När allt reduceras till en enda soppa är det inte mycket som blir kvar. Möjligtvis en oljig och smaklös buljong av allt det som inte fick plats i nått annat fack. Kanske är det det som är jag. Här kommer en bekännelse.
I mellanstadiet ville mina klasskamrater inte ha mig med och jag bestämde mig för att reta gallfeber på dem. I högstadiet ville alla veta sin plats och jag bestämde mig för att plats inte var något för mig. Efter att förgäves försökt passa in i gymnasiet lovade jag mig själv att sluta sälja min själ. Efter att jag misslyckats insåg jag att priset för att misslyckas med att behålla sin själ osåld är högre än det för att försöka sälja den till högstbjudande. Tillgång och efterfrågan helt enkelt. Till slut får man slut på köpare.
Frikyrkofolket ville inte ha mig eftersom de ser likadana ut och jag ser ut som nått annat. De konservativa ville inte ha mig för att jag innerst inne inte är en av dem. Liberalerna sa nej eftersom jag är för fattig och kommunisterna sa nej eftersom jag är troende. Hur mycket de än talar om tolerans kan man inte öva bort en sekelgammal dogm över en natt.
Till slut sa den oengagerade gråa massan nej den också eftersom min ilska skrämde dem.
Mitt romantiska liv är en katastrof, mina vänner är skuggor i periferin och Martin Luther King vänsterprasslade. Världen är en avkrok och verklighetsflykten mitt enda hopp. Jag vill ha Soma.
Prolonged tjugoårskris.
-Sir that's not a dog, that's a parrot with the word DoG painted on it's side.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar