Hej!
Jag håller på och byter till en wordpressblogg på adressen: jwiksten.wordpress.com
Allt gott
Jonathan
tisdag 9 mars 2010
tisdag 2 mars 2010
måndag 15 februari 2010
Bibelsyn - historiskt kritisk forskning
Den historiskt kritiska forskningen har jag ofta hört omnämnas med rädsla och misstro. Framförallt i evangelikala sammanhang. Jag tror att detta är en irrationell fruktan.
Jag respekterar kreationister, men jag tror inte själv att jorden nödvändigtvis skapades exakt som Genesis beskriver.* Jag respekterar även vetenskapskritiker. Vetenskapens sanningsanspråk bygger på att resultaten och teorierna är öppna för kritik, dock stängs kanalerna för sådan kritik ofta av en dogmatisk kanon. (En kanon som försvaras med en fromhet som jag minst sagt kan bli avundsjuk på.) Kort sagt, även vetenskap kan bli en religion och som religion har vetenskapen väldigt rackliga sanningsanspråk. Bibelvetenskap är ett infekterat område från många håll men jag tycker ändå att den kan lära oss väldigt värdefulla saker om bibeln.
Börjar man med texterna i Tanak (den kristna bibelns gamla testamente) ser jag dem som ett väl valt urval från det judiska folkets, och de omkringliggande folkens historia samt en berättelse om det judiska folkets relation med Gud. Det Judiska folket välsignades med många stora profeter och detta lämnade en brokig och mångfaseterad textflora bakom sig. Hela Tanak kan inte läsas på samma sätt, det finns profetiska såväl som poetiska texter i Tanak och en vers ur höga visan har kanske i ett sammanhang föga sprängkraft, där en vers ur Jesaja kan blåsa oss ur stolen. Och vice versa!
Vilken vetenskaplig relevans man kan ge texterna i Tanak kan man diskutera, men jag tror att alla böckerna är fulla av goda poänger. Ta till exempel berättelsen om babels torn eller skapelsen. Vetenskapligt sett har dessa inte stor relevans men andligt sett talar de om för oss vad som händer om vi drabbas av hybris och vilka vi är som människor (skapade till Guds avbild, i grunden goda och oändligt älskade). Spelar det någon roll om Gud skapade världen på sju dagar eller inte? Nej, det tycker jag inte. (Det spelar roll att Gud hade kunnat göra det, Gud är allsmäktig.) Men, det viktigaste budskapet är Guds kärlek till oss och att vi har en spegelbild av Gud i oss.
Den babylonska fångenskapen innebär en brytpunkt. Till exempel medförde den babylonska fångenskapen en stor dos världsbild till den judiska tankefloran. Här grundas till exempel enligt den historiskt kritiska forskningen, tanken på ett helvete. (teologer som läser detta, rätta mig om jag har fel)Denna tanke har sedan stor relevans för kristendomens utformning.. tyvärr tycker jag. Frågan är om det är ett nyttigt tankegods från babel eller inte?
Jag har precis börjat nosa på vad denna forskning innebär men jag tycker att det berikar mig. Att i min relation till Kristus låta det vi kan veta om vår historia få förändra min syn på skriften och världen är otroligt värdefullt och gör att jag känner mig styrkt i min tro. Om budskapet om Kristus är sant håller det att prövas. Att pröva det är att söka sanningen och som en vis snickare sa en gång i tiden, sanningen ska göra oss fria.
*Speciellt som man kan se spår av två separata skapelseberättelser i texten, och detta är två av flera (som jag fått lära mig, kan dock inte på rak arm ge exempel). Jag tycker att det är värdefullt att se även Johannesprologen som ett slag av skapelseberättelse (har ingen aning hur detta rimmar med traditionell läsning).
Jag respekterar kreationister, men jag tror inte själv att jorden nödvändigtvis skapades exakt som Genesis beskriver.* Jag respekterar även vetenskapskritiker. Vetenskapens sanningsanspråk bygger på att resultaten och teorierna är öppna för kritik, dock stängs kanalerna för sådan kritik ofta av en dogmatisk kanon. (En kanon som försvaras med en fromhet som jag minst sagt kan bli avundsjuk på.) Kort sagt, även vetenskap kan bli en religion och som religion har vetenskapen väldigt rackliga sanningsanspråk. Bibelvetenskap är ett infekterat område från många håll men jag tycker ändå att den kan lära oss väldigt värdefulla saker om bibeln.
Börjar man med texterna i Tanak (den kristna bibelns gamla testamente) ser jag dem som ett väl valt urval från det judiska folkets, och de omkringliggande folkens historia samt en berättelse om det judiska folkets relation med Gud. Det Judiska folket välsignades med många stora profeter och detta lämnade en brokig och mångfaseterad textflora bakom sig. Hela Tanak kan inte läsas på samma sätt, det finns profetiska såväl som poetiska texter i Tanak och en vers ur höga visan har kanske i ett sammanhang föga sprängkraft, där en vers ur Jesaja kan blåsa oss ur stolen. Och vice versa!
Vilken vetenskaplig relevans man kan ge texterna i Tanak kan man diskutera, men jag tror att alla böckerna är fulla av goda poänger. Ta till exempel berättelsen om babels torn eller skapelsen. Vetenskapligt sett har dessa inte stor relevans men andligt sett talar de om för oss vad som händer om vi drabbas av hybris och vilka vi är som människor (skapade till Guds avbild, i grunden goda och oändligt älskade). Spelar det någon roll om Gud skapade världen på sju dagar eller inte? Nej, det tycker jag inte. (Det spelar roll att Gud hade kunnat göra det, Gud är allsmäktig.) Men, det viktigaste budskapet är Guds kärlek till oss och att vi har en spegelbild av Gud i oss.
Den babylonska fångenskapen innebär en brytpunkt. Till exempel medförde den babylonska fångenskapen en stor dos världsbild till den judiska tankefloran. Här grundas till exempel enligt den historiskt kritiska forskningen, tanken på ett helvete. (teologer som läser detta, rätta mig om jag har fel)Denna tanke har sedan stor relevans för kristendomens utformning.. tyvärr tycker jag. Frågan är om det är ett nyttigt tankegods från babel eller inte?
Jag har precis börjat nosa på vad denna forskning innebär men jag tycker att det berikar mig. Att i min relation till Kristus låta det vi kan veta om vår historia få förändra min syn på skriften och världen är otroligt värdefullt och gör att jag känner mig styrkt i min tro. Om budskapet om Kristus är sant håller det att prövas. Att pröva det är att söka sanningen och som en vis snickare sa en gång i tiden, sanningen ska göra oss fria.
*Speciellt som man kan se spår av två separata skapelseberättelser i texten, och detta är två av flera (som jag fått lära mig, kan dock inte på rak arm ge exempel). Jag tycker att det är värdefullt att se även Johannesprologen som ett slag av skapelseberättelse (har ingen aning hur detta rimmar med traditionell läsning).
Bibelsyn - Tanak och breven
Tanak
Utifrån evangelierna finns ett budskap om Tanak - lagen och profeterna (som vi slentrianmässigt kallar GT). Jesus bestyrker dessas legitimitet men för de kristna får dessa texter en ny betydelse i och med att Jesus har anspråk på att uppfylla denna lag. Samtidigt ska inte en prick av lagen förgå och personligen tycker jag att jag allt mer fångas av relevansen i Tanak. I breven framkommer det att all skrift är inspirerad av Gud och till nytta för undervisningen (2 Tim 3:16-17). Tänk på att detta skrevs innan breven och evangelierna kanoniserades (innan en standard för vilka texter som skulle vara med i bibeln fanns) den skrift som är inspirerad av Gud, enligt brevet är alltså Tanak.
Brevens egen auktoritet vilar endast på dem själva och på kanoniseringsprocessen, egentligen en ganska racklig källa. Däremot kan de vinna auktoritet genom att bekräfta och förnya budskapet från Tanak och genom att förklara evangeliet. Men om breven anser jag ändå att deras budskap, precis som med budskap från andra mänskliga skrifter, måste prövas som budskap från Gud. Däremot är de som text väldigt välprövade av kristen tradition, dock kan denna ha missat något, eller inducerat en läsning i oss som inte är riktig (vilket även gäller bibelställen med högre auktoritet). Traditionen är oftast till stor hjälp, utan den skulle kristendomen vara en mycket mindre religion (kvalitativt), men ibland står traditionen i vägen för oss och ett sådant exempel är historiskt kritisk forskning.
Fortsättning följer...
Bibelsyn - evangelierna
Varför ska vi bry oss om en religion som är 2000 år gammal? Varför ska vi bry oss om en skrift som är tvåtusen år gammal eller äldre? Jag fick den frågan i en blogg-kommentar för några dagar sen, men blev konfronterad med frågeställningen också i det verkliga livet. Vi hade evangeliet som kurslitteratur och mina kursare kommenterade att de tyckte att det var fruktansvärt tråkig läsning. Jag förstår dem, för en som inte har en relation eller en nyfikenhet på vem Gud är måste detta vara otroligt tråkig läsning. Men för oss som tror på Kristus är detta antagligen den närmaste källan till information om Gud vi kan tänka oss, näst efter vår egen erfarenhet. Därför tänkte jag skriva lite hur jag ser på bibeln.
Min bibelsyn är ett hop-plock av tradition, tolkning, historiskt kritisk bibelvetenskap och egna funderingar runt de bibelställen som jag läst. För jag har inte läst hela bibeln ännu, och även de ställen som jag läst förekommer mig nya från tid till tid. Just nu är jag på Ezechiel.
Det viktigaste i bibeln anser jag vara evangelierna och framförallt Jesu direkta undervisning. Denna tycker jag framkommer klarast och bäst i bergspredikan, Luther tyckte att man borde lära sig romarbrevet utantill, jag tycker att bergspredikan vore det bästa alternativet. Detta ser jag som det absolut sannaste i en relativ värld. Det kanske är naivt av mig, men så är det.
Jag har svårt att se hur något annat kan bli lika absolut, inte ens andra bibelställen.
Min bibelsyn är ett hop-plock av tradition, tolkning, historiskt kritisk bibelvetenskap och egna funderingar runt de bibelställen som jag läst. För jag har inte läst hela bibeln ännu, och även de ställen som jag läst förekommer mig nya från tid till tid. Just nu är jag på Ezechiel.
Det viktigaste i bibeln anser jag vara evangelierna och framförallt Jesu direkta undervisning. Denna tycker jag framkommer klarast och bäst i bergspredikan, Luther tyckte att man borde lära sig romarbrevet utantill, jag tycker att bergspredikan vore det bästa alternativet. Detta ser jag som det absolut sannaste i en relativ värld. Det kanske är naivt av mig, men så är det.
Jag har svårt att se hur något annat kan bli lika absolut, inte ens andra bibelställen.
torsdag 11 februari 2010
Gud den enda konstanten
På mitt inlägg Hybris rasar debatten vidare (okay kanske en överdrift, men det finns två nya kommentarer där i vilket fall) och en fråga som Vinter/Olof tog upp var ifall jag ser Gud som den enda absoluta konstanten.
Jag kan inte se Gud som något annat än den enda absoluta konstanten. Samtidigt kom jag nu att tänka på att detta tankesätt begränsar Gud, korrigering, jag ser Gud som mer än den enda absoluta konstanten. Allt annat som verkar konstant ser jag som mest logiskt att se som utgående från Gud. Jag ser inte hur något som inte utgår från Gud kan ses som hållbart. Jag ser det inte som hållbart att lita på något annat än Gud. Detta skapar en rad problem, hur är det med Ondska till exempel, om Gud är det enda absoluta, hur ser man då på att Ondskan verkar konstant? Spontant skulle jag svara att Ondska maximalt kan ses som att Gud verkar vara frånvarande. Ondskans kan existera i den mån att Gud har gett oss möjlighet att välja bort Gud i en mer eller mindre absolut utsträckning.
Hur tacklar man Jesus om Gud är den absoluta konstanten? Jag måste nog svara med motfråga: På vilket sätt är Gud inte Jesus och på vilket sätt är Jesus inte Gud?
För att någonting ska vara värt att tro på, det vill säga lita på, måste det utgå från Gud. För att något ska vara konkret, existerande och något som kan gå att räkna med måste det utgå från Gud, utan Guds vilja kan inget finnas till.
Jag kan inte se Gud som något annat än den enda absoluta konstanten. Samtidigt kom jag nu att tänka på att detta tankesätt begränsar Gud, korrigering, jag ser Gud som mer än den enda absoluta konstanten. Allt annat som verkar konstant ser jag som mest logiskt att se som utgående från Gud. Jag ser inte hur något som inte utgår från Gud kan ses som hållbart. Jag ser det inte som hållbart att lita på något annat än Gud. Detta skapar en rad problem, hur är det med Ondska till exempel, om Gud är det enda absoluta, hur ser man då på att Ondskan verkar konstant? Spontant skulle jag svara att Ondska maximalt kan ses som att Gud verkar vara frånvarande. Ondskans kan existera i den mån att Gud har gett oss möjlighet att välja bort Gud i en mer eller mindre absolut utsträckning.
Hur tacklar man Jesus om Gud är den absoluta konstanten? Jag måste nog svara med motfråga: På vilket sätt är Gud inte Jesus och på vilket sätt är Jesus inte Gud?
För att någonting ska vara värt att tro på, det vill säga lita på, måste det utgå från Gud. För att något ska vara konkret, existerande och något som kan gå att räkna med måste det utgå från Gud, utan Guds vilja kan inget finnas till.
tisdag 9 februari 2010
Nattvarden
Ibland känner jag att jag tar emot nattvarden för sällan. Kanske en åkomma från mina frireligiösa dagar eller något. I vilket fall kom jag att tänka på en sak när jag tog nattvard.
Det finns mycket symbolik i att dela mat och dryck. En symbol som jag tycker mycket om är den om måltidens gemenskap, genom att dela bröd och vin blir vi en kropp, kristi kropp, där guds ande är det flytande blodet och brödet, köttet dess lemmar. Samtidigt är nattvarden öppen och alla kan ta del i den.
Åtminstone i många Lutherska kyrkor runt om i världen och många gånger i katolska kyrkor är alla, teoretiskt och ofta i praktiken välkomna att delta, utslagna, dissidenter, präster och lekmän, till och med rika och mäktiga. Alla blir vi en kropp och till och med dem vi inte kan stå ut med blir en del av oss. Kontrasten blir så stor till den tomhet det är att inte vara del av denna kropp.
Det finns mycket symbolik i att dela mat och dryck. En symbol som jag tycker mycket om är den om måltidens gemenskap, genom att dela bröd och vin blir vi en kropp, kristi kropp, där guds ande är det flytande blodet och brödet, köttet dess lemmar. Samtidigt är nattvarden öppen och alla kan ta del i den.
Åtminstone i många Lutherska kyrkor runt om i världen och många gånger i katolska kyrkor är alla, teoretiskt och ofta i praktiken välkomna att delta, utslagna, dissidenter, präster och lekmän, till och med rika och mäktiga. Alla blir vi en kropp och till och med dem vi inte kan stå ut med blir en del av oss. Kontrasten blir så stor till den tomhet det är att inte vara del av denna kropp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)