Det är nog inte lågutbildade tonåringar som våldför sig mest på språket. Vi som journalister eller okay möjligtvis blivande journalister gör ett bra jobb vi med.
Ta begreppet integritet som jag är lite kluven över. I tidningsartiklar och den svävande odefinierade "allmänna debatten" snackas det oerhört mycket om att ens integritet blir kränkt. Det är en aspekt av ordet. Men det är väldigt missvisande om det blir den enda. En människas integritet blir kränkt på samma sätt som ett lands integritet. Det vill säga om något främmande skickar in sina jet-plan i den personliga sfären. Det vill säga om man blir sårad. Men det får man inte säga för då skulle man ju visa sig svag.
En annan aspekt av integritet är ens egen kompromisslöshet. Vissa gränser som man helt enkelt inte vill gå över. Människorättskämpar har integritet. De vill inte acceptera orättvisor. En politiker som inte ljuger, baktalar, fifflar eller är populistisk har integritet. Den som inte accepterar små-rasistiskt skvaller har integritet.
Jag skulle rent utav vilja påstå att den enda som kan kränka din integritet är du. Även om andra människor kan såra dig. Och, det är okay att bli sårad, det finns inget ofint i att erkänna sig sårad. Att vara svag är bara fult när man accepterar orättvisor och då beror det nog oftare på lathet.
Kanske är rent utav en rättshaverist en person med stor integritet. Om man tycker att ett myndighetsbeslut eller en dom är felaktig, varför ska man inte bekämpa den i alla instanser. Varför ska man kompromissa med något man tycker är fel (okay, man bör nog kompromissa innan man börjar skjuta folk eller kasta dem i fängelse). Men i ett rättsamhälle. Varför ska man inte få stå för det man tror på. Jag tycker att vi borde rentvå ordet rättshaverist.
Jag borde nog bara acceptera att saker är som de är och sluta hetsa upp mig. Att inte acceptera att samhället ser ut som det gör är tydligen en psykopatisk tendens. Jag ska försöka minska på sådana här asociala utspel, jag lovar.
Intressant däremot att läsa om definitioner. Den här gången kollade jag upp wikipedia.org
http://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%A4ttshaverist
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
det beror väl ändå på. I extrema fall, som en våldtäkt, finns det inget vacker eller fint eller ens acceptabelt i att vara sårad. Man är rätt och slätt kränkt.
Sant, eller till viss del. Våldtäkter är inte acceptabla men att vara sårad efter att ha blivit utsatt för något sånt är väl naturligt och acceptabelt.
I det fallet vet jag inte om kränkt räcker till.
Men tack för påpekandet, jag syftade väl främst på t.ex. publicitetsskador eller att någon kallar en för gubbfläsk eller liknande.
Skicka en kommentar