Dom,
som i dom andra.
ex:
- Dom tycker det.
- Vilka dom.
- Dom
Absolut plural syftar på dom i största allmänhet. Det oidentifierade kollektivet.
söndag 30 november 2008
Tror du att de satte en man på månen
Vart är mitt sinne. Jag borde sova för länge sedan men jag sitter uppe och väntar på att människor som jag borde lämnat bakom mig ska höra av sig. Ärligt sagt undrar jag vad jag håller på med. Varför försöker jag mästra, styra mitt liv. Är det rättvist. Varför låter jag andra människor betyda så mycket. Låter du någon bli en stor del av dig kommer du att sakna dem sen. Kanske är det bäst att inte ge alls. Då slipper du sakna.
Kanske borde jag inte vara ledsen, kanske borde jag gå till en läkare och säga att jag är nere. Kanske skulle dom klappa mig på huvudet och ge mig en pillerburk. Kanske vore det för det bättre. Kanske, men jag tror inte det. Visst jag är nere ibland, men jag har goda skäl till det*. Visst jag mår dåligt men ibland är inte allting bra, ibland kan man inte förklara allt. Ibland är livet helt enkelt orättvist och tråkigt, jobbigt, ledsamt. Ibland behöver man få vara ledsen också.
Varför låtsas, vi är inte mer än människor. Varför ska jag svara att allt är bra när det inte är det, varför ska jag utveckla svaret. Kanske behöver det räcka att säga att det inte är bra. Målet med livet är inte att allt ska vara bra. Livet är en gåva från Gud. Hela livet i all sin komplexitet, med all sin valfrihet, kanske till och med de dåliga bitarna.
När jag är ledsen tänker jag ta mig friheten, lyxen rentutav, att känna den känslan fullt ut, för den behöver kännas. Har jag inte tillräckligt mycket själförtoende tänker jag inte låtsas och det har ni inget val utom att acceptera. När jag är glad ska jag visa det med. Bra och dåligt, fint och jobbigt, ensamhet, gemenskap, att kunna känna kontrasterna, lycka, förtvivlan, det är vad som ger livet smak. När du ser det, känner, att lidandet är en del av helheten och att mörkret är som mörkast innan ljuset bryter fram. Först då kan man lida** med ett leende och känna glädje i det också.
* En lång historia som jag får berätta någon annan gång, kanske när jag vet hur den slutar
** Jag menar inte att svälta eller bli missbehandlad utan bara vanligt, vardagligt lidande, som att vara utanför eller olyckligt kär eller bara arg över något orättvist.
Kanske borde jag inte vara ledsen, kanske borde jag gå till en läkare och säga att jag är nere. Kanske skulle dom klappa mig på huvudet och ge mig en pillerburk. Kanske vore det för det bättre. Kanske, men jag tror inte det. Visst jag är nere ibland, men jag har goda skäl till det*. Visst jag mår dåligt men ibland är inte allting bra, ibland kan man inte förklara allt. Ibland är livet helt enkelt orättvist och tråkigt, jobbigt, ledsamt. Ibland behöver man få vara ledsen också.
Varför låtsas, vi är inte mer än människor. Varför ska jag svara att allt är bra när det inte är det, varför ska jag utveckla svaret. Kanske behöver det räcka att säga att det inte är bra. Målet med livet är inte att allt ska vara bra. Livet är en gåva från Gud. Hela livet i all sin komplexitet, med all sin valfrihet, kanske till och med de dåliga bitarna.
När jag är ledsen tänker jag ta mig friheten, lyxen rentutav, att känna den känslan fullt ut, för den behöver kännas. Har jag inte tillräckligt mycket själförtoende tänker jag inte låtsas och det har ni inget val utom att acceptera. När jag är glad ska jag visa det med. Bra och dåligt, fint och jobbigt, ensamhet, gemenskap, att kunna känna kontrasterna, lycka, förtvivlan, det är vad som ger livet smak. När du ser det, känner, att lidandet är en del av helheten och att mörkret är som mörkast innan ljuset bryter fram. Först då kan man lida** med ett leende och känna glädje i det också.
* En lång historia som jag får berätta någon annan gång, kanske när jag vet hur den slutar
** Jag menar inte att svälta eller bli missbehandlad utan bara vanligt, vardagligt lidande, som att vara utanför eller olyckligt kär eller bara arg över något orättvist.
lördag 29 november 2008
Det var svårt
Försökte sälja in en artikel till tidningar, det var svårt men jag har ett par alternativ kvar. Funkar det inte alls kanske jag startar ännu en blogg eller så hämtar jag upp mitt sedan länge sänkta skepp. Min hemsida. Nåja, sånt är livet. Är förstås svårt utan kontakter tänker jag och suckar. Nåväl. Jag har inte skrivit på ett tag och har inte överdrivet mycket tid.
1. Movits har kommit ut med sin skiva, tror jag, den måste jag köpa.
2. George Orwell får ännu en respektpoäng av mig. Down and out in Paris and London är en av de bästa böcker jag har läst. Den är ett helt fantastisk ärligt, smärtsamt, relevant och trovärdigt dokument över hur det är att vara.. ja, utslagen liksom.
Nu ska jag iväg för att göra ett självpåtaget jobb och skriva om röda stjärnan, stans kommunisthak. Önska mig lycka till, måste kila.
Adé
1. Movits har kommit ut med sin skiva, tror jag, den måste jag köpa.
2. George Orwell får ännu en respektpoäng av mig. Down and out in Paris and London är en av de bästa böcker jag har läst. Den är ett helt fantastisk ärligt, smärtsamt, relevant och trovärdigt dokument över hur det är att vara.. ja, utslagen liksom.
Nu ska jag iväg för att göra ett självpåtaget jobb och skriva om röda stjärnan, stans kommunisthak. Önska mig lycka till, måste kila.
Adé
onsdag 26 november 2008
Hada Shatir,
Halal-tv gör mig lycklig det är ett så underbart politiskt korrekt-inkorrekt program som gör allt man inte får. Bara en sån sak som att debattera alkohol så öppet som de gjorde i senaste programmet! Det är helt underbart. Tänk om fler kunde tänka så. Lever man utan att dricka har man naturligtvis ett visst helikopterperspektiv i synen på exempelvis svenska alkoholvanor. Jag blir allt mer skeptisk till att dricka själv. Det kanske är dags att inse att alkohol är mamnu2a och försöka leva livet gott utan det. Det är kul med tv-program som får en att tänka. Det är public service! (inte som fördummande lytes- dokumentärer program på 3:an, peppar peppar ta i trä).
Även om jag inte behöver hålla med allt är det ändå superkul att se ett bra program för en gångs skull.
Alkohol är en konstig pryl. Användande stimulerar våldsbrott, det är farligare än hash och marijuana tillsammans och det kostar samhället milliarrder. Ändå är det mer socialt accepterat att dricka än att låta bli. Dessutom kostar en utekväll i snitt lika mycket som ett-till-tre lagliga album med fantastisk musik och ändå dricker man.
Faktum är att det är mer bad-ass att inte dricka än att dricka alkohol. Hmm, jag är nära att sluta för gott. Alkohol är ju Harram.
Samhällen behöver insyn. Annars kommer de att utveckla mer sjuka beteenden än de redan stimulerar. Därför behöver vi fri rörlighet för människor ännu mer än vi behöver den för tjänster och varor. Vi behöver röra oss bort från ett strukturellt materialistiskt tänkande och sluta tänka i termer av nationer. (Okay, jag tuggar lite fradga för tillfället).
Även om jag inte behöver hålla med allt är det ändå superkul att se ett bra program för en gångs skull.
Alkohol är en konstig pryl. Användande stimulerar våldsbrott, det är farligare än hash och marijuana tillsammans och det kostar samhället milliarrder. Ändå är det mer socialt accepterat att dricka än att låta bli. Dessutom kostar en utekväll i snitt lika mycket som ett-till-tre lagliga album med fantastisk musik och ändå dricker man.
Faktum är att det är mer bad-ass att inte dricka än att dricka alkohol. Hmm, jag är nära att sluta för gott. Alkohol är ju Harram.
Samhällen behöver insyn. Annars kommer de att utveckla mer sjuka beteenden än de redan stimulerar. Därför behöver vi fri rörlighet för människor ännu mer än vi behöver den för tjänster och varor. Vi behöver röra oss bort från ett strukturellt materialistiskt tänkande och sluta tänka i termer av nationer. (Okay, jag tuggar lite fradga för tillfället).
fredag 21 november 2008
torsdag 20 november 2008
If war is the answer it must have been a really stupid question
I morgon ska jag träffa Pelle Strindlund och göra ett personporträtt. Det ska bli grymt spännande att få höra hans berättelse och hur han tänker runt Boforsaktionen.
Det enda dumma är att jag är partisk i frågan. Nåväl, kul ska det bli i alla fall. Nu ska jag sätta kameran på laddning.
Det enda dumma är att jag är partisk i frågan. Nåväl, kul ska det bli i alla fall. Nu ska jag sätta kameran på laddning.
fredag 14 november 2008
Jag erkänner
Om någon undrar hur jag orkar vara jag hela tiden och hur jag lyckas med det konststycket så måste jag erkänna att det inte helt är min förtjänst. Förutom hjälp från Dieteten (även kallat G-d etcetera, kärt barn har många namn)och ett generöst tilltaget studiebidrag så finns det en sak till som håller mig flytande.
Jag skäms för att erkänna det men någon gång måste det komma ut. Helst här och inte på Aftonbladet.se eller dylikt (jag föredrar att leva i illusionen att de skulle vara intresserade).
Jag är missbrukare: Rå, pressad ingefära, det är min driv.
-Nå säger ni, det är väl inte så farligt. Ingefära är ju trots allt en ganska vanlig ingrediens i den globaliserade matlagningen.
Men det är fel. Bruk och missbruk är olika saker, bara idag har jag haft ingefära i maten, i teet och ätit den inlaggd. Och jag har knappt lämnat sängen.
söndag 9 november 2008
Hjältar
Idag lade jag till en ny länk till sidan.
http://avrusta.blogspot.com/
Den går till en blogg av Martin Smedjeback om den civil olydnads aktion som genomfördes den 16 oktober av 2 aktivister från nätverket Ofog.
De står nu anklagade för skadegörelse och riskerar fängelse för att ha brutit sig in på Bofors vapenfabrik och förstört vapen. Den 12 november faller dommen. Hur som hellst, jag ville visa mitt stöd för deras hjältedåd. Det är tur att det finns så modiga människor och jag hoppas verkligen att det får fler att tänka till över det omoraliska i att exportera vapen till krigförande länder.
Pelle Stridlund gjorde en jämförelse med att hitta ett gevär på en strand och veta att någon skulle skjuta ihjäl en annan människa med det. Skulle inte vem som hellst i den situationen slänga det i havet.
Det är samma tanke som motiverar avrustandet av boforsvapen. Men i denna lite större skala leder kanske samma handlande till fängelsestraff.
Inne på Bofors igen
http://avrusta.blogspot.com/
Den går till en blogg av Martin Smedjeback om den civil olydnads aktion som genomfördes den 16 oktober av 2 aktivister från nätverket Ofog.
De står nu anklagade för skadegörelse och riskerar fängelse för att ha brutit sig in på Bofors vapenfabrik och förstört vapen. Den 12 november faller dommen. Hur som hellst, jag ville visa mitt stöd för deras hjältedåd. Det är tur att det finns så modiga människor och jag hoppas verkligen att det får fler att tänka till över det omoraliska i att exportera vapen till krigförande länder.
Pelle Stridlund gjorde en jämförelse med att hitta ett gevär på en strand och veta att någon skulle skjuta ihjäl en annan människa med det. Skulle inte vem som hellst i den situationen slänga det i havet.
Det är samma tanke som motiverar avrustandet av boforsvapen. Men i denna lite större skala leder kanske samma handlande till fängelsestraff.
Inne på Bofors igen
måndag 3 november 2008
En tanke om Gud
Om Gud finns varför finns Gud inte där när man behöver honom?
I grunden är det en trosfråga, om Gud finns eller inte. Tro är inte objektivt, det är en fråga om att välja det man tycker är mest sympatiskt, mest gott, mest vettigt, mest fördelaktigt. Jag har valt att tro på delar av kristendomspaketet, roughly att Gud heter Jesus och finns där, älskar oss, utmanar våra tankar och vill att vi försöker hjälpa varandra och hjälper oss.
Det är där jag stöter på patrull. Om Jesus finns, är snäll vill hjälpa till och faktiskt kan göra grejjer som smäller lite högre än korttrick och komma med goda råd genom gamla böcker varför finns han inte där och nu. När jag behöver hjälp. Eller ännu bättre sagt. Varför finns han där en gång och inte en annan. Det vore skönare om man orkade lita på att Jesus finns där hela tiden men ibland gör Jesus inte det.
Jag kom att tänka på att det kanske helt enkelt är de gånger som han vill att vi ska ta hand om saker själva, att vi ska vara riktiga människor, riktiga män, kvinnor, ta tag i saker. Ta tjuren vid hornen. För uppenbarligen är det vad vi gör i slutändan.
Det är inte ett speciellt hållbart resonemang men det hjälpte mig i alla fall lite idag.
Jag hatar måndagar!
ps: Cdons sortiment är värdelöst, tvi!
I grunden är det en trosfråga, om Gud finns eller inte. Tro är inte objektivt, det är en fråga om att välja det man tycker är mest sympatiskt, mest gott, mest vettigt, mest fördelaktigt. Jag har valt att tro på delar av kristendomspaketet, roughly att Gud heter Jesus och finns där, älskar oss, utmanar våra tankar och vill att vi försöker hjälpa varandra och hjälper oss.
Det är där jag stöter på patrull. Om Jesus finns, är snäll vill hjälpa till och faktiskt kan göra grejjer som smäller lite högre än korttrick och komma med goda råd genom gamla böcker varför finns han inte där och nu. När jag behöver hjälp. Eller ännu bättre sagt. Varför finns han där en gång och inte en annan. Det vore skönare om man orkade lita på att Jesus finns där hela tiden men ibland gör Jesus inte det.
Jag kom att tänka på att det kanske helt enkelt är de gånger som han vill att vi ska ta hand om saker själva, att vi ska vara riktiga människor, riktiga män, kvinnor, ta tag i saker. Ta tjuren vid hornen. För uppenbarligen är det vad vi gör i slutändan.
Det är inte ett speciellt hållbart resonemang men det hjälpte mig i alla fall lite idag.
Jag hatar måndagar!
ps: Cdons sortiment är värdelöst, tvi!
Om fem minuter
Klockan tickar, snart måste jag bestämma mig. Om jag ska gå tillbaka till skolan, om jag ska kämpa en stund till för att vända den här dagen till det bättre. Om fem minuter måste jag bestämma mig om jag är stark nog att tackla mig själv eller om jag är för instabil just nu och att det är okay att skolka. Om fem minuter måste jag i så fall sluta skriva och ta mig i kragen. Jag vill verkligen inte. Jag är på fel sida sängen och jag har inte tid att somna om.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)