Kristen konsuments ansvar 2

Dada Mzungu a.k.a. sMartass skrev en kommentar till det föregående inlägget. 

"Det är inte av ditt goda som du ger åt den fattige. Det är en del av hans eget som du ger tillbaka..." - Ambrosius, tror jag

Att vara född i nord är på något sätt både den största välsignelse och förbannelse man kan få.

Att vara född i nord är en av de största välsignelser man kan få. Det innebär att man slipper svälta, det innebär att man löper avsevärt mindre risk att bli utsatt för statligt sanktionerade kroppsstraff. (Såvida man inte är född med fel hudfärg.) Man har rätt att praktisera vilken sorts religion man vill (I alla fall de mindre jobbiga aspekterna) utan att riskera internering, stening eller andra otäckheter. Detta skall givetvis inte underskattas. 

Samtidigt är det en förbannelse att bo i Nord. Bara genom att leva ett "helt vanligt liv" och önska "helt vanliga saker" där man inte vill "behöva engagera sig"* stödjer man och sanktionerar massor av orättvisor. Dessutom lämnar man efter sig ett enormt ekologiskt fotavtryck (speciellt vi som flyger ibland, eller de som har bil)

Dessutom kommer den som föds i nord utsättas för en enorm konsumtionspress. Hela samhällets materiella svällande (som dessutom ses som ett självändamål**) bygger på att du som medborgare konsumerar. För att skapa tillväxt är det viktigt att du inte bara konsumerar det du faktiskt behöver. Mat, vatten, tak över huvudet. Utan också saker du inte behöver utan bara vill ha.

Det finns inget ont i att människor försörjer sig. Men i nord finns en idé om att vi inte bara bör klara oss utan att vi hela tiden måste röra oss mot något obestämt mål, en ljusare framtid där vi har ännu mer och ännu bättre. Trots det kan jag inte se hur någon annan materiell rikedom än vetskapen om att du inte kommer att behöva svälta, vara hemlös, ensam eller törstig kan göra dig ett uns lyckligare.

Ändå sysslar de flesta företag inte med att producera det vi  behöver utan bara det vi vill ha. Jag hörde någon siffra som sade att två procent av Sveriges befolkning är bönder. Hur många skulle behövas för att försörja alla som bor i Sverige? 10, 15%? Hur många skulle slippa arbeta om vi kunde klara oss utan mer eller mindre onödiga saker som bil, båt, väldigt dyra bostäder, mp3 spelare, plattskärms-tv, dator, mobil. Att säga att vi skulle kunna klara att gå ner till i snitt 6 timmars arbetsdag utan att behöva göra allt för extrema avkall på materiell standard är nog inte allt för kontroversiellt. Faktum är att jag tror att allt som behövs egentligen bara är ett perspektivskifte. 

Ekonomisk tillväxt kan sägas skapas genom konsumtion. För att trissa upp tillväxten behöver du enligt denna dogm bara trissa upp konsumtionen. Om alla redan har det de behöver hur trissar du då upp tillväxten? Jo genom att intala folk att de vill ha saker de inte behöver. Vad gör du sedan om folk har det de vill ha? Jo du bygger nya, bättre saker, som människor ännu hellre vill ha.

Har du märkt hur mobiltelefoner, datorer, musikspelare blir långsamma och sega med tiden, hur de ofta går sönder efter ett år eller två? Har du märkt hur det alltid kommer ut nya, snyggare, bättre modeller av sakerna du redan äger? Har du märkt att när en av dina ägodelar går sönder finns det ofta en uppsjö av prylar som fyller samma funktion fast är bättre, snabbare och snyggare på marknaden ungefär samtidigt som din gamla pryl går sönder? Det här är ingen slump utan ett nogrannt uttänkt system. Analytikern Victor Lebow antingen formulerade eller genomskådade det här redan på femtiotalet. Systemet byggdes upp för att återuppbygga Europa efter andra världskriget och fungerade uppenbarligen väldigt bra. Samtidigt leder det till en enorm konsumtionshysteri som sakta men säkert äter upp vår planets förmåga att återhämta sig.

Frågan är varför det här fungerar. Blir inte människor trötta på att köpa saker som går sönder innan de hunnit betala för sig. Blir inte människor utleda på att inte bli lyckliga trots nya ipods, ibooks eller tv-apparater? Genomskådar inte människor det här? Tydligen inte. Systemet funkar så bra, att människor inte ens väntar på att deras gamla saker ska gå sönder innan de slänger ut den otrendiga tjockteven. Trots att apparaten fungerar och fyller samma funktion som den förra åker den gamla apparaten ut. Med fruktansvärda långsiktiga konsekvenser för miljö, hälsa och människoliv. Frågan är varför? Är det så viktigt att ha en riktigt knivskarp tv bild att man är beredd att betala detta oerhört höga pris?

Anledningen är nog egentligen inte tv-bilden utan något annat. Kanske snarare middagsgästerna i lördags som kommenterade att den där tråkiga gamla tv:n inte alls passar till de nya ikeamöblerna. Klasskamraten som drypande anmärkte att det inte är lika fint att ha en vanlig dator som en macbook. Kollegorna som inte var lika uppskattande den där dagen då du hade förra årets jeansmodell, som dessutom inte var sydda i just Levis sweatshop. Anledningen att tjock-tv:n åker ut är nog snarare att den inte längre är en symbol för att du har råd. Anledningen till att det är finare att ha en macbook än en vanlig dator är att Apple gjort en våldsamt effektiv och diskret reklamkampanj som etablerar Apple som datorn för coola slackers som är värda att se upp till jämfört med torra byråkrater som använder konkurrenternas datorer och att det därför är värt besväret att skaffa sig den dyrare mac-datorn för att inte associeras med nån torr juppie vars bäst- före datum passerat. Dessutom kostar mac-datorn mer och det visar att man har råd att köpa något annat än det absolut billigaste. 

Rikedom och status är som häst och kärra. Rikedom har alltid markerat status. Den som är rik har råd med finare och bättre, inte så mycket för att sakerna verkligen är finare eller bättre (det är snarare en fråga om smak och tycke) utan för att andra rika har sakerna. Rätt märke visar inte att saken är bättre utan att den är dyr och därför något ur de previlligierades värld. Det visar att du är previlligierad. Reklam och propaganda förstärker budskapet och låter dig förstå att det inte bara är bra att vara rik för att det kommer att ge dig bättre saker utan att det även kommer att ge dig fler vänner och en partner som fler är avundsjuka på att just du måste frottera dig med. För att visa rikedom används symboler, för tillfället företags logotyper. Uppenbarelsebokens 13 kapitel känns knappast mindre aktuellt:

Vers 16: Vilddjuret krävde att alla - stora och små, rika och fattiga, slavar och fria - skulle bära ett tecken på högra handen eller på pannan.

Utan att bli domedagsprofeterande tror jag att det bästa sättet att motverka konsumtionshysteri med mera är att försöka se bortom värdsliga dimmor som vilka jeans någon har på sig och försöka se människor med Guds ögon. Vår värld behöver ett paradigmskifte, och det är så det börjar. Med att älska din nästa som dig själv och Gud över allt annat, genom att göra mot andra det du vill att de ska göra för dig. Genom att se människor, så som Gud såg oss först. 

*(om du läste in en viss bitter polemik mot G Hägglund läste du rätt)  

**Tillväxt är i praktiken en viktig aspekt av allt från nyliberalism till marxism

En kristen konsuments dubbla ansvar 1

Ofta slutar det med att det du äger, äger dig. Känslan av att ha något är kanske trevlig för stunden men tänk på priset för att äga något. Någon annan kanske behöver det bättre, det kanske produceras på otäcka sätt, det kanske blir mer värt för dig än din hälsa, din familj eller din Gud. För en person som äger mycket, som till exempel jag är ägandet i sig en stor fara. Det finns en fara i att låta saker få betydelse. Det du äger kanske blir så viktigt för dig att du aldrig kommer att kunna släppa taget om det och hur stor tillfredställelse kan du  egentligen få av en dator, en musikspelare eller ett sjukt stort bibliotek (aha, jag ser minsann visst bjälken i mitt eget öga.. eller nått). Trevligt tidsfördriv visst, men är tid verkligen något du har så mycket av att du vill fördriva den?

För en kristen finns ett ansvar i att tänka på vad du verkligen behöver. Inte minnst för att undvika att samla skatter i himmelen. En av de sissta scenerna i filmen Schindlers list är speciellt rörande. Affärsmannen Schindler tittar på de få ägodelar han har till hands och funderar på hur många lägerfångars liv varje sak hade kunnat friköpa. På många sätt befinner vi oss i samma situation. De pengar jag betalade för datorn jag skriver på hade kunnat ge tio till femton familjer som verkligen behöver varsin get som sedan hade gett dem mjölk, eller en välbehövd nystart. När vi som kristna köper något är det något vi också behöver tänka på. 

Det system som vi lever på bygger på att vi köper saker hela tiden. En av de tidiga analytikerna bakom den ekonomi vi ser som självklar idag sade:

Our enormously productive economy demands that we make consumption our way of life, that we convert the buying and use of goods into rituals, that we seek our spiritual satisfactions, our ego satisfactions, in consumption. The measure of social status, of social acceptance, of prestige, is now to be found in our consumptive patterns. The very meaning and significance of our lives today expressed in consumptive terms. The greater the pressures upon the individual to conform to safe and accepted social standards, the more does he tend to express his aspirations and his individuality in terms of what he wears, drives, eats- his home, his car, his pattern of food serving, his hobbies. 

These commodities and services must be offered to the consumer with a special urgency. We require not only “forced draft” consumption, but “expensive” consumption as well. We need things consumed, burned up, worn out, replaced, and discarded at an ever increasing pace. We need to have people eat, drink, dress, ride, live, with ever more complicated and, therefore, constantly more expensive consumption. The home power tools and the whole “do-it-yourself” movement are excellent examples of “expensive” consumption. - Victor Lebow

Fundera över konsekvenserna av det här. Datorn jag skriver på just nu innehåller antagligen coltan, en mineral som utvinns i den del av kongo där det är inbördeskrig och försäljningen av denna mineral finansierar kriget. Elektronik-branschen är till sitt väsen lika blodig som diamanthandeln och kanske inte något man vill stödja i första taget. (Genom bloggen hela pingsten stötte jag på den här dokumentären om coltanproduktionen)

En annan konsekvens av konsumtionsekonomin är att den bygger på idén om tillväxt. För en kristen är det oerhört problematiskt. Tillväxten kräver hela tiden en större konsumtion. Vem ska stå för denna ökade konsumtion? Du som konsument naturligtvis. Att konsumera tar tid. Du måste naturligtvis sätta dig in i vilken produkt som är bäst, hitta det bästa priset, och inte minst, arbeta ihop de pengar som krävs för att du ska få konsumera. Hur tjänar du ihop dessa pengar? Genom att mer eller mindre direkt producera något som någon annan sen måste konsumera. Är du säker på att du har den tid som krävs? Tid som du kanske hellre skulle tillbringa med din familj eller din Gud. 

Ska försöka ta mig tid att skriva något om mina tankar runt den status konsumtionen i sin tur föder. 

Vill du veta på riktigt eller bara kasta paj?

Efter Jimmie Å:s pannkaka i Aftonbladet har den polska riksdagen "om Islam" satt igång igen för fulla muggar. Späckad av förenklade bilder som stämmer mindre med verkligheten än gubben i månen. Lite innan Åkesson trampade i klaveret inhandlade jag den här boken.

Vill du få en översiktlig och nyanserad bild av Islam, i lättläst form, som stämmer med historisk kritisk forskning? Läs i så fall denna bok och inte det Åkesson, Ekeroth, Wachtmeister och andra strutspolemiker kastar ur sig.

Herre, herre

Den välsignelse jag känner i Kristus är det som bär mig genom livet. Det är i den andliga gemenskapen med varje syskon i Herren jag känner den trygghet som gör att jag vågar leva. Jesus är en oändlig källa till tröst och värd all vår tillit.

Från Gud kommer min inspiration, den känsla av ansvar som föder engagemang. Det frö som växer till kärlek, saktmodighet, det som gör att jag vågar tro på godhet.

Hos Fadern finns läkandet, helandet, växandet som individ. Både till kropp och till själ. Hos Fadern finns oändliga gåvor hos henne får min själ sin ro. I min relation till Jesus finns mitt hopp. I den kyrka anden ser min nationalitet. Hos hennes heliga och saliga förebilder att identifiera sig med och se upp till.

Endast hos Gud kan min själ få ro från det moderna livets alla krav och vikter. Endast Kristus kan frälsa mig från konsumtions och märkeshysteri, från den trasiga sexualismens pockande i reklam och media. Endast Fadern är en tryggad hamn när tillvarons krav på kompetens och perfektion hotar att krossa mig.

"Strength Of My Life, whom shall I dread?
When them evildoers approach to devour my flesh.
Even if there would be an army against me,
My heart would not fear." - P.O.D.

Så älskar du Gud!

Att älska Gud innebär att göra det Gud vill Joh 14:21. Att hålla Guds bud. Det vill säga befria de oskyldigt fängslade, mätta de hungrande, stilla de törstigas törst. Jesaja 58: 5-14 Men också att ge av det vatten som gör att man aldrig mera behöver vara törstig igen. Det vill säga att vittna om vad Jesus gjort för oss. Som jag ser det finns det bara ett riktigt bra sätt att göra det:

1. Mätta de 1.2 miljarder som svälter.
2. Se till att alla har vatten att dricka.
3. Ta till alla medel utom våld mot levande väsen för att stoppa de krig som pågår. Det finns bara ett sätt att göra detta och det står i Bibeln (romarbrevet 12:20-21) det är att göra Guds vilja, det är att älska GUD! Mätta de som hungrar och ge de som är törstiga vatten! (Idag borde nog utbildning också räknas in.)
4. GE JESUS ÄRAN!! Det är inte för att vi är goda som vi gör det utan för att vi känner den enda som är god. Amen halleluja syskon!
5. Följ de riktlinjer Gud har satt upp och som sammanfattas i Matt 7:12

Dagens låt: Ge Jesus äran i en underbart smaklös tappning :D

Den där Fransiskus

"Predika alltid och om det behövs använd ord".

Att älska människor är inte så långt från vad många menar med att se människor. Någon har ett behov av t.ex. mat vi ser det behovet och gör något för att fylla det.

Vart finns en kyrkas trovärdighet om den inte gör allt för att älska människor och inte gör allt för att fylla deras behov både av bröd som mättar för dagen och vatten som aldrig någonsin mer låter dig törsta.

Människor skulle inte behöva svälta. Enda anledningen till att människor gör det är att världen styrs av onda, korrupta människor som inte bryr sig. Bristen på mat är ännu inte det stora problemet utan dåliga politiska beslut.

I den verkligheten borde kyrkans uppgift vara att visa på att en annan verklighet är möjlig, för det är den. Basta!

Tankvärt om samma tema

Heja Wejryd!

Äntligen lite reaktion från kyrkans sida.

Jag skulle gärna se lite ljungeldar och bannbullor också, men den som väntar på nått gott.. eller hur?

Skämt åsido, en eloge till Wejryd!

Goda kristna

Fransiskus av Assissi lär ha sagt:
"Preach the Gospel always, and if necessary, use words."
(fast antagligen på latin)
(Jag borde nog skriva snart vad jag förstår under begreppet synd, enklaste definitionen vore kanske: "uppror mot Gud")
En av de Luthers dogmer jag växt upp med säger att det inte är lagen eller våra gärningar som leder till frälsning utan tron på Kristus. Det är nog väldigt sant, eller i vilket fall tror jag det och det finns en viktig poäng med det. Ingen av oss håller måttet. Ingen utom Gud är sant god. Vi kan inte förtjäna frälsning från något, barmhärtighet eller en andra chans. Vi får dem för att Gud vill ge oss den och i tron säger vi ja till Guds närvaro i våra liv. Så förstår i alla fall jag det.

Dessvärre, för oss kristna, friköper detta oss inte för ansvaret för våra handlingar. Jag har hört berättelser om hur man i de första församlingarna lär ha låtit församlingsmedlemmar gå fram och bekänna allt de skäms för, alla misstag eller onda handlingar man begått och sen be Gud om förlåtelse. Det kan låta rätt grymmt, lite som de maoistiska kritikermötena. Men det fanns en oerhört viktig skillnad. I Guds rike blir man inte skickad till omskolningsläger utan hela församlingen säger sen, på Jesu Kristi uppdrag, du är förlåten. Idag har det bytts ut mot ett kort instämmande instämmande i syndabekännelsen varpå bara prästen säger att våra synder är förlåtna. Det kanske funkar lika bra på ett metafysiskt plan, vad nu det ska betyda. Men tänk vilken känsla att stå där framme och höra hela församlingen instämma i att man sannerligen är förlåten. Då kanske man skulle våga tro det på riktigt* Det viktigaste är nog den personliga bikten. Att prata med någon och bekänna allt, en god vän till mig berättade om sina positiva upplevelser av detta. Hon berättade att det ledde till att hon kände en enorm kärlek till personen som bekännt allt för henne. Farhågor om att bli dömd är nog mindre befogade än jag är rädd för.

Men även om vi skulle bekänna allt inför hela församlingen befrias vi fortfarande inte från konsekvenserna av våra handlingar. Ibland kan nog Gud se till att vi befrias från konsekvenserna. Ibland kan de vara väldigt omotiverade, som till exempel orättvisa fängelsestraff med mera. Det är trots allt bara Gud som har rätt att döma. (Som jag förstått skriften i alla fall). Men för det mesta är jag övertygad om att de flesta handlingar har direkta och konkreta konsekvenser.

Om du stjäl en bil kommer du sannolikt att bli straffad för det och människorna som äger bilen och kanske inte kommer iväg till BB eller whatever kommer att bli lidande. Om du kallar någon för idiot skadas relationen till den människan om så bara i din bild av henne/honom. Om du är en girig snåljåp kommer du inte att på ett bra sätt visa hur otroligt mycket du fått av Gud.

Det är tron på Gud som räddar oss från skulden, skammen och ofta till och med från konsekvenserna av våra dåliga handlingar men det är genom hur vi lever våra liv som vi predikar Guds rike. Jag blir oerhört glad när jag hör berättelser om hur människor har blivit medvetna om sin relation till Gud. Jag blir ledsen i samma omfattning när jag hör människor berätta om att de nog skulle tro om de bara sett lite fler goda kristna, eller berättelser om hur Söndagar kallas för torrdagar bland serveringspersonal för att kristna på väg hem från kyrkan inte ger dricks.**

En tysk predikant som jag hörde en gång sa att det fantastiska med kristendomen är att den inte kallar de bästa människorna, de vackraste, frikostigaste med mera. Den kallar alla, dig och mig, till omvändelse och räddning. Man ska inte heller förväxla Kristus med de kristna. Det är herren, inte lärljungarna som ska predikas. Men jag tycker att det är oerhört tråkigt att trångsynta snåljåpar ska stå i vägen för att mina medmänniskor ska få uppleva den Guds välsignelse jag har fått uppleva i den kristna tron.



*Hmm, man kanske borde göra en liten civil olydnadshandling gå fram längst fram i kyrkan under mässan, bekänna sina synder och be församlingen och Gud om förlåtelse
**Tror det var Brian McLaren som återgav den berättelsen. Serveringspersonal är kanske inte de fattigaste i världen, men jag känner ändå att jag vill visa mina medmänniskor överallt samma frikostighet som Kristus visat mig. Gud vet att jag inte är så bra på det.

Hur bör jag förhålla mig till galna kristna

Svar på en kommentar på: Intressant vändning

helapingsten sa...

Det stämmer, udda veckor träffas vi [Diakonia] måndagar kl 19 i Missionskyrkan, Uppsala. Det finns också aktivistgrupper i Sthlm, Göteborg, Lund, Jönköping, Skövde, Borås och Örebro (se http://www.diakonia.se/aktivist).

Jag har aldrig tvivlat på om jag ska kalla mig kristen. tvärtom, när jag ser dessa irrlärospridare säga "kristna tycker att..." blir jag ännu ivrigare att säga "Nej, kristna tycker att..." Nyfrälsta söker sig alltid till kristna bloggar/platser/tankeforum etc. och hittar både det ena och andra, och då vill jag vara det andra. Jag är övertygad om att ann kristendom innebär anabaptism, och då räds jag inte för att tydligt säga: detta är det sanna kristna.

Jonathan:
Jag har svårt att säga detta är det sanna kristna eftersom jag hittat så mycket av Gud hos katoliker, ortodoxa, lutheraner, baptister, hos muslimer och judar med för den delen. Och alla inriktningar har problem.

Att tveka att kalla mig kristen är för mig snarare en idé om att hitta ett begrepp som inbegriper det jag stor för och inte korståg eller mord på palestinier. Samtidigt ser jag en poäng i att inkludera även dem som står för sådana idéer, kristendom är en relation och inga relationer är perfekta, det finns bara en perfekt människa och för en relation krävs två.

Jag skulle ha svårt att säga att anabaptism i sin essens är sann kristen. Sann kristendom för mig är ett ideal att sträva mot och vägen dit är relationen till kristus. Att lära sig lyssna till Guds röst. Samtidigt är det en lång väg full av hinder och fostran (läs t.ex. hebreerbrevet 12:1-13) en smal väg där det viktigaste är att hålla fokus på kristus. Jag tror att livet innebär att göra misstag, men håller man fokus fixerat på kristus går det att hitta vägen tillbaka. Därför kan jag inte med gott samvete ge upp hoppet ens om de mer blodtörstiga evangelikala sionisterna.

Min erfarenhet av att förhålla mig till galna kristna är att det bästa är att lyssna, känna in, ibland svara men framförallt vara tydlig för vad jag står för. Det kanske är fallet även här.

Intressant vändning

Efter att kristendomens realation till våldsanvänding intensivt diskuterats på ett par bloggar som jag följer dyker det här upp.*



Ibland undrar jag om jag verkligen vill kalla mig kristen. Missförstå mig rätt, det enda jag med gott samvete kan säga att jag är stolt över är att få tro på Kristus Jesus, som jag kallar min mästare och räddare. Men när jag funderar på vilka associationer det måste väcka hos somliga funderar jag på om det verkligen är klokt.

Jag har inte varit så pepp på att säga att jag är mer kristen än andra eller att säga att exempelvis Georg W Bush eller Ferdinand II och Isabella av Castile skulle ha en mindre legitim relation med kristus än jag, bara för att han så uppenbart missförstått evangeliet. Det har känts okay att säga att de har missförstått saker, men att kalla dem för sämre kristna skulle innebära att säga att det finns bättre kristna. Även om det görs ibland är det sjukt problematiskt och vad jag vet finns det inget stöd för det i bibeln heller. Apostlarna är ganska ofta ödmjuka med att erkänna sina egna fel och brister och det tror jag är ett gott exempel.

Ibland stöter jag dock på saker som får mig att fundera på om jag verkligen vill kalla mig kristen. Jag vill verkligen inte associera mig med människor som på allvar tror att den spanska inkvisitionen var okay, att korstågen var en bra pryl eller att man bör bomba muslimer till kingdom come. Att kalla det för att följa irrläror är att ta i i underkant. När jag hör människor dra slutsatser som att den som påtvingar Israel ett fredsfördrag med "araberna" kommer att vara antikrist(Som en man i det här klippet så taktfullt uttrycker sig. Ursäkta min raljans). När jag hör människor uttrycka sig på det sättet** blir jag tveksam till hur långt en vantolkning får gå innan man bör börja ta avstånd från dem som står för den. Mormonerna, Vittnena och Vännerna (Kväkarna i folkmun) har t.ex. länge pekats ut som avfällingar. Vad gör en tolkning av testamentet som förespråkar utrotandet av ett folk*** till mindre avfällig än en som förespråkar ett ickeställningstagande?

När jag såg den här filmsnutten kom jag att tänka på en av Jesu liknelser, den om sådden. Den återfinns i Matteusevangeliets 13 kapitel, verserna 1-9. Fröet sås ut men hamnar i olika jord och det är bara i den goda jorden fröet kan gro. Där blir skörden stor.

Spontant är detta en berättelse som ger mig massor av hopp. Fröerna som faller i den dåliga jorden, hos människor som utnyttjar det till kortsiktig profit eller till att tillskansa sig makt, där gror fröet fort, men vissnar snart igen. Men där fröet faller i den goda jorden där gror det och ger skörd, hundrafalt, sextiofalt och trettiofalt.

Även om jag avskyr teologiska irrläror som säger att man ska döda människor som inte passar i ens allt för svartvita världsbild så tror och hoppas jag att deras rörelser inte kommer att bära god frukt i längden utan blåsa över. Finns det något mer ihåligt än en kristendom som förespråkar militarism?

Men för dem som försöker att vara gästfria, godmodiga, kärleksfulla, och genom ord och handling vill visa vad Kristus gjort för oss arma själar. De är jorden där sådden gror hundrafalt, tusenfalt och kommer att fortsätta gro.

Jes 58:6

Nej, detta är den fasta jag vill se:
att du lossar orättfärdiga bojor,
sliter sönder okets rep,
befriar de förtryckta,
krossar alla ok.

Okay, jag är en neslig befrielseteolog, men hellre det än blodtörstig krigshetsare

PS: Jag skulle gärna se en vidare diskussion om kyrkans inställning till Israel. Min egen inställning är kluven. Jag tror att det enda alternativet i frågan är att hjälpa palestinierna att komma på fötter. Fattigdomen och korruptionen är den enda grogrunden till extremism. Likaså är palestiniernas kamp egentligen inte illegitim. Däremot kan jag inte stödja våldsanvändning i någon form. Jag tror inte att det skulle lösa konflikten att utrota staten Israel. Däremot tror jag inte att militära medel är ett bra sätt att försvara sig, någonsin. Den enda sunda förklaringen som jag kan se till konflikten idag är det oerhört enfaldiga sätt som staten grundades på. Som en sista spik i kistan, som slutgiltigt bevisar vilken oerhörd dumhet all westfalisk hybris således visat sig vara.

I inställningen till staten Israel är det viktigt att göra vissa distinktioner. IDF är inte landet Israel eller folket som bor där. Israels folk är inte samma sak som Judarna. De ockuperade områdena är inte representativa för alla araber som bor i Israel och att Hamas har som långsiktigt agenda att staten Israel ska upphöra att existera betyder inte att alla Palestinier vill utrota alla Israeler.

Som kristen tycker jag att alla spillda människoliv är oerhörda tragedier. Att jämför dödssiffror känns cyniskt och varje liv som tas är en hädelse mot Gud.***

---

*Jag hittade denna video via ett inlägg av hela pingsten om diakonia som fått kritik för att vara en pro-palestinsk organisation. Diakonias arbete är jätteviktigt och förtjänar allt stöd det kan få. Har du inget för dig på måndagar (till skillnad från mig, tyvärr) så finns det en diakoniagrupp i Uppsala.

Från hela pingsten klickade jag mig vidare till bloggen dessa mina minsta bröder som skriver om den kristna sionistiska lobbyn.

**Jag har verkligen ingen aning om hur man kan underbygga en sådan tolkning teologiskt. Om du vet får du gärna förklara det för mig. Rapture tanken är om möjligt ännu konstigare. Jag har hört nått slags förklaring någon gång men kan du den får också gärna förklara.

***Gud beordrar ibland Israel att utrota folk, och gör det ibland själv. Till exempel Sodom eller Amalekiterna, om jag inte tar helt fel. Det är något helt annat. Gud vet bättre och har i sin egenskap av livgivare rätt att ta liv. I en del fall, som med t.ex. Annanias och Saphira i Apostlagärningarna, verkar Gud se det som den ända utvägen. Det är däremot i fall där människor äter barn eller visar sig ha hänfallit åt obotlig girighet. Min erfarenhet av Palestinier, såväl kristna som muslimer, är att de är ett enormt gästvänligt och varmt folk som det är lika illa att ta livet av som någon annan. Att ge och ta liv är Guds jobb och därför är det inte bara en synd i sig att döda någon, utan även ett uttryck för avgudadyrkan då man själv tar på sig att göra Guds jobb.

Ord som används för sällan

Känns som att jag inte borde skriva om något annat än tro. Nu när jag profilerat mig och allt. Men jag gör det i alla fall. Tänkte lista några ord som jag gärna skulle höra oftare:

Således
Anorstädes
Anno dazumal

Bjälken i vårt öga

När jag fällde ett religiöst uttalande i att bryta mot sekulär lag då den strider mot Guds lag fick jag mycket positiv respons. Men följande känns det motiverat att bemöta.

"Vapen är icke värre än psykofarmaka och tvångsvård och tvångsomhändertagande af barn och skolpligt. DET äro saker som strida fett mot Guds lag." Hans-Georg Lundahl

Först och främst är det kul när folk man inte träffat "IRL" tittar in på bloggen och kommenterar. Hans-Georg, om du läser detta, skulle du inte kunna motivera varför det strider mot Guds lag?

När jag spontant funderar över hur man kan applicera essensen i Guds lag (Att göra det man vill att andra ska göra för en för dem.) Kan jag inte se hur skolplikten skulle vara problematisk. Jag vill ha utbildning och jag tror att utbildning är bra för människor, det är dessutom en demokratiskt stiftad lag med legitimitet. Givetvis är den problematisk och skapar lidande, men till skillnad från vetskapen att vapen som tillverkats med min sanktion luras på länder som varken har råd med dem eller behöver dem. Vapen som sen används till att döda människor (eventuell skuld tycker jag inte är relevant i sammanhanget och därför tänker jag inte skriva oskyldiga). I ljuset av det kan jag leva med ett visst mått av utilitaristiskt förtryck. Vad som sen undervisas i skolan är sen en helt annan femma. Redan Lewis konstaterade att barnen inte får lära sig logik i skolan längre. Frågan är vad vi lärde oss över huvud taget. Uppenbarligen inte rättstavning (enbart självkritik) eller någon hållbar etik. Jag skulle gladeligen rösta för att sätta upp kritiskt tänkande eller konflikthantering på schemat.

Psykofarmaka kanske inte är världens roligaste företeelse alla gånger. Men det hjälper människor att leva ett mer värdigt liv. Vad är fel med det?

Tvångsvård och tvångsomhändertaganden är problematiska och de tas alldeles för lättvindigt på. Rättsäkerheten i de fallen har ju ganska ofta visat sig pinsamt bristande. Men om en förälder uppenbarligen inte klarar att ta ansvar för sina barn, hänfallit åt alkoholism eller andra otrevligheter. Då är kanske även det ett nödvändigt ont. Eller?

Vad tänker du om detta? Det är inte saker jag har funderat länge över så rätta mig om mina resonemang inte klaffar.
Allt gott

Kristen värdegrund eller infantil populism

Vore det inte skönt om politiker ibland kunde ta till sig kritik och ändra sig? Istället ser vi gång på gång hur de slingrar sig och griper efter ohållbara argument för att försvara ståndpunkter som är totalt passe.

KD-politikerna Alf Svensson och Micael Oscarsson kallar Annika Spaldes fråga om varför svenska jobb ska värderas högre än människoliv för infantil. KD-politikernas uttalande är inget svar på frågan. Det är bara ett försök att vifta bort frågan genom att sätta en stämpel på den.

Dagens Birger Turesson visar tydligt i sitt svar till KD-politikerna att frågan i allra högsta grad är relevant.

Jag tänker inte skriva mer om vapenexport nu. Kristendom och våld är ett ämne som diskuterats intensivt på många kristna bloggar de senaste dagarna. Jag listar ett par läsvärda bloggposter här nedan. Jag vill bara avsluta mitt sista inlägg i debatten med att påstå att kristendom och våld är oförenliga. Till och med om det handlar om försvar finns det bättre vägar.

Skulle en hund vara på väg att bita ihjäl en människa skulle jag inte tveka att döda hunden. En hunds liv är mer värt än en granatkastares eller svenska arbetstillfällen. Jag tycker att den argumentationen håller för att visa att det inte är fel att förstöra vapen.

KD-politikernas så kallade svar visar istället tydlig vad politik handlar om. Att försöka pensla så många bukar som möjligt. Detta är inte förenligt med en kristendom med integritet. Kristendomen handlar inte om att vara så många som möjligt till lags oavsett vad det kostar ens moral. Vad det leder till visar historien bättre än något annat (läs sydamerika, korståg, kyrkans stöd till nazismen med mera). Vi som kristna borde istället göra som Jesus lärde oss, hålla fred, och visa exakt hur jobbiga och rakryggade salt och ljus kan vara för den som inte följer den rätta vägen. Där är Annika Spalde en förebild god som någon.


http://majasbibelblogg.blogspot.com/2009/10/som-ett-barn.html
http://helapingsten.wordpress.com/2009/09/05/krig-del-3-kyrkofadernas-pacifism/
http://fredriki.wordpress.com/2009/10/09/saliga-aro-de-infantila/
http://dadamzungu.blogspot.com/2009/10/salj-inga-vapen-till-alf.html

What goes around comes around

Igår läste jag Rom 13:3-4:

De styrande är inget hot mot goda gärningar, men mot onda. Vill du slippa känna fruktan för överheten, gör då det goda, och den skall berömma dig; den står ju i Guds tjänst för att du skall kunna nå det goda. Men gör du det onda, känn då fruktan. Det är inte för inte som överheten bär sitt svärd; den står ju i Guds tjänst som hämnare, för att vreden skall drabba den som gör det onda.

Och idag läste jag om samma text på:
http://fredriki.wordpress.com/2009/10/06/overhetens-svard/#comment-49

What goes around comes around.
Läser jag den här texten utan att se den i sitt sammanhang (som ett av breven till olika församlingar) känns den konstig och malplacerad. De styrande sanktionerar ju onda gärningar. Lagen motarbetar de som försöker göra det goda, sätter dem i fängelse tillsammans med tjyvar och mördare och deporterar oskyldiga människor till helveten på jorden. Men jag tänker utveckla mina tankar lite runt detta:

Jag tänker mig att överheten i något hänseende är tillsatt av Gud. För det mesta gör den ju sitt jobb, och inte allt för dåligt. Därför bör vi också i någon mån följa samhällets lagar så att vi inte behöver sitta i fängelse, bli avrättade eller utsatta för andra kroppsstraff.

Men det förutsätter att lagarna i samhället är rättfärdiga och goda. Inte som svensk lag som är ogudaktig och ond.

I evangieliet står det skrivet:
Ge kejsaren det kejsaren tillhör och ge Gud det som tillhör Gud.

Detta förstår jag, i ljuset av evangeliet, som att vi ska betala skatt och följa lagarna så länge de inte går emot Guds lag och så länge skatten inte finansierar förtryck. Guds lag sammanfattas av Jesus på ett genialt sätt i Matt 7:12 och har präglat alla världsreligioner. Detta är måttstocken som lagen ska prövas emot, och svensk lag håller inte måttet.

När samhället vill att vi bryter mot Guds lag, och till exempel tvångsdeporterar folk eller vill tvinga oss att lära oss döda, då är det vår plikt att bryta de oheliga lagarna och eventuella straff är i det fallet ett heligt martyrskap för Gud.

Det finns en dynamik i Pauli inställning till makten. Läs till exempel Ef 6:10–12. Vi som kristna är inte här för att göra revolution och införa nytt statsskick. Vår revolution är att genom våra liv visa på att Guds rike är här som en helt annan slags verklighet.

(Svarade på inlägget på Fredrikis blogg med i stort sett samma ord)

Tillägg till det jag skrev på Fredrikis blogg:
Dessa handlingar är mer eller mindre olagliga men jag kan inte se något i evangeliet som strider mot att bryta dem:

1. Att gömma flyktingar. Detta är inte straffbart, men om du skulle göra det kan det hända att polisen bryter sig in i ditt hem samt drogar och misshandlar gäster som bor under ditt tak. Svenska poliser som gör sitt jobb med att upprätthålla lagar om flyktingutvisningar har ett personligt ansvar för sina handlingar precis som lägervakter i Auschwitz eller människorna i Sodom. Därför bör vi så ofta be till Gud om deras förlåtelse, för de vet för tusan inte vad de gör.

2. Att förstöra vapen som ska säljas till krigshetsare och tyranner: Om du ser en man sikta på ett barn med en pistol, är det då fel att utöva våld mot pistolen? Jag skulle säga nej. Vapnet är ett ting och materien har inget värde jämfört med barnets liv. Svenska vapen säljs till krigförande länder där de används till att döda barn. Svensk lag straffar dig om du förstör vapnet, till och med om du bygger om det till en spade eller något annat användbart.

3. Att ta saker ur grovsoprum. När man fått uppdraget att härska över något ska man ta hand om det. Att använda det någon annan slängt istället för att köpa nytt är ingen synd, det är ekologiskt.

Det finns säkert fler, jag tar tacksamt emot tips. Pröva lagen mot hela bibeln och Matt 7:12 i synnerhet.

Torka

Har inte skrivit något på ett par dagar nu. Mycket skoljobb och dylikt. Men har hamnat i en långdragen diskussion om våld och Gud och andra trevligheter. Den börjar utvecklas riktigt intressant:

http://samuelbothen.wordpress.com/2009/10/04/alf-svensson-ar-inte-jesus/#comment-92

Kan någon visa vägen ut ur garderoben

Oavsett vad vi skulle önska oss talar röster av intolerans och chauvinism väldigt högt. De senaste dagarna har jag tänkt en del på behovet av att tolka skriften med förstånd och ärlighet.

Jag läser just Mohammad Fazlhashemis bok Vems Islam och läste i morse kapitlet Genus-jihad. Jag kan inte låta bli att bli imponerad av de islamiska feministernas engagerade kamp för att arbeta emot patriarkala traditioner för att komma åt kärnan i läsningens budskap. Samtidigt slår mig vår egen dialog runt texten i ansiktet.

När jag tänker på bibelsyn tänker jag på två bibelställen: Matt 5:18 där Jesus förklarar att inte en prick i lagen ska förgås och 2 Tim 3:16 där det står att hela skriften är utandad eller i andra översättningar, inspirerad av Gud.

Samtidigt präglas min bibelsyn av ett par dogmer som jag själv ställt upp för mig. Gud har gett mig ett förstånd och därför måste det vara okay att använda det. Samtidigt vet jag att jag bor i en ond värld som korrumperar och därför måste jag rannsaka mig själv. Jag kan inte lita på mitt förstånd till hundra procent eftersom den korrupta verkligheten finns i mig också, i form av girighet, hat och en egenkärlek som sätter mig själv över Gud. Det är saker som jag måste ge till Gud och be Kristus om vägledning för att komma igenom. Jag tror att det är något man behöver kämpa med hela livet eftersom livet hela tiden ställer oss inför nya utmaningar*. Denna korruption är något man måste ta i beräkning när man läser och tolkar och läser skriften och just av den anledningen tror jag att det är viktigt att be Gud om vägledning innan man läser bibelns böcker.

Jag anser att det finns ett solidt bibliskt stöd för att omtolka skriften. Ett bra exempel på detta är vår relation till judendomen. Ett enkelt svar på hur vi ska förhålla oss till judendomen är att säga att kristendomen kommit för att ersätta det judiska folkets roll som utvalt av Gud. Men detta skulle vara ett ofantligt kränkande svar för judar och det skulle också innebära att Gud gett det judiska folket ett löfte som Gud sedan svikit.** Samtidigt leder detta till frågan om varför Kristus behövde dö på korset med mera. Det enda svaret som jag ärligt kan ge är att vi som kristna inte är menade att ersätta det judiska folket i deras utvaldhet. Om jag inte ska tvingas kompromissa med min tro på Jesus som Messias och Gud måste jag svara att jag tror att Kristus dog för att uppfylla dessa löften och att det finns en viktig skillnad mellan att uppfylla och att ersätta. Samtidigt är grundförutsättningen för ett samtal att jag som kristen får tro på mitt sett och min hypotetiske samtalspartner får ha sin tro. Ömsesidig respekt för våra olikheter är en grundförutsättning.

Kristendomen börjar som en omtolkning av den tolkning av Guds budskap till det judiska folket som traditionellt praktiserats bland judar. (Rabinsk judendom är som jag förstått det i sin tur en omtolkning av tempeljudendomen, och kristendomen på sätt och vis en form av rabinsk judendom)

En religion som börjat som en radikal på grund av en världsomvälvande händelse i Jesu död på korset borde inte vara främmande för att innefatta omtolkningar. Jesu uppfyllande av judisk lag innebär att vi måste omtolka eftersom han själv sagt att inte en prick ska förgås. Ett nytt budskap kommer från Gud som ger oss anledning att inte praktisera delar av lagen. Till exempel talar Jesus om för oss att vi inte har rätt att dömma i bland annat bergspredikan och vi kan alltså inte längre stena äktenskapsbrytare, bränna häxor eller avrätta mördare.*** Detta innebär en omtolkning. Jesus innebär en ny tid med nya förutsättningar utan religiösa domare med gudomlig legitimitet.****

Varje bok i skriften är utandad av Gud
Evangelierna, breven och uppenbarelseboken kanoniserades (sammanställdes som en officiell berättelse med kyrkligt stöd och legitimitet) flera hundra år efter kristi död. Denna kanonisering gjordes utifrån en konsensusöverrenskommelse där man sanktionerade de böcker som var mest lästa i församlingar runt om i världen som dem som innehöll rätt lära. Detta är kort sammanfattat den historiskt kristiska berättelsen så som jag minns den. (Rätta mig om jag har fel) Samtidigt finns en annan aspekt av kanoniseringen. Gud som allsmäktig måste ha varit medveten om den betydelse kanoniseringen skulle få och därför anser jag att vi kan lita på att kanoniseringen skett under överinseende och inspirerad av Gud. Samtidigt är bibelns böcker skrivna av människor i sin tid. Kristna med en ofantlig insikt, vishet och med ett uppdrag visst. Men än dock människor och Kristna så som vi. Jag tror att bibeln är skriven i en tid för att förstås av människor i alla tider.

Den viktigaste måttstocken för bibelnläsning är bibeln själv. Vi behöver till exempel kontinuerligt pröva breven och uppenbarelseboken mot lagen och profeterna eftersom Jesus legitimerar lagen och profeterna, men inte breven och uppenbarelseboken. Och lagen och profeterna sammanfattar Jesus med: Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna. (I Matt 7:12) Detta är den övergripande måttstocken för vår tolkning, normen för vår tolkning och jag är övertygad om att vi behöver använda vårt förstånd, historieforskningen och varandra för att kunna tolka bibeln på rätt sätt.

Det här är inte ett inlägg för att försvara en eller annan tolkning, jag har min tolkning som hela tiden växer och förändras. Du får ha din tolkning vilken den än är. Det här inlägget är bara ett försvar av rätten att tolka och diskuter bibeln och en betoning av vikten av att göra det och en påminnelse om Jesu uppmaning till oss att göra allt det vad vi skulle önska att människor gjorde mot oss för dem. Stilla deras hunger och stilla deras törst, permanent.

---

*Jag hittar stöd för denna uppfattning i exempelvis hebreerbrevets tolvte kapitel vers sju.
** Löftet till det judiska folket gäller. Denna utvaldhet kan verka arrogant, men reflektera en stund över vad det judiska folket fått utstå på grund av sin utvaldhet.
*** Jag kan inse nödvändigheten av internering ibland. Men detta borde inte vara standardlösningen på kriminalitet.
**** I domarboken kan vi läsa om domare utsedda av Gud för att upprätthålla lagen och monoteismen.

Allt är inte guld som glimmar

Ibland blir man förvånad, uppenbarligen är inte allt, alltid som man tror.

Visst brukar det nya arbetarpartiet alltid prata om skattesänkningar, men samtidigt är det lätt att koppla till moderaternas marknadsliberala grundideologi och den underliga föreställningen om att det är en bra idé att bygga ett samhälle på konsumtion.

EU är en organisation som ibland är bra och ibland är dålig. Jag är kluven till den i flera frågor. Jordbrukssubventionerna är protektionistiska och vansinniga, det inser till och med jag som generellt sett är positiv till, åtminstone en intelligent, protektionism. Men det här är definitivt inte positivt: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=185619

Vilka rycker in med förslag om att gå emot EU:s linje om inte moderaterna. Visst de gillar konsumtion och att beskatta begagnatförsäljning för välgörenhet skulle kanske minska konsumtionen av dessa varor. Samtidigt är second hand-butikerna inte en verksamhet som skapar många jobb eller kräver en omfattande industri eller på något annat sätt höjer BNP speciellt mycket. Det är helt enkelt ett billigt, miljövänligt och praktiskt sätt för människor att komma över saker de behöver. Jag kan inte se någon aspekt av hur staten inte skulle tjäna på att införa momsbeskattning för second hand och därför blev jag positivt överraskad när jag såg den här rubriken. M regerar ju för tillfället så hoppas och be att denna lilla markering mot EU:s linje går igenom.

Fred

Om jag inte visade det själv i min Fatwa mot svensk lag har helapingsten utförligt beskrivit det kristan fredsarbetets legitimitet

http://helapingsten.wordpress.com/2009/09/05/krig-del-3-kyrkofadernas-pacifism/

Nått lite lättsammare - Min citron olivolje-smoochie är perfekt

Smoochie = badass smothie och något annat... men men

Citron olivolje smoochie:
En citron
Olivolja ½ dl
Vatten ½ dl
En matsked socker

Gröp ur citronen och lägg köttet i en bunke som går att mixa i. Häll på de andra ingridienserna och mixa väl.