheterna i världen räcker en bit på vägen. Fördelen med det svaret är att man genom att välja det gör det omöjligt för sig att skylla allt ansvar på Gud. Just nu är jag mest inne på att det inte ens är vårt fel som individer, utan tvärtom maktens herrar (och numera, ett fåtal, damer) som är orsaken till hur allt är ställt och därmed ansvariga för det inför Gud. Men det är en annan historia. </p><p>När man ser vilka möjligheter en del människor får bara för att de flesta människor hålls i slaveri. När man ser hur orättvis världen är det lätt att tvivla på att Gud är rättvis. Det svar som ligger närmast till hands när vi vill få ihop den motsägelsen är att peka på livet efter detta och säga att de människor som lever fett på andras bekostnad, de kommer att få sitt straff då och de andra sin belöning. Tittar man på Jesu undervisning verkar det också finnas ett visst stöd för den tolkningen. Jesus talar om både straffets gehenna och ett Guds rike. Ett rike där den förste ska bli sist och den siste först. Så långt allt väl.</p><p><strong>Jag tror att</strong> vi alla har prioriterat väldigt fel i våra liv. Jag själv har gått förbi människor som behöver min hjälp många gånger, av olika skäl, men egentligen sällan för något giltigt skäl. Om någon till exempel är så hungrig att denna någon sätter sig på gatan och tigger, då borde jag som medmänniska inse att det kanske är viktigare att köpa en smörgås till denna person än att jag kommer i tid till jobbet. En gång är ingen gång visst, men detta är ett exempel på en felprioritering som jag gjort många gånger, och det finns många många fler.</p><p>Jesus utmanar oss att om vi vill göra något för honom ska vi göra det för de människor som ingen bryr sig om. Om någon ber om bröd skulle bara en ond människa ge hen en sten och det är bara ett område där vi rent krasst samlar på oss skuld. Lika illa är det när vi baktalar våra vänner, kollegor eller medmänniskor. Jesus säger att den som kallar någon idiot förtjänar att kastas i det brinnande Gehenna. </p><p>Rannsakar vi oss själva kommer nog de flesta av oss till slutsatsen att vi inte är speciellt goda människor, att vi ofta kommit till korta och att vi knappast är förtjänta av Guds kärlek och Guds rike. Det är här förlåtelsen kommer in. Vi förtjänar ett straff för alla våra överträdelser, och säkert av evig karaktär och syndens lön är döden. Ändå inger oss Jesus hopp. Om vi tror på honom ska vi inte gå under, vi skall förlåta våra medmänniskor inte bara en eller två gånger utan så ofta de sårar oss och på samma sätt får vi be Fadern om att förlåta oss. I vår självförnekelse och genom att hjälpa oss att erkänna vårt absoluta beroende av Gud kan Gud ändå skapa en bro för gemenskap med Fadern, det absoluta goda. I Kristendomen tänker vi oss att det krävdes ett pris för att sona världens skuld till Gud för alla våra överträdelser och att det priset är betalt för alla som vill ta emot Fadern, genom Jesu död och uppoffring på korset. </p><p><strong>Men vad händer då med dem som inte vill tro? </strong>Om räddningen från det straff vi rättmätigen förtjänar är beroende av vår tro, vår tillit till Gud och denna tro i sin tur är beroende av att vi låter den växa i våra liv (Jak 2:24 ff) ställs ett krav på oss att vi ska välja Gud. Ett genomgående aktivt beslut att försöka gå den väg Gud stakat ut och låta Gud leda oss tillbaka då vi misslyckas. Vad händer i så fall med dem som inte vill välja Guds gemenskap. Det vore grymmt av Gud att tvinga på sin närvaro i människors liv om de inte vill vara i Guds närvaro.</p><p>Den traditionella läsning som jag vill göra upp med, och som jag växte upp med (medvetet eller omedvetet) erbjuder ett ganska skrämmande svar på denna fråga. Väljer man inte Gud väljer man motsatsen. Väljer man inte det absoluta Goda väljer man istället det absoluta onda. Evig fångenskap på en plats av evig plåga styrd av Guds motsatts, en ängel avfallen i despoti och uppror mot den enda goda auktoriteten. Läser man till exempel trettonhundratalspoeten Dante får man en färgstark version av detta helvete serverat för sig. Där de onda människorna som på olika sätt syndat mot Gud och inte fått Guds förlåtelse plågas på grymma sätt. Jag tycker inte att detta resonemang håller och jag tycker inte heller att det motsvarar den bästa bibelläsningen. </p><p><strong>Gud ger oss enligt denna läsning ett ultimatum. Antingen väljer vi Gud och försöker leva i tillit och som Gud vill - Eller så dömmer vi oss själva till evig plåga. Jag vet inte om jag håller med om att det är speciellt gott och det stämmer inte riktigt med min Gudsbild heller. </strong></p><p>Den Gud jag i min tro har lärt känna är inte en Gud som ställer ultimatum. Den gode herden lämnar inte de nittionio fåren för att hitta det hundrade som sprungit vilse för att låta de sextiofyra som sprungit bort medans han letade, svälta ihjäl i vildmarken. Istället har jag lärt känna en kärleksfull Gud som inte tål ondskan, men som är så full av barmhärtighet att de mest brutna av oss är de Gud älskar mest.<strong><br /></strong></p><p>Den traditionella läsning jag växt upp med förväntar sig att jag ska tro att en rättvis, god och allsmäktig Gud inte kommer att lyckas rädda de flesta av oss. De flesta människor är inte kristna i någon bemärkelse, vi är en stor minoritet, men ändå en minoritet. Det innebär att de flesta människor inte accepterat den Jesus som vi känner, (åtminstone inte i den form vi känner) som frälsare och därför kommer att dömmas till evig plåga. </p><p>Om vår räddning är beroende av detta val och Gud är rättvis måste i så fall detta val vara rättvist. Gud kan allt, Gud skulle kunna ge alla människor en rättvis möjlighet att välja hans gemenskap och kärlek istället för denna hotande eviga plåga. Däremot ifrågasätter jag starkt om vi människor är kapabla att uppfatta det. För det första har vi en bild av kyrkan, kristendomen, kristus och Gud som vi måste göra upp med och som kommer att vara i vägen för oss i detta val. För det andra kan vi inte förstå Gud och därför kan vi inte förstå vad vi väljer. Jag själv har upplevelsen av att fatta ett beslut vid en tydlig punkt i mitt liv att jag vill följa Kristus, och jag kan ärligt säga att jag inte visste vad jag gav mig in på. </p><p>Detta val innebar en revolution, men inte från en dag till en annan och fortfarande upptäcker jag bitvis vad det är för tro jag valt. Fortfarande är anledningen till att jag fattade just detta beslut beroende av mina föräldrars tro. Det var ett val och jag såg mig fri att välja båda utgångar men var det ett rättvist val? Tyvärr måste jag erkänna att en av anledningarna att jag valde Gud var rädsla för fördömmelse. Först i efterhand har jag fått lära mig att rädsla är en väldigt racklig grund att bygga sin tro på. Det val jag fattade var egentligen bara ett första val i en lång rad av beslut där Jesus mig var och varannan dag uppenbarar sig och säger: Här är jag, detta är vad jag står för, följ mig. </p><p>Ibland följer jag och ibland misslyckas jag och får be Gud om hjälp att hitta tillbaka till det liv Gud vill att jag ska leva. Inte heller verkar villkoren vara så konstanta utan bit för bit lär jag mig vad som är nyttigt och vad som är skadligt, och väldigt ofta är jag fruktansvärt duktig på att lura mig själv att det som jag för stunden vill göra kanske inte alls är så fel som jag egentligen vet att det är. Dessa ögonblick kan vara väldigt svåra att skilja från saker jag trott vara fel men som Gud sen visar mig ur sitt perspektiv. (Men också det är en annan historia)</p><p><strong>Vad är egentligen ett rättvist val? </strong>Jag har vänner som tvingats delta i kyrkliga sammanhang sen barnsben, växt upp med en väldigt destruktiv kristen lära och sedan som vuxna lämnat kyrkan. Har de fått ett rättvist val? Är Gud rättvis om han dömmer dem men låter mig bli räddad. Jag som haft de flesta av mina bästa vänner inom kyrkan, nästan hela livet och som fick vara barn i en kyrka som för det mesta var varm och välkomnande.</p><p><strong>Jag får inte den traditionella läsningen och min Gudsbild att gå ihop</strong> och därför har jag börjat överväga andra svar på de frågor jag diskuterat här. Jag ska försöka skriva ett inlägg snart om alternativa förklaringar. Att göra det nu skulle bli alldeles för långrandigt. Däremot blir jag hemskt tacksam för konstruktiv kritik runt mina funderingar. Också att få hjälp med att pröva detta mot det bibeln säger. </p><p>Fridens gott folk :)</p><p>Ps: Mycket inspiration för detta inlägg kommer från Fredrik Ivarssons blogg Senapsfrön </p>Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-18248750654707204632009-12-02T00:48:00.000-08:002009-12-02T00:55:54.302-08:00Uppdatering<p>Hej!</p><p>Sitter och funderar på ett nytt logginlägg just för tillfället, men väntar på att inspirationen ska infinna sig i lagom tid till att jag har en ledig stund för att bara skriva. </p><p>Igår kom decemberutgåvan av tidningen Anti ut och jag har gjort en del av illustrationsarbetet och försökt agera bildredaktör. Har ni missat den så finns den på tidningen-anti.se</p><p>Fredriks Ivarssons blogg <a href="http://fredriki.wordpress.com/2009/11/27/helveteslaran-dekonstruerad-domen-del-4/">Senapsfrön </a> gav mig lite nya infallsvinklar i en eller annan fråga. Den rekommenderas starkt.</p><p>Nu ska jag gå och hämta en bok om ekonomi i mellanöstern, morgonte och frukost</p><p>Nåd och Frid gott folk</p>Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-48696309039204233542009-11-27T14:48:00.000-08:002009-11-27T15:20:25.630-08:00Lär sig mänskor nånsin nått?<p>Sanktioner, subventioner, tullar, protektionism, nationalekonomi, min pappa är starkare än din pappa, du får inte vara med och leka för du är inte en av oss, min är längre än din.</p><p>Uppenbarligen klarar inte ens de förtroendevalda av att krypa över sandlådskanten. Ta EU till exempel. Ju närmare man tittar på vad organisationen sysslar med ju tydligare framträder bilden av en förvuxen herrklubb där alla som inte redan är med får kalla handen och ett kallt: "gick du på den lätta?"... Utom farsgubben förståss...</p><p>Under tiden kan man bara tacksamt pusta ut över att vara född i sandlådan och låta bli att kika över kanten. Gräset på andra sidan är allt annat än grönt. </p><p>Vad ska man tro när de fina orden bara är en kuliss. Fårpälsen som visade sig dölja något hiskeligt mycket fulare än en varg. När de andra barnen erbjöds ett finger trodde de att de skulle få en hand till slut. Vad fick de? Varför? För att sandlådan var för trång eller för att de stora barnen inte ville tappa kontrollen. Finns det något bättre skäl?</p><p>Hade det varit så hemskt om vi fick diktera villkoren för våra egna liv? Om vi inte erkände någon auktoritet utom Guds och Samvetets lag, vad kunde hända? Skulle det oundvikligen leda till mer tandgnisslan? Eller var det rätt som Orwell sa, att vi skulle klara oss rätt okay om vi bara fick leva själva? Är det naivt att tro att människor är goda? Är det naivt att tro att människor är okay? Är det okay att vara naiv?</p><p>Är det naivt att tro att en snickarson från nån avlägsen håla klarar biffen? </p><p>Att höra om maktens herrar (för det är mest herrar) och deras rävspel skulle nog få mig att känna mig rätt hopplös. Att rå om sin egen bakgård kan väl vara okay, men inte om det innebär slutet för miljontals människor. Oavsett hur vi gör kommer regnet en dag att falla och skölja bort det som är ont. Om det är slutet vet jag inte, men korthus håller inte hur länge som helst. Jag läser en kurs just nu där vi går igenom alla handelsavtal och ockersystem som upprätthåller den skeva maktbalans som råder i världen. Den kursen får mig att fundera om någonting kan vara värt det pris vissa tvingas betala för det sätt vi lever på.</p><p>I Jeremia 39:15-18 får Jeremia ett budskap till en man som lever i Jerusalem, till Etiopiern Ebed- Melech. Jerusalem har mött undergången och alla utom de allra fattigaste släpas iväg som fångar till ett främmande land. Men Jeremia kommer till Ebed-Melech med ett budskap. Ebed- Melech och hans familj ska klara sig. Ebed-Melch litade på Gud och undgick därför konsekvenserna av kung Zidkijas högmod. </p><p>För mig som lever i en tid präglad av Sarkozys och Browns högmod känns det som ett positivt budskap. Det är kanske naivt och barnsligt att lägga allt ansvar på Gud, men jag är hellre naiv än desillusionerad, hellre en dåre än en marionett. </p><p>Får man tro den där snickarsonen är det så vi ska tro, villkorslöst och naivt. Som Barn helt enkelt. </p><p><br /></p>Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-53395839572212748142009-11-14T13:15:00.000-08:002009-11-16T15:50:13.013-08:00Räddning<p>Det förra inlägget handlade lite om Johannesevangeliets 15 kapitel där liknelsen om vinstocken finns. Jag reflekterade lite mer över den:Vår strävan leder ingenstans. Det är bara genom att rota oss stadigt i Kristus (Joh 15) och hämta vår andliga och fysiska näring hos Gud (Ps 121:1-2) som vi kan åstadkomma något. Inte ens då kan vi göra det av vår egen kraft, utan genom Guds kraft i oss. Det är Gud Nåd som frälser (Nåden med stort N)* Vi lever och vi förströstar på Gud (förhoppningsvis) och förtröstan kan bara bli fullständig när vi inser hur fullkomligt beroende och utlämnade var och en av oss är till Guds nåd**</p><p>Tron innebär att försaka vår tilltro till oss själva. Det innebär att vi säger till Gud, oss själva (och alla andra för den delen) att vi inte klarar det själva. Jag kan inte leva så som Gud skulle önska att jag lever, jag kan inte göra ett enda hår på mitt huvud grått eller svart, (inte permanent i alla fall) jag kan inte rädda mig själv från konsekvenserna av mina handlingar. Jag kan inte göra någonting, inte av egen kraft. Gud kan använda oss till mycket, allt Gud vill och vi tillåter Gud att göra, men allt det är gåvor och frukter av nåd.*** </p><p>Tron innebär att försaka vår tilltro till oss själva. Istället för att lite på mig själv finns möjligheten där. Istället för självtillit kan jag lita på Gud och tryggt förtrösta på att Gud vet bäst, tryggt förströsta på att Gud har en plan. Tillit är försakelsens kärna samt dess udd. Förströstan på Fader, Son och Helig Ande, tre i En. Vi kan inte räcka till själva. Vi är inte ens tillräckliga för oss själva och hur ska vi då kunna vara tillräckliga för medmänniskor, samhälle.. eller för Gud? Vår egen kraft räcker inte för att rycka oss själva undan ett välförtjänt straff** Att tro att vi skulle kunna det är naivt, farligt och fullständigt irrationellt. Lika irrationellt, och naivt är det att tro att någon annan skulle betala priset åt oss. Men det senare är korsets dårskap. (1 kor 1:18-21)</p><p>Ibland har jag oerhört svårt att tro att jag skulle vara räddad undan någonting. Tillvaron är fruktansvärt tröstlös. Varje dag hör jag om krig, svält, omänskliga förhållanden, övergrepp och misshandel. Jag själv famlar i något slags halvt ordnat kaos där jag bara kan hoppas på att överhuvudtaget få leva till imorgon och jag gör saker som jag vet är fel, som jag inte vill göra, men som jag ändå gör! Trots att jag ser alla världens orättvisor pinsamt tydligt fastetsade på min näthinna gör jag långt ifrån mitt bästa för att åtgärda dem. </p><p>Att tro att det finns någon räddning är fruktansvärt naivt och dåraktigt.Ändå upplever jag att Jesus sträcker ut handen till mig och säger "ta min hand och våga ta steget, våga göra det jag vill, våga se människor med mina ögon en stund, men framförallt, våga lita på mig." Även om jag inte räcker till själv och helt säkert är på väg käpprätt åt helvete.**** Ändå hör jag tydligt en röst, som har ekat de senaste tvåtusen åren, viska:</p><p><em>"Jag fixar det"</em></p><p><br /></p><p>*Inte den billiga nåden som blir en ursäkt för att göra saker jag vet att jag inte borde göra (Kommentar till oss som läst Bonhoeffer) utan den dyra nåden som kostar oss allt. </p><p>**Spontant tänker jag att Gud är rättvis och barmhärtig, men övervägande barmhärtig. Vore inte Gud barmhärtig i första hand skulle vi alla vara rätt rökta. (Rätta mig om resonemanget inte håller)</p><p>***Nu pratar jag om det som är gott. Allt annat kan vi mycket väl klara av av egen kraft, jag gör det dessvärre ofta och gärna, häromdagen hänföll jag till exempel åt lite sjukt självisk konsumism.</p><p>**** Det här inlägget kanske är lite mörkt på sina ställen, men oroa er inte för mig govänner, i själva verket är jag lyckligare än jag varit på mycket länge. Vad jag menar är att jag inte på något sätt är särskilt helig eller rättfärdig och därför skulle vara mer rökt än de flesta om det inte vore för: **<br /></p>Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-9484495814486534372009-11-09T01:56:00.000-08:002009-11-14T12:32:25.968-08:00Vi och dem - ut på djupt vattenJesus besegrar ondskan, fundamentalt. Först blir han frestad i öknen och övervinner redan där det onda. Efter det stillar han stormen och går på djupt vatten. Det är inte bara för att imponera på lärljungarna han gör det utan för att visa att han har besegrat det onda där vattnet är en symbol för djupen, det okända, det skrämmande och det onda. Vidare visar han oss vart vi måste gå ibland, ut på djupt vatten. Så shoot... here we go.<br /><br />Jesus gör en del absoluta anspråk, man kan inte tjäna två herrar, antingen Gud eller Mammon, antingen världen eller kristus. Församlingen, kyrkan mot de som står utanför?<br /><br />Jag tror ändå att en relation med Kristus innebär en fundamental, bibehållen, förändring i en människas liv (a lá galaterbrevet 2:15-21) Det är i många avseenden en fråga om liv, död och räddning från intighet. Men vad innebär det för min inställning till mina medmänniskor som inte är kristna?<br /><br />Nyckeln till gåtan tror jag ligger i att "leva i världen men inte av världen" och hur man ska förstå den principen.<br /><br />Jag förstår leva i världen som att vara en del av världen. Att bli vän med människor som inte tror för min egen skull, att engagera mig för att göra världen bättre och att försöka njuta av den gåva livet är utan att skada mina medmänniskor mig själv eller min Gudsrelation.* Det är kanske en väl frisinnad tolkning. Vad jag vill säga är att jag inte vill isolera mig från världen. Att ha icke-kristna vänner är väldans viktigt, speciellt när de flesta människor inte är kristna. Om inte annat så tror jag det är ett viktigt verktyg för att utveckla tolerans och förståelse.<br /><br /><p>Att inte leva av världen däremot tror jag handlar om vart man placerar sina rötter. I Johannes 15 talar Jesus i en liknelse om att den som blir kvar i honom bär god frukt, om att vi inte kan göra något utan Jesus i våra liv. I den mån vi försöker göra något av egen kraft leder det till utbrändhet och besvikelse, för att vi till slut kommer att inse att vi inte orkar. Det enda vi kan göra av egen kraft är att be Gud ge oss längtan och kraft att söka honom och genom att söka Gud kommer allt det andra. </p><p>Jag tror inte att vi ska isolera oss från ickekristna medmänniskor på något plan och att vi får med hjälp av vårt samvete, vårt förnuft och förståelse av skriften, att i relation till Gud bestämma vart vi kan bete oss såsom ickekristna och vart vi bör handla annorlunda. Det är svårt att ge några direkta svar (i fall där vi inte får uttalade direktiv uppifrån åtminstone) men en fingervisning kan ju vara (tänker jag mig i alla fall) att det är helt okay att gå på en fotbollsmatch (eller om man råkar ha smak, en koncert) med icke-kristna vänner men att det kanske inte är okay att hänge sig åt arbetsplatsmobbning med sina kollegor. Ni förstår vad jag menar. I vår relation till dem tror jag också att vi bör vara noga med att vara ärliga med att vi inte är förmer på något sätt. Kristna är gnidna, småsynta, mordiska, tossiga precis som alla andra, trots att vi har så mycket större skäl att inte vara det. Bara att prata om vi och dem är jobbigt, på vilket sätt är vi egentligen annorlunda?</p><p>Det enda som gör oss annorlunda är att vi har hittat våra rötter i Kristus. Det är något som jag tror att vi bör vara ärliga med det. Jesus säger att den som skäms för honom skäms han för, men det är knappast det främsta skälet Speciellt när våra icketroende vänner frågar oss hur vi hanterar allt det jobbiga i tillvaron så bör vi vara ärliga med att våra rötter är i Kristus och att det bara är där det finns kraft att hämta för den som inte orkar själv. (All respekt för icke-troende som orkar med att tackla sin vardag, jag förstår inte hur ni gör)</p><p>Syvende sisst är vi ändå bara märkliga små djur*** som kryper runt på planeten och inte riktigt vet vart vi vill och vart vi är på väg. Vi sitter i samma båt du och jag. Oavsett om du har tro som ett senapskorn eller inte riktigt kan fatta varför folk tror alls. Vi letar efter kärlek och bekräftelse och förhoppningsvis något att äta i morgon också och för min egen del är min erfarenhet att det enda.. den enda som kan förse oss med det är Gud. </p><p><strong>Ps:</strong> Som vanligt utgår jag ifrån att jag har rätt... tills någon påpekar att jag har fel. För det har jag antagligen.. statistiskt sett. En stor anledning till att jag skriver här är att jag vill lära mig och växa själv så tveka inte att korrigera mig. </p><p>*Naturligtvis vill jag mina medmänniskors bästa, men min erfarenhet är att det inte funkar att bli kompis med folk med baktanken att man vill försöka "omvända dem" eller dylikt. Därför menar jag att det är viktigt att bli kompis med folk för min egen skull, för att jag ska kunna få kompisar som inte är kristna. En god vän fick en fråga av en av sina icke-kristna vänner om min vän bara var kompis med den icke-kristna vännen för att han skulle omvända sig. Varpå min vän svarade att det inte var fallet, men att hon skulle ljuga om hon sa att hon inte skulle bli glad om den icke-kristna vännen blev kristen. (Tack Gud för kloka vänner.) </p><p>** Som Gud har gett lite mer ansvar än de andra små märkliga djuren.. djuren alltså.</p><p>(<strong>Till eventuella icke-kristna läsare:</strong> Det är inte i första ledet för att vi ska bli fler som går till kyrkan som vi vill att människor ska omfamna tron, utan för att vi tror att det är det Bästa som finns för en människa)</p><p><br /></p>Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-45759248825989219242009-11-03T12:34:00.000-08:002009-11-03T13:02:31.367-08:00Medborgarskap<p><a href="http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=191825">Jag är helt klar för att skilja kyrkan från staten</a> och staten från kyrkan. Faktiskt till den grad att jag nog skulle peppa på att säga upp mitt medborgarskap i Sverige och bli medborgare i Svenska Kyrkan istället. Hmm.. eller ja.. får fundera på det där. </p><p>Nu får jag tillfälle att blogga om Nyamko Sabuni igen, den här gången citeras hon indirekt och anmärker på att hon tycker att det är bra om kristnas inflytande begränsas i frågor som abort, jämställdhet och HBT frågor. Jag känner för att kommentera hennes uttalande. Men shoot, vart ska jag börja.</p><p>Jag börjar med en liten fråga först, varför tar hon inte upp frågor som social rättvisa eller mänskliga rättigheter? Där tror jag att folkpartiet och kyrkorna egentligen skulle ha mer att bråka om. Passa dig, annars tar jag fram <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Tofu">tofu</a>-<a href="http://www.youtube.com/watch?v=xf_hbPO6GFo&feature=related">kanonen</a>! </p><p>För det första undrar jag vilket inflytande Sabuni pratar om. Vilket inflytande är det Sabuni vill begränsa? Vilket inflytande har de "kristna"</p><p>(<em>F</em><em>örutom att vi naturligtvis egentligen är en liten judisk utbrytarsekt och därför, så som alla andra judar äger alla världens banker, och har alla politiker av dignitet, utom Sabuni (nej förlåt nu var jag elak) i vår ficka.)</em> Ser jag ett par vägar till inflytande som de "kristna" kan tänkas ha. </p><ol><li>Yttrandefrihet, den rättighet jag praktiserar just nu. </li><li>Rösträtt, den rättighet jag senast praktiserade i kyrkovalet.</li></ol><p>Sen har ju förståss <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Kg_hammar">kyrkliga ledare</a> kanske det inflytandet att de faktiskt kan påverka den allmänna opinionen. Men det kan ju förstås verklighetens folk, de <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Bert_Karlsson">vanliga sekulära svenskarna</a> också göra... påverka den allmänna opinionen.* Så nu måste jag undra. Vilket inflytande är det vår jämställdhetsminister vill begränsa?</p><p>Det enda sättet religionen kan få ökat inflytande över politiken är om fler börjar bry sig om religion. Vi lever i en demokrati, dammit. I alla fall är det det jag vill tro.</p><p>Hur demokratiskt är det att sätta munkavle på folk beroende på deras religion? Jag har hört att det är bra att tänka innan man talar. **</p><p><em><span style="font-size:85%;">*Vem vill du helst ge inflytande? Bert eller Kalle Gurra</span></em></p><p><em><span style="font-size:85%;">** Som tur är behöver ju folkpartiet inte vara rädda för att förlora min röst i nästa val, svårt att bli av med nått man aldrig haft.<br /></span></em></p>Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-72228416881650154752009-10-30T02:35:00.000-07:002009-10-30T03:54:17.335-07:00Kristen konsuments ansvar 2<p><a href="http://dadamzungu.blogspot.com/">Dada Mzungu</a> a.k.a. sMartass skrev en kommentar till det föregående inlägget. </p><p><em>"Det är inte av ditt goda som du ger åt den fattige. Det är en del av hans eget som du ger tillbaka..." - Ambrosius, tror jag</em><em><br /></em></p><p><em>Att vara född i nord är på något sätt både den största välsignelse och förbannelse man kan få.</em></p><p>Att vara född i nord är en av de största välsignelser man kan få. Det innebär att man slipper svälta, det innebär att man löper avsevärt mindre risk att bli utsatt för statligt sanktionerade kroppsstraff. (Såvida man inte är född med fel hudfärg.) Man har rätt att praktisera vilken sorts religion man vill (I alla fall de mindre jobbiga aspekterna) utan att riskera internering, stening eller andra otäckheter. Detta skall givetvis inte underskattas. <br /></p><p>Samtidigt är det en förbannelse att bo i Nord. Bara genom att leva ett "helt vanligt liv" och önska "helt vanliga saker" där man inte vill "behöva engagera sig"* stödjer man och sanktionerar massor av orättvisor. Dessutom lämnar man efter sig ett enormt ekologiskt fotavtryck (speciellt vi som flyger ibland, eller de som har bil)</p><p>Dessutom kommer den som föds i nord utsättas för en enorm konsumtionspress. Hela samhällets materiella svällande (som dessutom ses som ett självändamål**) bygger på att du som medborgare konsumerar. För att skapa tillväxt är det viktigt att du inte bara konsumerar det du faktiskt behöver. Mat, vatten, tak över huvudet. Utan också saker du inte behöver utan bara vill ha. </p><p>Det finns inget ont i att människor försörjer sig. Men i nord finns en idé om att vi inte bara bör klara oss utan att vi hela tiden måste röra oss mot något obestämt mål, en ljusare framtid där vi har ännu mer och ännu bättre. Trots det kan jag inte se hur någon annan materiell rikedom än vetskapen om att du inte kommer att behöva svälta, vara hemlös, ensam eller törstig kan göra dig ett uns lyckligare. </p><p>Ändå sysslar de flesta företag inte med att producera det vi behöver utan bara det vi vill ha. Jag hörde någon siffra som sade att två procent av Sveriges befolkning är bönder. Hur många skulle behövas för att försörja alla som bor i Sverige? 10, 15%? Hur många skulle slippa arbeta om vi kunde klara oss utan mer eller mindre onödiga saker som bil, båt, väldigt dyra bostäder, mp3 spelare, plattskärms-tv, dator, mobil. Att säga att vi skulle kunna klara att gå ner till i snitt 6 timmars arbetsdag utan att behöva göra allt för extrema avkall på materiell standard är nog inte allt för kontroversiellt. Faktum är att jag tror att allt som behövs egentligen bara är ett perspektivskifte. </p><p>Ekonomisk tillväxt kan sägas skapas genom konsumtion. För att trissa upp tillväxten behöver du enligt denna dogm bara trissa upp konsumtionen. Om alla redan har det de behöver hur trissar du då upp tillväxten? Jo genom att intala folk att de vill ha saker de inte behöver. Vad gör du sedan om folk har det de vill ha? Jo du bygger nya, bättre saker, som människor ännu hellre vill ha.</p><p>Har du märkt hur mobiltelefoner, datorer, musikspelare blir långsamma och sega med tiden, hur de ofta går sönder efter ett år eller två? Har du märkt hur det alltid kommer ut nya, snyggare, bättre modeller av sakerna du redan äger? Har du märkt att när en av dina ägodelar går sönder finns det ofta en uppsjö av prylar som fyller samma funktion fast är bättre, snabbare och snyggare på marknaden ungefär samtidigt som din gamla pryl går sönder? Det här är ingen slump utan ett nogrannt uttänkt system. Analytikern Victor Lebow antingen formulerade eller genomskådade det här redan på femtiotalet. Systemet byggdes upp för att återuppbygga Europa efter andra världskriget och fungerade uppenbarligen väldigt bra. Samtidigt leder det till en enorm konsumtionshysteri som sakta men säkert äter upp vår planets förmåga att återhämta sig.</p><p>Frågan är varför det här fungerar. Blir inte människor trötta på att köpa saker som går sönder innan de hunnit betala för sig. Blir inte människor utleda på att inte bli lyckliga trots nya ipods, ibooks eller tv-apparater? Genomskådar inte människor det här? Tydligen inte. Systemet funkar så bra, att människor inte ens väntar på att deras gamla saker ska gå sönder innan de slänger ut den otrendiga tjockteven. Trots att apparaten fungerar och fyller samma funktion som den förra åker den gamla apparaten ut. Med fruktansvärda långsiktiga konsekvenser för miljö, hälsa och människoliv. Frågan är varför? Är det så viktigt att ha en riktigt knivskarp tv bild att man är beredd att betala detta oerhört höga pris?</p><p>Anledningen är nog egentligen inte tv-bilden utan något annat. Kanske snarare middagsgästerna i lördags som kommenterade att den där tråkiga gamla tv:n inte alls passar till de nya ikeamöblerna. Klasskamraten som drypande anmärkte att det inte är lika fint att ha en vanlig dator som en macbook. Kollegorna som inte var lika uppskattande den där dagen då du hade förra årets jeansmodell, som dessutom inte var sydda i just Levis sweatshop. Anledningen att tjock-tv:n åker ut är nog snarare att den inte längre är en symbol för att du har råd. Anledningen till att det är finare att ha en macbook än en vanlig dator är att Apple gjort en våldsamt effektiv och diskret reklamkampanj som etablerar Apple som datorn för coola slackers som är värda att se upp till jämfört med torra byråkrater som använder konkurrenternas datorer och att det därför är värt besväret att skaffa sig den dyrare mac-datorn för att inte associeras med nån torr juppie vars bäst- före datum passerat. Dessutom kostar mac-datorn mer och det visar att man har råd att köpa något annat än det absolut billigaste. </p><p>Rikedom och status är som häst och kärra. Rikedom har alltid markerat status. Den som är rik har råd med finare och bättre, inte så mycket för att sakerna verkligen är finare eller bättre (det är snarare en fråga om smak och tycke) utan för att andra rika har sakerna. Rätt märke visar inte att saken är bättre utan att den är dyr och därför något ur de previlligierades värld. Det visar att du är previlligierad. Reklam och propaganda förstärker budskapet och låter dig förstå att det inte bara är bra att vara rik för att det kommer att ge dig bättre saker utan att det även kommer att ge dig fler vänner och en partner som fler är avundsjuka på att just du måste frottera dig med. För att visa rikedom används symboler, för tillfället företags logotyper. Uppenbarelsebokens 13 kapitel känns knappast mindre aktuellt:</p><p>Vers 16: <em>Vilddjuret krävde att alla - stora och små, rika och fattiga, slavar och fria - skulle bära ett tecken på högra handen eller på pannan.</em></p><p>Utan att bli domedagsprofeterande tror jag att det bästa sättet att motverka konsumtionshysteri med mera är att försöka se bortom värdsliga dimmor som vilka jeans någon har på sig och försöka se människor med Guds ögon. Vår värld behöver ett paradigmskifte, och det är så det börjar. Med att älska din nästa som dig själv och Gud över allt annat, genom att göra mot andra det du vill att de ska göra för dig. Genom att se människor, så som Gud såg oss först. </p><p>*(om du läste in en viss bitter polemik mot G Hägglund läste du rätt) </p>**Tillväxt är i praktiken en viktig aspekt av allt från nyliberalism till marxismJonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com16tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-72977770438920621942009-10-28T10:55:00.000-07:002009-10-28T11:23:18.143-07:00En kristen konsuments dubbla ansvar 1<p>Ofta slutar det med att det du äger, äger dig. Känslan av att ha något är kanske trevlig för stunden men tänk på priset för att äga något. Någon annan kanske behöver det bättre, det kanske produceras på otäcka sätt, det kanske blir mer värt för dig än din hälsa, din familj eller din Gud. För en person som äger mycket, som till exempel jag är ägandet i sig en stor fara. Det finns en fara i att låta saker få betydelse. Det du äger kanske blir så viktigt för dig att du aldrig kommer att kunna släppa taget om det och hur stor tillfredställelse kan du egentligen få av en dator, en musikspelare eller ett sjukt stort bibliotek (aha, jag ser minsann visst bjälken i mitt eget öga.. eller nått). Trevligt tidsfördriv visst, men är tid verkligen något du har så mycket av att du vill fördriva den?</p><p>För en kristen finns ett ansvar i att tänka på vad du verkligen behöver. Inte minnst för att undvika att samla skatter i himmelen. En av de sissta scenerna i filmen Schindlers list är speciellt rörande. Affärsmannen Schindler tittar på de få ägodelar han har till hands och funderar på hur många lägerfångars liv varje sak hade kunnat friköpa. På många sätt befinner vi oss i samma situation. De pengar jag betalade för datorn jag skriver på hade kunnat ge tio till femton familjer som verkligen behöver varsin get som sedan hade gett dem mjölk, eller en välbehövd nystart. När vi som kristna köper något är det något vi också behöver tänka på. </p><p>Det system som vi lever på bygger på att vi köper saker hela tiden. En av de tidiga analytikerna bakom den ekonomi vi ser som självklar idag sade:</p><p><span style="font-size:85%;"><em>Our enormously productive economy demands that we make consumption our way of life, that we convert the buying and use of goods into rituals, that we seek our spiritual satisfactions, our ego satisfactions, in consumption. The measure of social status, of social acceptance, of prestige, is now to be found in our consumptive patterns. The very meaning and significance of our lives today expressed in consumptive terms. The greater the pressures upon the individual to conform to safe and accepted social standards, the more does he tend to express his aspirations and his individuality in terms of what he wears, drives, eats- his home, his car, his pattern of food serving, his hobbies. <br /><br />These commodities and services must be offered to the consumer with a special urgency. We require not only “forced draft” consumption, but “expensive” consumption as well. We need things consumed, burned up, worn out, replaced, and discarded at an ever increasing pace. We need to have people eat, drink, dress, ride, live, with ever more complicated and, therefore, constantly more expensive consumption. The home power tools and the whole “do-it-yourself” movement are excellent examples of “expensive” consumption. - Victor Lebow</em></span></p><p><span style="font-size:100%;"></span></p><p><span style="font-size:100%;">Fundera över konsekvenserna av det här. Datorn jag skriver på just nu innehåller antagligen coltan, en mineral som utvinns i den del av kongo där det är inbördeskrig och försäljningen av denna mineral finansierar kriget. Elektronik-branschen är till sitt väsen lika blodig som diamanthandeln och kanske inte något man vill stödja i första taget. (Genom <a href="http://helapingsten.wordpress.com">bloggen hela pingsten</a> stötte jag på <a href="http://video.google.com/videoplay?docid=4473700036349997790">den här dokumentären om coltanproduktionen</a>)</span></p><p><span style="font-size:100%;">En annan konsekvens av konsumtionsekonomin är att den bygger på idén om tillväxt. För en kristen är det oerhört problematiskt. Tillväxten kräver hela tiden en större konsumtion. Vem ska stå för denna ökade konsumtion? Du som konsument naturligtvis. Att konsumera tar tid. Du måste naturligtvis sätta dig in i vilken produkt som är bäst, hitta det bästa priset, och inte minst, arbeta ihop de pengar som krävs för att du ska få konsumera. Hur tjänar du ihop dessa pengar? Genom att mer eller mindre direkt producera något som någon annan sen måste konsumera. Är du säker på att du har den tid som krävs? Tid som du kanske hellre skulle tillbringa med din familj eller din Gud. </span></p><p><span style="font-size:100%;">Ska försöka ta mig tid att skriva något om mina tankar runt den status konsumtionen i sin tur föder. </span><span style="font-size:85%;"><em><br /><br /></em></span></p>Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8324896397284517753.post-15007569662253178132009-10-26T03:26:00.000-07:002009-10-26T03:38:13.769-07:00Vill du veta på riktigt eller bara kasta paj?<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgERmFuFnl8GDHjNmNCyO5h4Lxbl49vybkFoYWvvelE3xbhUqij8VieR7zBIhEZpFDuFrLanBSBztsrXiD3EpILyiMoq9JmuPBtemknblKmn0oIb5khyphenhyphenmcOrScWn4xDS6jOlWb9GQ5TtzA/s1600-h/Fazlhamshemi.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 224px; height: 348px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgERmFuFnl8GDHjNmNCyO5h4Lxbl49vybkFoYWvvelE3xbhUqij8VieR7zBIhEZpFDuFrLanBSBztsrXiD3EpILyiMoq9JmuPBtemknblKmn0oIb5khyphenhyphenmcOrScWn4xDS6jOlWb9GQ5TtzA/s400/Fazlhamshemi.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5396854153588661810" border="0" /></a>Efter Jimmie Å:s pannkaka i Aftonbladet har den polska riksdagen "om Islam" satt igång igen för fulla muggar. Späckad av förenklade bilder som stämmer mindre med verkligheten än gubben i månen. Lite innan Åkesson trampade i klaveret inhandlade jag den här boken.<br /><br />Vill du få en översiktlig och nyanserad bild av Islam, i lättläst form, som stämmer med historisk kritisk forskning? Läs i så fall denna bok och inte det Åkesson, Ekeroth, Wachtmeister och andra strutspolemiker kastar ur sig.<br /><img src="file:///C:/Users/Jonathan/AppData/Local/Temp/moz-screenshot.jpg" alt="" />Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/10239857578658166871noreply@blogger.com0