06.49

Däruppe tar aldrig slut,
den oändliga blå. Mina steg mot asfalten i takt med trummorna i mina öron,
det röda morgonljuset gör kylan gul
mina steg i takt med mitt bultande hjärta
skulle inte min mössa vara i vägen skulle graderna också lämna mig.
Kanske kan du fortfarande rädda mig.
Till ett vanligt liv. Från min lust att vandra,
över de där fälten och in i det stora blå.
Min hals protesterar och mina ben bultar i takt med min själ.