Goodmorningspot

Bloggflytt

2010-03-09T22:37:00.000-08:00

Hej!

Jag håller på och byter till en wordpressblogg på adressen: jwiksten.wordpress.com

Allt gott
Jonathan

Handling talar högre än ord

2010-03-02T22:34:00.001-08:00

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=204465

Bibelsyn - historiskt kritisk forskning

2010-02-15T23:47:00.000-08:00

Den historiskt kritiska forskningen har jag ofta hört omnämnas med rädsla och misstro. Framförallt i evangelikala sammanhang. Jag tror att detta är en irrationell fruktan.

Jag respekterar kreationister, men jag tror inte själv att jorden nödvändigtvis skapades exakt som Genesis beskriver.* Jag respekterar även vetenskapskritiker. Vetenskapens sanningsanspråk bygger på att resultaten och teorierna är öppna för kritik, dock stängs kanalerna för sådan kritik ofta av en dogmatisk kanon. (En kanon som försvaras med en fromhet som jag minst sagt kan bli avundsjuk på.) Kort sagt, även vetenskap kan bli en religion och som religion har vetenskapen väldigt rackliga sanningsanspråk. Bibelvetenskap är ett infekterat område från många håll men jag tycker ändå att den kan lära oss väldigt värdefulla saker om bibeln.

Börjar man med texterna i Tanak (den kristna bibelns gamla testamente) ser jag dem som ett väl valt urval från det judiska folkets, och de omkringliggande folkens historia samt en berättelse om det judiska folkets relation med Gud. Det Judiska folket välsignades med många stora profeter och detta lämnade en brokig och mångfaseterad textflora bakom sig. Hela Tanak kan inte läsas på samma sätt, det finns profetiska såväl som poetiska texter i Tanak och en vers ur höga visan har kanske i ett sammanhang föga sprängkraft, där en vers ur Jesaja kan blåsa oss ur stolen. Och vice versa!

Vilken vetenskaplig relevans man kan ge texterna i Tanak kan man diskutera, men jag tror att alla böckerna är fulla av goda poänger. Ta till exempel berättelsen om babels torn eller skapelsen. Vetenskapligt sett har dessa inte stor relevans men andligt sett talar de om för oss vad som händer om vi drabbas av hybris och vilka vi är som människor (skapade till Guds avbild, i grunden goda och oändligt älskade). Spelar det någon roll om Gud skapade världen på sju dagar eller inte? Nej, det tycker jag inte. (Det spelar roll att Gud hade kunnat göra det, Gud är allsmäktig.) Men, det viktigaste budskapet är Guds kärlek till oss och att vi har en spegelbild av Gud i oss.

Den babylonska fångenskapen innebär en brytpunkt. Till exempel medförde den babylonska fångenskapen en stor dos världsbild till den judiska tankefloran. Här grundas till exempel enligt den historiskt kritiska forskningen, tanken på ett helvete. (teologer som läser detta, rätta mig om jag har fel)Denna tanke har sedan stor relevans för kristendomens utformning.. tyvärr tycker jag. Frågan är om det är ett nyttigt tankegods från babel eller inte?

Jag har precis börjat nosa på vad denna forskning innebär men jag tycker att det berikar mig. Att i min relation till Kristus låta det vi kan veta om vår historia få förändra min syn på skriften och världen är otroligt värdefullt och gör att jag känner mig styrkt i min tro. Om budskapet om Kristus är sant håller det att prövas. Att pröva det är att söka sanningen och som en vis snickare sa en gång i tiden, sanningen ska göra oss fria.

*Speciellt som man kan se spår av två separata skapelseberättelser i texten, och detta är två av flera (som jag fått lära mig, kan dock inte på rak arm ge exempel). Jag tycker att det är värdefullt att se även Johannesprologen som ett slag av skapelseberättelse (har ingen aning hur detta rimmar med traditionell läsning).

Bibelsyn - Tanak och breven

2010-02-15T23:44:00.000-08:00

Tanak
Utifrån evangelierna finns ett budskap om Tanak - lagen och profeterna (som vi slentrianmässigt kallar GT). Jesus bestyrker dessas legitimitet men för de kristna får dessa texter en ny betydelse i och med att Jesus har anspråk på att uppfylla denna lag. Samtidigt ska inte en prick av lagen förgå och personligen tycker jag att jag allt mer fångas av relevansen i Tanak. I breven framkommer det att all skrift är inspirerad av Gud och till nytta för undervisningen (2 Tim 3:16-17). Tänk på att detta skrevs innan breven och evangelierna kanoniserades (innan en standard för vilka texter som skulle vara med i bibeln fanns) den skrift som är inspirerad av Gud, enligt brevet är alltså Tanak.

Brevens egen auktoritet vilar endast på dem själva och på kanoniseringsprocessen, egentligen en ganska racklig källa. Däremot kan de vinna auktoritet genom att bekräfta och förnya budskapet från Tanak och genom att förklara evangeliet. Men om breven anser jag ändå att deras budskap, precis som med budskap från andra mänskliga skrifter, måste prövas som budskap från Gud. Däremot är de som text väldigt välprövade av kristen tradition, dock kan denna ha missat något, eller inducerat en läsning i oss som inte är riktig (vilket även gäller bibelställen med högre auktoritet). Traditionen är oftast till stor hjälp, utan den skulle kristendomen vara en mycket mindre religion (kvalitativt), men ibland står traditionen i vägen för oss och ett sådant exempel är historiskt kritisk forskning.

Fortsättning följer...

Bibelsyn - evangelierna

2010-02-15T23:19:00.000-08:00

Varför ska vi bry oss om en religion som är 2000 år gammal? Varför ska vi bry oss om en skrift som är tvåtusen år gammal eller äldre? Jag fick den frågan i en blogg-kommentar för några dagar sen, men blev konfronterad med frågeställningen också i det verkliga livet. Vi hade evangeliet som kurslitteratur och mina kursare kommenterade att de tyckte att det var fruktansvärt tråkig läsning. Jag förstår dem, för en som inte har en relation eller en nyfikenhet på vem Gud är måste detta vara otroligt tråkig läsning. Men för oss som tror på Kristus är detta antagligen den närmaste källan till information om Gud vi kan tänka oss, näst efter vår egen erfarenhet. Därför tänkte jag skriva lite hur jag ser på bibeln.

Min bibelsyn är ett hop-plock av tradition, tolkning, historiskt kritisk bibelvetenskap och egna funderingar runt de bibelställen som jag läst. För jag har inte läst hela bibeln ännu, och även de ställen som jag läst förekommer mig nya från tid till tid. Just nu är jag på Ezechiel.

Det viktigaste i bibeln anser jag vara evangelierna och framförallt Jesu direkta undervisning. Denna tycker jag framkommer klarast och bäst i bergspredikan, Luther tyckte att man borde lära sig romarbrevet utantill, jag tycker att bergspredikan vore det bästa alternativet. Detta ser jag som det absolut sannaste i en relativ värld. Det kanske är naivt av mig, men så är det.
Jag har svårt att se hur något annat kan bli lika absolut, inte ens andra bibelställen.

Gud den enda konstanten

2010-02-11T05:07:00.001-08:00

På mitt inlägg Hybris rasar debatten vidare (okay kanske en överdrift, men det finns två nya kommentarer där i vilket fall) och en fråga som Vinter/Olof tog upp var ifall jag ser Gud som den enda absoluta konstanten.

Jag kan inte se Gud som något annat än den enda absoluta konstanten. Samtidigt kom jag nu att tänka på att detta tankesätt begränsar Gud, korrigering, jag ser Gud som mer än den enda absoluta konstanten. Allt annat som verkar konstant ser jag som mest logiskt att se som utgående från Gud. Jag ser inte hur något som inte utgår från Gud kan ses som hållbart. Jag ser det inte som hållbart att lita på något annat än Gud. Detta skapar en rad problem, hur är det med Ondska till exempel, om Gud är det enda absoluta, hur ser man då på att Ondskan verkar konstant? Spontant skulle jag svara att Ondska maximalt kan ses som att Gud verkar vara frånvarande. Ondskans kan existera i den mån att Gud har gett oss möjlighet att välja bort Gud i en mer eller mindre absolut utsträckning.

Hur tacklar man Jesus om Gud är den absoluta konstanten? Jag måste nog svara med motfråga: På vilket sätt är Gud inte Jesus och på vilket sätt är Jesus inte Gud?

För att någonting ska vara värt att tro på, det vill säga lita på, måste det utgå från Gud. För att något ska vara konkret, existerande och något som kan gå att räkna med måste det utgå från Gud, utan Guds vilja kan inget finnas till.

Nattvarden

2010-02-09T00:18:00.000-08:00

Ibland känner jag att jag tar emot nattvarden för sällan. Kanske en åkomma från mina frireligiösa dagar eller något. I vilket fall kom jag att tänka på en sak när jag tog nattvard.

Det finns mycket symbolik i att dela mat och dryck. En symbol som jag tycker mycket om är den om måltidens gemenskap, genom att dela bröd och vin blir vi en kropp, kristi kropp, där guds ande är det flytande blodet och brödet, köttet dess lemmar. Samtidigt är nattvarden öppen och alla kan ta del i den.

Åtminstone i många Lutherska kyrkor runt om i världen och många gånger i katolska kyrkor är alla, teoretiskt och ofta i praktiken välkomna att delta, utslagna, dissidenter, präster och lekmän, till och med rika och mäktiga. Alla blir vi en kropp och till och med dem vi inte kan stå ut med blir en del av oss. Kontrasten blir så stor till den tomhet det är att inte vara del av denna kropp.

Papalagi

2010-02-03T00:02:00.000-08:00

Kropotkin var en rysk tänkare och vetenskapsman aktiv runt sekelskiftet och som riktade kraftig kritik mot den vantolkning han såg av Darwins teorier. Han menade att samtida forskare i allt för hög grad fokuserade på arternas kamp och kritiserade dem för att allt för lättvindigt acceptera Thomas Hobbes (en brittisk statsvetare som skrivit Leviathian, ett försvar för statens förtryck i syfte att hålla fred) teori om allas krig mot alla.

Kropotkin skriver istället om tekniskt enkla samhällen som regleras av ett högt utvecklat socialt system av samarbete, snarare än lagar för att möjliggöra rättvis konkurrens mellan individer. Kropotkin skrev verket "Inbördes hjälp" om just denna teori. Jämfört med andra statstänkare är det en otrolig frihet att läsa Kropotkin. Trots att han själv, såvitt jag vet, var ateist, har han en människosyn som ligger mycket närmare min jämfört med de kristna tänkarna som exempelvis Hobbes.

Att läsa Kropotkin för tankarna till syndafallet som en konsekvens av civilisationen. För dem som lever i samklang med naturen är behovet av frälsning kanske inte lika akut. Samtidigt drar jag mig till minnes den fantastiska skriften Papalagi : tal av söderhavshövdingen Tuiavii från Tiavea där en till kristendomen omvänd stamhövding från ett naturfolk kritiserar det kristna europa, samt visar en otrolig teologisk insikt. (Ursäkta min reklam, men den är verkligen värd 36 kronor!) Kristendomen har en relevans även för naturfolken, men deras livsstil har kanske i ännu högre grad en relevans som förebild för oss som kristna i den rika världen.

Hybris

2010-02-01T23:19:00.000-08:00

Hela detta inlägg är en replik på Vinters svar på mitt förra inlägg.

Egentligen är det alltid fel att anklaga någon för något överhuvudtaget. Under alla omständigheter. Även min anklagelse om Hybris är ett uttryck för Hybris*, speciellt som jag lider av åkomman i högre grad än du (Vinter)

Du hänvisar däremot till din tro på människan som den högsta moraliska auktoriteten. (Kan jag förstå dig så?) Jag håller helt med om att det är fullständigt irrationellt att tänka sig straff-frihet för ledare som Kim och Robert, som verkligen inte sköter det jobb de är tänkta att sköta.

I den verklighet jag förhåller mig till finns det däremot en allsmäktig Gud, och i slutändan är det det enda jag tror på. I min verklighet blir det lika befängt att tro på ett moraliskt riktigt rättsväsende eller att man skulle kunna ta lagen i egna händer och döda en person.

Hybris kommer in i Bilden på grund av min tro att Gud förbjudit oss att döda. Makten att bestämma vem som dör eller lever tillfaller Gud och det är därför vi gör orätt när vi tar ett liv, oavsett hur många människor den vi mördar har tagit i sin tur. Lagen om öga för öga och tand för tand är för evigt vederlagt av Jesus Kristus som istället säger till oss att älska våra fiender. Vi tar oss makt som egentligen är Guds när vi straffar en annan människa på något sätt. Ibland tvingar oss omständigheterna att försöka reformera en person som till exempel inte slutar stjäla eller skada andra människor, ibland också att isolera den personen. Men jag tror inte att det tjänar något till att straffa en annan människa, det leder i slutändan bara till än mer brottslighet.

Detta blir inget samhälleligt problem, det finns en världslig makt som också har Guds auktoritet för att upprätthålla Guds lag. Min poäng i det förra inlägget är att myndigheter är rättfärdiga när de gör sitt jobb och upprätthåller Guds lag. Problemet för oss som kristna uppstår när lagen tvingar oss att göra saker som inte står i linje med Guds lag, att älska vår nästa som oss själva och Gud över allt.

Alla länders lagar tvingar oss i någon mån att bryta, eller gå runt denna lag. Alla länder bryter mot Guds lag. Detta innebär inte att vi ska försöka mörda ledarna, trots att de enligt principen om öga för öga och tand för tand förtjänar döden.** Vårt ansvar är mycket mer att inte vara blinda trostjänare och marionetter som bara gör som ledarna säger. Vårt ansvar är istället att lyda på ett fullkomligt sätt genom att agera enligt Guds lag och älska vår nästa även när detta går emot den eller en annan konvention.

Tack för ditt svar, det förde mina egna tankar vidare. Påpeka gärna självmotsägelser och kommentera svaret, jag är intresserad av dina synpunkter.

*Reinfeldts regim är exempelvis ansvarig för att landsförvisa människor till Irak och Afghanistan där det råder krig och missär. Att prioritera sitt eget folks ekonomi framför andras rätt till liv skulle jag också säga är en form av passivt mord. Även denna anklagan är förstås irrelevant och ett uttryck för Hybris även den.

**hy´bris (grek.), i den antika grekiska världen beteckning för sådant övermod som försökte överskrida gränsen mellan gudar och människor; okunskap om individens plats i världsordningen.

Kristen och lagolydig?

2010-01-25T14:59:00.000-08:00

När jag började läsa stadskunskap trodde jag inte att jag skulle behöva diskutera bibelfrågor som jag också brottas med för egen del. Idag på ett seminarium funderade vi på om en kristen alltid ska följa lagen?

När jag läser evangelierna och breven kan jag ibland tycka att det känns som att både laglydighet och olydighet har gott stöd i bibeln. Men jag vet inte om jag tycker att de två olika perspektiven säger emot varandra.

Redan från början finns det krafter i samhället som vill sätta dit Jesus. Ändå säger Jesus till Pilatus, en av samhällets yttersta företrädare att hans makt kommer från ovan (Från kejsaren eller från Gud?)Joh 19:11. Flera av brevtexterna längre fram i Bibeln (till exempel Titus 3:1) ger en bild av att Överheten, i detta fall de romerska myndigheterna, är tillsatta av Gud för att regera över människorna.

Samtidigt finns Guds lag, profeterna, Jesu undervisning och Apostlarna. Hur ska man förhålla sig till om den undervisningen står emot sekulär lag?

Är myndigheterna tillsatta av Gud är de tillsatta att regera på Guds uppdrag och ansvariga inför Gud. I och med att Gud är den legitimitet deras styre vilar på (ur ett kristet perspektiv) är Guds lag den lag de är tillsatta att upprätthålla. Stiftar de sekulära myndigheterna lagar som går emot Guds lag, då går de emot den auktoritet de fått av Gud. Denna överhet upphör då att vara överhet av Gud och därmed är det inte fel att agera emot lagar som går emot Guds lag* (Luk 10:27)

Står människors lag emot Guds lag kan vi inte lyda människor mer än Gud. (Apg 5:29)

Paus

2010-01-21T01:01:00.000-08:00

Terminstart och en massa nya tankemässiga in-puts. Just för tillfället har jag svårt att hitta tid för att skriva. Men jag funderar väldigt mycket. Främst funderar jag just nu på:

1. Vad kan man som kristen tro på utom Kristus, det kristus lär ut och alternativt det apostlarna lär ut?
2. Hur ska man som kristen förhålla sig till makten?

Jag är tacksam om ni som läser mig vill dela med er av era tankar runt detta,

fridens

Jonathan

Wir sind kirche

2010-01-07T03:31:00.000-08:00

"Aufgabe der Kirche ist es, den Menschen zu dienen und dadurch Gott die Ehre zu geben." - Wir sind Kirche

Fritt översatt
"Kyrkans uppgift är att tjäna människorna och därigenom ge Gud äran" - Wir sind Kirche (Vi är Kyrka)

En volontär- kollega till mig hade en t-shirt med texten don't go to church - be it. Fascinerande nog gjorde den texten en del av eleverna, personalen och volontärerna som deltog vid bibelskolan där vi jobbade, upprörda. Men är det inte det kyrkan handlar om, det är ingen byggnad eller organisation, kyrkan är vi

PS 146

2009-12-29T01:38:00.000-08:00

Jag läste Magnus Malms krönika i dagen

Den fick mig att fundera, vem tillåter vi bestämma i våra liv? När jag läser evangelierna och tanak framträder en bild av en Gud som säger att den hierarki och maktstruktur vi bygger upp är en illusion där vi i själva verket alla är lika ansvariga, lika maktlösa, lika beroende inför Gud. Där framträder en uppmaning att fundera, att reflektera över om det vi blivit lärda. Det som skolorna, marknadskrafterna och politikerna försöker lära oss om vad som ger oss människovärde och trygghet är lögner. Sanningen är denna:

Ps 146:2
Jag vill prisa honom så länge jag lever,
lovsjunga min Gud så länge jag är till.
Ps 146:3
Lita aldrig på mäktiga män,
människor som ingen hjälp kan ge.
Ps 146:4
De ger upp andan och blir jord igen,
då går deras planer om intet.
Ps 146:5
Lycklig den som har sitt stöd i Jakobs Gud
och sätter sitt hopp till Herren, sin Gud.

Makten och äran är Herrens, i evighet! Herren kallar dig! "Följ mig!"

Jullovsläsning

2009-12-27T08:35:00.000-08:00

Nu under julen blev jag lite trött på att bara läsa kurslitteratur och hittade två små och högst vinklade böcker om antroposofin skrivna av pingstpastorn Sigvard Svärd. Jag vet inte så mycket om antroposofin, mer än att deras skolor verkar sympatiska och att kung markattas mat är god. Således hade jag en ganska bra bild av antroposoferna och tänkte väl mest att de var välvilliga flummare som hittat ett par korn.

Sigvard Svärd levererade en annan bild. Han skrev att han under flera år följt antroposofernas verksamhet i Järna och läst allt han kommit över om antroposoferna och genom att exempelvis gå tillbaka till grundaren Rudolf Steiners skrifter, som enligt Svärd hålls mycket högt av antroposoferna än idag.

Sigvard Svärds två böcker "den antroposofiska människosynen" och "meditation och magi inom antroposofin" målar upp antroposofin som en mer eller mindre pseudovetenskaplig religion byggd på ett hopplock av andliga idéer som flukturerat i kristendomens periferi. (både inåt och utåt tål att tilläggas) Idéer som Steiner sen kombinerade med ett par tidsenliga bruna* idéer och lite "östlig" andlighet. Detta är väl kanske inte jättekonstigt och det vore intressant att veta hur antroposoferna applicerar vetenskaplig metodik på sina excersiser, men man måste antagligen vara invigd för att få reda på det**

Nåväl nåväl, det slutar inte riktigt där. Svärds allvarligaste anklagelser slutar inte där utan börjar med den starka ockultistiska strömningen inom antroposofin. Svärd definierar aldrig vad som menas med ockultism, åh andra sidan vet jag inte om Steiner gör det heller. NE skriver såhär

Jag har en medfödd aversion mot ordet ockultism som antagligen grundar sig i min Lutterska uppfostran, den är närmast instinktiv och tar sig uttryck i att saker som jag associerar med ockultism (förutom en del bättre konst av någon anledning) fyller mig med samma känslor som jag har till exkrement och köttbuljong. För utom att jag känner ett visst äckel inför det vet jag inte mycket om ockultism och kan inte säga att jag bryr mig särskilt mycket om någon annan andemakt än Guds Heliga Ande, därför bryr jag mig inte heller om vad den eller den "ockultisten" pysslar med, det är inte min sak att dömma eller ens bedömma. Ville bara klargöra det innan jag kommer till min poäng.

I läsandet av Svärds böcker om antroposofin träder för mig en tydlig skillnad fram mellan antroposofin, som har anspråk på att vara en vidareutveckling av kristendomen, och den kristendom jag anser mig företräda. Konstigt nog tar inte Svärd upp denna. Antroposofin liksom den mesta andligheten egentligen handlar om prestation, att uppnå vetskap om andliga ting.. jada jada jada. Jag tycker att man kan kalla det en strävan efter självförverkligande. Kristendomen som jag ser den är diametralt motsatt*** Den kristne, till skillnad från antroposofen, kallas att försaka sig själv, att bära sitt kors, att dö för att kunna leva.**** Vi får av Jesus veta att om vi söker ska vi finna och det som finns att finna finns hos Gud, andliga mysterier för den som följer Jesus är bara bländverk. Nu kanske du undrar vad det egentligen är för skillnad på dessa två? Skillnaden ligger i vad vi gör i praktiken. Antroposofen kallas inåt, till fördjupad kunskap om sig själv och andliga mysterier. Men den som försöker förverkliga sig själv kommer aldrig att nå sitt mål, den enda som kan förverkliga oss är Kristus! Den kristne kallas ut i världen, för att Jesus först har älskat oss kallas nu vi att älska inte bara Gud utan vår nästa och oss själva.

Nu har jag bara läst Svärds beskrivning av Antroposofin men ingenstans nämns några referenser till ett socialt engagemang så som det bibeln kallar till***** Om denna skillnad inte framträder tydligt är det ett dåligt budskap för kyrkan och något vi borde jobba på. Någonting som jag av hjärtans lust vill jobba på, hakar du på?

Nåd och frid gott folk

(Som vanligt är jag hemskt tacksam för kommentarer, jag vet uppenbarligen inte vad jag pratar om och du vet säkert bättre, om du inte är nazist förstås för då kommer jag att radera dina kommentarer, vet hut!)

* Läs nationalsocialistiska, Steiner verkar enligt Svärd inte ha varit jätteförtjust i människor med fel hudfärg, osagt vad antroposofer tycker idag. Jag blir inte så förvånad att till och med stora ockultister visar sig vara barn av sin tid.
** Min grundhållning mot hemlighetsmakeri, speciellt vad gäller andliga grupper, är att hemlighetsmakeri är ett säkert tecken på att hemlighetsmakarna inte har ett jota att komma med.
*** Blir det en dubbelnegation? Det är menat som en förstärkning. Jag fiskar feedback här gott folk.
**** Matt 16:24-28, Joh 3:1-21
***** 1 John 4:19-21, Matt 5-7

Dessa dagar

2009-12-23T06:27:00.000-08:00

Nu om dagarna sitter jag mest och skriver hemtenta. Därför blir det inte så mycket skrivande här. Försöker hitta någon bra metod för att kunna lägga upp bilder från COP15 mötet på bloggen. Men det dröjer.. håll till godo

En Gud jag kan predika

2009-12-19T08:51:00.000-08:00

Mitt förra inlägg var en mil långt. Jag ber om ursäkt men jag tror det behövdes. Det var ändå en uppgörelse med vad som blivit lite av en knäckfråga för mig. Beklagar också att jag inte hunnit skriva på ett tag. Jag har haft bättre saker för mig bara ;)

När jag upptäckte att jag inte längre kunde tro att Gud kunde tillåta människor att bli evigt straffade i helvetet upptäckte jag något nytt och något som jag saknat. En Gud jag kan predika. Jag tror att Jesus gärning var bestämd att rädda alla och i det upplever jag en befrielse i att tro att Gud är godare än vi kan förstå.

Inte heller tror jag att helvetet är nödvändigt för att Gud eller Jesu gärning ska bli förminskade eller för att vi ska kunna känna hopp inför ett liv efter detta. Däremot tror jag att den kristi kropp som inte predikar skräck inför en helvetesdom mycket kraftfullare kan predika Guds rike här på jorden.

Tvärt emot konstens alla regler har jag sen ett par år läst bibeln rakt av från perm till perm och har nu kommit fram till klagovisorna. Under hela tiden har jag bett om Guds vägledning och det har inneburit många fantastiska upplevelser (och naturligtvis ett par perioder av tristess, krönikeböcker får inte många poäng av mig). Det som verkligen sticker ut i denna läsning är en sak. Vikten av att lita på Gud. Den senaste berättelsen som fångade mig var den om Ebed Melech i kapitel 39 vers 15-18 som blir räddad just för att han satte sin lit till Gud.

Även dagar som denna när det är svårt att tänka sig en mörkare utgång är Gud att lita på. Gud är inte beroende av politikers makt eller pengar. Guds planer är högre än våra planer och Guds vägar är högre än våra vägar. Därför är det inte naivt att lita på Gud utan oändligt mycket naivare att inte göra det. Jesus kommer med frälsningen och med räddningen, när Jesus får frågan hur många gånger man ska vara beredd att förlåta säger han inte att man ska förlåta något en gång utan istället att förlåtelsen inte har någon sista gång. Det är en Gud jag kan tro på och predika.

När, dagar som denna, politikernas girighet, svaghet och inkompetens, deras bristande vilja, fallnande tro och felaktiga prioriteringar blir allt för uppenbara kan vi se att dessa människor inte är värda vår tillit. Den enda som är värd att lita på är Gud och bara hos Gud finns räddningen från den ondska som präglar vår samtid.

Det betyder inte att jag inte tror att vi har ett ansvar för vårt handlande, det tror jag i allra högsta grad att vi är och jag tror att vi kommer att få ta konsekvenserna av våra handlingar inte minst för att det ser ut som att vi kommer få simma till jobbet vid någon punkt inom de kommande decennierna. Men jag tror att vi kan lita på att om vi litar på Gud kommer Gud att visa oss nya vägar in i sitt rike. Sätter vi däremot vårt hopp till den här världens korrupta ledare tror jag inte att det finns någon möjlighet för oss att undkomma översvämningarna.

"Även om världen går under idag ska jag plantera ett äppelträd idag" Jag tror att vårt hopp nu ligger i att bygga nya, hållbara strukturer efter de anvisningar som Gud och goda andliga förebilder givit oss och en värld som inte styrs av Kungar eller politiker utan genom Guds försyn (Sam 8)

Hades-megalomani

2009-12-05T02:16:00.000-08:00

Det här inlägget handlar om att brottas med en traditionell bibelläsning och därför tar jag först upp hur jag förstått en aktuell tappning av en traditionell läsning och sedan mina problem med densamma :)

Det finns några frågor jag brottas med i min Gudsbild. En av dessa frågor är till exempel: Hur kan en God Gud tillåta så mycket hemskheter? Speciellt en allsmäktig sådan. Att säga att det beror på att vi har valt att ha det så, och att Gud egentligen inte alls har så mycket att göra med hemskheterna i världen räcker en bit på vägen. Fördelen med det svaret är att man genom att välja det gör det omöjligt för sig att skylla allt ansvar på Gud. Just nu är jag mest inne på att det inte ens är vårt fel som individer, utan tvärtom maktens herrar (och numera, ett fåtal, damer) som är orsaken till hur allt är ställt och därmed ansvariga för det inför Gud. Men det är en annan historia.

När man ser vilka möjligheter en del människor får bara för att de flesta människor hålls i slaveri. När man ser hur orättvis världen är det lätt att tvivla på att Gud är rättvis. Det svar som ligger närmast till hands när vi vill få ihop den motsägelsen är att peka på livet efter detta och säga att de människor som lever fett på andras bekostnad, de kommer att få sitt straff då och de andra sin belöning. Tittar man på Jesu undervisning verkar det också finnas ett visst stöd för den tolkningen. Jesus talar om både straffets gehenna och ett Guds rike. Ett rike där den förste ska bli sist och den siste först. Så långt allt väl.

Jag tror att vi alla har prioriterat väldigt fel i våra liv. Jag själv har gått förbi människor som behöver min hjälp många gånger, av olika skäl, men egentligen sällan för något giltigt skäl. Om någon till exempel är så hungrig att denna någon sätter sig på gatan och tigger, då borde jag som medmänniska inse att det kanske är viktigare att köpa en smörgås till denna person än att jag kommer i tid till jobbet. En gång är ingen gång visst, men detta är ett exempel på en felprioritering som jag gjort många gånger, och det finns många många fler.

Jesus utmanar oss att om vi vill göra något för honom ska vi göra det för de människor som ingen bryr sig om. Om någon ber om bröd skulle bara en ond människa ge hen en sten och det är bara ett område där vi rent krasst samlar på oss skuld. Lika illa är det när vi baktalar våra vänner, kollegor eller medmänniskor. Jesus säger att den som kallar någon idiot förtjänar att kastas i det brinnande Gehenna.

Rannsakar vi oss själva kommer nog de flesta av oss till slutsatsen att vi inte är speciellt goda människor, att vi ofta kommit till korta och att vi knappast är förtjänta av Guds kärlek och Guds rike. Det är här förlåtelsen kommer in. Vi förtjänar ett straff för alla våra överträdelser, och säkert av evig karaktär och syndens lön är döden. Ändå inger oss Jesus hopp. Om vi tror på honom ska vi inte gå under, vi skall förlåta våra medmänniskor inte bara en eller två gånger utan så ofta de sårar oss och på samma sätt får vi be Fadern om att förlåta oss. I vår självförnekelse och genom att hjälpa oss att erkänna vårt absoluta beroende av Gud kan Gud ändå skapa en bro för gemenskap med Fadern, det absoluta goda. I Kristendomen tänker vi oss att det krävdes ett pris för att sona världens skuld till Gud för alla våra överträdelser och att det priset är betalt för alla som vill ta emot Fadern, genom Jesu död och uppoffring på korset.

Men vad händer då med dem som inte vill tro? Om räddningen från det straff vi rättmätigen förtjänar är beroende av vår tro, vår tillit till Gud och denna tro i sin tur är beroende av att vi låter den växa i våra liv (Jak 2:24 ff) ställs ett krav på oss att vi ska välja Gud. Ett genomgående aktivt beslut att försöka gå den väg Gud stakat ut och låta Gud leda oss tillbaka då vi misslyckas. Vad händer i så fall med dem som inte vill välja Guds gemenskap. Det vore grymmt av Gud att tvinga på sin närvaro i människors liv om de inte vill vara i Guds närvaro.

Den traditionella läsning som jag vill göra upp med, och som jag växte upp med (medvetet eller omedvetet) erbjuder ett ganska skrämmande svar på denna fråga. Väljer man inte Gud väljer man motsatsen. Väljer man inte det absoluta Goda väljer man istället det absoluta onda. Evig fångenskap på en plats av evig plåga styrd av Guds motsatts, en ängel avfallen i despoti och uppror mot den enda goda auktoriteten. Läser man till exempel trettonhundratalspoeten Dante får man en färgstark version av detta helvete serverat för sig. Där de onda människorna som på olika sätt syndat mot Gud och inte fått Guds förlåtelse plågas på grymma sätt. Jag tycker inte att detta resonemang håller och jag tycker inte heller att det motsvarar den bästa bibelläsningen.

Gud ger oss enligt denna läsning ett ultimatum. Antingen väljer vi Gud och försöker leva i tillit och som Gud vill - Eller så dömmer vi oss själva till evig plåga. Jag vet inte om jag håller med om att det är speciellt gott och det stämmer inte riktigt med min Gudsbild heller.

Den Gud jag i min tro har lärt känna är inte en Gud som ställer ultimatum. Den gode herden lämnar inte de nittionio fåren för att hitta det hundrade som sprungit vilse för att låta de sextiofyra som sprungit bort medans han letade, svälta ihjäl i vildmarken. Istället har jag lärt känna en kärleksfull Gud som inte tål ondskan, men som är så full av barmhärtighet att de mest brutna av oss är de Gud älskar mest.

Den traditionella läsning jag växt upp med förväntar sig att jag ska tro att en rättvis, god och allsmäktig Gud inte kommer att lyckas rädda de flesta av oss. De flesta människor är inte kristna i någon bemärkelse, vi är en stor minoritet, men ändå en minoritet. Det innebär att de flesta människor inte accepterat den Jesus som vi känner, (åtminstone inte i den form vi känner) som frälsare och därför kommer att dömmas till evig plåga.

Om vår räddning är beroende av detta val och Gud är rättvis måste i så fall detta val vara rättvist. Gud kan allt, Gud skulle kunna ge alla människor en rättvis möjlighet att välja hans gemenskap och kärlek istället för denna hotande eviga plåga. Däremot ifrågasätter jag starkt om vi människor är kapabla att uppfatta det. För det första har vi en bild av kyrkan, kristendomen, kristus och Gud som vi måste göra upp med och som kommer att vara i vägen för oss i detta val. För det andra kan vi inte förstå Gud och därför kan vi inte förstå vad vi väljer. Jag själv har upplevelsen av att fatta ett beslut vid en tydlig punkt i mitt liv att jag vill följa Kristus, och jag kan ärligt säga att jag inte visste vad jag gav mig in på.

Detta val innebar en revolution, men inte från en dag till en annan och fortfarande upptäcker jag bitvis vad det är för tro jag valt. Fortfarande är anledningen till att jag fattade just detta beslut beroende av mina föräldrars tro. Det var ett val och jag såg mig fri att välja båda utgångar men var det ett rättvist val? Tyvärr måste jag erkänna att en av anledningarna att jag valde Gud var rädsla för fördömmelse. Först i efterhand har jag fått lära mig att rädsla är en väldigt racklig grund att bygga sin tro på. Det val jag fattade var egentligen bara ett första val i en lång rad av beslut där Jesus mig var och varannan dag uppenbarar sig och säger: Här är jag, detta är vad jag står för, följ mig.

Ibland följer jag och ibland misslyckas jag och får be Gud om hjälp att hitta tillbaka till det liv Gud vill att jag ska leva. Inte heller verkar villkoren vara så konstanta utan bit för bit lär jag mig vad som är nyttigt och vad som är skadligt, och väldigt ofta är jag fruktansvärt duktig på att lura mig själv att det som jag för stunden vill göra kanske inte alls är så fel som jag egentligen vet att det är. Dessa ögonblick kan vara väldigt svåra att skilja från saker jag trott vara fel men som Gud sen visar mig ur sitt perspektiv. (Men också det är en annan historia)

Vad är egentligen ett rättvist val? Jag har vänner som tvingats delta i kyrkliga sammanhang sen barnsben, växt upp med en väldigt destruktiv kristen lära och sedan som vuxna lämnat kyrkan. Har de fått ett rättvist val? Är Gud rättvis om han dömmer dem men låter mig bli räddad. Jag som haft de flesta av mina bästa vänner inom kyrkan, nästan hela livet och som fick vara barn i en kyrka som för det mesta var varm och välkomnande.

Jag får inte den traditionella läsningen och min Gudsbild att gå ihop och därför har jag börjat överväga andra svar på de frågor jag diskuterat här. Jag ska försöka skriva ett inlägg snart om alternativa förklaringar. Att göra det nu skulle bli alldeles för långrandigt. Däremot blir jag hemskt tacksam för konstruktiv kritik runt mina funderingar. Också att få hjälp med att pröva detta mot det bibeln säger.

Fridens gott folk :)

Ps: Mycket inspiration för detta inlägg kommer från Fredrik Ivarssons blogg Senapsfrön

Uppdatering

2009-12-02T00:48:00.000-08:00

Hej!

Sitter och funderar på ett nytt logginlägg just för tillfället, men väntar på att inspirationen ska infinna sig i lagom tid till att jag har en ledig stund för att bara skriva.

Igår kom decemberutgåvan av tidningen Anti ut och jag har gjort en del av illustrationsarbetet och försökt agera bildredaktör. Har ni missat den så finns den på tidningen-anti.se

Fredriks Ivarssons blogg Senapsfrön gav mig lite nya infallsvinklar i en eller annan fråga. Den rekommenderas starkt.

Nu ska jag gå och hämta en bok om ekonomi i mellanöstern, morgonte och frukost

Nåd och Frid gott folk

Lär sig mänskor nånsin nått?

2009-11-27T14:48:00.000-08:00

Sanktioner, subventioner, tullar, protektionism, nationalekonomi, min pappa är starkare än din pappa, du får inte vara med och leka för du är inte en av oss, min är längre än din.

Uppenbarligen klarar inte ens de förtroendevalda av att krypa över sandlådskanten. Ta EU till exempel. Ju närmare man tittar på vad organisationen sysslar med ju tydligare framträder bilden av en förvuxen herrklubb där alla som inte redan är med får kalla handen och ett kallt: "gick du på den lätta?"... Utom farsgubben förståss...

Under tiden kan man bara tacksamt pusta ut över att vara född i sandlådan och låta bli att kika över kanten. Gräset på andra sidan är allt annat än grönt.

Vad ska man tro när de fina orden bara är en kuliss. Fårpälsen som visade sig dölja något hiskeligt mycket fulare än en varg. När de andra barnen erbjöds ett finger trodde de att de skulle få en hand till slut. Vad fick de? Varför? För att sandlådan var för trång eller för att de stora barnen inte ville tappa kontrollen. Finns det något bättre skäl?

Hade det varit så hemskt om vi fick diktera villkoren för våra egna liv? Om vi inte erkände någon auktoritet utom Guds och Samvetets lag, vad kunde hända? Skulle det oundvikligen leda till mer tandgnisslan? Eller var det rätt som Orwell sa, att vi skulle klara oss rätt okay om vi bara fick leva själva? Är det naivt att tro att människor är goda? Är det naivt att tro att människor är okay? Är det okay att vara naiv?

Är det naivt att tro att en snickarson från nån avlägsen håla klarar biffen?

Att höra om maktens herrar (för det är mest herrar) och deras rävspel skulle nog få mig att känna mig rätt hopplös. Att rå om sin egen bakgård kan väl vara okay, men inte om det innebär slutet för miljontals människor. Oavsett hur vi gör kommer regnet en dag att falla och skölja bort det som är ont. Om det är slutet vet jag inte, men korthus håller inte hur länge som helst. Jag läser en kurs just nu där vi går igenom alla handelsavtal och ockersystem som upprätthåller den skeva maktbalans som råder i världen. Den kursen får mig att fundera om någonting kan vara värt det pris vissa tvingas betala för det sätt vi lever på.

I Jeremia 39:15-18 får Jeremia ett budskap till en man som lever i Jerusalem, till Etiopiern Ebed- Melech. Jerusalem har mött undergången och alla utom de allra fattigaste släpas iväg som fångar till ett främmande land. Men Jeremia kommer till Ebed-Melech med ett budskap. Ebed- Melech och hans familj ska klara sig. Ebed-Melch litade på Gud och undgick därför konsekvenserna av kung Zidkijas högmod.

För mig som lever i en tid präglad av Sarkozys och Browns högmod känns det som ett positivt budskap. Det är kanske naivt och barnsligt att lägga allt ansvar på Gud, men jag är hellre naiv än desillusionerad, hellre en dåre än en marionett.

Får man tro den där snickarsonen är det så vi ska tro, villkorslöst och naivt. Som Barn helt enkelt.

Räddning

2009-11-14T13:15:00.000-08:00

Det förra inlägget handlade lite om Johannesevangeliets 15 kapitel där liknelsen om vinstocken finns. Jag reflekterade lite mer över den:Vår strävan leder ingenstans. Det är bara genom att rota oss stadigt i Kristus (Joh 15) och hämta vår andliga och fysiska näring hos Gud (Ps 121:1-2) som vi kan åstadkomma något. Inte ens då kan vi göra det av vår egen kraft, utan genom Guds kraft i oss. Det är Gud Nåd som frälser (Nåden med stort N)* Vi lever och vi förströstar på Gud (förhoppningsvis) och förtröstan kan bara bli fullständig när vi inser hur fullkomligt beroende och utlämnade var och en av oss är till Guds nåd**

Tron innebär att försaka vår tilltro till oss själva. Det innebär att vi säger till Gud, oss själva (och alla andra för den delen) att vi inte klarar det själva. Jag kan inte leva så som Gud skulle önska att jag lever, jag kan inte göra ett enda hår på mitt huvud grått eller svart, (inte permanent i alla fall) jag kan inte rädda mig själv från konsekvenserna av mina handlingar. Jag kan inte göra någonting, inte av egen kraft. Gud kan använda oss till mycket, allt Gud vill och vi tillåter Gud att göra, men allt det är gåvor och frukter av nåd.***

Tron innebär att försaka vår tilltro till oss själva. Istället för att lite på mig själv finns möjligheten där. Istället för självtillit kan jag lita på Gud och tryggt förtrösta på att Gud vet bäst, tryggt förströsta på att Gud har en plan. Tillit är försakelsens kärna samt dess udd. Förströstan på Fader, Son och Helig Ande, tre i En. Vi kan inte räcka till själva. Vi är inte ens tillräckliga för oss själva och hur ska vi då kunna vara tillräckliga för medmänniskor, samhälle.. eller för Gud? Vår egen kraft räcker inte för att rycka oss själva undan ett välförtjänt straff** Att tro att vi skulle kunna det är naivt, farligt och fullständigt irrationellt. Lika irrationellt, och naivt är det att tro att någon annan skulle betala priset åt oss. Men det senare är korsets dårskap. (1 kor 1:18-21)

Ibland har jag oerhört svårt att tro att jag skulle vara räddad undan någonting. Tillvaron är fruktansvärt tröstlös. Varje dag hör jag om krig, svält, omänskliga förhållanden, övergrepp och misshandel. Jag själv famlar i något slags halvt ordnat kaos där jag bara kan hoppas på att överhuvudtaget få leva till imorgon och jag gör saker som jag vet är fel, som jag inte vill göra, men som jag ändå gör! Trots att jag ser alla världens orättvisor pinsamt tydligt fastetsade på min näthinna gör jag långt ifrån mitt bästa för att åtgärda dem.

Att tro att det finns någon räddning är fruktansvärt naivt och dåraktigt.Ändå upplever jag att Jesus sträcker ut handen till mig och säger "ta min hand och våga ta steget, våga göra det jag vill, våga se människor med mina ögon en stund, men framförallt, våga lita på mig." Även om jag inte räcker till själv och helt säkert är på väg käpprätt åt helvete.**** Ändå hör jag tydligt en röst, som har ekat de senaste tvåtusen åren, viska:

"Jag fixar det"

*Inte den billiga nåden som blir en ursäkt för att göra saker jag vet att jag inte borde göra (Kommentar till oss som läst Bonhoeffer) utan den dyra nåden som kostar oss allt.

**Spontant tänker jag att Gud är rättvis och barmhärtig, men övervägande barmhärtig. Vore inte Gud barmhärtig i första hand skulle vi alla vara rätt rökta. (Rätta mig om resonemanget inte håller)

***Nu pratar jag om det som är gott. Allt annat kan vi mycket väl klara av av egen kraft, jag gör det dessvärre ofta och gärna, häromdagen hänföll jag till exempel åt lite sjukt självisk konsumism.

**** Det här inlägget kanske är lite mörkt på sina ställen, men oroa er inte för mig govänner, i själva verket är jag lyckligare än jag varit på mycket länge. Vad jag menar är att jag inte på något sätt är särskilt helig eller rättfärdig och därför skulle vara mer rökt än de flesta om det inte vore för: **

Vi och dem - ut på djupt vatten

2009-11-09T01:56:00.000-08:00

Jesus besegrar ondskan, fundamentalt. Först blir han frestad i öknen och övervinner redan där det onda. Efter det stillar han stormen och går på djupt vatten. Det är inte bara för att imponera på lärljungarna han gör det utan för att visa att han har besegrat det onda där vattnet är en symbol för djupen, det okända, det skrämmande och det onda. Vidare visar han oss vart vi måste gå ibland, ut på djupt vatten. Så shoot... here we go.

Jesus gör en del absoluta anspråk, man kan inte tjäna två herrar, antingen Gud eller Mammon, antingen världen eller kristus. Församlingen, kyrkan mot de som står utanför?

Jag tror ändå att en relation med Kristus innebär en fundamental, bibehållen, förändring i en människas liv (a lá galaterbrevet 2:15-21) Det är i många avseenden en fråga om liv, död och räddning från intighet. Men vad innebär det för min inställning till mina medmänniskor som inte är kristna?

Nyckeln till gåtan tror jag ligger i att "leva i världen men inte av världen" och hur man ska förstå den principen.

Jag förstår leva i världen som att vara en del av världen. Att bli vän med människor som inte tror för min egen skull, att engagera mig för att göra världen bättre och att försöka njuta av den gåva livet är utan att skada mina medmänniskor mig själv eller min Gudsrelation.* Det är kanske en väl frisinnad tolkning. Vad jag vill säga är att jag inte vill isolera mig från världen. Att ha icke-kristna vänner är väldans viktigt, speciellt när de flesta människor inte är kristna. Om inte annat så tror jag det är ett viktigt verktyg för att utveckla tolerans och förståelse.

Att inte leva av världen däremot tror jag handlar om vart man placerar sina rötter. I Johannes 15 talar Jesus i en liknelse om att den som blir kvar i honom bär god frukt, om att vi inte kan göra något utan Jesus i våra liv. I den mån vi försöker göra något av egen kraft leder det till utbrändhet och besvikelse, för att vi till slut kommer att inse att vi inte orkar. Det enda vi kan göra av egen kraft är att be Gud ge oss längtan och kraft att söka honom och genom att söka Gud kommer allt det andra.

Jag tror inte att vi ska isolera oss från ickekristna medmänniskor på något plan och att vi får med hjälp av vårt samvete, vårt förnuft och förståelse av skriften, att i relation till Gud bestämma vart vi kan bete oss såsom ickekristna och vart vi bör handla annorlunda. Det är svårt att ge några direkta svar (i fall där vi inte får uttalade direktiv uppifrån åtminstone) men en fingervisning kan ju vara (tänker jag mig i alla fall) att det är helt okay att gå på en fotbollsmatch (eller om man råkar ha smak, en koncert) med icke-kristna vänner men att det kanske inte är okay att hänge sig åt arbetsplatsmobbning med sina kollegor. Ni förstår vad jag menar. I vår relation till dem tror jag också att vi bör vara noga med att vara ärliga med att vi inte är förmer på något sätt. Kristna är gnidna, småsynta, mordiska, tossiga precis som alla andra, trots att vi har så mycket större skäl att inte vara det. Bara att prata om vi och dem är jobbigt, på vilket sätt är vi egentligen annorlunda?

Det enda som gör oss annorlunda är att vi har hittat våra rötter i Kristus. Det är något som jag tror att vi bör vara ärliga med det. Jesus säger att den som skäms för honom skäms han för, men det är knappast det främsta skälet Speciellt när våra icketroende vänner frågar oss hur vi hanterar allt det jobbiga i tillvaron så bör vi vara ärliga med att våra rötter är i Kristus och att det bara är där det finns kraft att hämta för den som inte orkar själv. (All respekt för icke-troende som orkar med att tackla sin vardag, jag förstår inte hur ni gör)

Syvende sisst är vi ändå bara märkliga små djur*** som kryper runt på planeten och inte riktigt vet vart vi vill och vart vi är på väg. Vi sitter i samma båt du och jag. Oavsett om du har tro som ett senapskorn eller inte riktigt kan fatta varför folk tror alls. Vi letar efter kärlek och bekräftelse och förhoppningsvis något att äta i morgon också och för min egen del är min erfarenhet att det enda.. den enda som kan förse oss med det är Gud.

Ps: Som vanligt utgår jag ifrån att jag har rätt... tills någon påpekar att jag har fel. För det har jag antagligen.. statistiskt sett. En stor anledning till att jag skriver här är att jag vill lära mig och växa själv så tveka inte att korrigera mig.

*Naturligtvis vill jag mina medmänniskors bästa, men min erfarenhet är att det inte funkar att bli kompis med folk med baktanken att man vill försöka "omvända dem" eller dylikt. Därför menar jag att det är viktigt att bli kompis med folk för min egen skull, för att jag ska kunna få kompisar som inte är kristna. En god vän fick en fråga av en av sina icke-kristna vänner om min vän bara var kompis med den icke-kristna vännen för att han skulle omvända sig. Varpå min vän svarade att det inte var fallet, men att hon skulle ljuga om hon sa att hon inte skulle bli glad om den icke-kristna vännen blev kristen. (Tack Gud för kloka vänner.)

** Som Gud har gett lite mer ansvar än de andra små märkliga djuren.. djuren alltså.

(Till eventuella icke-kristna läsare: Det är inte i första ledet för att vi ska bli fler som går till kyrkan som vi vill att människor ska omfamna tron, utan för att vi tror att det är det Bästa som finns för en människa)

Medborgarskap

2009-11-03T12:34:00.000-08:00

Jag är helt klar för att skilja kyrkan från staten och staten från kyrkan. Faktiskt till den grad att jag nog skulle peppa på att säga upp mitt medborgarskap i Sverige och bli medborgare i Svenska Kyrkan istället. Hmm.. eller ja.. får fundera på det där.

Nu får jag tillfälle att blogga om Nyamko Sabuni igen, den här gången citeras hon indirekt och anmärker på att hon tycker att det är bra om kristnas inflytande begränsas i frågor som abort, jämställdhet och HBT frågor. Jag känner för att kommentera hennes uttalande. Men shoot, vart ska jag börja.

Jag börjar med en liten fråga först, varför tar hon inte upp frågor som social rättvisa eller mänskliga rättigheter? Där tror jag att folkpartiet och kyrkorna egentligen skulle ha mer att bråka om. Passa dig, annars tar jag fram tofu-kanonen!

För det första undrar jag vilket inflytande Sabuni pratar om. Vilket inflytande är det Sabuni vill begränsa? Vilket inflytande har de "kristna"

(Förutom att vi naturligtvis egentligen är en liten judisk utbrytarsekt och därför, så som alla andra judar äger alla världens banker, och har alla politiker av dignitet, utom Sabuni (nej förlåt nu var jag elak) i vår ficka.) Ser jag ett par vägar till inflytande som de "kristna" kan tänkas ha.

Yttrandefrihet, den rättighet jag praktiserar just nu.
Rösträtt, den rättighet jag senast praktiserade i kyrkovalet.

Sen har ju förståss kyrkliga ledare kanske det inflytandet att de faktiskt kan påverka den allmänna opinionen. Men det kan ju förstås verklighetens folk, de vanliga sekulära svenskarna också göra... påverka den allmänna opinionen.* Så nu måste jag undra. Vilket inflytande är det vår jämställdhetsminister vill begränsa?

Det enda sättet religionen kan få ökat inflytande över politiken är om fler börjar bry sig om religion. Vi lever i en demokrati, dammit. I alla fall är det det jag vill tro.

Hur demokratiskt är det att sätta munkavle på folk beroende på deras religion? Jag har hört att det är bra att tänka innan man talar. **

*Vem vill du helst ge inflytande? Bert eller Kalle Gurra

** Som tur är behöver ju folkpartiet inte vara rädda för att förlora min röst i nästa val, svårt att bli av med nått man aldrig haft.

Kristen konsuments ansvar 2

2009-10-30T02:35:00.000-07:00

Dada Mzungu a.k.a. sMartass skrev en kommentar till det föregående inlägget.

"Det är inte av ditt goda som du ger åt den fattige. Det är en del av hans eget som du ger tillbaka..." - Ambrosius, tror jag

Att vara född i nord är på något sätt både den största välsignelse och förbannelse man kan få.

Att vara född i nord är en av de största välsignelser man kan få. Det innebär att man slipper svälta, det innebär att man löper avsevärt mindre risk att bli utsatt för statligt sanktionerade kroppsstraff. (Såvida man inte är född med fel hudfärg.) Man har rätt att praktisera vilken sorts religion man vill (I alla fall de mindre jobbiga aspekterna) utan att riskera internering, stening eller andra otäckheter. Detta skall givetvis inte underskattas.

Samtidigt är det en förbannelse att bo i Nord. Bara genom att leva ett "helt vanligt liv" och önska "helt vanliga saker" där man inte vill "behöva engagera sig"* stödjer man och sanktionerar massor av orättvisor. Dessutom lämnar man efter sig ett enormt ekologiskt fotavtryck (speciellt vi som flyger ibland, eller de som har bil)

Dessutom kommer den som föds i nord utsättas för en enorm konsumtionspress. Hela samhällets materiella svällande (som dessutom ses som ett självändamål**) bygger på att du som medborgare konsumerar. För att skapa tillväxt är det viktigt att du inte bara konsumerar det du faktiskt behöver. Mat, vatten, tak över huvudet. Utan också saker du inte behöver utan bara vill ha.

Det finns inget ont i att människor försörjer sig. Men i nord finns en idé om att vi inte bara bör klara oss utan att vi hela tiden måste röra oss mot något obestämt mål, en ljusare framtid där vi har ännu mer och ännu bättre. Trots det kan jag inte se hur någon annan materiell rikedom än vetskapen om att du inte kommer att behöva svälta, vara hemlös, ensam eller törstig kan göra dig ett uns lyckligare.

Ändå sysslar de flesta företag inte med att producera det vi behöver utan bara det vi vill ha. Jag hörde någon siffra som sade att två procent av Sveriges befolkning är bönder. Hur många skulle behövas för att försörja alla som bor i Sverige? 10, 15%? Hur många skulle slippa arbeta om vi kunde klara oss utan mer eller mindre onödiga saker som bil, båt, väldigt dyra bostäder, mp3 spelare, plattskärms-tv, dator, mobil. Att säga att vi skulle kunna klara att gå ner till i snitt 6 timmars arbetsdag utan att behöva göra allt för extrema avkall på materiell standard är nog inte allt för kontroversiellt. Faktum är att jag tror att allt som behövs egentligen bara är ett perspektivskifte.

Ekonomisk tillväxt kan sägas skapas genom konsumtion. För att trissa upp tillväxten behöver du enligt denna dogm bara trissa upp konsumtionen. Om alla redan har det de behöver hur trissar du då upp tillväxten? Jo genom att intala folk att de vill ha saker de inte behöver. Vad gör du sedan om folk har det de vill ha? Jo du bygger nya, bättre saker, som människor ännu hellre vill ha.

Har du märkt hur mobiltelefoner, datorer, musikspelare blir långsamma och sega med tiden, hur de ofta går sönder efter ett år eller två? Har du märkt hur det alltid kommer ut nya, snyggare, bättre modeller av sakerna du redan äger? Har du märkt att när en av dina ägodelar går sönder finns det ofta en uppsjö av prylar som fyller samma funktion fast är bättre, snabbare och snyggare på marknaden ungefär samtidigt som din gamla pryl går sönder? Det här är ingen slump utan ett nogrannt uttänkt system. Analytikern Victor Lebow antingen formulerade eller genomskådade det här redan på femtiotalet. Systemet byggdes upp för att återuppbygga Europa efter andra världskriget och fungerade uppenbarligen väldigt bra. Samtidigt leder det till en enorm konsumtionshysteri som sakta men säkert äter upp vår planets förmåga att återhämta sig.

Frågan är varför det här fungerar. Blir inte människor trötta på att köpa saker som går sönder innan de hunnit betala för sig. Blir inte människor utleda på att inte bli lyckliga trots nya ipods, ibooks eller tv-apparater? Genomskådar inte människor det här? Tydligen inte. Systemet funkar så bra, att människor inte ens väntar på att deras gamla saker ska gå sönder innan de slänger ut den otrendiga tjockteven. Trots att apparaten fungerar och fyller samma funktion som den förra åker den gamla apparaten ut. Med fruktansvärda långsiktiga konsekvenser för miljö, hälsa och människoliv. Frågan är varför? Är det så viktigt att ha en riktigt knivskarp tv bild att man är beredd att betala detta oerhört höga pris?

Anledningen är nog egentligen inte tv-bilden utan något annat. Kanske snarare middagsgästerna i lördags som kommenterade att den där tråkiga gamla tv:n inte alls passar till de nya ikeamöblerna. Klasskamraten som drypande anmärkte att det inte är lika fint att ha en vanlig dator som en macbook. Kollegorna som inte var lika uppskattande den där dagen då du hade förra årets jeansmodell, som dessutom inte var sydda i just Levis sweatshop. Anledningen att tjock-tv:n åker ut är nog snarare att den inte längre är en symbol för att du har råd. Anledningen till att det är finare att ha en macbook än en vanlig dator är att Apple gjort en våldsamt effektiv och diskret reklamkampanj som etablerar Apple som datorn för coola slackers som är värda att se upp till jämfört med torra byråkrater som använder konkurrenternas datorer och att det därför är värt besväret att skaffa sig den dyrare mac-datorn för att inte associeras med nån torr juppie vars bäst- före datum passerat. Dessutom kostar mac-datorn mer och det visar att man har råd att köpa något annat än det absolut billigaste.

Rikedom och status är som häst och kärra. Rikedom har alltid markerat status. Den som är rik har råd med finare och bättre, inte så mycket för att sakerna verkligen är finare eller bättre (det är snarare en fråga om smak och tycke) utan för att andra rika har sakerna. Rätt märke visar inte att saken är bättre utan att den är dyr och därför något ur de previlligierades värld. Det visar att du är previlligierad. Reklam och propaganda förstärker budskapet och låter dig förstå att det inte bara är bra att vara rik för att det kommer att ge dig bättre saker utan att det även kommer att ge dig fler vänner och en partner som fler är avundsjuka på att just du måste frottera dig med. För att visa rikedom används symboler, för tillfället företags logotyper. Uppenbarelsebokens 13 kapitel känns knappast mindre aktuellt:

Vers 16: Vilddjuret krävde att alla - stora och små, rika och fattiga, slavar och fria - skulle bära ett tecken på högra handen eller på pannan.

Utan att bli domedagsprofeterande tror jag att det bästa sättet att motverka konsumtionshysteri med mera är att försöka se bortom värdsliga dimmor som vilka jeans någon har på sig och försöka se människor med Guds ögon. Vår värld behöver ett paradigmskifte, och det är så det börjar. Med att älska din nästa som dig själv och Gud över allt annat, genom att göra mot andra det du vill att de ska göra för dig. Genom att se människor, så som Gud såg oss först.

*(om du läste in en viss bitter polemik mot G Hägglund läste du rätt)

**Tillväxt är i praktiken en viktig aspekt av allt från nyliberalism till marxism

En kristen konsuments dubbla ansvar 1

2009-10-28T10:55:00.000-07:00

Ofta slutar det med att det du äger, äger dig. Känslan av att ha något är kanske trevlig för stunden men tänk på priset för att äga något. Någon annan kanske behöver det bättre, det kanske produceras på otäcka sätt, det kanske blir mer värt för dig än din hälsa, din familj eller din Gud. För en person som äger mycket, som till exempel jag är ägandet i sig en stor fara. Det finns en fara i att låta saker få betydelse. Det du äger kanske blir så viktigt för dig att du aldrig kommer att kunna släppa taget om det och hur stor tillfredställelse kan du egentligen få av en dator, en musikspelare eller ett sjukt stort bibliotek (aha, jag ser minsann visst bjälken i mitt eget öga.. eller nått). Trevligt tidsfördriv visst, men är tid verkligen något du har så mycket av att du vill fördriva den?

För en kristen finns ett ansvar i att tänka på vad du verkligen behöver. Inte minnst för att undvika att samla skatter i himmelen. En av de sissta scenerna i filmen Schindlers list är speciellt rörande. Affärsmannen Schindler tittar på de få ägodelar han har till hands och funderar på hur många lägerfångars liv varje sak hade kunnat friköpa. På många sätt befinner vi oss i samma situation. De pengar jag betalade för datorn jag skriver på hade kunnat ge tio till femton familjer som verkligen behöver varsin get som sedan hade gett dem mjölk, eller en välbehövd nystart. När vi som kristna köper något är det något vi också behöver tänka på.

Det system som vi lever på bygger på att vi köper saker hela tiden. En av de tidiga analytikerna bakom den ekonomi vi ser som självklar idag sade:

Our enormously productive economy demands that we make consumption our way of life, that we convert the buying and use of goods into rituals, that we seek our spiritual satisfactions, our ego satisfactions, in consumption. The measure of social status, of social acceptance, of prestige, is now to be found in our consumptive patterns. The very meaning and significance of our lives today expressed in consumptive terms. The greater the pressures upon the individual to conform to safe and accepted social standards, the more does he tend to express his aspirations and his individuality in terms of what he wears, drives, eats- his home, his car, his pattern of food serving, his hobbies.

These commodities and services must be offered to the consumer with a special urgency. We require not only “forced draft” consumption, but “expensive” consumption as well. We need things consumed, burned up, worn out, replaced, and discarded at an ever increasing pace. We need to have people eat, drink, dress, ride, live, with ever more complicated and, therefore, constantly more expensive consumption. The home power tools and the whole “do-it-yourself” movement are excellent examples of “expensive” consumption. - Victor Lebow

Fundera över konsekvenserna av det här. Datorn jag skriver på just nu innehåller antagligen coltan, en mineral som utvinns i den del av kongo där det är inbördeskrig och försäljningen av denna mineral finansierar kriget. Elektronik-branschen är till sitt väsen lika blodig som diamanthandeln och kanske inte något man vill stödja i första taget. (Genom bloggen hela pingsten stötte jag på den här dokumentären om coltanproduktionen)

En annan konsekvens av konsumtionsekonomin är att den bygger på idén om tillväxt. För en kristen är det oerhört problematiskt. Tillväxten kräver hela tiden en större konsumtion. Vem ska stå för denna ökade konsumtion? Du som konsument naturligtvis. Att konsumera tar tid. Du måste naturligtvis sätta dig in i vilken produkt som är bäst, hitta det bästa priset, och inte minst, arbeta ihop de pengar som krävs för att du ska få konsumera. Hur tjänar du ihop dessa pengar? Genom att mer eller mindre direkt producera något som någon annan sen måste konsumera. Är du säker på att du har den tid som krävs? Tid som du kanske hellre skulle tillbringa med din familj eller din Gud.

Ska försöka ta mig tid att skriva något om mina tankar runt den status konsumtionen i sin tur föder.

Vill du veta på riktigt eller bara kasta paj?

2009-10-26T03:26:00.000-07:00

Efter Jimmie Å:s pannkaka i Aftonbladet har den polska riksdagen "om Islam" satt igång igen för fulla muggar. Späckad av förenklade bilder som stämmer mindre med verkligheten än gubben i månen. Lite innan Åkesson trampade i klaveret inhandlade jag den här boken.

Vill du få en översiktlig och nyanserad bild av Islam, i lättläst form, som stämmer med historisk kritisk forskning? Läs i så fall denna bok och inte det Åkesson, Ekeroth, Wachtmeister och andra strutspolemiker kastar ur sig.

Herre, herre

2009-10-25T01:11:00.000-07:00

Den välsignelse jag känner i Kristus är det som bär mig genom livet. Det är i den andliga gemenskapen med varje syskon i Herren jag känner den trygghet som gör att jag vågar leva. Jesus är en oändlig källa till tröst och värd all vår tillit.

Från Gud kommer min inspiration, den känsla av ansvar som föder engagemang. Det frö som växer till kärlek, saktmodighet, det som gör att jag vågar tro på godhet.

Hos Fadern finns läkandet, helandet, växandet som individ. Både till kropp och till själ. Hos Fadern finns oändliga gåvor hos henne får min själ sin ro. I min relation till Jesus finns mitt hopp. I den kyrka anden ser min nationalitet. Hos hennes heliga och saliga förebilder att identifiera sig med och se upp till.

Endast hos Gud kan min själ få ro från det moderna livets alla krav och vikter. Endast Kristus kan frälsa mig från konsumtions och märkeshysteri, från den trasiga sexualismens pockande i reklam och media. Endast Fadern är en tryggad hamn när tillvarons krav på kompetens och perfektion hotar att krossa mig.

"Strength Of My Life, whom shall I dread?
When them evildoers approach to devour my flesh.
Even if there would be an army against me,
My heart would not fear." - P.O.D.

Så älskar du Gud!

2009-10-19T03:31:00.000-07:00

Att älska Gud innebär att göra det Gud vill Joh 14:21. Att hålla Guds bud. Det vill säga befria de oskyldigt fängslade, mätta de hungrande, stilla de törstigas törst. Jesaja 58: 5-14 Men också att ge av det vatten som gör att man aldrig mera behöver vara törstig igen. Det vill säga att vittna om vad Jesus gjort för oss. Som jag ser det finns det bara ett riktigt bra sätt att göra det:

1. Mätta de 1.2 miljarder som svälter.
2. Se till att alla har vatten att dricka.
3. Ta till alla medel utom våld mot levande väsen för att stoppa de krig som pågår. Det finns bara ett sätt att göra detta och det står i Bibeln (romarbrevet 12:20-21) det är att göra Guds vilja, det är att älska GUD! Mätta de som hungrar och ge de som är törstiga vatten! (Idag borde nog utbildning också räknas in.)
4. GE JESUS ÄRAN!! Det är inte för att vi är goda som vi gör det utan för att vi känner den enda som är god. Amen halleluja syskon!
5. Följ de riktlinjer Gud har satt upp och som sammanfattas i Matt 7:12

Dagens låt: Ge Jesus äran i en underbart smaklös tappning :D

Den där Fransiskus

2009-10-18T00:45:00.000-07:00

"Predika alltid och om det behövs använd ord".

Att älska människor är inte så långt från vad många menar med att se människor. Någon har ett behov av t.ex. mat vi ser det behovet och gör något för att fylla det.

Vart finns en kyrkas trovärdighet om den inte gör allt för att älska människor och inte gör allt för att fylla deras behov både av bröd som mättar för dagen och vatten som aldrig någonsin mer låter dig törsta.

Människor skulle inte behöva svälta. Enda anledningen till att människor gör det är att världen styrs av onda, korrupta människor som inte bryr sig. Bristen på mat är ännu inte det stora problemet utan dåliga politiska beslut.

I den verkligheten borde kyrkans uppgift vara att visa på att en annan verklighet är möjlig, för det är den. Basta!

Tankvärt om samma tema

Heja Wejryd!

2009-10-17T09:18:00.000-07:00

Äntligen lite reaktion från kyrkans sida.

Jag skulle gärna se lite ljungeldar och bannbullor också, men den som väntar på nått gott.. eller hur?

Skämt åsido, en eloge till Wejryd!

Goda kristna

2009-10-14T03:48:00.000-07:00

Fransiskus av Assissi lär ha sagt:
"Preach the Gospel always, and if necessary, use words."
(fast antagligen på latin)
(Jag borde nog skriva snart vad jag förstår under begreppet synd, enklaste definitionen vore kanske: "uppror mot Gud")
En av de Luthers dogmer jag växt upp med säger att det inte är lagen eller våra gärningar som leder till frälsning utan tron på Kristus. Det är nog väldigt sant, eller i vilket fall tror jag det och det finns en viktig poäng med det. Ingen av oss håller måttet. Ingen utom Gud är sant god. Vi kan inte förtjäna frälsning från något, barmhärtighet eller en andra chans. Vi får dem för att Gud vill ge oss den och i tron säger vi ja till Guds närvaro i våra liv. Så förstår i alla fall jag det.

Dessvärre, för oss kristna, friköper detta oss inte för ansvaret för våra handlingar. Jag har hört berättelser om hur man i de första församlingarna lär ha låtit församlingsmedlemmar gå fram och bekänna allt de skäms för, alla misstag eller onda handlingar man begått och sen be Gud om förlåtelse. Det kan låta rätt grymmt, lite som de maoistiska kritikermötena. Men det fanns en oerhört viktig skillnad. I Guds rike blir man inte skickad till omskolningsläger utan hela församlingen säger sen, på Jesu Kristi uppdrag, du är förlåten. Idag har det bytts ut mot ett kort instämmande instämmande i syndabekännelsen varpå bara prästen säger att våra synder är förlåtna. Det kanske funkar lika bra på ett metafysiskt plan, vad nu det ska betyda. Men tänk vilken känsla att stå där framme och höra hela församlingen instämma i att man sannerligen är förlåten. Då kanske man skulle våga tro det på riktigt* Det viktigaste är nog den personliga bikten. Att prata med någon och bekänna allt, en god vän till mig berättade om sina positiva upplevelser av detta. Hon berättade att det ledde till att hon kände en enorm kärlek till personen som bekännt allt för henne. Farhågor om att bli dömd är nog mindre befogade än jag är rädd för.

Men även om vi skulle bekänna allt inför hela församlingen befrias vi fortfarande inte från konsekvenserna av våra handlingar. Ibland kan nog Gud se till att vi befrias från konsekvenserna. Ibland kan de vara väldigt omotiverade, som till exempel orättvisa fängelsestraff med mera. Det är trots allt bara Gud som har rätt att döma. (Som jag förstått skriften i alla fall). Men för det mesta är jag övertygad om att de flesta handlingar har direkta och konkreta konsekvenser.

Om du stjäl en bil kommer du sannolikt att bli straffad för det och människorna som äger bilen och kanske inte kommer iväg till BB eller whatever kommer att bli lidande. Om du kallar någon för idiot skadas relationen till den människan om så bara i din bild av henne/honom. Om du är en girig snåljåp kommer du inte att på ett bra sätt visa hur otroligt mycket du fått av Gud.

Det är tron på Gud som räddar oss från skulden, skammen och ofta till och med från konsekvenserna av våra dåliga handlingar men det är genom hur vi lever våra liv som vi predikar Guds rike. Jag blir oerhört glad när jag hör berättelser om hur människor har blivit medvetna om sin relation till Gud. Jag blir ledsen i samma omfattning när jag hör människor berätta om att de nog skulle tro om de bara sett lite fler goda kristna, eller berättelser om hur Söndagar kallas för torrdagar bland serveringspersonal för att kristna på väg hem från kyrkan inte ger dricks.**

En tysk predikant som jag hörde en gång sa att det fantastiska med kristendomen är att den inte kallar de bästa människorna, de vackraste, frikostigaste med mera. Den kallar alla, dig och mig, till omvändelse och räddning. Man ska inte heller förväxla Kristus med de kristna. Det är herren, inte lärljungarna som ska predikas. Men jag tycker att det är oerhört tråkigt att trångsynta snåljåpar ska stå i vägen för att mina medmänniskor ska få uppleva den Guds välsignelse jag har fått uppleva i den kristna tron.

*Hmm, man kanske borde göra en liten civil olydnadshandling gå fram längst fram i kyrkan under mässan, bekänna sina synder och be församlingen och Gud om förlåtelse
**Tror det var Brian McLaren som återgav den berättelsen. Serveringspersonal är kanske inte de fattigaste i världen, men jag känner ändå att jag vill visa mina medmänniskor överallt samma frikostighet som Kristus visat mig. Gud vet att jag inte är så bra på det.

Hur bör jag förhålla mig till galna kristna

2009-10-13T01:21:00.000-07:00

Svar på en kommentar på: Intressant vändning

helapingsten sa...

Det stämmer, udda veckor träffas vi [Diakonia] måndagar kl 19 i Missionskyrkan, Uppsala. Det finns också aktivistgrupper i Sthlm, Göteborg, Lund, Jönköping, Skövde, Borås och Örebro (se http://www.diakonia.se/aktivist).

Jag har aldrig tvivlat på om jag ska kalla mig kristen. tvärtom, när jag ser dessa irrlärospridare säga "kristna tycker att..." blir jag ännu ivrigare att säga "Nej, kristna tycker att..." Nyfrälsta söker sig alltid till kristna bloggar/platser/tankeforum etc. och hittar både det ena och andra, och då vill jag vara det andra. Jag är övertygad om att ann kristendom innebär anabaptism, och då räds jag inte för att tydligt säga: detta är det sanna kristna.

Jonathan:
Jag har svårt att säga detta är det sanna kristna eftersom jag hittat så mycket av Gud hos katoliker, ortodoxa, lutheraner, baptister, hos muslimer och judar med för den delen. Och alla inriktningar har problem.

Att tveka att kalla mig kristen är för mig snarare en idé om att hitta ett begrepp som inbegriper det jag stor för och inte korståg eller mord på palestinier. Samtidigt ser jag en poäng i att inkludera även dem som står för sådana idéer, kristendom är en relation och inga relationer är perfekta, det finns bara en perfekt människa och för en relation krävs två.

Jag skulle ha svårt att säga att anabaptism i sin essens är sann kristen. Sann kristendom för mig är ett ideal att sträva mot och vägen dit är relationen till kristus. Att lära sig lyssna till Guds röst. Samtidigt är det en lång väg full av hinder och fostran (läs t.ex. hebreerbrevet 12:1-13) en smal väg där det viktigaste är att hålla fokus på kristus. Jag tror att livet innebär att göra misstag, men håller man fokus fixerat på kristus går det att hitta vägen tillbaka. Därför kan jag inte med gott samvete ge upp hoppet ens om de mer blodtörstiga evangelikala sionisterna.

Min erfarenhet av att förhålla mig till galna kristna är att det bästa är att lyssna, känna in, ibland svara men framförallt vara tydlig för vad jag står för. Det kanske är fallet även här.

Intressant vändning

2009-10-12T00:55:00.000-07:00

Efter att kristendomens realation till våldsanvänding intensivt diskuterats på ett par bloggar som jag följer dyker det här upp.*

Ibland undrar jag om jag verkligen vill kalla mig kristen. Missförstå mig rätt, det enda jag med gott samvete kan säga att jag är stolt över är att få tro på Kristus Jesus, som jag kallar min mästare och räddare. Men när jag funderar på vilka associationer det måste väcka hos somliga funderar jag på om det verkligen är klokt.

Jag har inte varit så pepp på att säga att jag är mer kristen än andra eller att säga att exempelvis Georg W Bush eller Ferdinand II och Isabella av Castile skulle ha en mindre legitim relation med kristus än jag, bara för att han så uppenbart missförstått evangeliet. Det har känts okay att säga att de har missförstått saker, men att kalla dem för sämre kristna skulle innebära att säga att det finns bättre kristna. Även om det görs ibland är det sjukt problematiskt och vad jag vet finns det inget stöd för det i bibeln heller. Apostlarna är ganska ofta ödmjuka med att erkänna sina egna fel och brister och det tror jag är ett gott exempel.

Ibland stöter jag dock på saker som får mig att fundera på om jag verkligen vill kalla mig kristen. Jag vill verkligen inte associera mig med människor som på allvar tror att den spanska inkvisitionen var okay, att korstågen var en bra pryl eller att man bör bomba muslimer till kingdom come. Att kalla det för att följa irrläror är att ta i i underkant. När jag hör människor dra slutsatser som att den som påtvingar Israel ett fredsfördrag med "araberna" kommer att vara antikrist(Som en man i det här klippet så taktfullt uttrycker sig. Ursäkta min raljans). När jag hör människor uttrycka sig på det sättet** blir jag tveksam till hur långt en vantolkning får gå innan man bör börja ta avstånd från dem som står för den. Mormonerna, Vittnena och Vännerna (Kväkarna i folkmun) har t.ex. länge pekats ut som avfällingar. Vad gör en tolkning av testamentet som förespråkar utrotandet av ett folk*** till mindre avfällig än en som förespråkar ett ickeställningstagande?

När jag såg den här filmsnutten kom jag att tänka på en av Jesu liknelser, den om sådden. Den återfinns i Matteusevangeliets 13 kapitel, verserna 1-9. Fröet sås ut men hamnar i olika jord och det är bara i den goda jorden fröet kan gro. Där blir skörden stor.

Spontant är detta en berättelse som ger mig massor av hopp. Fröerna som faller i den dåliga jorden, hos människor som utnyttjar det till kortsiktig profit eller till att tillskansa sig makt, där gror fröet fort, men vissnar snart igen. Men där fröet faller i den goda jorden där gror det och ger skörd, hundrafalt, sextiofalt och trettiofalt.

Även om jag avskyr teologiska irrläror som säger att man ska döda människor som inte passar i ens allt för svartvita världsbild så tror och hoppas jag att deras rörelser inte kommer att bära god frukt i längden utan blåsa över. Finns det något mer ihåligt än en kristendom som förespråkar militarism?

Men för dem som försöker att vara gästfria, godmodiga, kärleksfulla, och genom ord och handling vill visa vad Kristus gjort för oss arma själar. De är jorden där sådden gror hundrafalt, tusenfalt och kommer att fortsätta gro.

Jes 58:6

Nej, detta är den fasta jag vill se:
att du lossar orättfärdiga bojor,
sliter sönder okets rep,
befriar de förtryckta,
krossar alla ok.

Okay, jag är en neslig befrielseteolog, men hellre det än blodtörstig krigshetsare

PS: Jag skulle gärna se en vidare diskussion om kyrkans inställning till Israel. Min egen inställning är kluven. Jag tror att det enda alternativet i frågan är att hjälpa palestinierna att komma på fötter. Fattigdomen och korruptionen är den enda grogrunden till extremism. Likaså är palestiniernas kamp egentligen inte illegitim. Däremot kan jag inte stödja våldsanvändning i någon form. Jag tror inte att det skulle lösa konflikten att utrota staten Israel. Däremot tror jag inte att militära medel är ett bra sätt att försvara sig, någonsin. Den enda sunda förklaringen som jag kan se till konflikten idag är det oerhört enfaldiga sätt som staten grundades på. Som en sista spik i kistan, som slutgiltigt bevisar vilken oerhörd dumhet all westfalisk hybris således visat sig vara.

I inställningen till staten Israel är det viktigt att göra vissa distinktioner. IDF är inte landet Israel eller folket som bor där. Israels folk är inte samma sak som Judarna. De ockuperade områdena är inte representativa för alla araber som bor i Israel och att Hamas har som långsiktigt agenda att staten Israel ska upphöra att existera betyder inte att alla Palestinier vill utrota alla Israeler.

Som kristen tycker jag att alla spillda människoliv är oerhörda tragedier. Att jämför dödssiffror känns cyniskt och varje liv som tas är en hädelse mot Gud.***

*Jag hittade denna video via ett inlägg av hela pingsten om diakonia som fått kritik för att vara en pro-palestinsk organisation. Diakonias arbete är jätteviktigt och förtjänar allt stöd det kan få. Har du inget för dig på måndagar (till skillnad från mig, tyvärr) så finns det en diakoniagrupp i Uppsala.

Från hela pingsten klickade jag mig vidare till bloggen dessa mina minsta bröder som skriver om den kristna sionistiska lobbyn.

**Jag har verkligen ingen aning om hur man kan underbygga en sådan tolkning teologiskt. Om du vet får du gärna förklara det för mig. Rapture tanken är om möjligt ännu konstigare. Jag har hört nått slags förklaring någon gång men kan du den får också gärna förklara.

***Gud beordrar ibland Israel att utrota folk, och gör det ibland själv. Till exempel Sodom eller Amalekiterna, om jag inte tar helt fel. Det är något helt annat. Gud vet bättre och har i sin egenskap av livgivare rätt att ta liv. I en del fall, som med t.ex. Annanias och Saphira i Apostlagärningarna, verkar Gud se det som den ända utvägen. Det är däremot i fall där människor äter barn eller visar sig ha hänfallit åt obotlig girighet. Min erfarenhet av Palestinier, såväl kristna som muslimer, är att de är ett enormt gästvänligt och varmt folk som det är lika illa att ta livet av som någon annan. Att ge och ta liv är Guds jobb och därför är det inte bara en synd i sig att döda någon, utan även ett uttryck för avgudadyrkan då man själv tar på sig att göra Guds jobb.

Ord som används för sällan

2009-10-11T10:36:00.000-07:00

Känns som att jag inte borde skriva om något annat än tro. Nu när jag profilerat mig och allt. Men jag gör det i alla fall. Tänkte lista några ord som jag gärna skulle höra oftare:

Således
Anorstädes
Anno dazumal

Bjälken i vårt öga

2009-10-10T12:21:00.000-07:00

När jag fällde ett religiöst uttalande i att bryta mot sekulär lag då den strider mot Guds lag fick jag mycket positiv respons. Men följande känns det motiverat att bemöta.

"Vapen är icke värre än psykofarmaka och tvångsvård och tvångsomhändertagande af barn och skolpligt. DET äro saker som strida fett mot Guds lag." Hans-Georg Lundahl

Först och främst är det kul när folk man inte träffat "IRL" tittar in på bloggen och kommenterar. Hans-Georg, om du läser detta, skulle du inte kunna motivera varför det strider mot Guds lag?

När jag spontant funderar över hur man kan applicera essensen i Guds lag (Att göra det man vill att andra ska göra för en för dem.) Kan jag inte se hur skolplikten skulle vara problematisk. Jag vill ha utbildning och jag tror att utbildning är bra för människor, det är dessutom en demokratiskt stiftad lag med legitimitet. Givetvis är den problematisk och skapar lidande, men till skillnad från vetskapen att vapen som tillverkats med min sanktion luras på länder som varken har råd med dem eller behöver dem. Vapen som sen används till att döda människor (eventuell skuld tycker jag inte är relevant i sammanhanget och därför tänker jag inte skriva oskyldiga). I ljuset av det kan jag leva med ett visst mått av utilitaristiskt förtryck. Vad som sen undervisas i skolan är sen en helt annan femma. Redan Lewis konstaterade att barnen inte får lära sig logik i skolan längre. Frågan är vad vi lärde oss över huvud taget. Uppenbarligen inte rättstavning (enbart självkritik) eller någon hållbar etik. Jag skulle gladeligen rösta för att sätta upp kritiskt tänkande eller konflikthantering på schemat.

Psykofarmaka kanske inte är världens roligaste företeelse alla gånger. Men det hjälper människor att leva ett mer värdigt liv. Vad är fel med det?

Tvångsvård och tvångsomhändertaganden är problematiska och de tas alldeles för lättvindigt på. Rättsäkerheten i de fallen har ju ganska ofta visat sig pinsamt bristande. Men om en förälder uppenbarligen inte klarar att ta ansvar för sina barn, hänfallit åt alkoholism eller andra otrevligheter. Då är kanske även det ett nödvändigt ont. Eller?

Vad tänker du om detta? Det är inte saker jag har funderat länge över så rätta mig om mina resonemang inte klaffar.
Allt gott

Kristen värdegrund eller infantil populism

2009-10-10T01:51:00.000-07:00

Vore det inte skönt om politiker ibland kunde ta till sig kritik och ändra sig? Istället ser vi gång på gång hur de slingrar sig och griper efter ohållbara argument för att försvara ståndpunkter som är totalt passe.

KD-politikerna Alf Svensson och Micael Oscarsson kallar Annika Spaldes fråga om varför svenska jobb ska värderas högre än människoliv för infantil. KD-politikernas uttalande är inget svar på frågan. Det är bara ett försök att vifta bort frågan genom att sätta en stämpel på den.

Dagens Birger Turesson visar tydligt i sitt svar till KD-politikerna att frågan i allra högsta grad är relevant.

Jag tänker inte skriva mer om vapenexport nu. Kristendom och våld är ett ämne som diskuterats intensivt på många kristna bloggar de senaste dagarna. Jag listar ett par läsvärda bloggposter här nedan. Jag vill bara avsluta mitt sista inlägg i debatten med att påstå att kristendom och våld är oförenliga. Till och med om det handlar om försvar finns det bättre vägar.

Skulle en hund vara på väg att bita ihjäl en människa skulle jag inte tveka att döda hunden. En hunds liv är mer värt än en granatkastares eller svenska arbetstillfällen. Jag tycker att den argumentationen håller för att visa att det inte är fel att förstöra vapen.

KD-politikernas så kallade svar visar istället tydlig vad politik handlar om. Att försöka pensla så många bukar som möjligt. Detta är inte förenligt med en kristendom med integritet. Kristendomen handlar inte om att vara så många som möjligt till lags oavsett vad det kostar ens moral. Vad det leder till visar historien bättre än något annat (läs sydamerika, korståg, kyrkans stöd till nazismen med mera). Vi som kristna borde istället göra som Jesus lärde oss, hålla fred, och visa exakt hur jobbiga och rakryggade salt och ljus kan vara för den som inte följer den rätta vägen. Där är Annika Spalde en förebild god som någon.

http://majasbibelblogg.blogspot.com/2009/10/som-ett-barn.html
http://helapingsten.wordpress.com/2009/09/05/krig-del-3-kyrkofadernas-pacifism/
http://fredriki.wordpress.com/2009/10/09/saliga-aro-de-infantila/
http://dadamzungu.blogspot.com/2009/10/salj-inga-vapen-till-alf.html

What goes around comes around

2009-10-07T06:46:00.000-07:00

Igår läste jag Rom 13:3-4:

De styrande är inget hot mot goda gärningar, men mot onda. Vill du slippa känna fruktan för överheten, gör då det goda, och den skall berömma dig; den står ju i Guds tjänst för att du skall kunna nå det goda. Men gör du det onda, känn då fruktan. Det är inte för inte som överheten bär sitt svärd; den står ju i Guds tjänst som hämnare, för att vreden skall drabba den som gör det onda.

Och idag läste jag om samma text på:
http://fredriki.wordpress.com/2009/10/06/overhetens-svard/#comment-49

What goes around comes around.
Läser jag den här texten utan att se den i sitt sammanhang (som ett av breven till olika församlingar) känns den konstig och malplacerad. De styrande sanktionerar ju onda gärningar. Lagen motarbetar de som försöker göra det goda, sätter dem i fängelse tillsammans med tjyvar och mördare och deporterar oskyldiga människor till helveten på jorden. Men jag tänker utveckla mina tankar lite runt detta:

Jag tänker mig att överheten i något hänseende är tillsatt av Gud. För det mesta gör den ju sitt jobb, och inte allt för dåligt. Därför bör vi också i någon mån följa samhällets lagar så att vi inte behöver sitta i fängelse, bli avrättade eller utsatta för andra kroppsstraff.

Men det förutsätter att lagarna i samhället är rättfärdiga och goda. Inte som svensk lag som är ogudaktig och ond.

I evangieliet står det skrivet:
Ge kejsaren det kejsaren tillhör och ge Gud det som tillhör Gud.

Detta förstår jag, i ljuset av evangeliet, som att vi ska betala skatt och följa lagarna så länge de inte går emot Guds lag och så länge skatten inte finansierar förtryck. Guds lag sammanfattas av Jesus på ett genialt sätt i Matt 7:12 och har präglat alla världsreligioner. Detta är måttstocken som lagen ska prövas emot, och svensk lag håller inte måttet.

När samhället vill att vi bryter mot Guds lag, och till exempel tvångsdeporterar folk eller vill tvinga oss att lära oss döda, då är det vår plikt att bryta de oheliga lagarna och eventuella straff är i det fallet ett heligt martyrskap för Gud.

Det finns en dynamik i Pauli inställning till makten. Läs till exempel Ef 6:10–12. Vi som kristna är inte här för att göra revolution och införa nytt statsskick. Vår revolution är att genom våra liv visa på att Guds rike är här som en helt annan slags verklighet.

(Svarade på inlägget på Fredrikis blogg med i stort sett samma ord)

Tillägg till det jag skrev på Fredrikis blogg:
Dessa handlingar är mer eller mindre olagliga men jag kan inte se något i evangeliet som strider mot att bryta dem:

1. Att gömma flyktingar. Detta är inte straffbart, men om du skulle göra det kan det hända att polisen bryter sig in i ditt hem samt drogar och misshandlar gäster som bor under ditt tak. Svenska poliser som gör sitt jobb med att upprätthålla lagar om flyktingutvisningar har ett personligt ansvar för sina handlingar precis som lägervakter i Auschwitz eller människorna i Sodom. Därför bör vi så ofta be till Gud om deras förlåtelse, för de vet för tusan inte vad de gör.

2. Att förstöra vapen som ska säljas till krigshetsare och tyranner: Om du ser en man sikta på ett barn med en pistol, är det då fel att utöva våld mot pistolen? Jag skulle säga nej. Vapnet är ett ting och materien har inget värde jämfört med barnets liv. Svenska vapen säljs till krigförande länder där de används till att döda barn. Svensk lag straffar dig om du förstör vapnet, till och med om du bygger om det till en spade eller något annat användbart.

3. Att ta saker ur grovsoprum. När man fått uppdraget att härska över något ska man ta hand om det. Att använda det någon annan slängt istället för att köpa nytt är ingen synd, det är ekologiskt.

Det finns säkert fler, jag tar tacksamt emot tips. Pröva lagen mot hela bibeln och Matt 7:12 i synnerhet.

Torka

2009-10-07T06:31:00.000-07:00

Har inte skrivit något på ett par dagar nu. Mycket skoljobb och dylikt. Men har hamnat i en långdragen diskussion om våld och Gud och andra trevligheter. Den börjar utvecklas riktigt intressant:

http://samuelbothen.wordpress.com/2009/10/04/alf-svensson-ar-inte-jesus/#comment-92

Kan någon visa vägen ut ur garderoben

2009-10-04T01:43:00.000-07:00

Oavsett vad vi skulle önska oss talar röster av intolerans och chauvinism väldigt högt. De senaste dagarna har jag tänkt en del på behovet av att tolka skriften med förstånd och ärlighet.

Jag läser just Mohammad Fazlhashemis bok Vems Islam och läste i morse kapitlet Genus-jihad. Jag kan inte låta bli att bli imponerad av de islamiska feministernas engagerade kamp för att arbeta emot patriarkala traditioner för att komma åt kärnan i läsningens budskap. Samtidigt slår mig vår egen dialog runt texten i ansiktet.

När jag tänker på bibelsyn tänker jag på två bibelställen: Matt 5:18 där Jesus förklarar att inte en prick i lagen ska förgås och 2 Tim 3:16 där det står att hela skriften är utandad eller i andra översättningar, inspirerad av Gud.

Samtidigt präglas min bibelsyn av ett par dogmer som jag själv ställt upp för mig. Gud har gett mig ett förstånd och därför måste det vara okay att använda det. Samtidigt vet jag att jag bor i en ond värld som korrumperar och därför måste jag rannsaka mig själv. Jag kan inte lita på mitt förstånd till hundra procent eftersom den korrupta verkligheten finns i mig också, i form av girighet, hat och en egenkärlek som sätter mig själv över Gud. Det är saker som jag måste ge till Gud och be Kristus om vägledning för att komma igenom. Jag tror att det är något man behöver kämpa med hela livet eftersom livet hela tiden ställer oss inför nya utmaningar*. Denna korruption är något man måste ta i beräkning när man läser och tolkar och läser skriften och just av den anledningen tror jag att det är viktigt att be Gud om vägledning innan man läser bibelns böcker.

Jag anser att det finns ett solidt bibliskt stöd för att omtolka skriften. Ett bra exempel på detta är vår relation till judendomen. Ett enkelt svar på hur vi ska förhålla oss till judendomen är att säga att kristendomen kommit för att ersätta det judiska folkets roll som utvalt av Gud. Men detta skulle vara ett ofantligt kränkande svar för judar och det skulle också innebära att Gud gett det judiska folket ett löfte som Gud sedan svikit.** Samtidigt leder detta till frågan om varför Kristus behövde dö på korset med mera. Det enda svaret som jag ärligt kan ge är att vi som kristna inte är menade att ersätta det judiska folket i deras utvaldhet. Om jag inte ska tvingas kompromissa med min tro på Jesus som Messias och Gud måste jag svara att jag tror att Kristus dog för att uppfylla dessa löften och att det finns en viktig skillnad mellan att uppfylla och att ersätta. Samtidigt är grundförutsättningen för ett samtal att jag som kristen får tro på mitt sett och min hypotetiske samtalspartner får ha sin tro. Ömsesidig respekt för våra olikheter är en grundförutsättning.

Kristendomen börjar som en omtolkning av den tolkning av Guds budskap till det judiska folket som traditionellt praktiserats bland judar. (Rabinsk judendom är som jag förstått det i sin tur en omtolkning av tempeljudendomen, och kristendomen på sätt och vis en form av rabinsk judendom)

En religion som börjat som en radikal på grund av en världsomvälvande händelse i Jesu död på korset borde inte vara främmande för att innefatta omtolkningar. Jesu uppfyllande av judisk lag innebär att vi måste omtolka eftersom han själv sagt att inte en prick ska förgås. Ett nytt budskap kommer från Gud som ger oss anledning att inte praktisera delar av lagen. Till exempel talar Jesus om för oss att vi inte har rätt att dömma i bland annat bergspredikan och vi kan alltså inte längre stena äktenskapsbrytare, bränna häxor eller avrätta mördare.*** Detta innebär en omtolkning. Jesus innebär en ny tid med nya förutsättningar utan religiösa domare med gudomlig legitimitet.****

Varje bok i skriften är utandad av Gud
Evangelierna, breven och uppenbarelseboken kanoniserades (sammanställdes som en officiell berättelse med kyrkligt stöd och legitimitet) flera hundra år efter kristi död. Denna kanonisering gjordes utifrån en konsensusöverrenskommelse där man sanktionerade de böcker som var mest lästa i församlingar runt om i världen som dem som innehöll rätt lära. Detta är kort sammanfattat den historiskt kristiska berättelsen så som jag minns den. (Rätta mig om jag har fel) Samtidigt finns en annan aspekt av kanoniseringen. Gud som allsmäktig måste ha varit medveten om den betydelse kanoniseringen skulle få och därför anser jag att vi kan lita på att kanoniseringen skett under överinseende och inspirerad av Gud. Samtidigt är bibelns böcker skrivna av människor i sin tid. Kristna med en ofantlig insikt, vishet och med ett uppdrag visst. Men än dock människor och Kristna så som vi. Jag tror att bibeln är skriven i en tid för att förstås av människor i alla tider.

Den viktigaste måttstocken för bibelnläsning är bibeln själv. Vi behöver till exempel kontinuerligt pröva breven och uppenbarelseboken mot lagen och profeterna eftersom Jesus legitimerar lagen och profeterna, men inte breven och uppenbarelseboken. Och lagen och profeterna sammanfattar Jesus med: Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna. (I Matt 7:12) Detta är den övergripande måttstocken för vår tolkning, normen för vår tolkning och jag är övertygad om att vi behöver använda vårt förstånd, historieforskningen och varandra för att kunna tolka bibeln på rätt sätt.

Det här är inte ett inlägg för att försvara en eller annan tolkning, jag har min tolkning som hela tiden växer och förändras. Du får ha din tolkning vilken den än är. Det här inlägget är bara ett försvar av rätten att tolka och diskuter bibeln och en betoning av vikten av att göra det och en påminnelse om Jesu uppmaning till oss att göra allt det vad vi skulle önska att människor gjorde mot oss för dem. Stilla deras hunger och stilla deras törst, permanent.

*Jag hittar stöd för denna uppfattning i exempelvis hebreerbrevets tolvte kapitel vers sju.
** Löftet till det judiska folket gäller. Denna utvaldhet kan verka arrogant, men reflektera en stund över vad det judiska folket fått utstå på grund av sin utvaldhet.
*** Jag kan inse nödvändigheten av internering ibland. Men detta borde inte vara standardlösningen på kriminalitet.
**** I domarboken kan vi läsa om domare utsedda av Gud för att upprätthålla lagen och monoteismen.

Allt är inte guld som glimmar

2009-10-02T23:56:00.001-07:00

Ibland blir man förvånad, uppenbarligen är inte allt, alltid som man tror.

Visst brukar det nya arbetarpartiet alltid prata om skattesänkningar, men samtidigt är det lätt att koppla till moderaternas marknadsliberala grundideologi och den underliga föreställningen om att det är en bra idé att bygga ett samhälle på konsumtion.

EU är en organisation som ibland är bra och ibland är dålig. Jag är kluven till den i flera frågor. Jordbrukssubventionerna är protektionistiska och vansinniga, det inser till och med jag som generellt sett är positiv till, åtminstone en intelligent, protektionism. Men det här är definitivt inte positivt: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=185619

Vilka rycker in med förslag om att gå emot EU:s linje om inte moderaterna. Visst de gillar konsumtion och att beskatta begagnatförsäljning för välgörenhet skulle kanske minska konsumtionen av dessa varor. Samtidigt är second hand-butikerna inte en verksamhet som skapar många jobb eller kräver en omfattande industri eller på något annat sätt höjer BNP speciellt mycket. Det är helt enkelt ett billigt, miljövänligt och praktiskt sätt för människor att komma över saker de behöver. Jag kan inte se någon aspekt av hur staten inte skulle tjäna på att införa momsbeskattning för second hand och därför blev jag positivt överraskad när jag såg den här rubriken. M regerar ju för tillfället så hoppas och be att denna lilla markering mot EU:s linje går igenom.

Fred

2009-10-01T12:36:00.000-07:00

Om jag inte visade det själv i min Fatwa mot svensk lag har helapingsten utförligt beskrivit det kristan fredsarbetets legitimitet

http://helapingsten.wordpress.com/2009/09/05/krig-del-3-kyrkofadernas-pacifism/

Nått lite lättsammare - Min citron olivolje-smoochie är perfekt

2009-10-01T09:42:00.000-07:00

Smoochie = badass smothie och något annat... men men

Citron olivolje smoochie:
En citron
Olivolja ½ dl
Vatten ½ dl
En matsked socker

Gröp ur citronen och lägg köttet i en bunke som går att mixa i. Häll på de andra ingridienserna och mixa väl.

Fatwa: Svensk lag gäller inte längre

2009-09-30T23:17:00.000-07:00

(Jag är ledsen att jag levererar en del enkla svar i det här inlägget. Anledningen är att jag ser det som en väldigt enkel och självklar fråga. Har jag fel så tala om det för mig. Jag lovar att svara på de första fem synpunkterna och i den mån jag hinner på de följande, mest intressanta. Av praktiska skäl lånar jag ett par begrepp från islamisk terminologi och jag vill understryka min respekt för våra kusiner i Allah)

Ett par tankar runt en artikel i Sydsvenskan
Jag hittade artikeln i Sydsvenskan genom att läsa vad Fakiren skrivit: Sverige säljer för lite vapen... my ass

En regim behöver folkets stöd. En regim behöver legitimitet för att kunna fungera, oavsett graden av demokrati. En regim som inte har stöd hos en auktoritär majoritet av befolkningen kan inte regera.

Legitimiteten i en demokrati bygger på att regeringen har folkets förtroende, röster och stöd. Inte bara vart fjärde år utan i den grad att befolkningen inte vill ha en ny omröstning där detta stöd prövas. Legitimiteten i en demokrati bygger också på att regimen stiftar bra lagar som regimen sedan ser till efterföljs. Förslagsvis genom ett rättssäkert domstols system. Som kristen är jag lite tveksam till om jag kan stödja grundidén med ett rättsväsende, men som svensk medborgare är jag väldigt glad att det finns där.

Inom Islam kan lärda religiösa exegeter eller teoretiker utfärda en religiös utsaga som oftast översätts med påbud, en Fatwa. Jag vill inte kalla mig skriftlärd, men i den mån jag förstår mig på exeges kan jag säga att det inte är förenligt med en kristen värdegrund att stödja försäljningen av vapen:

Jesaja säger: (Jesaja 2:4)
Han skall döma mellan hednafolken
och skipa rätt åt många folk.
Då skall de smida sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra
och inte mer träna sig för krig

Paulus säger: ( Andra korinthierbrevet 13:11)
Till slut, bröder, var glada, låt er upprättas och förmanas, var eniga och håll fred. Då skall kärlekens och fridens Gud vara med er.

Jesus säger: (Matt 5:9)
Saliga är de som skapar frid,
de skall kallas Guds barn.

Att skapa frid gör man genom att bygga upp länder, rent krasst har handel faktiskt varit en av de mest fredsskapande aktiviteterna historiskt sett. Men att sälja vapen till länder, att upprusta, ökar bara makthavares möjlighet att utöva tvingande makt och makt korrumperar. Vill man skapa fred ska man skapa arbeten, se till att människor inte behöver svälta. Vill man skapa fred ska man se till att motarbeta de krafter som tjänar på krig. De som ivrigast eldar på konflikter är ofta de som tjänar pengar på att sälja vapen till båda sidor. SAAB och Bofors är två företag som visat sig varit korrupta och skurkaktiga (läs till exempel om Boforsaffären, som i Indien är lika om inte mer välkänd än ABBA). Ska vi lita på att dessa två skurkföretag ska klara att sälja vapen utan att försöka starta konflikter, svara då på frågan vad dessa två företag skulle tjäna på det.

Nu vill regeringen underlätta dessa företags arbete. Stick i stäv mot både Guds vilja (uppenbarad i Guds ord, så som jag visade ovan) och svensk lag. Detta innebär att regimen förlorar sin legitimitet. Av den anledningen utfärdar jag nu en Fatwa som jag vill göra mitt bästa för att efterleva:

Svensk lag är ogiltig, den enda lag som gäller i Sverige nu är Guds lag: (Matt 7:12)
Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna. Det är vår plikt att bryta mot lagar som strider mot denna princip. I den mån regimen straffar oss för detta är det ett martyrskap.
I min egenskap som exeget hävdar jag att handlingar som sinkar, hindrar eller motarbetar svensk vapenexport är ett sätt att samla skatter i himlen.
Trots att det inte är ett kristet nätverk ger jag nätverket Ofog mitt stöd som trons mujahaddin. I viss mån även fredsrörelsen generellt. Deras sak är ett behjärtansvärt mål för allmosor.

Det finns många viktiga frågor, som jag ser det är detta en av de politiska frågor som borde engagera kristna mest i dagens Sverige.

Vill du inte se mig

2009-09-30T13:18:00.000-07:00

Är tillbaka i Uppsala efter en kort kort rihla (resa) till Sveriges framsida. Förutom en massa fantastiska möten och upplevelser vid Kriss ömsesidigt-beroende festival lämnade vistelsen mig med en hel del tankar. Jag får behandla dem i prioritetsordning så som di kommer. Nu ska jag snart sova. Tänkte bara berätta om en upplevelse innan kvällningen.

En av de dogmer jag lever efter är att försöka se mina medmänniskors behov och försöka hjälpa till, så att de blir tillfredsställda, också om det inte är mina vänner. I morse såg jag en man på tågstationen som såg ut att försöka massera sig varm. Jag är verkligen inte konsekvent i mina fåfänga försök att vara till hjälp men jag bestämmer mig ibland för att det är dags igen.

Efter en stunds självransakan gick jag fram och sa att jag tyckte att det såg ut som om han frös. Han tittade bara på mig kort och sa: Jasså det tycker du. Jag frågade om jag kunde skaffa honom något varmt, en kopp kaffe eller så. Men han svarade inte. Jag kände att jag inte kunde göra något och gick därifrån.

En nyfunnen vän berättade att han gett en kvinna som samlade flaskor en urdrucken vattenflaska och att hon blivit översvallande lycklig. Även om man kan bli lite ställd inför sån oväntad respons är det ju något sådant man förväntar sig när man försöker hjälpa människor. Jag vet inte om mannen på stationen frös. Jag vet inte om jag hade kunnat hjälpa honom, men jag tog mig lite illa vid av bemötandet. I tankarna bad jag kort för mannen, kanske mest för min egen skull. Ändå fick det mig att fundera och jag kom att tänka på att det faktiskt inte är för min egen skull jag vill försöka vara en hjälp för människor. De friska behöver inga läkare, det är inte de som reagerar rationellt som behöver oss bäst.

Otrevliga bemötanden är vardag, liksom trevliga möten. När man försöker hjälpa människor är det mycket vanligare att man möts av översvallande tack. Vad vi behöver minnas, oavsett om vi hjälper alla behövande vi stöter på eller om vi bara gör som jag (vilket verkligen inte är särskilt mycket) är varför vi ska försöka hjälpa människor. Det är inte för att få deras tacksamhet, det är inte för att få omgivningens beundran, det kanske inte ens bör vara för att samla skatter i himlen. Jag tror att det är så enkelt som att Jesus älskade oss först och den kärleken kallar oss att älska tillbaka. Kärleken kallar oss att se.

PS: Det påminner mig om att jag har en del tankar runt tackandet som företeelse. Men det blir något att skriva om en annan kväll.

Integrations- och jämställdhetsministerns svar

2009-09-24T09:19:00.000-07:00

Döm min förvåning, men jag fick svar på mitt öppna brev :)

Tack för ditt brev.

Jag kan inte och vill inte kommentera hur en enskild journalist skildrar den politik vi försöker föra. Om kyrkan vill kan den i framtiden få del av skattemedel för att erbjuda samhällsservice, och detta på lika villkor som ideella organisationer, företag eller kommuner och landsting. Passar detta inte in i kyrkans sätt att arbeta finns heller ingen anledning att ändra på det. Tack för ditt inlägg, ditt intresse och din ursäkt.

Vänliga hälsningar

Nyamko Sabuni, Integrations- och jämställdhetsminister

Varpå Jag svarade:

Och tack för svaret.

Då missförstod jag idén bakom ditt förslag. Jag trodde att det rörde sig om något slags reform som skulle underlätta för kyrkor att ta betalt. Vad snällt att du ville ta dig tid att förklara.

Jag vet ändå inte om jag skulle stödja förslaget. Att få del av skattemedel skulle ju för kyrkans del innebära en ökad statlig kontroll av verksamheten som kunde innebära en statlig styrning av arbetet i någon riktning som inte är önskvärd. Kan staten, som sekulär stat, i dagsläget subventionera det renodlat andliga missionsarbete en del kyrkor bedriver?

Som kristen tycker jag att det är väldigt bra att stat och kyrka är skilda åt. Går det att lösa på något bra sätt så tror jag säkert att kyrkan säkert skulle vara tacksam för ekonomiskt stöd men i så fall bör det ske på det sätt Jesus föreskrev i Matt 6:3-4

"Nej, när du ger allmosor, låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör. Ge din allmosa i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig."

Annars tror jag egentligen inte att pengar är ett så överväldigande problem. Jesus säger att vi inte ska oroa oss för vad vi ska äta eller klä oss i. Pengar finns det gott om. Problemet ligger snarare i hur dessa pengar fördelas och hur vi prioriterar. För mig som kristen skulle det kännas ohållbart att prioritera en överflödig materiell levnadsstandard över mina medmänniskors rätt till mat, husrum eller själavård (andlig terapi). Detta är något som jag och likasinnade kristna samtalar om både med varandra och med Gud, provar och kämpar med. Samtidigt skulle det kännas konstigt att ta pengar som någon som inte delar mina värderingar och använda det till arbete som jag tror att Gud vill att jag ska göra. Vilket användandet av skattepengar skulle innebära. Det finns säkert en massa argument för och emot en sådan reform som jag har missat, men det får väl respektive andlig och sekulär sammanslutning avgöra för sin egen del om ditt förslag skulle gå igenom.

Herrens frid,
Jonathan Wiksten

Syndaflod

2009-09-21T02:42:00.001-07:00

Igår läste jag Jesaja 58 och verserna 5-14 talade till mig. Hela veckan har jag gått och tänkt på regimens oheliga politik (tack Gud för att jag bor i en demokrati och får säga sånt) speciellt med tanke på asylsökande. Det har varit ett par historier på tapeten igen:

http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/18/upprop-mouna
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=175984

Regimen har utlyst 2009 till återvändandets år. Det är ett cyniskt skämt att använda ordet återvända. Deportationens år vore mer passande. När jag hör dessa historier tänker jag mer på godståg till Auschwitz än på den förlorande sonen. Om ni förstår vad jag menar. Iraks administration klarar inte att skydda utsatta medborgare för tillfället. Detta innebär att vi skickar folk i döden. Som kristen undrar jag hur detta kan få fortsätta. Hur andra kristna kan stödja ett parti som Sverigedemokraterna som är ett ännu mer människofientligt parti än de som sitter i Rosenbad just nu. Som kyrka borde vi stå upp för dessa människors rätt. De är några av dessa Guds minsta som det talas om i Matt 25:40.

Att vara kristen handlar inte bara om att spela i ett lovsångsband, eller gå till kyrkan. Att vara kristen handlar inte bara om att leva ett moraliskt och genomtänkt liv. Att vara kristen handlar om att vara salt och ljust. Att vara en Andlig varelse vars existens och handlingar sticker denna världens härskare och makter i ögonen eftersom vår tro kräver att vi står upp mot deras onda agendor. Jag vill göra någonting konkret. Något som visar att vi inte accepterar denna ogudaktiga situation! Guds vilja är uppenbarad*, vad kan vi göra utom att hörsamma den!? Kan vi inte glömma begrepp som vederdöpare, befrielseteologi och meningskiljaktigheter för en stund och praktisera det Gud vill av oss, efterföljelse.

När Abraham fick gäster i sitt hus skyndade han att se till att de fick den bästa mat han kunde erbjuda. När dina barn frågar dig om bröd inte ger du väl dem en sten. Men här i Sverige ger vi våra gäster en sten av kallhamrad, hjärtlös, syndig byrokrati. För någon dag sen funderade jag över varför Gud inte skickar en syndaflod över oss. Men så pekade min flat-mate på en regnbåge utanför fönstret.

*1 Mos 23:9, 3 Mos 19:33, 3 Mos 25:35, Jer 7:5-7

Vid närmare eftertanke

2009-09-19T03:45:00.000-07:00

Jag kanske överreagerade lite igår. Men på senare tid har jag gång på gång frågat mig vad det är för människor som styr det här landet. Förutom att vi lever i ett sjukt sexistiskt och materialistiskt samhälle (vilket man förståss inte bara kan lasta Rosenbad för) har Sverige en enormt inhuman flyktingpolitik, (att Sverige är bättre än vissa andra är ingen ursäkt för att fortsätta denna sunkiga politik) och när jag läste artikeln i dagen igår var det något som brast. Vid närmare eftertanke kan man forska så mycket man vill, omstrukturera, lagstifta, vad vet jag.

Men! När allt kommer omkring är det inte regeringen som bestämmer hur kyrkan ska sköta sin verksamhet. Det är vi som kristna som ska göra det. Det är vi som kristna som avgör ifall kyrkan ska sälja sig till högstbjudande eller göra det som Jesus har gett kyrkan i uppdrag att göra. Att vara hans kropp på jorden.

Till och med om det skulle bli förbjudet för oss att hjälpa människor måste vi fortsätta göra det. Jag tror inte att det ligger i statens makt att hindra oss. Tänk till exempel på berättelsen i apostlagärningarnas tolvte kapitel. Det finns människor i Sverige idag som det nästan är förbjudet att hjälpa, det finns enormt akuta behov som denna världens ministrar och makter aldrig vill se, eftersom de helt enkelt inte passar in i deras kalkyler. Jag hoppas att kyrkorna i Sverige en dag ska kunna enas till en kyrka som aldrig missar deras, dessa de minstas, behov.

Nu måste jag skratta, passande nog lyssnade jag på en gammal punkskiva där Joe Ramone sjunger om: policians talking trough their assholes.

Just av den anledningen, för att politiker tänker med fel kroppsdel, fel hjärnhalva, eller hur man nu vill se det. Och inte ens det. Känns det plötsligt ännu mer relevant att rösta ut partipolitikerna ur kyrkan.

Öppen ursäkt till Sabouni

2009-09-18T15:05:00.001-07:00

Hej!

Jag blev lite upprörd när jag läste om ditt utspel i Miriam Arrebäcks artikel på dagens webbsida i morse. (18/9) Så jag skrev ett inlägg på min blogg där jag kallade dina uttalanden för hädiskt trams. Det var kanske inte helt bra. Så jag ber om ursäkt för det.

Men jag vill starkt betona min övertygelse att vi är många inom kyrkan som aldrig kommer att kunna acceptera den utvecklingsväg som du antyder i dina uttalanden.

Även om kyrkan till del finansierar sin verksamhet genom marknadsorienterad verksamhet tror jag inte att Gud någonsin skulle ställa sig bakom att vi tog betalt för den hjälp vi har fått i uppdrag att ge den som behöver det. Kyrkan är inget företag och så fort den blir det kommer den att upphöra att vara kyrka.

Guds rika välsignelse

(Folkväljarna ser dig. Man måste få vara lite självironisk ibland och jag fick dåligt samvete för att jag använde så hårda ord)

Regimen trampar på mina nakna nervtrådar

2009-09-18T04:09:00.000-07:00

Vad det här en ska föreställa är det inte okay:

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=179961

- Vi ser i dag en utveckling där samhällstjänster produceras av den civila sektorn, men man gör det inte på samma villkor som den privata och offentliga sektorn, säger Nyamko Sabuni.

Tack Gud för det! Bokstavligt talat. Kyrkan får aldrig någonsin verka på samma villkor som staten eller marknaden. De "tjänster" som kyrkan "producerar" i form av tjänande eller diakoni får aldrig styras av marknadspriser. Frågan är om det inte är fullständigt obibliskt att ta emot någon annan betalning än frivilliga gåvor. Som i så fall ska gå till att driva verksamheten, det vill säga hjälpa fler. De ska dessutom ges annonymt. Den högra handen ska inte veta vad den högra gör. Villkorlig betalning kommer inte på fråga. Det här är en tydlig punkt där vi som metafysisk, katolsk (i betydelsen allmännelig) kyrka aldrig får låta populistiska politiker diktera villkoren.

Hon säger vidare:
- Men det räcker inte bara med de ideella krafterna, som finns i de här gamla rörelserna. De kan producera tjänsterna på ett så bra sätt så att de också får betalt för det!

Och vem ska betala det hade du tänkt. Vi som behöver dessa tjänster istället för oss som erbjuder dem. Det skulle just vara snyggt! Professionaliserade kyrkor som säljer själavård till högstbjudande. Hädiskt trams!

Mission 2: diskussionen fortsätter

2009-09-17T05:36:00.000-07:00

Ett kanske lite osmidigt svar på sMARTAss kommentar här nere. Jag kursiverar det jag citerar så att det syns vad hon skrivit. Det var intressant, så jag vidareutvecklar lite vidare: (Mest för att se om vi tänker mer lika än senast ;)

M:
Jag tänker att det inte finns någon väg till Fadern utom genom den transformation av en själv som det innebär att gå in under korset, att dö undan från sina idéer om sig själv och befrias >>till ett ödmjukt liv - så läser jag också Jesus exklusivitetsanspråk.

J:
Genom döden till livet, var och en bör ta sitt kors försaka sig själv och födas på nytt. Hur då frågar Nikodemus i Johannesevangeliets tredje kapitel. Som jag förstår Jesus svar så säger han: "Genom tro". Genom tron lär vi känna Gud och kan förstå Guds vägar och lära oss att sätta Guds vilja över vår egen. I stället för att förhäva oss själva lär vi oss upphöja Gud och ge Gud äran för det som är gott i våra liv. Det innebär också att inte tro för mycket på våra egna förmågor utan att försöka bli allt mer lyhörda för vad Gud vill, även om den som förmedlar det till oss skulle råka vara med i Hare Krishna. Att älska vår nästa (arameriska för andra människor), att se vår nästas behov och glädjas åt att kunna uppfylla dem.

M:
Jag tänker att det är en fråga om ifall vi fokuserar på begrepp eller innehåll. "I Jesu namn" måste betyda "på Jesu vis", annars blir kyrkan väldigt snabbt de som "ropar Herre, Herre" men som faktiskt inte vågar förändras.

J:
Ja, men namnet är viktigt det med. Mark 8:38. Att vara stolt över Jesus namn skulle jag säga är att vara stolt över hans väg, undervisning och gärning. Jag tycker mig se en parallell här, till dynamiken mellan tro och gärningar.

M:
Typ ekvationen:
I kärlek = i Jesu namn = rätt tro
istället för
I kärlek + i Jesu namn = rätt tro

Typ så tänker jag, men såklart när det handlar om tankar om Gud så lär man ju ha lite fel.

J:
Nja, jag tänker mig att Jesu namn faktiskt spelar en stor roll. Det är vid det namnet vi känner vår Herre och även om jag tänker mig att även de som inte känner namnet kan känna personen så tänker jag mig att vi har ansvar att agera utifrån det vi vet säkert. Även om I Jesu namn innebär på Jesu vis så är personen Jesus något unikt som vi har fått i uppdrag att sprida vidare. Både i praktik och teori. Däremot så tror jag att vi noga bör se till att sättet vi gör det på är ödmjukt.

Typ så tänkert jag, men såklart när det handlar om tankar om Gud så lär man ju ha lite fel.

M.
För övrigt finns det en väldigt bra bok om bredare missionssyn; Mats Hermanssons Gränsöverskridande. Den lyfter på ett bra sätt ett flersidigt missionsbegrepp där tro och handling går hand i hand.

J: Den står nu på min läslista :D
Vet inte alls om det jag skrev nu håller för någon närmare granskning, men det är lite fler tankar till etern :D

Mission

2009-09-16T13:44:00.000-07:00

Den starkaste associationen jag får till ordet mission är, om jag ska vara helt ärlig, stackars hedningar som ställs inför otäcka utlimatum. Någon vänlig själ kanske kan komma på ett nytt ord, eller så får vi göra vårt bästa för att rentvå det.

Jag lyssnade på en gammal föreläsning från veritas-forum med någon katolsk filosof som delvis pratade om ämnet, han redde ut en del problem på ett ganska sympatiskt sätt och jag önskar att jag visste vad han heter. Nåväl, det kan jag försöka ta reda på när tid finns därtill. I vilket fall hade han ett par viktiga poänger, ni får ursäkta att jag bara sammanfattar dem på vis som passar mina agendor. I vilket fall väckte den ett par tankar.

Om vi tror att det Jesus predikade var sant och får ångest när vi hör ordet mission får vi ett problem. Jesus gör en del exklusiva krav, till exempel att han är den enda vägen till Fadern. Tänker vi oss att "hos Fadern" är den plats dit människor mår bäst av att komma och att vi känner vägen dit. Skulle det ju vara ganska oansvarigt av oss att inte berätta för våra medmänniskor hur man kommer dit.

För mig personligen är det ett stort problem. Jag är inte särskillt auktoritativ och har väldigt stora spärrar mot att tala om för folk att jag tycker att de lever fel. Ganska ofta (speciellt när jag råkar på människor som saknar de spärrar jag har) funderar jag på om det verkligen är rätt väg att gå. Samtidigt har jag råkat i situationer där det enda rätta hade varit att säga till en medmänniska att hen behöver Gud. Eller att helt enkelt förklara hur mycket Gud betyder för mig och hoppas att hinten går fram. Jag försöker be Gud om frimodighet (gammal kyrkscandinaviska för att vara framfusig... typ.. på ett bra sätt.. inte som journalister brukar vara.. lång historia) och jag försöker ta lärdom av mina erfarenheter.

Det finns två käppar som brukar dyka upp i mitt hjul när det kommer till mission och det är att hjärnan och hjärtat saknas ibland. Varför ska vi missionera? Jo, för att vi älskar våra medmänniskor och önskar dem samma goda erfarenheter vi har, men om de inte vill lyssna betyder inte det att vi ska behandla dem som oönskvärda. Jag tror snarare att vi ska passa oss noga för att försöka se våra medmänniskor som objekt och helt enkelt respektera att en del av dem i vår närhet helt enkelt inte har något intresse av vår tro. Vi får istället hoppas, och ska nog vara ärliga med att vi gör det, att de ser att det finns något annat som driver oss.

Det hjärta missionen ibland saknar är det ödmjuka hjärtat, som är tålmodigt och kärleksfullt. Den hjärna missionen saknar är att jag tror att vi bör använda vårt förstånd. Gud har gett oss en fantastisk hjärna att tänka med och jag tror att mission är något vi måste reflektera, vrida och vända på. Hitta nya vägar till och rannsaka. Är missionens ända syfte att "konvertera" människor är vi ute på fel spår. Jag tror också att vi bör respektera andra människors Gudsrelation, oavsett vilken denomination eller religion de praktiserar. Jag tror att Gud tar varje chans att uppenbara sig för människor och gör det så fort vi tillåter, men på det sätt Gud väljer och jag tror att det finns spår av Gud i alla fall i världsreligionerna. Det finns godhet, moral och Sanningar i alla världsreligioner och det är något att uppskatta och respektera. Framförallt har vi som kristna ett stort skäl att vara självkritiska och ödmjuka, Missionen.

Samtidigt tror jag inte att vi kan tillåta oss att hymla med Kristus krav på exklusivitet. Jesus kallar sig själv för vägen, sanningen och livet och jag tror att det är sant. Även om jag personligen inte tror på ett helvete (i alla fall inte i bemärkelsen evig tortyr) är jag, åtminstone i teorin, inte beredd att riskera ditt väl på grund av det. Även om jag tror att Gud har en underbart fantastisk plan som verkligen kommer att visa sig gälla alla så sa Jesus till mig och dig att gå ut och göra alla folk till lärljungar. Jesus är väldigt tydlig med uppdraget men inte med konsekvenserna av att inte utföra det. Det visar oss ändå ganska tydligt vart vi bör lägga fokus i vårt arbete.

Jag vill inte trilla in i fällor som att bli vän med människor bara för att de ska "bli kristnade", jag vill inte att någon ens ska behöva misstänka det. Samtidigt vill jag inte ljuga om att det gör mig väldigt glad när någon upptäcker den fantastiska skatt som tron faktiskt är. Jag vill inte vara respektlös gentemot mina vänner, men jag vill samtidigt visa att jag är stolt över att tillhöra Kristus. Att ha sagt min trohet till ett rike utan politiker och utan gränser. För mig innebär de första stegen på vägen mission ärlighet, öppenhet, respekt och kärlek. Det kan låta lite flummigt, men tänk efter vad det innebär.

Vad jag tror skulle bli okay mission:

Hållbara relationer byggda på bön om kärlek till alla våra medmänniskor, låt mig vandra nära marken mässigt.
Respekt, öppenhet och lyhördhet. Även om vår tro har något som alla andra saknar i Kristus kan lyhördhet inför andra religioner innebära att vi lär oss både ett och annat. Varför skulle vi inte vara öppna för att ta till oss det som är bra i dialog med andra religioner.
Inomkyrklig dialog, hur ska vi som kristna leva i vår tid. Vad innebär Jesu undervisning i en tid av växthuseffekt och skenande klassklyftor.
En gemenskap som söker Kristus utan att dömma, dela in i fack eller rubricera människor.

Jag har säkert glömt en massa, men det är väl ungefär vad jag tänker mig att ett grundläggande steg i en hållbar mission skulle innebära. Jag är för trött och har inte tid att skriftförankra dessa tankar just nu, utan det är just detta. Några tankar om ett allt för komplext ämne för att kunna avhandlas. Som vanligt får du som läsare hemskt gärna dela med dig av dina tankar och reflektioner.

Pax vobiscum

Av bara farten

2009-09-09T13:20:00.001-07:00

Krångel, hinder, vardagsbekymmer som hopar sig. Pengar som inte vill räcka till, sociala sammanhang som inte riktigt funkar, studiegångar som inte vill gå ihop av en väldig massa bara-för-att. Så mycket som stjäl uppmärksamhet som inte tillfaller. Så mycket som vill ha mer.

När vardagen kör ihop sig är det så otroligt lätt att tappa fokus. Vad spelar det för roll hur jag bemödar mig för att vara trevlig och hålla god min när jag tampas med institutionsbyråkratin om jag inte gör det för dig? Vad har mitt slit och min iver för värde om jag inte är på rätt spår, men hur kan jag veta? Jag har själv valt mitt slagfält men vet inte riktigt vad jag slåss för?

Ibland undrar jag verkligen vad jag håller på med. Jag vill att Gud ska vara centrum i mitt liv, men här sitter jag och tänker bara på mig. Jobbar stenhårt för att mitt fåfänga projekt av självförverkling, utbildning, ska gå i lås och jag undrar verkligen. Jag tappade verkligen fokus och när det händer gäller det att fokusera om. Att fokusera rätt igen.

Skolexempel för samhällsförändrare

2009-09-07T22:47:00.001-07:00

http://www.dn.se/nyheter/varlden/boter-for-grona-byxor-i-sudan-1.947059

Intressant om Helande

2009-09-05T23:50:00.001-07:00

http://helapingsten.wordpress.com/2009/09/04/varfor-helar-inte-gud-alla/

Helande är nog egentligen en naturlig del av förkunnelsen. Hela pingsten diskuterar varför alla som ber om det inte blir helade och varför Gud inte är en helande-automat som bara fungerar om man stoppar in tillräckligt mycket tro. David Åhlens kommentar är också intressant.

Simon Johansson - Intressant

2009-09-03T03:20:00.000-07:00

http://foolforjesus.bloggspace.se/1114148/Elefant-eller-kanin/#

Simon Johansson är väldigt intressant, det känns som en bra start. Jag gillar verkligen tanken på en kristendom som inte är så präglad av en hierarkisk struktur och där gränserna mellan lekman och professionell löses upp. (samtidigt som jag förstås vurmar lite för karlar i kanin-öron-formade hattar) Jag ber och hoppas på att få bli del av just en sådan församling själv. Just nu är nog en av mina största cravings att ha en grupp där jag kan dela allt, både det fysiska och det metafysiska livets vedermödor.

Jag har dessutom aldrig fått en bra förklaring till varför man i kyrkan nödvändigtvis ska sitta i en bänk, hålla tyst och göra samma gester som alla andra. Husförsamlingar känns mycket närmare den ursprungliga tanken på en gemenskap liknande vad livet egentligen är menat att vara.

Däremot känns det som att man borde problematisera frälsningsretoriken. Eller ja, jag känner väl att begreppet frälsning i sig måste problematiseras. Jag har väldigt svårt för meningskonstruktioner som : "30000 frälsta". Samtidigt rörs jag ofta till tårar av enskilda människors berättelser om hur de räddats ur destruktiva liv till ett liv med evig kvalitet i gemenskap med Kristus. (Berättelser om hur människor som inte knarkat, mördat eller misshandlat sig själva på andra sätt, är naturligtvis också fantastiska, men kanske inte riktigt lika dramatiska) Det jag menar är: vad betyder egentligen statistik.

Det fantastiska med husförsamlingar är den möjlighet till gemenskap de för med sig. Utan krav, utanför de vanliga ramarna av social status eller Pondus som driver oss till individualism och isolation. Speciellt i denna tid. Men för att nå dit måste man naturligtvis veta vart man vill och jag tror att en närmre väg är att be, samtala, dela, älska varandra och på så sätt skapa en gemenskap med en evig kvalitet och kanske inte nödvändigtvis fokusera på att frälsa så många som möjligt. Om det är Guds vilja KOMMER också detta att ske. Men jag tror att det finns ännu en sak som är viktig att tänka på.

Simon skriver att skillnaden mellan en husförsamling och en cellgrupp är att cellgruppen hierarkiskt är underordnad en kyrka. Husförsamlingarna har istället kontakt med andra grupper som ett nätverk. Risken med en husförsamling är sekterism. För att undvika att husförsamlingen blir en sekt är det otroligt viktigt att ha kontakt med andra, liknande grupper. Men lika viktigt är det att inte utesluta den traditionella kyrkan. Det är lika viktigt att inte kalla de kristna som trivs bäst med den traditionella kyrkans liv för sämre Kristna. Att inte praktisera fromhetselitism. Den här öppenheten måste också finnas utåt. Men finns den öppenheten tror jag att den här formen av ortopraxi (rätt utövande) har en fantastisk potential, inte minst för att hela människors liv och hjälpa dem att ta sig igenom den allt för grymma vardagen.

Be, umgås och var öppen vad helst katten, jag menar Gud, kan tänkas släpa in.

Den där ortodoxin

2009-09-01T02:39:00.001-07:00

(Ortodoxi - Rätt lära)

Den senaste tiden har jag stött på många olika berättelser om mirakel, under, människor som blir friska, med mera. Naturligtvis är det helt fantastiskt när människor får uppleva hur Gud gör saker i deras liv, för jag är fast i min övertygelse att allt som är gott i världen har sitt ursprung i Gud. Det är också fantastiskt att höra de här berättelserna. Att höra om hur världen är full av liv, att det finns andra krafter än gråkall saklighet. Ibland används berättelserna, kanske med rätta, för att stärka anspråk och styrka någon läras legitimitet.

Att konfronteras med upplevelser av under kan vara skrämmande. Det finns mycket goda skäl att hitta logiska, mer lättsmälta förklaringar än att ett transcendent väsen skakar om människors liv. Trots att jag av hela mitt förstånd vill tro är det ganska främmande för mig också, speciellt idag, här, i en modernistisk lägenhetskub i utkanten av Uppsala. Allt som är främmande blir ju automatiskt lite läskigt, speciellt när det blir offensivt. Att konfronteras med det visar på någonting större, någonting som i slutändan kräver ett ställningstagande.

Tittar man på det rent sakligt är det inte så konstigt egentligen. Anta för en sekund att Gud finns (om du inte redan tror det), anta att Gud också har skapat universum, är närvarande, känner alla människors hjärtan och ser vad som rör sig i vårt inre. Anta dessutom att Gud bryr sig, kort sagt sätt dig in i vår situation (om du inte råkar vara en av oss naturligtvis). I så fall är det allt annat än konstigt att denna Gud vill verka som en positiv kraft i våra liv. Det konstiga skulle vara om Gud inte gjorde det.

Ändå tror jag tyvärr att majoriteten inte upplever Guds närvaro. Förlåt om jag låter brysk men jag tror att det är en fråga om perspektiv. Vill man tro går det att se hur hela tillvaron är fylld av mirakel. Hur varje grässtrå svämmar över av Gud och hur ondskan egentligen bara förekommer där människor tar sig vatten över huvudet (det är i vilket fall min bild av verkligheten) Men det går lika väl att hitta andra förklaringar för det mesta. Av allt ifrån slump till placebo-effekt. Utan tro (gåvan att kunna sätta sin lit till den oförklarliga, otämjda godheten) blir de också de enda sunda förklaringarna till något över huvud taget. Tyvärr måste jag säga att jag tycker om min verklighet bättre.

Jag tror att under förekommer, jag tror att Jesus aldrig sviker och jag lever för att minnas hur Guds Heliga Ande visar det gång på gång. Men jag tror inte att under automatiskt betyder att någon närvarande har ortodoxi. De berättelser jag hört kommer från alla traditioner. Förbön från ett katolskt helgon leder till att en människa kommer tillbaka till livet eller blir fri från cancer. En genom en rysk ikon stoppar Gud ett krig eller ett vulkanutbrott och en gatsmart ameriskansk evangelikal får ben att växa ut. De har alla olika läror men hos alla finns Gud. I varje grässtrå i varje andetag Allah.

Under är inte tecken på rätt lära utan på Guds närvaro. Gud gav oss ett hjärta att förundras med och en hjärna att tänka med. Den kraft som hjälper människor kan bara komma från Gud. Det behöver inte betyda under utan kan också vara de mest vardagliga upplevelser som att klara ett prov. Av hela mitt hjärta vill jag tro att Gud finns där för alla människor, som inspiration, hjälp och vägledning. Vår uppgift är bara att lyssna, se och berätta för våra medmänniskor om det fantastiska vi sett. Ju närmare vi kommer Gud, dess mer tror jag att vi kan se Guds ledning i våra liv. Ibland är våra problem så svåra att vi kan behöva mer, ber vi om Guds vägledning, erkänner vårt behov och vår längtan så tror jag av all min kraft att Jesus kommer att finnas där när vi behöver honom.

Men jag tror också att om Jesus bara skulle hjälpa dem som tror rätt så skulle ingen erfara honom.

För mycket ingenting

2009-08-28T06:53:00.000-07:00

(En massa tankar, lite bös och en Jon-fu-nism)

Matt 7:12: Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna.

Igår såg jag en video som väckte en del tankar. Jag postar inte länken, de flesta skulle nog med rätta avfärda mannen som spelade in dem som en galning. Men jag vill ändå försöka lyssna ärligt även på dem. På internetvideor är det ganska safe för det mesta.

För ett tag sen såg jag en komiker (tror det var på zeitgeist-filmen, speciellt stycke material, HSH*) som raljerade över en ganska förenklad tolkning av det glada budskapet. Han var rolig och hade en del poänger men sammanfattade det kristna budskapet ungefär såhär:

Gör exakt som Gud säger, annars kommer du att brinna i helvetet i all evighet, men allvarligt talat, Gud älskar dig.

I mina öron låter det som ett dåligt skämt, men tyvärr stöter jag på den bilden av kristendom hos människor ganska ofta. Ibland till och med hos Kristna.

Jag tror inte att Gud vill att någon människa ska behöva lida. Kom igen, det är Gud vi pratar om. Essensen av universums godhet, kärlek, vetande. Ingen despotisk envåldshärskare som vill utnyttja sin makt till att kontrollera sin skapelse. Skulle Gud vara sådan skulle världen se annorlunda ut. (Ibland kan jag tänka att det kanske vore bättre. Men Herrens vägar är högre än mina och hennes planer är större än mina.)

Gud har satt upp regler för hur man ska bete sig, och när jag läser bibeln upplever jag ett tydlig budskap om att det är viktigt att leva efter dessa regler. Livsviktigt. Viktigast av allt budskapet i Matteus 7 med mera. (Tyvärr har jag inte hört dem predikas speciellt ofta) Jesus gör klart att det handlar om liv eller död. Men det är bud som handlar om att göra det som är gott för oss och våra medmänniskor och för oss själva. Det är bud som talar om för oss vad som är dåligt för oss. Om någon är hungrig ska du inte ge den personen en sten utan något att äta. Det handlar inte bara om att döva ditt samvete, eller om att någon gammal moralpredikant ska tala om för dig att du är en syndig och dålig människa. Det handlar om att ge den personen något att äta! Det handlar om att rädda människor från svält och död, andligt och fysiskt. Det är ett budskap som är mer relevant nu än någonsin. En miljard människor är nära svält och vad gör vi!?**

Men Jesus pratar också om helvetet, och att det är en reell fara för den som inte bryr sig om hur Gud vill att vi lever våra liv. Jag tror inte på en Gud som skapar oss bara för att få dömma dem som inte håller måttet. Så fungerar inte Gud, så fungerar världen. Men Helvetet är på allvar. Det är en plats som inte är menad för någon människa, en plats där Gud kan verka vara så oerhört långt borta, och en plats vars existens är så smärtsam att de flesta inte vill tro att Helvetet finns.

Helvetet är på allvar, helvetet finns och helvetet är en förbannat skrämmande plats. Om du inte tror mig kan jag tala om för dig att helvetet inte ens är speciellt långt bort. Precis som jag tror att det finns något av Gud inom oss alla tror jag inte heller att någon kunnat undgå att släppa in en bit av helvetet i oss. Det är därför vi behöver Guds fostran och vägledning.

Jesus pratar om livet efter detta ibland. Det ger mig hopp. En vis vän sa en gång att tre saker kommer att förvåna oss med himmelriket. Att så många är där, att några som vi var säkra skulle vara där saknas och att vi ser så många vi trodde skulle saknas. Gud gick till sitt yttersta för att rädda oss. Vilka är vi då att tro att Gud inte vet vad Gud gör!

Ibland kan jag få dåligt samvete för att jag gör så lite. Jag vet att jag inte borde hålla inne på de fantastiska lärdommar Gud delat med sig till mig. Utan Gud vet jag inte hur jag skulle klara av att leva i den här världen av krav, stress, död, övergrepp, misshandel, ondska. *** Men jag behöver inte göra något av egen kraft, utom att söka Gud, be om ro, längtan och kärlek. Men när Gud har kallat oss behöver vi lyssna och den kallelsen är här. Att älska din nästa som dig själv och Gud av hela din kraft, hela din själ, hela ditt förstånd. Uttömmande.

Det här är ingenting jag klarar av egen kraft, men om det är något Gud har försökt lära mig under de år jag försökt följa Gud är det att när vi vandrar med Kristus kommer styrkan att finnas där när vi behöver den och när kraften kommer från Gud och inte från oss finns det ingenting som kan stå i vägen för att vi ska nå de mål Gud har kallat oss att sträva efter.

På ett konkret plan innebär kallelsen att vi ska behandla andra så som vi vill bli behandlade. Det viktigaste i mitt liv är min tro och hade jag inte haft den hade jag önskat mig själv att få möta Gud. Därför är det inte fel av oss att försöka dela vår tro om vi gör det på ett respektfullt sätt. Jag skulle vilja prata om tro mer, men det är svårt. I Sverige idag finns det inga bra, lätt-tillgängliga forum för att prata om tro. Men mest tror jag att det är viktigt med att vara ärliga med vad vi själva står för, speciellt gentemot dem som är nära oss. Om någon frågar är det viktigt för mig att kunna säga att Jesus är det viktigaste i mitt liv och att även om jag inte lyckas alltid är detta målet jag strävar efter. Jag behöver kunna vara ärlig med att jag tror att utan Jesus kan livet inte bli mer än halvt. Och jag behöver kunna göra det utan att skämmas. Men Gud vet att jag inte kan. Det är ett dilemma för det handlar om respekt. Vi behöver älska Gud mest, men det betyder också att vi ska älska våra medmänniskor mer än vi förtjänar. Men Gud vet att det är för svårt för oss.

När den unge mannen som ägde mycket gick i väg (Matt 19:16) Sa Jesus att det är lika svårt för en rik att komma in i Guds rike som för en kamel att komma igenom ett nålsöga**** Lärljungarna blev rädda och insåg att det träffade också dem (och mig, och dig, och dig) men då sade Jesus att för honom är ingenting omöjligt. Vi kan lita på det, vi behöver inte vara rädda. Som barnets far i Matt 9:24 kan vi ropa: Jag tror, hjälp min otro! För om jag bara släpper taget kan Jesus låta mig tro.

Ibland, när man hör mer eller mindre galna kristna tala, kan det vara svårt att stå för sin tro på Kristus bara för att det känns jobbigt att hamna i samma båt som dem. Men de är våra syskon och inte bättre än vi själva. Det är okay att skämmas för dem ibland, så länge man inte glömmer att älska dem samtidigt. Men de är inte Kristus. Kristus har inga fel, Jesus är inte trångsynt, småsint. Kristus är aldrig hatisk. (Kanske lite svår att förstå ibland, som Petrus sa om Paulus. Men Om du skäms för Jesus bör du fråga dig varför och be Gud reda ut det åt dig.

Det finns ingen anledning att vara rädd. Visst slåss vi mot furstar, väldigheter och världshärskarna. Farliga, skräckinjagande, med skrämda människor i släptåg som gör vad som helst för en ynnest, en sil eller för att slippa hamna på Guantanamo eller S-21. Men minns att vi har Fredsfursten på vår sida, han som redan övervunnit ondskan, innan han besegrade döden. Det finns ingen anledning att vara rädd för varken läskiga fanatiker på youtube eller insiktsfulla profeter på myspace för svaret finns där. Och om du ändå rädd så skriv en rad eller känn dig inbjuden till ett mål god mat och en harrang enkla svar.***** Amen!

PS:
Är du vegetarian?
Alternativ A: Nej, jag brukar äta spädbarn på lunchrasterna
Alternativ B: Jag äter bra fallfrukt som redan förmultnat

Tycker du att det här var en dålig fråga vill du nog inte göra humanisternas gudfinnsnoginte-test.

*Hur som helst
**Jag förgås ibland vid tanken på hur lite jag gör. Att det ser ut så är inte heller Guds fel utan beror på den dåliga, onda, depraverade politiska situationen i världen idag. Ett annat svårt dilemma är frågan varför Gud inte bara ändrar på den här situationen och vi kan inte veta svaret på den frågan. En del menar att detta är ett bevis på att Gud inte finns. Jag menar att svaret kanske snarare är att Gud har kallat dig att försöka göra något åt situationen.
***Det är bara Jesus som kan säga att allt det har han burit, vår kollektiva skuld i att inte ingripa, inte se, inte älska, redan är sonad. Det enda vi behöver göra är att be Gud förändra våra liv och vårt väsen så att vi, nästa gång vi står för ett val väljer det som är rätt. Det handlar inte om att göra rätt för sig eller prestera. Det handlar om att ge upp, att erkänna att det inte är vi utan Gud som är herre och Gud har lovat att stå bredvid oss för ingenting kan komma emellan oss och Gud. Ingenting utom vi själva.
****Rikedom kan vara sitt eget slags helvete. Den eviga jakten på materiellt välstånd ett ganska utstuderat sådant (Damn, det där lät nästan som konfucius eller nått. Det är en Jon-fu-nism)
*****Seriously, jag bjuder.

Så funkar hjärnhalvorna

2009-08-27T10:31:00.000-07:00

Igår var jag slut och krashlandade i nått slags spänningshuvudvärkjagvetintevad. Det var lite jobbigt och nog en konsekvens av att försöka jobba och plugga ikapp samtidigt. Nu tar jag det lugnt så ska det nog reda sig. I vilket fall hade jag ont i vänstra pannloben, tappade språket, speciellt engelska. Dessutom tappade jag känseln i högerhanden. Det är lite spännande med tanke på att språkcentra och högra sidan kroppsuppfattning sitter i vänstra hjärnhalvan. Eller hur.

Snart är det dags för arabiska i vilket fall. Det blir spännande. Får se hur tung termin tre är. Hoppas på att det inte ska vara allt för jobbigt. Men det kanske är fåfängt.

För att kunna koppla av ordentligt gick jag ut och plockade svamp idag. Jag hittade kantareller och rödgul trumpetsvamp, så jag hamnade i matslagningsslängen och det slutade med ett litet pickelifieringsexperiment, blir det gott får receptet heta Kom-ta-mig-flunsan vitlöks-dekokt. All ära tillfaller Pontus om den är god :D

Så här gör man:

Skala vitlök (jag tog två)

Värm herbes de provence, basilika, mynta, peppar och gurkmeja i olja (Gärna långsamt, nästan gång ska jag prova att pressa i lite färsk ingefär med en vitlökspress)
Vänta tills det är varmt och tillsätt sedan vitlöken.
Fräs vitlöken tills den får en brunaktig ton, men se till att den inte bränns och blir svart.
Häll på en skäppa vatten när vitlöken är klar. Låt sjuda nån minut. Jag brukar köra två-tre när jag gör inlaggd vitlök.
Lyft ut vitlökarna och lägg dem i ett syltglas. Låt vätskan koka ett tag till så att det mesta av vattnet försvinner, häll sedan vätskan i syltglaset och fyll på med äppelcidervinäger tills det är fullt (tanken är att det ska bli en spännande smakmix av örtkryddorna och vinägern, som jag tycker är fruktig)
Skruva igen locket och låt svalna i väntan på servering

Jag hoppas på att mina inte bara ska ha en potent anti-viral verkan utan dessutom smaka bra. Det visar sig :D Nu ska jag tvättifiera (jag ska sluta med de här irriterande ändelserna snart, men min senaste Rushdie upplevelse har lämnat sina spår och man måste ju få låta sig inspirifieras lite, eller hur! :)

Ps: har fortfarande inte smakat. Fick inte upp locket :S

En stuga i skogen

2009-08-22T09:23:00.000-07:00

En ganska jobbig sommar med flytt, tänk, ekonomiska trubbel och rastlöshet, ohämmad spontanitet (på gott och ont) men också med två fantastiska bröllop och andra fantastiska upplevelser. Ett väldigt trevligt slut med god mat, fantastiska vänner och ett surrande kylskåp. Välsignelsen i hur lite det behövs för att man ska känna sig hemma.

Nu känner jag mig nästan klar för en lite svårare (antar jag) universitetstermin, men med lite resande och mycket mera té!

Manlighet

2009-08-12T00:40:00.000-07:00

Bob Hansson i en intressant artikel om Bobs bok om manlighet för SVD

Naturligtvis håller jag aldrig med om allt, men det är intressant att nån tar upp en fråga som behöver diskuteras ur en lite ny synvinkel. Nåväl, intet nytt under solen. Men kanske nytt för SVD.

Som blindgalen separatist och fanatiker kan jag naturligtvis inte läsa något som är skönlitterärt, nyanserat, absolut eller som jag själv har skrivit utan att bli rosenrasande. Som tur är saknar jag nästan helt temperament, så det märks inte.

Gustav Vasa ska ha varit en riktigt manlig filur, han skrattade högst av alla när han var glad och grät högst av alla när han var ledsen. Det där med att inte våga visa känslor är nog snarare någon form av modernistisk hybris. Men visst känner man igen sig i att sitta på bröllop och anstränga sig för att blinka bort tårar, och visst är det fånigt att man inte får. Det borde ju vara hur naturligt som helst att visa vad man känner. Ändå är det svårt. Men jag jobbar på det. Om en tjej inte kan hantera män som gråter, är det en brist i hennes sociala förmåga, inget annat. Tårar är inget tecken på svaghet utan visar snarare att man är trygg nog i sig själv eller ännu hellre, någon välvillig högre makt, för att inte behöva upprätthålla en kylig fasad.

I intervjun med SVD säger Hansson att:
"Kvinnor säger att de vill ha mjuka män, samtidigt som de tycks förakta mjukhet."

Helst skulle jag vilja protestera. Men ändå kanske det ligger något i det, som sagt jag hoppas att jag har fel. Det är naturligtvis en generalisering, samtidigt är det en ganska korkad paradox. Som man dras man med ett gäng lika korkade föresatser. Och hela mänskligheten tycks dras med något slag av fixering vid längd. En förklaring kan nog vara att en lång längd är kognitivt tilltalande och kanske sätter igång nånting i krokodilhjärnan. Våra skönhetsideal är också en sån där korkad pryl, och går knappt ens att ursäkta som en biologisk svaghet. Dammit, att låta bli att förakta sina medmänniskor för våra fel och brister är nog något man får jobba med hela livet. Tur att man dras med ett gäng själv.

Mjuk eller ej, lång eller kort. Någonting som är verkligt attraktivt är integritet. Hos individer av alla former av kön. Riktigt integritet* alltså. Den som har så hög intensitet att man kan ta på den. Människor som är beredda att utstå ensamhet, utfrysning och pogromer för det de tror är rätt. Som inte gör avkall på sina rättigheter och som börjar gråta, skrika och sätta ner fötterna när deras rättigheter blir kränkta. Människor som inte är rädda för att älska dem resten av oss föraktar. Sådan skulle jag vilja vara. Jag har en bit kvar däremot.

Förhoppningsvis finns det sådana människor. Får jag någon gång en partner hoppas jag att hon är sådan, och jag är övertygad om att en sådan person inte låter sig luras av en hög position inom den manliga hierarkin. Snarare kanske en sådan person faller för någon som höjer sig över den manliga hierarkin, och sen går nog vägen till den personens hjärta genom magen. Nåväl, dream on, dream on. Manlig eller inte, jag tänker fortsätta försöka utvecklas fritt i mitt förhållande till kristus och mina medmänniskor. De som inte kan se bakom den misandrina manlighetens fasader kan jag bara ursäktande avfärda med: "Your loss" Jag fortsätter jobba på min egen integritet och mina kock-skills. Men Hanssons bok kunde kanske vara intressant att läsa.

*Ingen utom du själv kan kränka din integritet. Ordet personlig integritet betecknar den personliga sfär av hemligheter som vi anses ha rätt till. Den har egentligen mycket lite att göra med verklig integritet. På sätt och vis kan de ses som diametralt motsatta. Den som har ett högt mått av verklig Integritet har antagligen ett mycket litet behov av att hävda sin personliga integritet eftersom den personliga sfären hos en person med verklig integritet antagligen innehåller få hemligheter som denna behöver propsa på att gömma.

Kyrkovalet 2.0

2009-08-11T10:44:00.000-07:00

Min "mittbewohner" (kombo, men kombo är ett fånigt ord) Katarina och jag diskuterade kyrkoval och började granska Frimodig kyrkas valplattform och upptäckte ett par "qiurks".

Det här verkar vara en meckig historia, vad man ska rösta på och så. Tänk om det ändå kunde finnas nån trevlig liten revolutionär som vill rätta till allt som är jobbigt i Svenska kyrkan. Nåväl, läsandet av valplattformen stötte jag på ett par jobbigheter. Följande:

"FRIMODIG KYRKA önskar se Svenska kyrkan bekänna att Jesus är Vägen, inte en väg bland många, och att Jesus är Sanningen, inte en sanning bland andra. Som en konsekvens av detta skall inte s.k. mångreligiösa "gudstjänster" firas i Svenska kyrkans lokaler eller med hennes personal inblandade."

Jag håller med om första biten i resonemanget. MEN, jag fattar inte hur resonemanget går ihop. Att fira gudtjänst med företrädare för andra religioner innebär ju inte att man måste erkänna att deras anspråk är lika korrekta som ens eget. Det innebär bara att man måste erkänna att de har rätt att tro att deras anspråk, tro och idéer är mer korrekta än ens eget. "Agree too disagree". Frågan om mångreligiösa gudtjänster handlar väl snarare om hur man gör dem. Det kanske inte är så lyckat att påstå att alla religioner är manifestationer av samma sak (det skulle antagligen bli en konstig religion) (Däremot erkänner jag din rätt att tro att så är fallet, du får gärna försöka förklara hur du får det att gå ihop) (tsk tsk, parenteser, vart var vi... manifestationer av samma sak just det.

Ett lyckat koncept av mångreligiösa gudtjänster är kanske istället att erkänna att man tror olika, erkänner varandras rätt att göra det och manifestera att man kan göra det och vara vänner dessutom. Hoppas mitt resonemang är halvägs vettigt och hänger ihop :P

Slutordet är också intressant:

"Kraven på anpassning till rådande värderingar och mönster är stora i dagens samhälle. I sin iver att behålla så många medlemmar som möjligt har Svenska kyrkan alltmer försökt att ändra i det kristna budskapet. Den kristna kyrkan är kallad att leva i sin samtid, men utan att ge avkall på sin kristna tro. Genom att vara fast rotad i Guds ord kan Svenska kyrkan möta dagens människor frimodigt, utan att avskärma sig ifrån omvärlden. FRIMODIG KYRKA vill att Svenska kyrkan frimodigt skall leva i världen men inte av världen. Svenska kyrkan får inte vara rädd för att också gå emot tidsandan, när så krävs, för att stå upp för det glada budskapet om Jesus Kristus, som Vägen, Sanningen och Livet. "

Jag köper det rakt av, det här skulle partiet som jag skulle rösta på. Men det som är jobbigt är att det känns som att det kan tänkas stå saker mellan raderna som jag inte är med på. Det jobbiga är att man inte skriver ut vad man tänker på. Det finns inga exempel. Skulle det t.ex. stå att vi är emot när Svenska Kyrkan, köper Coca Cola (trots allt en rätt okristen handling), är luddiga och inte vågar stå för att Jesus är vägen, sanningen och livet, inte motverkar girighet, konsumism, etc, anordnar könsneutrala äktenskap och inte problematiserar abort och inte ordnar ett påskuppror i månaden. Då skulle jag kunna köpa det, för då håller jag med om 6 av 7 saker som man ogillar, den övergripande principen är rätt. Men läser man valprogrammet sammantaget känns det som att det viktigaste perspektivet saknas.

Jag orkar inte skriva om könsneutrala äktenskap och för jag är relativt straight och vill helst undvika förståsigpåande. MEN, oavsett åsikt borde man väl kunna enas om att det är en sjukt perifier fråga i sammanhanget (utom för dem som berörs av det, alltså kristna som vill gifta sig med någon av samma kön, damn nu skriver jag om det)

Det jag funderar över är varför detta är så viktigt. Frimodig Kyrka skriver lite om både rättvisefrågor och miljö, men mer i termer av vad vi BORDE, STRÄVA efter och inte vad vi faktiskt inte kan acceptera. När det gäller frågan om äktenskapet är man mycket mer direkt och sätter ner foten. Varför gör man inte det om rättvisefrågorna!? Varför är just äktenskapet en helig ko?? Det är ju för bövelen knappt en kristen tradition ens.* (Inser gradvis att det jag vill inte är att rösta i kyrkovalet utan typ hungerstrejka framför Reinfeldts garage, nån som är på? Nåväl...) Allt handlar om prioriteringar, prioriterar frimodig kyrka konservatism och rädsla för att förändras framför saker som är viktigare?? Vad jag letar efter är helt enkelt ett frimodigare ställningstagande för frågor som ligger mig närmare om hjärtat.

Däremot tycker jag att SK borde avsäga sig vigselrätten om det går att göra på nått snyggt sätt. Svenssons som vill gifta sig traditionellt kan få göra det nån annanstans! Up yours, blasphemous heathens! (ja, jag är en blindgalen separatist) SKÄMT Å SIDO, ni kanske förstår vad jag menar, fråga annars. Jag lovar att svara om det inte kommer typ hundra arga mail, då kanske jag inte orkar. Det krista äktenskapet ska vara ett åtagande inför Gud mellan två personer, ett beslut att älska varandra (till och med om man råkar få ett dåligt sexliv eller en jobbig klimakteriperiod, ja till och med om man får taskig ekonomi) och en relation med Gud, jag skulle säga att det viktigaste är just att de som vill gifta sig har en relation med Gud/Jesus/DHA. Annars kan man gifta sig på andra platser. Ta bort den juridiska biten ur det kyrkliga och låt det kyrkliga vara en andlig och social konstruktion. Damn, jag är en blindgalen separatist... förlåt :o

*Har hittils inte stött på någon äktenskapsritual i bibeln. Man verkar ju ha firat bröllop, men det verkar inte vara del av undervisningen. Där är det är snarare trohet som betonas, som jag förstått det. Vet du bättre, så tveka inte att korrigera mig.

God såss

2009-08-11T07:33:00.000-07:00

Gjorde rårakor idag som en kombinerad konsekvens av taskig ekonomi och oblyg lathet. Sen behövde jag såss och bestämde mig för ett oaktoriserat experiment. Turkisk yogurt, en steklök, vitlök och halwa (söt tahini)

Hör och häpna, det smakade faktiskt gott

Kyrkovalet nästa

2009-08-08T04:42:00.000-07:00

Nu är det snart dags för kyrkoval och snart dags att börja fundera hur man ska rösta. Som jag ser det finns det tre alternativ. Först funderar jag på om jag ska rösta över huvud taget, men det vore om jag skulle gå ur Svenska Kyrkan och det känner jag mig inte mogen att göra ännu, så något måste jag rösta på.

De politiska partierna kommer inte på fråga. Partipolitik i kyrkan känns ungefär lika hygieniskt som kolmonoxid, ush och fy. Kvar blir typ två alternativ: Frimodig Kyrka, eller Öppen Kyrka. Båda är intressanta av flera skäl.

Först tittade jag på frimodig kyrka. Läste Uppsalalistan och kände igen flera namn. Det känns ungefär lika roligt som läskigt. I vilket fall känns det som om deras röst behövs i kyrkan för att den ska bli mer Jesus-centrerad. Oavsett fallang i en massa frågor som är mer eller mer relevanta tycker jag att detta är något man borde vilja om man över huvud taget ska rösta i Kyrkovalet och det är antagligen något som mitt andra alternativ i valet också skulle kunna skriva upp sig på, hoppas jag. (POSK känns lite i luddigaste laget, även om jag gillar tanken på ett parti som är uppkallat efter önskan att slänga ut politikerna)

Alternativ två är Öppen kyrka, läste snabbt igenom deras handlingsprogram.

På sätt och vis tycker jag om tanken på en öppen kyrka. Det behövs plattformer för att prata om tro och jag tror att sanning har sina bästa chanser att komma fram i en öppen dialog. Samtidigt känns vissa punkter i handlingsprogrammet rätt konstiga. Typ dessa:

"tolka Bibeln in i vår tid för vår tids människor"
"uttrycka tron på nya sätt och samtidigt vårda levande traditioner". Det sistnämnda är inte så konstigt egentligen, förutom att det inte finns något nytt under solen, jag tycker bara att det är konstigt för att jag är en historie-rabiat-(ganska-dassig)-språk-fascist.

Men att "tolka bibeln in i vår tid, för vår tids människor" vad betyder det. Visst behöver man tolka vissa avsnitt av bibeln. Men ska man tolka ska man göra det ärligt, och ta ställning för sin tolkning. Ibland kan man behöva göra det historiskt kritiskt, men med tanke på att historia är en vetenskap och vetenskapen per definition inte kan leverera några eviga sanningar bör man göra det med en nypa salt. I övrigt får man väl tolka bibeln utifrån bästa förmåga och ta ställning för i vilken grad man vill/kan/orkar leva efter sin tolkning. Och sen ta ansvar för de handlingar det leder till. Så ödmjukt jag orkar tror jag t.ex. Jesus skulle ha sagt att om man mördar abortläkare så kommer man att få sitta i fängelse tills hela straffet är avtjänat. (Mer tankar om just abort här med en reservation för att det är ett sjukt svårt ämne och att det konstigt nog är pojkar som verkar ha starkast åsikter om det, och pojkar har ju i ärlighetens namn inte så mycket att göra med det.. men men.. åter till saken)

Det jag reagerar på i sättet att formulera sig är att det känns lite som att man vill vinkla ett budskap som utger sig för att vara en evig sanning inom en gemenskap som har sitt existensberättigande i tron på just detta, eviga budskap.

(Ber om ursäkt för att jag är en neslig akademiker som inte kan prata vettigt och i korta, begripliga meningar, förhoppningsvis hjälpligt grammatiskt korrekt och välstavat)

Lite jobbigt är det kanske att det känns som att det blir en uppdelning i liberala och konservativa inom kyrkan. Men det är nog ganska bra med båda rösterna inom organisationen. Mycket hellre det än att några nesliga partipolitiker ska diktera villkoren..... så det så.

Ps: Har jag nämnt att jag gillar ordet neslig? Är det elakt att kalla någon neslig? Jag är nog ganska neslig ibland. Det kanske är nesligt att kalla någon neslig. Nåväl, man kanske får vara lite neslig ibland.

Ps ps: Glöm inte att politiken är ett rävspel, fullt av fällor för ärliga personer.

Ps ps ps: Funderade på att skriva om de respektive gruppernas syn på di där homosexuella, och deras äktenskapsturer, men det är ju också en svår fråga och eftersom jag inte är särskillt homosexuell tycker jag inte att jag har speciellt mycket att göra med att tycka om den frågan heller.

Inflyttad!

2009-07-21T05:47:00.000-07:00

Tillbaka i Uppsala efter ett år på vift. Nästan allt som ska med är här, nästan alla bananlådor är nerburna i källaren i väntan på nästa gång. Nästan allt är kvar. Det är bara någon möbel som ska skruvas ihop. (Alla verktyg blev kvar i Sundsvall, i väntan på nästa tur). Några tavlor ska upp på väggarna också, och så ska min kombo :0) flytta in. Sen är det klart. Ännu en flyttpers (nästan) över och avklarad. Och fy vad skönt det är!

Intressant

2009-07-14T19:54:00.001-07:00

Matt 17:1-8
”Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem. Och han förvandlades inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset.” (v 1-2)

Jesus sökte aldrig efter de stora folkmassorna, hans mål var aldrig att kunna visa upp hur många som kommit på hans kampanjer, och förvånande nog hade han inget eget TV-program heller. Det verkar nästan som om Jesus gör det motsatta. När folkmassorna kommer går han undan med sina lärjungar (Matt 4:25-5:2, Joh 6:2-3), när folket kommer och vill göra honom till kung så flyr han (Joh 6:15) och när han gjort mirakler i människors liv talar han om för dem att inte berätta det för någon. Om man ser på statistiken av hur många efterföljare han hade så vore nog inte Jesus rätt person att skriva en bok om församlingtillväxt. I början av Joh kapitel 6 är det 5000 män (förutom kvinnor och barn) som nyfiket följt efter honom, senare i kapitlet har han bara de 12 lärjungarna kvar hos sig eftersom hans undervisning varit ”för hård”. Av de 500 som var med då han åkte upp till himlen så var det bara 120 som höll ut i bön under tio dagar innan Anden kom.

Jesus sökte aldrig efter folkmassor, men han sökte efter lärjungar. Han sökte (och söker fortfarande) efter enskilda människor som är beredda att följa honom, inte bara ha en WWJD-tröja på sig.

Jag är lite avundsjuk på Petrus, Jakob och Johannes. Dessa tre var de närmsta av Jesu lärjungar, hans bästa vänner och de enda som fick vara med på berget när han förvandlades, de enda som fick vara med när han väckte upp en död flicka från de döda (Mark 5:37, 40) och de enda som också var med när Jesus hade det riktigt svårt i Getsemane (Mark 14:32-34). Här står det till och med att Jesus tog med dem på en 'retreat', ”för att vara ensam med dem”. WOW! Ensam med Jesus!

Jag tror att vi skulle behöva lite mer avskalad kristendom. Lite mer ensam med Jesus. Det är i ensamheten och avskildheten med honom som vi verkligen kan få se vem han är. Petrus, Jakob och Johannes fick se Jesus som de aldrig tidigare hade sett honom, strålande i full härlighet.
Det var inte de folkmassor som trängts kring Jesus i hopp om att få bli helad eller få mat som förändrade världen, det var de få lärjungar som varit med Jesus. ”När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att de var olärda män ur folket, blev de förvånade. Men så kände de igen dem och kom ihåg att de hade varit tillsammans med Jesus” (Apg 4:13). De hade varit tillsammans med Jesus, och det var just det som gjorde hela skillnaden! De hade ingen teologisk utbildning, ingen Bibelskola, men de hade umgåtts med Personen som ÄR Guds Ord. Fariséerna däremot hade studerat, de hade memorerat Lagen och kände till varenda litet bud, men till dem säger Jesus: ”Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. Men ni har inte kommit till mig för att få liv” (Joh 5:39-40). De visste all teori om Messias men kände inte igen Honom när han stod framför dem. Var inte en sån kristen! Det eviga livet ÄR att ”KÄNNA den ende sanne Guden” (Joh 17:3).

”Och se, Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med honom. Petrus sa till Jesus: 'Herre, det är gott för oss att vara här. Om du vill, skall jag göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.'” (v 3-4)

Men än har Petrus inte fattat galoppen. Han vill bygga hyddor. Han vill sätta upp ett monument som för all framtid kan visa vad som en gång hänt på berget och helst kan hålla kvar lite av härligheten också. Inte helt olikt vad vi kristna ofta gör. Vi vill bygga hyddor, tempel, kyrkor och monument. Långt efter att Gud slutat verka fortsätter vi med samma saker vi alltid gjort eftersom Gud en gång var på platsen. Men Gud har aldrig gillat att sitta still på samma plats hela tiden. Gud är en Gud som vandrar omkring, det har han gjort genom hela Bibeln. Han vandrade i lustgården (1 Mos 3:8), han vandrade med Hanok (1 Mos 5:24), han vandrade med Noa (1 Mos 6:9), han vandrade med Abraham... Och när du läser om Jesus så vandrade han också mest omkring. Gud är hela tiden på väg framåt och så vill han också att vi ska leva. Så länge vi är här på jorden så bor vi i ”tält” (2 Kor 5:1) och Gud vill inte att vi ska bosätta oss eller fästa oss vid något här på jorden. Inte ens kyrkbänkar...

Men kan förstå att Petrus och de andra blev imponerade när de såg Jesus stå och samtala med Mose och Elia, de stora Gudsmännen. Men jag tror inte det var Mose och Elia som var de stora stjärnorna i det här sammanhanget. Snarare var det dom som var imponerade av att få träffa Jesus, den Messias de bara hört om eller talat om tidigare. Och när Gud Fadern själv stiger in på scenen i det lysande molnet så stryker han under vem det egentligen handlar om: ”Denne är min Son, den Älskade. I Honom har jag min glädje. Lyssna till honom!”

Innan var lärjungarna imponerade, nu var de skräckslagna – Gud själv hade kommit med sin härlighet. Det är ofta skillnaden mellan när människor verkar och när Gud verkar... I det ena fallet blir vi imponerade, i det andra får vi Gudsfruktan.

Istället för att haka upp sig på Mose och Elia och Petrus idé att bygga hyddor så skalar Gud av det hela så att bara det viktiga blir kvar. Fokusera på Jesus! Älska Jesus! Lyssna på honom!
Vi har en kristendom som funnits i närmare 2000 år nu och det är många lager som undan för undan lagts på. En Bibellärare i Storbritannien som heter David Ryser skriver så här: ”Kristendomen började i Israel som en gemenskap, flyttade till Grekland och blev en filosofi, flyttade till Rom och blev en institution, till Europa och blev kultur, till USA och blev affärsverksamhet”. Idag kan folk tyvärr kalla sig kristna på grund av att man har filosofin, kulturen eller institutionen trots att man saknar det viktigaste, det som allt startade med. Gemenskapen med Jesus och gemenskapen med varandra (som egentligen är samma gemenskap, 1 Joh 1:3). Vi behöver skala bort affärsverksamheten och underhållningen, precis det som Jesus gjorde när han rensade templet från de som ”köpte och sålde”.

Vi behöver skala bort det som bara är kultur, tyvärr tror många att om man ska vara kristen så måste man vara på ett visst sätt, vara stöpt i en viss mall. Blä och Usch!

Vi behöver skala bort det som bara är institution och människobyggen. ”Jesus svarade: Bryt ner detta tempel, så ska jag resa upp det på tre dagar... Det tempel han talade om var hans kropp” (Joh 2:19, 21). Vi behöver bryta ner våra byggen och våra egna plattformar så att Jesus själv kan få bygga det han vill bygga, nämligen sin Kropp, människor av kött och blod.

Vi behöver skala bort det som är filosofi, det som gör tron tom och livlös. Det som gör tron till bara intellekt och mänsklig kunskap. ”Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus” (Kol 2:8).

Till sist behöver vi ha kvar gemenskapen, det vi ofta tappar bort mitt i allt annat. Församlingen är en gemenskap och kan aldrig passa in i någon annan form. Gemenskap är INTE att stå med på samma lista som andra människor, tyvärr finns det alltför många ensamma människor som är medlemmar i olika församlingar. ”Din församling”, i Biblisk bemärkelse, är de människor som du har gemenskap och ett andligt utbyte med. De två eller tre eller flera som du mött Jesus tillsammans med (Matt 18:20). Den gemenskap som bygger på just detta, mötet med Gud och erfarenheten av den Helige Ande, kommer automatiskt att fungera och överflöda av kärlek precis som den första församlingen gjorde efter att Anden kommit. ”Alla troende var tillsammans... hade allting gemensamt... sålde allt vad de ägde och delade ut till alla... Varje dag var de tillsammans... i jublande, innerlig glädje... De prisade Gud och var omtyckta av hela folket... varje dag blev människor frälsta... De som trodde var ett hjärta och en själ... de hade allt gemensamt... Ingen av dem led någon nöd...” (Apg 2:44-47, 4:32-35). Detta var inte resultatet av en förträfflig organisation utan kom naturligt eftersom de hade en gemensam relation med och erfarenhet av Gud! Denna erfarenhet gjorde också att de inte kunde hålla tyst: ”Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört” (Apg 4:20). Här handlar det inte om att ”Du måste vittna!” utan om att man inte kan hålla tyst om den underbara personen Jesus man blivit förälskad i. Ett vittne är inte en som har läst alla böcker om ett visst ämne eller blivit skolad i evangelisationens konster utan en som själv varit med, en som har något att berätta från sin egen erfarenhet och upplevelse av Jesus.

Jag drömmer om att Gud ska få chansen att kliva in på scenen i vår västerländska kristenhet, skala av allt onödigt som skymmer sikten och gärna skaka om oss ordentligt. Jag drömmer om att vi ska vakna upp och få syn på precis det som lärjungarna fick se: ”När de såg upp, såg de INGEN UTOM JESUS”. Och sen att vi ska VÅGA leva det radikala liv som efterföljelsen av Honom innebär!

//simon Johansson

Libro-klepto-mani

2009-07-14T11:36:00.000-07:00

I upp-packandet och fyllandet av min bokhylla inser jag vilken hänsynslös bok-kleptoman jag är. Jag har mer eller mindre medvetet lagt rabarber på jättemånga titlar. 2-3 biblar. Dessutom har jag fyra fem böcker jag lånat som borde tillbaka.

I bokhyllan har jag böcker som tillhör:
Högbergsskolan
Pontus Dowhan'
Olof Rönnblom
Taizé kommuniteten
Katarina Lamos
Mamskij och Abu Jonathan

Fler kan tillkomma. Ni ska få tillbaka dem! Mina kinder är fruktansvärt röda

Ibland

2009-07-13T07:18:00.000-07:00

Hur kan ett te kosta 285 kr för 100 gram? Är det ett överpris eller kan det faktiskt vara värt det? Antagligen är det lite godare än vanligt te som inte är på påse. Men bara att de har mage att begära det priset gör en lite nyfiken på vad det kan röra sig om. Mot bättre vetande blir jag frestad till lite hänsynslös lyxkonsumtion. Men jag kommer nog inte falla för frestelsen... den här gången... eller?

http://www.sencha.se/webshop_produkt.aspx?prodid=354&&Te%20-%20Sencha,%20Hoshino-Seichaen,%20gr%F6nt%20te

Serenity

2009-07-10T16:00:00.000-07:00

Så kommer långsamt tankarna smygande igen. Livet i en bubbla kan bli lite instängt ibland och en känsla kommer krypande. En känsla av att det kanske inte borde kännas såhär.

Finns det de som accepterar villkoren förbehållslöst, eller har alla en klump i halsen. Framsteg, utveckling, glöm priset, glöm orättvisa felprioriteringar.

Idag kom G8-länderna överrens om ett nytt biståndspaket. Nog med resurser för att ställa allt till rätta eller ett PR paket som kommer att läcka igenom systemfelen precis tills uppmärksamheten vänts åt ett annat håll. Faran som inga medier hittils skrivit om är att biståndet blir en välbehövlig investering för oligarkägda storjordbruk, eller vilka villkor som gäller för biståndet. Sådana finns alltid, och det hela blir bara ännu ett exempel på att vi inte lär oss av historien.

"God grant me the serenity
to accept the things I cannot change;
courage to change the things I can;
and wisdom to know the difference."

Jag är evigt tacksam att jag har någonstans att vända mig.

Ser just Blade Runner, en intressant tolkning av en spännande bok. Jag gillar den, men den väcker lite frågor. Kanske inget som är värt att lägga tid på att fundera över. Men lite, det finns mycket att fundera över. Att vara marknadsanpassad till exempel.

Det ska löna sig att arbeta säger de. Att vara flitig, någonstans känner jag att jag inte passar in. Främst är det en fråga om prioriteringar. Arbete är inte det viktigaste. Jag är inte här för att överleva, arbeta, konsumera. Jag önskar att jag kunde säga att jag är här för att förhärliga den som skapat mig. Något större. Men.. men.. det är bättre än att inte vara här för någon anledning alls. Och det är värt ett försök.. eller hur., jag har ett ansvar, om inte annat, att stilla mig och lyssna, be om sinnesro och söka. Söka för att finna

Ett tag sen

2009-07-09T00:53:00.000-07:00

Idag flyttar jag. Först ett lass ner till Söderhamn och sen till Uppsala på fredag. Snabbt upp till Söderhamn igen för att köra upp för andra gången (håll tummarna och knäpp händerna snälla ni) och om Gud vill så går det. Oavsett vilket blir det en ny tur upp till Sundsvall och ner till Uppsala efter det.

Det här är intensivt, inte undra på att man inte hinner skriva! På onsdag får jag semester igen. Längtar dit!

Åh, ja, titta gärna på bilder från Hälsingland på: wiksten.deviantart.com

Små äventyr

2009-07-01T05:08:00.000-07:00

På väg till Uppsala blev jag överraskad av ett plötsligt regnväder i Gävle, strålande solsken hela vägen ner, men i Gävle var det slut på det roliga. Men regnet var varmt så det gjorde inget.

Nu sitter jag en halvtimme i Skutskär och väntar på mitt tåg.Hade jag inte haft min stora ryggsäck hade jag nog gått på Skutskärs exkursion. Som det är nu sitter jag hellre och väntar ett slag. Bloggar, utomhus, med mobilt bredband. Samtiden är förunderlig!

I Uppsala har jag tjugo minuter på mig att hämta min lägenhetsnyckel. Hoppas jag hinner!
Skutskär luktar pappersbruk och tallolja :S

Am i really living

2009-06-30T10:01:00.000-07:00

Choose life. Choose a job. Choose a career. Choose a family. Choose a fucking big television, Choose washing machines, cars, compact disc players, and electrical tin openers. Choose good health, low cholesterol and dental insurance. Choose fixed- interest mortgage repayments. Choose a starter home. Choose your friends. Choose leisure wear and matching luggage. Choose a three piece suite on hire purchase in a range of fucking fabrics. Choose DIY and wondering who you are on a Sunday morning. Choose sitting on that couch watching mind-numbing sprit- crushing game shows, stuffing fucking junk food into your mouth. Choose rotting away at the end of it all, pishing you last in a miserable home, nothing more than an embarrassment to the selfish, fucked-up brats you have spawned to replace yourself. Choose your future. Choose life... But why would I want to do a thing like that? (Trainspotting)

Vad ska man göra av livet? Vill jag ha den sorts materialism som jag blir tillsagd att välja eller välja någonting helt annat? Men vad? Någonting meningsfullt, något som är stimulerande bara för att det måste göras. Något som ger människor det de behöver,inte bara vad de vill ha. Mat, utbildning, kläder boende. Tänk att få göra något som inte bara göder de som redan har allt med mer lyx.

Men vad gör man, lever i lyx, ramlar ner i en skuldfälla som upprätthåller den livsstilen. I mångfalden av val som finns att göra är det bristen på valfrihet som stör mig. Jag kan göra vad jag vill så länge jag väljer karriär, så länge jag väljer att sitta på soffan och konsumerar min elektriska soma. Så länge jag väljer... vilket liv?

Okay fusk

2009-06-28T04:36:00.000-07:00

Jag har en ovana att fuska inför prov, men jag tror inte någon protesterar mot att be till Gud om att klara av dem. Nu på tisdag är det prov på Riktigt (uppkörning) så då får ni gärna hjälpa till. Inte minst för att Aretha Franklin vill det!

Polisstaten (Ännu ett inlägg om kristendom)

2009-06-26T02:05:00.000-07:00

Läste ett inlägg på bloggen polisstaten

(Detta inlägg är från början en kommentar till polisstatens inlägg)
http://www.polisstat.com/2009/05/kontrollmekanismen-ingen-ifragasatter.html

Och kände lite att måttet var rågat. Eftersom jag är väldigt skeptisk till politik (till och med Demokratisk, svensk politik och inom svensk politik, främst alliansens politik) har jag läst en del på oppositionella bloggar. För det mesta har de som skriver vettiga åsikter, intressanta synpunkter och så, men tyvärr kommer ofta synpunkter på kristen tro in i argumentationen. Det är intressant att fråga sig varför. En orsak är säkert att det bara finns ett parti som säger sig företräda kristna värderingar (Nu undrar jag allvarligt vilka värderingar det skulle vara?)
Familjen? Matt 10:30-39. Man kan utifrån detta ställe starkt ifrågasätta ifall kristendomen är en familjereligion, eller en som överhuvudtaget syftar till att inbegripa hela livet så som jag upplever att kyrkan lär. Men breven skriver en del om det här problemet.

Men ofta är den inte kristdemokraternas värderingar man kritiserar, utan just att de påstår sig hämta sina värderingar i något man kallar kristendom. Det är alltså sin bild av kristendom man är kritisk till, eller hur ska jag förstå det?

Hur som H, fick jag nog (DE: I hob soooo'n hals gäkriagt)
Så jag skrev ett svar på inlägget, som vanligt är jag glad över synpunkter på det jag skriver:

Det är en brist från min sida att jag inte läst Dawkins. Det borde jag göra, men allt har sin tid.

Tack för att du gör ett undantag och problematiserar den bild du målar upp av den kristna doktrinen.

Alla kristna ställer sig inte bakom KD:s politik, jag gör det inte. Kanske mest av allt för att jag inte ser hur exempelvis frihandel skulle göra oss lyckligare, men också för att jag vill försvara en sekulär hållning. Jag ser inte hur en uppriktigt troende kristen med gott samvete kan blanda sig i politiken. Oavsett vad man tycker i etiska frågor där uppenbarelsen (bibeln) och vår moderna känsla för rätt och fel kan tyckas stå emot varandra så är det något som berör den som tror och inte något som ska styra människor som inte accepterar denna tro.

(Jag tänker inte argumentera för den ena eller andra hållningen i dessa etiska frågor här, det är enligt mitt synsätt en intern fråga, troende emellan)

Det är en fruktansvärd tragedi att kristendomen använts som förevänding för otaliga grymmheter. Det finns inget stöd alls i Bibeln för att med våld sprida budskapet om Kristus eller att genom lag eller norm tvinga på någon den ena eller den andra hållningen, eller att för den delen avrätta någon alls. En kristen som argumenterar för den hållningen har enligt min förståelse allvarligt missförstått dynamiken mellan lag och nåd som finns i evangelierna och breven.

På tal om polisstat är det väldigt skrämmande när politiker i ett land som Sverige börjar tala om ökad säkerhet som en väldigt viktig fråga. En schism som uppträder för mig i min inställning till politik är att det blir problematiskt för mig att som kristen legitimera ett rättssamhälle och ett våldsmonopol med min röst. ( Också här finns en dynamik som är värd att ta hänsyn till. Markus 12:13-17, Johannesevangeliet 7:53-8:11 )

Jag trillar nog också in i vissa definitioner av fundamentalist men har svårt att förstå varför så många som är kritiska till exempelvis alliansens politik för en retorik som väldigt ofta drar alla kristna över en kam.

Den kristna tron är inte menad att vara en kontrollmekanism. Den värld vi lever i är fallen, titta bara på Pinochets regim i Chile för några år sen, konflikter som den i Darfur, eller Sveriges Sataniska flyktingpolitik där man systematiskt dömmer människor till död och förföljelse på grund av en annan religion: Nationalismen. För mig är den kristna tron en räddning från en värld som jag aldrig någonsin kommer att kunna kalla mitt hem.

Säger man om någon annan människa kommer att bli dömd till evig tortyr, eld och gråt är man ute på väldigt djupt vatten. Bibeln berättar om att en sådan plats finns och Jesus berättar att konsekvensen av handlingar som är fel är att gå under. Sen väljer kristna att tolka detta på olika sätt.

Att tro att handlingar har konsekvenser är väl knappast någon kontroversiell åsikt, och att tro att de har metafysiska konsekvenser är upp till var och en. Men om man som jag har en upplevelse av att Gud finns och leder en genom livet. Om man också tror att Gud är rättvis och med sina ögon ser hur orättvis världen är, där en person som startar krig på grund av sin egen girighet kan slippa undan straff. Blir den logiska slutsatsen att det måste finnas en rättsskippning bortom den här världen. Det finns många saker i Bibeln som är svåra att förstå, men efter att ha prövat många vägar är den kristna trons väg den minst problematiska att gå, för att den erbjuder den svage, som mig, en styrka som kommer från en som är bortom denna värld. Detta hjälper mig att ha något slags hopp om framtiden, trots växthuseffekt och oljekrig.

Jag hoppas att något slags poäng kom fram utifrån det jag skrev. Förståelse är för mycket att hoppas på (1 Kor 1:21) Men jag orkar inte sitta tyst medan människor som i övrigt verkar ha vettiga åsikter (t.ex. stora delar av den rödgröna röran) raljerar över min tro.

Har någon synpunkter på det jag skrev så hör gärna av er

Guds rika välsignelse,

Vetenskapen

2009-06-20T03:09:00.000-07:00

Vetenskap, kunskap, empiriska data som samlas på hög och blir underlag för ännu mer empiriska data. Byggda på mer eller mindre logiska slutsatser. Hyllkilometer av text och observationer. Tankar som fick rum eller objektivt bortslipade reflektioner, förpassade till diskussion och slutsats blir en gedigen grund för nya generationer av arbetsbin som letar, analyserar, forskande navelskådar.

Överstäpräster i vita rockar, doktorer med tjocka glasögon som ger dem mer auktoritet än ens deras självförtroende och respektingivande sätt inger. En legitim auktoritet att vila våra liv på i trygg förtröstan att vi är säkra. Att döden så småningom kan opereras bort, att ingenting är oberäkneligt, att inga faror smiter emellan forskarnas vattentäta skyddsbarriärer. Att freden till sisst kommer att ses som det enda rationella alternativet och att vetenskapen äntligen ska besvara frågan om allt.

Men i de vattentäta skottens bakvatten finns luckor, fel och misstag och en farlig bakaning om att allt inte står rätt till. Tänk om någon där bakom, i empirins djup, tänkt fel. Tänk om grundstenarna inte stämmer och om guldvågen på vilken allting vägs är gjord av sand. Allt det som vi vet, allt som vi inte kan förtrösta på, det som inte underbyggts med empiriska fackverk. Hur ska vi förstå det? Vart hamnar erfarenheten, kan vi lita på den. Inte om den motsägs av forskarkroppen? Vad som helst kan vi inte hävda. Vi måste ju ha fog för vad vi säger. Har vi verkligen det. Vad sa den där undersökningen egentligen? Ingenting, jag tänkte väl det. Nej att påstå är vågat och att veta är få förunnat. Var säker på din sak innan du säger något eller säg det som ett skämt, se till att det du säger saknar betydelse, annars kan det bli kontroversiellt och kontroversiellt är farligt. Tro på vetenskapen.

Eller vill vi det. Kan allting undersökas, eller finns det helt enkelt saker som övergår vårt förstånd.

Kristendom - kristenhet - Kristus

2009-06-19T11:12:00.000-07:00

Fick en tanke häromdagen, läste en av mina kursböcker för en kurs i miljöpolitik som jag har där man drog en parallell mellan en antropocentrisk (människan i centrum) natursyn och kristendom. Jag tänker nog att en bibeltrogen utolkning av natursyn skulle landa någonstans i närheten av svensson antrocentrism. Men parallellen kändes inte helt självklar. Det var det som väckte en insikt som jag ändå inbillar mig vara ganska vettig:

Kristendom betyder långt ifrån samma sak beroende av vem som använder begreppet. När jag använder ett ord antar jag oftast att det betyder samma sak för den jag pratar med, men när det gäller laddade begrepp är det en väldigt naiv inställning. Ta ett ord som kommunism till exempel. För någon betyder det att fördela resurser progressivt, för en annan att förbjuda personlig frihet, för en tredje att religionsfriheten dras in.

På samma sätt är det med kristendomen. För mig som kristen betyder kristendom det ideal som jag ser i kristus och strävar efter. Men det finns ingen fix dogm som styr den strävan utan en god strävan efter att vara lyhörd, lyssnande, ödmjuk ingår i det idealet. Eftersom jag tror på en levande Gud så blir Gud den viktigaste komponenten i det. Min egen erfarenhet spelar naturligtvis också in. (Men kulturens bild av kristendom blir en missvisande nidbild av det som jag istället ofta skulle erkänna som anomalier inom kristenheten.)

För agnostikern är Gud okänd och kristendomen en gudlös religion. I de beskrivningar av kristendom från ickekristna som jag fått verkar kristendomen istället bli det som kulturen och den egna erfarenheten ritar upp. Någon bild av läran verkar mindre relevant och frågan är ens om det finns något intresse för att förstå en kristens bild av sin egen tro.

Kom att tänka på att det nästan går att dra en parallell till beskrivningen av människan som driven av ett överjag, tillblivelsen i ett jag och det lurande underjaget. Jag kanske inte kan min Freud så bra (och tack för det!) men ser jag på kyrkan så. Med överjaget i idealet kristendom, ickekristnas bild av kristendom som något slags jag, blir underjaget den sista, mörkare bild som tränger fram. Den aspekten var svårast att komma fram till igår när jag satt och filosoferade. Men det som kändes närmast är den bild man ser ur ett utifrån perspektiv. Utanför den post-kristna världen. Det är den bild av tron som framträder när den kidnappats av maktgiriga politiker eller pengastinna individer som legitimerar rovdrift med tro.

Jag borde nog raka mig och skaffa ett jobb, för mycket tankeverksamhet gör ingen något gott, men kanske gör dessa funderingar det lite lättare att förstå sig på förståsigpåare från andra sidan :)

Politiker

2009-06-16T13:26:00.000-07:00

http://www.songmeanings.net/songs/view/3530822107858555508/

Nu för tiden har varje dag en låt. Idag blev det Switchfoots Politicians. Läste om kommentarer om meningen ovan. Det var riktigt intressant.

"For me, no Switchfoot song is depressing, they are just honest about a depressing world"

Det är fascinerande hur ordet politiker får tjäna som symbol för det som är ont, korrupt och fel inom oss. En kraftfull symbol i vår värld idag. Ett land utan gränser, eller politiker, vågar vi ens drömma om det? Är det en rättvis symbol?

Vad tänker du om den här texten?

Trohet

2009-06-16T04:12:00.001-07:00

Everything is broken
Everything is broken
Everything is breaking down, breaking down

Everything is bleeding
Everything is bleeding
Everything is breaking down, breaking down

I pledge allegiance to a country without borders, without politicians
Watching for my sky to get torn apart
We are broken, we are bitter
We're the problem, we're the politicians
Watching for our sky to get torn apart
C'mon and break me

Entropy and Aching
Where have we been aiming?
Everything is fading out, fading out
We are the faded, splintered, and sedated
Everything is fading out, fading out

I pledge allegiance to a country without borders, without politicians
Watching for my sky to get torn apart
We are broken, we are bitter
We're the problem, we're the politicians
Watching for our sky to get torn apart
C'mon and break me
C'mon and break me

I pledge allegiance to a country without borders, without politicians,
politicians, politicians..

I am broken, I am bitter
I'm the problem, I'm the politician
Watching for my sky to get torn apart
C'mon and break me
(come on and break me)

Politicians av Switchfoot

Vad som är med mig

2009-06-15T13:52:00.000-07:00

Tanken på vad jag skulle göra om jag aldrig mer skulle kunna lyssna på musik slog mig idag. Speciellt de där fantastiska låtarna som aldrig blir gammla, med texter som sjunger direkt in i hjärtat på en. För mig är det sånger som talar om för mig vem jag är och varför. Tekla Knös - Dåre till exempel. Vad skulle jag göra om jag inte skulle kunna lyssna på det budskapet igen?

Vad skulle jag göra om jag aldrig kunde läsa en berättelse igen, se en film, en pjäs? Skulle jag klara av att inte höra berättelsen om en Förälder så kärleksfull, och oss som är så vilsna, det största äventyret som någonsin kan berättas. Sen så insåg jag att just den berättelsen är skriven där den aldrig kan suddas ut och även om alla mina sinnen slutar fungera kommer mitt samvete fortfarande berätta om hur någon annan tog vid där mina krafter tog slut.

Är Billström Rasist?

2009-06-14T03:19:00.000-07:00

Det är individer det handlar om! Det är inte statistik. Hur kan vi prioritera kortsiktiga politiska mål som temporära kostnader, eller ännu en populistisk mandatperiod framför människors rätt till liv. Utvisningspolitiken är inte okay, men vad gör man?

Som vanligt tvingas man titta på hur vår patetiska ursäkt till samhälle begår övergrepp utan att veta om man ska skratta eller gråta.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/tillbaka-till-irak-1.891050

Det är klart att vår regering vill utvisa. Deras agenda är ju att skära ner på de dyra sociala institutioner som krävs för en sund integration, att kräva att samhället behöver förändras och inte bara växa sig större som den cancersvulst det är vore också allt för radikalt för Reinfeldt och resten av våra styrande i Rosenbad.

Demokrati? Vad var den bra för nu igen? Vad är det för land som tvingar människor att lämna landet för en krigszon? Det vore ju en sak om den nyliberala skurk-maffian var de som låg bakom, men de evigt hycklande socialdemokraterna var lika illa. Politik är inget komplicerat fält, politik är en stinkande, hycklande avskrädeshög med miljarder mord på sitt samvete. Jag blir så arg!

På upptäcksfärd

2009-06-13T00:44:00.000-07:00

Spotify är en revolution. Med ett par knapptryck kan man hitta hur mycket skön musik som helst, utan jobbiga restriktioner som med t.ex. last FM eller Aj-Tunes. Utom att man inte kan ta med sig filerna som mp3 hur som helst. Men spotify är ett jättebra verktyg för att hitta musik som man sen kan köpa på skiva. Sen kan man ju diskutera hur bra det är, men att ha skivor är ju nice.

I vilket fall som helst har jag hittat en massa sköna band inom t.ex. Swing revival, lite sköna och mindre vanliga Spektor låtar. Här kommer ett par tipps på bra ska, Swing revival band:

Ska/ Swing revival
The Deluxtone Rockets, The W's, Denver and the mile high Orchestra.

Gillar du galen fransk folkrock-aktig.. musik så kolla upp Louise Attaque. JJ Heller spelar fantastiskt fin singer-songwriter pop med profetiska texter. Henne kan jag inte heller sluta lyssna på.

Kommer nog tröttna på Spotify så småningom. Det funkar inte jättebra genom wine och så, men allt som kan bredda ens musiksmak är ju nice.

Bländverk

2009-06-12T06:12:00.001-07:00

De här dagarna har jag inte så mycket för mig så jag läser mycket. Naomi Kleins chockdoktrin lämnade mig skakande, utelämnad efter att ha läst om ondskefulla krafter som får alla skräcksyner om andevärldens onda varelser att blekna inför den krassa verkligheten. Där konservatismens dröm om trygghet skapar en säkerhet för de rika och lämnar alla som inte passar in brutna, förstörda och misshandlade på sätt jag inte vill tänka på. En värld där liberalismens drömmar om frihet och allas möjligheter att tillägna sig den här världens materiella-tveäggade-välsignelse-förbannelser krossas av korporativa diktaturer i en ohelig demokratis smutsiga kölvatten, där den enkla principen om allas rätt att få det de behöver och allas ansvar att göra sitt bästa leder till hänsynslös totalitarism. Politikens värld, där härskarna och denna världens makter bestämmer.

Det får mig att inse vilken tur jag haft som bor i det lilla, ännu rätt trygga Sverige ideologierna är omkastade i en underlig villervalla. Men där fascismen kommer smygande tillbaka. Där kyrkan fortfarande inte är fri från statens inblandning. Där klassklyftorna ser ut att växa, ett psychosocialt vakum där människornas vilja att leva slår med allt svagare hjärtslag. Utom för dem där livet är för dyrbart för att värdesättas. Det är en ganska absurd tillvaro där vi behöver ifrågasätta allt som ställs i vår väg.

Långsamt dör all min tro på all politik. Min tro på revolution falnar. Den enda väg som finns kvar att gå är hand i hand med Jesus, han som har rätt att kalla sig både god och herre. Tillitens enkla väg, tron på att den sanna makten finns hos Gud, inte hos Reinfeldt, Obama, Putin/Medjedev och att Gud bestämmer när måttet är rågat och deras makt är till ända.

Är det möjligt att separera religion och politik. Jag hoppas det, jag älskar min Messiah för mycket för att vilja släppa honom nära politikens unkenhet. Istället kanske vi tillsammans kan städa upp efter härskarna. Med Guds hjälp kanske de människospillror som finns kvar vakna till liv igen.

Vem jag är

2009-06-05T00:13:00.001-07:00

Tro, Identitet och misslyckade B-uppsatser

Så hände det som inte fick hända. B-uppsatsen som jag och två klasskompisar jobbat med i nästan två månader blev underkänd. Visst, I-lands problem. Men för mig, som lagt en del av min personliga identitet i att vara just bra på akademiska studier blev det en ganska tung smäll.

Beskedet kom som en blixt från klar himmel dessutom, vår handledare hade lovordat uppsatsen och sagt att opponenterna skulle ha svårt att hitta något att anmärka på. Det hade de inte. De hade mycket att anmärka på och jag undrar hur det kunde gå till. En rimlig förklaring är kanske att handledaren och opponenterna fokuserade på olika saker. Jag vet inte, men jag kan tänka mig att vår handledare gillade den övergripande bilden. Han gillade speciellt ett par slutsatser och kanske inte tittade på hur bra uppsatsen följde spelets regler. Detta kanske leder till den första positiva följden av underkännandet.

I Orwells 1984 säger en av karaktärerna att man måste följa samhällets små regler för att kunna bryta de stora. Jag har berättat om det för flera personer, men ingen har riktigt fattat vad jag menar. B-uppsats incidenten kanske kan vara en vettig metafor. Skriver man en uppsats enligt konstens alla regler, och dessutom är noga med stavning och tempusmarkeringar (vårt metod och resultatkapitel lämnade nog en del att önska, lite skämmigt men så blev det) kommer den som läser att ta för givet att citat från källor också stämmer (i alla fall om de är skrivna enligt rätt system) och har man bara en bra källa till något kan man i stort sett påstå vad som helst. Det är fortfarande vetenskapligt. Om man lägger till talesättet "att det inte finns någon synpunkt som är så konstig att man inte kan hitta en professor som stödjer den" tål det att fundera på vart det leder vetenskapen och hur mycket förtroende man ska sätta till den.

Ännu viktigare är det att fundera på vart man har sin identitet. Det är kanske inte helt nyttigt att identifiera sig med att vara bra på akademiska studier. Universitetet är trots allt en mycket liten del av livet som helhet. Trots att denna del är uppblåst till enorma proportioner*. Att veta vem man är och känna sig själv är viktigt för de flesta av oss tror jag och när man ser hur osunt det är att identifiera sig med vissa saker, nationalitet, etnicitet, politisk ideologi, vissa skulle lista religion också. För mig blir det en offantlig utmaning att inte identifiera mig med mina prestationer. Men alla dessa utom en är väldigt flyktiga. Du har dem en dag, och nästa dag flyger de ut genom fönstret och jag inser smärtsamt mina begränsningar. Hur hanterar man dem. För min egen del blir svaret att ta tjuren vid hornen, rannsaka mig själv och fundera över vad som verkligen spelar roll, sätta saker i perspektiv. Jag har mat och kläder, jag har vänner, jag har Jesus, varför ska jag inte vara nöjd med min tillvaro.

Jag upptäckte nyss JJ Heller och hennes fantastiska musik. Dagens låt handlar om identitet:

I’m not the clothes I’m wearing
I’m not a photograph
I’m not the car I drive

I’m not the money I make
I’m not the things I lack
I’m not the songs that I write

I am … who I am
I am who I am

There are true things inside of me
I have been afraid to see
I believe, help my unbelief
Would you say again what you said to me
I am loved and I am free
I believe, help my unbelief

I’m not the house I live in
I’m not the man I love
I’m not the mistakes that I carry

I’m not the food that I don’t eat
I’m not what I’m above
I’m not my scars and my history

There are true things inside of me
I have been afraid to see
I believe, help my unbelief
Would you say again what you said to me
I am loved and I am free
I believe, help my unbelief

To your love I’m waking up
In your love I’m waking up

*speciellt det förtroende man ger universiteten som tempel i vetenskapstron och professorerna som dess överstepräster.

Köp köp köp - För det är du värd, eller hur? Läste en fascinerande bloggpost av http://reclaim.nu/wordpress/

JC Superstar och Sossarna

2009-06-02T02:01:00.000-07:00

Fick äntligen en invite till spotify av Katarina. Tack :D Lyssnade runt lite och bestämde mig sedan för att slå på Rice och Webbers Jesus Christ superstar. Efter två tre låtar kom hör och häpna Sossarnas valreklam, trodde inte de hade valreklam i etermedia, men där ser man. Det rimmade lite illa med att inte blanda religion och politik. En lustig slump, men vem vet vad sånt kan leda till.

Eftersom dagens tema är politik blir detta dagens låt

Vers 1: (Timbuktu)
Mitt huvud é fullt av bilder o kvinnor
O bilar o pengar, reklamen dom sänder
Dom fina sakerna i livet som du bör
Jobba för o jaga till du dör
Lyckan finns där i mitt nästa köp
Ska det bli mitt så é det bäst jag gör
Mig nöjd med bara prylar o grejor
Men jag vill dunka mig på bröstet, yla o säga

(Refräng)
Ring doktorn o skicka nå'n
För jag har babylonsjukan
Ring akuten o säg; Kom snabbt!
För jag har babylonsjukan
Ja, jag har babylonsjukan
Ja, jag har babylonsjukan

Läs hela texten

Vi har magisk medicin. Helig gemenskap och det glada budskapet om frihet för de fångna (Naomi Klein får mig att älska befrielseteologi. Du som är ateist kan få se det som en form av regression)

Nederländerna och Amnestyaktivitet

2009-05-31T00:34:00.000-07:00

Igår hängde jag med Amnesty i Sundsvall och delade ut kampanjmaterial

Se bilder från min resa till Nederländerna

Inte bara alarmism

2009-05-29T00:20:00.000-07:00

Hurra för Muckus som kollade upp EU-valet

Medans världen ryckigt tumlar mot att bli dränkt i smältande havsis, kollapsande sociala och ekologiska system och allt i grund och botten går krackers är det inte allt som rör sig i mitt huvud. Därför ett kort inlägg om vad som rör sig i mitt liv just nu, i sommar ska jag nog studera juridik (På allvar) och kanske miljöpolitik. Det blir jättekul, kanske ska jag resa lite också. Men det blir i fråga om ork. Det är sommar och ganska nice. Även om jag fortfarande är en ganska fånig och rätt så hopplös figur trivs jag rätt bra med tillvaron.

Kleins Chockdoktrin

2009-05-28T23:58:00.000-07:00

Sen ett par dagar läser jag Naomi Kleins Chockdoktrin och efter fyra kapitel känner jag mest för att stoppa en kudde framför ansiktet och skrika allt jag kan. Den bekräftar alla misstankar om kriget mot terrorismen, systematisk tortyr i Guantanamo, dessutom är den för väl underbyggd för att kunna avfärdas som konspirationsteori. Den har bara samma dimensioner.

För någon dag sen kom en moderat fram till mig på stan och undrade om inte jag ville rösta på dem i nästa val. Hon hade läst på ordentligt och föreslog lösningar som frihandel på världens problem. Det vore väl bra om alla fick möjlighet att få kapital till bra idéer och på så sätt bli rika. Fri handel men ändå en stark stat.

I mina öron låter det otroligt läskigt. Vad ska statens roll vara i så fall? Ska den se till att det finns ett grundläggande socialt skyddsnät? Ska den se till att massorna hålls i schack? Om alla ska vara fria att bli risk-kapitaliser, vem ska ta hand om dem som det går fel för?

Ännu läskigare blir det om vi tittar på konsekvenser av vad införandet av frihandel lett till i andra delar av världen. Chile, Argentina, Ryssland, Irak? Jag får mardrömmar bara jag tänker på det. Aldrig nånsin att jag röstar på en moderat. Det nya arbetarpartiet my ass. Liberaler är ulvar i fårakläder som bara väntar på att få äta upp dina barn. (Okay, jag är paranoid, men damn, det känns som att det är hög tid för Panik)

Jag hittar min trygghet hos Gud. Jag kanske är naiv som tror att Jesus ser vad som händer och gråter blod när de fria världens ledare syndar i hans namn. Men det är förbannat skönt att tro när man ser de marknadsliberala demoner som styr världen idag in aktion.

En positiv överraskning och en djup besvikelse - en kväll med kvällsöppet

2009-05-27T23:44:00.000-07:00

Såg en partiledardebatt igår. Det var riktigt underhållande. Tyvärr kan det nog också stöda Neil Postmans tes om hur politiken blir underhållning och inget mer. Men åh andra sidan är det ju lite lättare att ta till sig information i det formatet för en postmodern själ (vad kom först, hönan eller ägget, läs underhållning till döds. Det är en fantastisk bok)

Fredrik "Alfons Åberg" Reinfeldt och Toblerone-kvinnan var först ut på scen, det var kanske inte fullt så roligt, tyvärr försökte Toblerone-kvinnan utöva en ny superkraft, personpåhopp. Det funkade inte. Läste man mellan raderna är nog ändå S-politiken rätt okay. Började läsa Naomi Kleins "Chock-doktrinen" i morse. Efter det, gårdagens debatt och efter att ha blivit överfallen av sällskaptörstande moderater på stan (Det ledde faktiskt till några intressanta samtal) kommer jag nog att ha elektriska mardrömmar om Egg-head Åberg som står över mig i läkarrock och ger mig elchockbehandlingar medan han säger ord som frihandel och flumskola. Nojjan kommer krypande. Alfons ser dig!

Efter partiledarna följde en debatt med pirat-partiet, Sverige Ademokraterna och F!. Det var den mest underhållande delen av debatterna. SD-killen balanserade otympligt på en knivs-egg av fascistretorik och populism, pirat-partiet-killen försökte höras och Schyman lyste av adrenadelin. Det var underhållning på riktigt. Tyvärr hörde man sällan deras poänger men av det jag hörde lät F!:s resonemang förvånansvärt vettigt. Jag som hade dömt ut dem som ett enfrågeparti, som Junilistan eller Piratpartiet. Jag bestämde mig för att kolla upp dem närmare så jag googlade lite och som jag ställde mig skeptisk till.

Jag håller verkligen med om en del saker som F! tycker. Jämställdhet i EU är jätteviktig, patriarkala mönster kommer inte att ta hand om sig själva. Som uppväxt med dem vet jag hur djupt de kan sitta, och det förtryck som direkt eller indirekt utövas är långt ifrån ensidigt. Men jag reagerade på retoriken. Fri Abort som mänsklig rättighet till exempel. Jag räknar mig inte som traditionell abort-motståndare men formuleringen fick mig att höjja på ögonbrynen.

Vill man verkligen behandla symptomen på en sjukdom genom att underlätta för symptomen. I dagsläget tror jag inte att ett samhälle utan möjligheten till abort är möjligt, eller ens önskvärt. Men varför vill vi egentligen ha kvar denna möjlighet? Är det någon som kan påstå att abort är en positiv upplevelse. Idealet vore väl ändå en situation där abort inte behövs!?

Som det ser ut idag kan en graviditet vara en social katastrof för en ung kvinna. Det kan blockera en massa möjligheter. För att inte tala om de fall där graviditet är följden av en katastrof (abort efter en våldtäckt är enligt mig en helt annan fråga). Jag hoppas ni följer med i mitt resonemang. Abort är ett nödvändigt ont. Bör man inte bekämpa de principer som gör abort nödvändig istället för att stadfästa fri-abort som något önskvärt och självklart, som tak över huvudet, mat, rätten att inte bli dödad och torterad.

Är inte abortens nödvändighet i sig en av de största formerna av patriarkalt förtryck? Varför ska en graviditet behöva vara en belastning? Ett bra samhälle borde i stället ta hand om unga kvinnor som blir gravida, se till att de får samma möjlighet till utbildning, karriär, social respekt som alla andra. Detta uttrycksätt, fri abort som mänsklig rättighet, saknar helt insikt om att abort är ett andligt och socialt trauma för ett samhälle. Precis som de modernistiska marknadsliberalerna ignorerar man helt människans andliga dimension och ser fostret som en reservdel. En bit materia som kan bytas ut.

Jag inser att jag är ute på djupt vatten i den här argumentationen. Men kanske går andemeningen i det jag försöker säga ändå fram. Abort är nödvändigt, abort är ont. Att abort är ont går inte att göra något åt. Men det går att göra något åt behovet av detta onda. Ett sätt är att göra sig av med patriarkala strukturer.

Abort-biten fick mig att forska vidare. Det ledde mig till flera andra ställen där jag reagerade. F! har fantastiskt många bra åsikter. Om miljö, jämställdhet, sociala frågor. Men jag reagerade på vissa element i F!:s argumentation. Eller ett element rättare sagt. De ställen där man tog upp religionens inblandning. Det gick inte att sätta fingret på F!:s inställning till religion, jag var på väg att skicka ett mail till F! tills jag hittade en artikel där en F! representant öppet sa att religionen är det största hindret för jämställdhet idag. Detta får mig att dra öronen åt mig. Som del av den kristna minoriteten i Sverige idag tycker jag mig inte se tendenser till att vilja stå i vägen för jämställdhet. Snarare nyfikenhet och öppenhet för att diskutera. Precis som jag har märkt hos kristna i övriga delar av Europa. På en del punkter känns vi i Sverige kanske snäppet mer radikala. Men på det stora hela känns det lite som att F! försöker hitta en syndabock för att kunna skylla patriarkala strukturer. Visst är kyrkan, speciellt kyrkan som en mångfald av organisationer (För många av oss kristna finns det en väldig viktig skillnad mellan dessa två) del av dessa patriarkala strukturer. Men den kristna läran i de flesta av dess former är inte den bakomliggande orsaken till dessa patriarkala strukturer. Speciellt inte som de flesta är medvetna om vikten att tolka bibeltext utifrån historiska, och det egna sammanhanget. Vad vi behöver är dialog inte fientlig retorik. Förändring åstadkommer man inte bäst genom att bekämpa.

Nu jag skulle nog kunna tänka mig att rösta på F! i alla fall. Men det känns lite motigt. Det är möjligt att jag övertolkar denna retoriks betydelse snälla rätta mig om jag har fel! Det måste ju finnas plats för många röster inom ett politiskt parti. Samtidigt är det jobbigt att det ska kännas olustigt att rösta på det vettigaste alternativet.

Ätsch

2009-05-27T14:26:00.001-07:00

Haha

Hur bra kan det bli?

2009-05-27T01:11:00.001-07:00

Tim Davies Amberville - Mjukisdjur-noir, fullspäckad med metafysik som får genieglansen från Christie att lysa lite svagare och Guillou, Mankell och grabbarna att visa sitt rätta, ganska ömkliga ansikte i rätt dager. Min hjärna förgås i vågor av beundran. Tack Gud för bra litteratur.

Avskrädet för akademisk avföring

2009-05-24T13:53:00.000-07:00

Vilken fruktansvärt äcklig titel.. hmm, nåväl. Det får jag nog leva med för jag vill skriva om just det. Om någon ser en sommarkurs med potentiella restplatser för att lära sig skriva normal svenska så säg till. Efter en sjudagarsveckas uppsatsskrivande känner jag mig något mörbultad och mitt språk har detorierat till hopplösa anglisismer och det som finns emellan är nog mest latin.

Några allvarliga risker finns nog med att ägna dagarna åt att rådbråka bokhögar och sin kognitiva världsuppfattning efter slutsatser och källor. Trots att vi mest har legat på soffan och kommunicerat i form av grymtanden så har vi trillat ner i en del maniska faser där hjärnan gått på högvarv balanserade på gränsen till härdsmälta.

Jag känner mig ganska hemma med att spendera mina dagar bland ändlösa bokband och fylla världen med PM. Men jag ska nog tänka igenom det nogrant. De senaste dagarna har jag tittat mig över axeln nervöst för att försäkra mig om att assistent Igor fortfarande är kvar där. (han är inget hjärnspöke, läshpandet är bara spelat, okay, nu blev det för internt för att vara roligt.. godnatt)... eller?

TV predikanter enligt Postman

2009-05-20T23:38:00.000-07:00

Just nu läser jag Neil Postmans "Underhållning till döds". Det är fantastisk läsning som jag bara varmt kan rekommendera. Han är vetenskaplig, rolig, intelligent och knivskarp. Dessutom skriver han om Gud ibland och det gillar ju en sån som jag. I morse läste jag en fantastisk utläggning om Tv-predikanter. Så jag tänkte sammanfatta lite av det här:

"VD:n för National broadcasters association sammanfattar vad han kallar för den oskrivna lagen för alla tv-predikanter: 'Du kan endast vinna publik genom att erbjuda människor någonting som de vill ha'

Ni märker naturligtvis att detta är en ovanlig trosbekännelse. Det har inte funnits några stora religiösa ledare - från Buddha till Moses, från Jesus till Mohammed och Luther - som har erbjudit människor vad de vill ha. Endast vad de behöver. Men televisionen lämpar sig inte så bra för att ge människor vad de behöver. Den är 'konsumentvänlig'"

Neil Postman i Underhållning till Döds

Slut på sociala nätverk

2009-05-20T00:04:00.000-07:00

I morse kollade jag mina båda mailadresser två gånger, facebook tre gånger och insåg sen att jag inte har några fler sociala nätverk där jag kan ha fått några nyheter av någon vänlig själ.

Önskar nog egentligen att folk hörde av sig oftare, men sen är jag ju ganska dålig på att höra av mig också. Långa ensamma kvällar (klarar inte av att vara ensam längre, det suger ju) kan jag inte få för många mail, meddelanden, puffningar. Åh andra sidan är det just att få som känns bäst, de ska vara personliga förstås. Att få ett mass-mail gör ju ingen glad.

I-lands problem antar jag. Det jag nog egentligen vill ha är ett verkligt community*

Men idag är en bra dag. Sista B-uppsatsintervjun är om tjugo minuter och Regina Spektor kommer ut med ett nytt album om en månad. Nya sånger finns på hennes myspace. Låten laughing with är helt genial. (På tal om I-lands problem)

No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one’s laughing at God
When they’re starving or freezing or so very poor

No one laughs at God when the doctor calls
After some routine tests
No one’s laughing at God
when it’s gotten real late
And their kid’s not back from that party yet

No one laughs at God when their airplane
Starts to uncontrollably shake
No one’s laughing at God
When they see the one they love hand in hand
with someone else and they hope that they’re mistaken
No one laughs at God when the cops knock on their door
And they say “We’ve got some bad new, sir,”
No one’s laughing at God
When there’s a famine, fire or flood

But God can be funny
At a cocktail party while listening to a good God-themed joke or
When the crazies say he hates us
and they get so red in the head
You think that they’re about to choke
God can be funny
When told he’ll give you money if you just pray the right way
And when presented like a genie
Who does magic like Houdini
Or grants wishes like Jiminy Cricket and Santa Claus

God can be so hilarious
Ha ha, ha ha

No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one’s laughing at God
when they’ve lost all they got
And they don’t know what for

No one laughs at God on the day they realize
that the last sight they’ll ever see is a pair of hateful eyes
No one’s laughing at God
When they’re saying their goodbyes

But God can be funny
At a cocktail party while listening to a good God-themed joke or
When the crazies say he hates us and they get so red in the head
you think that they’re about to choke
God can be funny
When told he’ll give you money if you just pray the right way
And when presented like a genie
Who does magic like Houdini
Or grants wishes like Jiminy Cricket and Santa Claus
God can be so hilarious

No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
(repeat)
No one’s laughing at God in a hospital
No one’s laughing at God in a war

No one’s laughing at God
When they’re starving or freezing or so very poor

No one’s laughing at God
(repeat)
We’re all “laughing with God”

Mera Spektor: http://www.youtube.com/watch?v=VVld01C-_WE

*Sann gemenskap som aldrig tar slut. Jag vill umgås med andra och låta gemenskap uppstå som bryter gränser, fördomar och individualism

Rättfärdig vrede är det svaret?

2009-05-19T09:59:00.000-07:00

Vad ska vi göra av frustrationen? Speciellt nu när inte Tekla Knös kan sätta ord på den åt oss? Samuel, trogen läsare och fellow bloggare på http://lelacsam.blogspot.com/, frågade i en kommentar på min förra bloggpost.

Jag tycker att vi ska vända frustrationen i vrede. Vrede är en konstruktiv känsla, om än lite vansklig att ha att göra med. Men rättfärdig vrede. Det är den som väcks av orättvisor. Rättfärdig vrede är en bra känsla, så länge vi vänder den utåt.

Det finns ramar för vad engagemang får leda till. Vi får inte använda våld mot andra, helst inte ens mot saker. (Ett självklart undantag är om det är saker som är menade att användas i våldsamma syften, ofog står på min kandidatlista för helgonförklaringar) Vi måste använda oss av verktygen respekt, eftertanke och självransakan.

Men vi måste sätta ner foten. Vi måste bestämma oss för att vi inte accepterar det som gör oss frustrerade. Du får inte acceptera det som inte passar dig. Jag själv har hakat upp mig på de trettiofemtusen (!! Hur kan detta hända ??) människor som inte kommer att överleva den här dagen för att vi lever i ett system som är sjukare än människorna som sitter på HIV-bromsmedecinpatenten. Men är någonting fel måste vi sätta ner foten. Det är inte vår demokratiska rättighet, det är vår förbannade skyldighet.

Men vad gör jag då? Det vete sjutton, drömmer, hoppas skriver. Jag börjar med steg ett, jag ransakar mig själv, jag tänker, jag skriver. Jag säger nått!

Samtidigt är det där frustrationen skapas, att inse sin maktlöshet, att inte kunna göra något. Jag läser en bok av Niel Postman just nu. (En riktigt intressant författare) Han skriver om hur det textorienterade samhället byts mot ett ... tv-orienterat samhälle (eller Gud vet vad, bokstavligt talat) en av de konsekvenser han beskriver är hur centraliseringen av det offentliga rummet skapar en känsla av maktlöshet. Världen blir en by, men en väldigt konstig by där du bara känner och kan hjälpa en miljarddel av invånarna. Denna maktlöshet skapar frustration. Men vad gör vi av frustrationen? En dag kommer den vara ohållbar att hantera och då kommer bägaren att rinna över. Kanske blir frustrationen vrede, kanske till och med rättfärdig vrede. Det gäller bara att vända den åt rätt håll.

Ren ocensurerad uppenbarelse

2009-05-18T01:06:00.000-07:00

Världens bästa band finns på youtube

Långa nördiga kvällar

2009-05-17T14:21:00.000-07:00

Vad gör man en lång ensamkväll, de senaste dagarna har det blivit ett par. Men jag har hittat en ny.. ush det känns jobbigt att säga det... hobby. Jag kanske kan få kalla det ett projekt. Utan att gå in på detaljer har det att göra med min gamla dator, från typ 2003. Det kan få räcka som beskrivning utan att det blir för nördigt. Men det involverar en väldig massa fumlande med filer som det måste skrivas i och en väldig massa läsande på konstiga forum. Men det är ganska skojjigt - på sitt sätt.

Det är ju skönare att dricka te och spela musik, men det känns kul att jobba mot ett mål och pyssla lite. Bit för bit måste jag nog ge in för min egen nördighet. Men nu ska jag lägga mig och läsa det som verkligen är min senaste besatthet. Terry Pratchetts making money.

GI

2009-05-16T15:06:00.000-07:00

Om du inte äter kolhydrater blir du smal. Och i Mona Tumbas (läs Slimklubb) Sverige är ju det det finaste man kan vara. Om du bara äter högvärdigt protein i form av fint uppskurna bitar av kadaver kommer du att gå ner i vikt. Om du dessutom inte äter frukt går det ännu fortare, kanske får du lite vitaminbrist, men hey, om dina tänder ramlar ut får du ju ännu mindre BMI.

Högvärdigt protein från kadaver har en historia. Människor har ätit as länge. Vi är ibso facto all-ätare och blandkost är antagligen det sundaste för oss om vi lever som jägare och samlare, och varje människa har en bo-area stor som Gästrikland. Idag finns det nästan 7 miljarder människor och varje dag dör 35 000 människor för att det inte finns tillräckligt mycket mat. (specielt inte efter att EU har bränt tillräckligt mycket för att priserna ska hålla sig på mattan*) Eller kanske för att systemet inte lyckas tillfredsställa ens våra mest grundläggande behov (Men ska vi ändra det måste vi förändras på riktigt och det vore ju jobbigt)

Ett kilo kött kräver tio gånger så stor markareal som ett kilo vegetabilier. Det är fakta. Samma markyta kan användas för att föda fram ett kilo kött eller tio kilo plantor. Samma mark kan alltså föda många gånger fler människor om den används till att odla vegetabilier.

Matproduktionen står för 30% av våra utsläpp av växthusgaser, boskapsuppfödningen ensam står för 18% av de totala utsläppen.

För att inte tala om hur djur behandlas

Om du tror att jorden kommer att gå under 2012 så fine, annars gör du gott i att sluta äta kött och tala om för alla du känner att göra samma sak.'

*Ovanför mattan alltså, bränner man mat går priserna upp. Det är bra, specielt som ett ohållbart jordbruk kräver en massa subventioner. Free trade, my ass.

Piska och morot

2009-05-16T14:51:00.000-07:00

Uppdämda känslor som vill komma ut i form av frustrerade blogg-inlägg kan inte hållas kvar. Det får bli som det blir.

Jag antar att de flesta som läser dessa rader har en del gemensamt med mig i min attityd till tillvaron. Så det känns lite menlöst att predika för kören.

Mest frustration känner jag över att ingen gör något och att jag känner mig för liten för att göra något själv. Jag behöver hjälp, jag behöver andra. För att orka göra något behöver jag gemenskap och det kanske du också gör.

Bodde jag kvar i Sundsvall till hösten hade Storgatan 33 kunnat bli ett skälmskt HQ för allt slags aktivitet kanske. Ett sånt skulle behövas. Grundförutsättningen är ju uppfylld. Ett aldrig sinande te-förråd. Tyvärr har jag ju bara en nyckel.

Det jag funderar på är mest den här ekvationen:
A = Vår livsstil är inte hållbar
B = Om vi inte ändrar vår livsstil kommer vi att fortsätta leva ohållbart
A+B = C
C = Det håller inte.

Vad innebär det att det inte håller? Vill du veta?

Vi har egentligen två gånger två alternativ:
1. Antingen fortsätter vi som vi gör nu
2. Eller vi ändrar oss

A. Antingen stämmer prognoserna om ekologiska och humanitära katastrofer
B. Eller så stämmer de inte (Utom för de 35 000 pers som dör i svält varje dag)

Det ger oss fyra (2x2) möjligheter:
2B: Om prognoserna inte stämmer och vi ändrar vår livsstil får miljontals personer ett bättre liv och vi förlorar pengar.
2A: Prognoserna stämmer och vi ändrar oss, så vi förlorar pengar och undviker med nöd och näppe katastrofen
1B: Vi tjänar en massa pengar och plötsligt dör 60000 människor, men det är ju bara statistik, eller hur?
1A: Vi gör inget och en ekologisk och humanitär katastrof är ett faktum. Pengar är inte ens att tala om för det monetära systemet lär vara det sista vi tänker på.

Vilken framtid vill du helst ha?

Kanske Gud behövde dö

2009-05-13T14:06:00.001-07:00

En dröm eller en tanke:
Gud är död konstaterade Nietzsche nyktert och han hade rätt, Gud hade dött eller var i varje fall på väg mot en ganska säker infarkt i någon vital del.

Gud blev gammal och trött eftersom vi hängde på honom en massa attribut som Gud inte menade att Gud skulle bära, han blev en man någonstans i samma veva som det blev allt sämre att bli betraktad som kvinna, han blev gammal i samma veva som andlighet började innebära förlegat och till slut orkade Gud inte längre och bestämde sig för att dö. Och kanske behövde Gud dö.

Sovjetunionen föll eftersom den inte kunde tillgodose sina invånares andliga och materiella behov. Västvärlden höll lite längre eftersom vi klarade den materiella biten.

Men alla babels modernistiska torn kommer att rasa eftersom de bygger på vetenskapdoktrinen. En tro som inte har något koncept för andlighet. En religion som söker producera Gudar som inte binds av vidskepelse, övernaturlighet eller mänsklighet. Gudar som inte har människors andliga behov, som aldrig åldras och som tillbes varje dag i tabloidformat.

Men också västvärlden har glömt att folket inte bara behöver bröd och att spel bara håller oss distraherade en stund. Vi har glömt att vi inte bara är varelser av kött och blod, vi har själ och ande också. Och våra själar och andar svälter. Som tur var har vi också glömt att Gudar har en tendens att återuppstå.

Vill du inte förändra världen skriver du under dess dödsdom

2009-05-12T06:01:00.000-07:00

Den 11 september dog över 35 000 människor av svält (http://www.starvation.net)

Vi lever i en farlig tid. Havsytan kanske kommer att stiga och med ökande temperaturer kommer kanske ökenspridningen att orsaka svält som får 35 000 döda per dag att verka som en picknick, oljan kommer att bli för dyr för att använda så småningom och ändrar vi inte vårt sätt att leva kommer vi med all säkerhet att få brist på medecin, mat och egentligen i stort sett allt som vi är vana vid att ha i överflöd.

Vad som verkligen kommer att hända kan vi bara spekulera i, men tecknen i tiden talar sitt tydliga språk.

Vem vet hur många år vi har kvar innan verkligheten kommer ikapp oss och drömmen om det bekväma livet dör för gott. Tror du att det sätt vi lever på är hållbart? Det tror inte jag och jag tror det är hög tid att sätta ner foten. Det är dags att säga stopp.

Gandhi tillskrivs orden: "Världen har råd med allas behov men inte med allas begär" De orden känns som en god ledstjärna

Du som människa skulle i ditt rätta element ha en offantlig potential. Risken är stor att du är fast i en snårskog av konstruerade normer, värderingar och begär. De flesta av oss är uppfostrade till det. Men det betyder inte att du måste lyssna på alla de rösterna. Om du tänker på vem du är, vad du är och varför tror jag att du kommer finna svar som visar dig att ditt människorvärde inte bestäms av dig ekonomi, av din sociala status, av din makt. Bara som den du är har du potential. Min tro är att en människas rätta element är i intim kontakt med Gud, det behöver inte vara din tro. Så länge du tror mig om en sak. Du är kapabel!

Men därmed följer också ett stort ansvar.

Den ohållbara värld av överkonsumtion, isolering och orättvisa som vi bygger är bara möjlig om du accepterar den. Denna värld är bara möjlig om VI accepterar den. Jag vägrar tro att det är rätt att 20% av världens befolkning lever på 80% av världens resurser, jag vägrar tro att tusentals människor som dör varje dag. (http://en.wikipedia.org/wiki/Pareto_principle, http://en.wikipedia.org/wiki/10/90_gap)

Det är vi som är dessa tjugo procent. Det är på grund av vår konsumtion, våra begär och den orättvisa som gör oss rika som människor svälter. (Om vi istället skulle göra vårt yttersta för att ändra på detta skulle vi knappast vara rädda för internationell terrorism) Det är vi som måste sätta ner foten, det är vi som måste börja förändra.

Vill du inte ändra världen skriver du under dess dödsdom.

Är du beredd att göra det som krävs?
Jag pratar inte om våld eller kravaller. Det behövs något mycket större än en revolution. Det första steget är att fundera över vad det är som format dig.

Har du några synpunkter över det jag skriver så hör av dig

Vad snabbt det gick

2009-05-08T14:10:00.000-07:00

Jag trodde att tiden skulle snigla sig fram. Okay jag vet inte om det ens är ett ord. Men ändå såg jag fram emot att tiden skulle gå långsamt fram emot punkten då allting känns blasé och det enda vettiga är att krypa i säng.

Tvärtom känns det som om jag hunnit med en del. Målat klart en tavla, lagat min dator och hittat gammal musik som jag inte hört sen jag fick dåligt samvete för musiken som jag "lånat" från bibblan. Undra just hur musik ger en dåligt samvete.

Helst hade jag nog gjort något av min kväll, men det kanske jag gjorde också. Slöa hemmakvällar är inte nödvändigtvis bortkastade och när man är så seg som jag är nu är en slökväll det enda rätta. I morgon ska jag upp och tvätta så... bon nuit mes amis!

Skit!

2009-05-07T01:45:00.001-07:00

En del mornar finns det ingen rätt sida att vakna på. Idag köper jag enkla förklaringar och snabba lösningar, men jag behöver dem snabbt. De närmaste 24 timmarna.

Till råga på allt är det helt fel tid att deppa ihop. I juli hade det varit okay. Men idag är inte, inte, inte okay.

Och jag som trivdes med livet.

Dagens låt, är helt klart:

"Black Friday Rule"

I want to believe in myself once again
So I dream of a man whose hopes never end
To kiss with a girl who's as lovely as you
I'd give you my heart, if you gave me the truth

And for every tear that is lost from an eye
I'd dig me a well where no man could destroy
I want to believe in a freedom that's bold
But all I remember is the freedom of old

Well I lost me a wife, so I found me a plane
Flew all the way to California
This mess in my head is a mess getting out
Ya drink too much coffee, I drink too much stout

But after a while, when my mouth's not so dry
I'll dance up a storm, sure life's looking fine
But as darkness falls, I return to my bed
Don't ask me more questions, don't fuck with my head

I've been down in this world, down and almost broken
Like thousands of people, left standing in their shoe
I've been down in this world, down and almost broken
As thousands they grieve, as the Black Friday rule

The buildings they shake but my heart it beats still
Oh mother of Jesus, I feel pretty ill
I want to go home where my feet both feel safe
But there ain't no jobs in the old free state

So I must remain in my new adopted land
I'm doing the best, Hell I'm doin' all I can
So next time you see me, don't ask for my name
For I am the King and sure long may I reign

I've been down in this world, down and almost broken
Like thousands of people, left standing in their shoe
I've been down in this world, down and almost broken
As thousands they grieve, as the Black Friday rule

I've been down in this world, down and almost broken
Like thousands of people, left standing in their shoe
I've been down in this world, down and almost broken
As thousands they grieve, as the Black Friday rule