En kristen konsuments dubbla ansvar 1

Ofta slutar det med att det du äger, äger dig. Känslan av att ha något är kanske trevlig för stunden men tänk på priset för att äga något. Någon annan kanske behöver det bättre, det kanske produceras på otäcka sätt, det kanske blir mer värt för dig än din hälsa, din familj eller din Gud. För en person som äger mycket, som till exempel jag är ägandet i sig en stor fara. Det finns en fara i att låta saker få betydelse. Det du äger kanske blir så viktigt för dig att du aldrig kommer att kunna släppa taget om det och hur stor tillfredställelse kan du  egentligen få av en dator, en musikspelare eller ett sjukt stort bibliotek (aha, jag ser minsann visst bjälken i mitt eget öga.. eller nått). Trevligt tidsfördriv visst, men är tid verkligen något du har så mycket av att du vill fördriva den?

För en kristen finns ett ansvar i att tänka på vad du verkligen behöver. Inte minnst för att undvika att samla skatter i himmelen. En av de sissta scenerna i filmen Schindlers list är speciellt rörande. Affärsmannen Schindler tittar på de få ägodelar han har till hands och funderar på hur många lägerfångars liv varje sak hade kunnat friköpa. På många sätt befinner vi oss i samma situation. De pengar jag betalade för datorn jag skriver på hade kunnat ge tio till femton familjer som verkligen behöver varsin get som sedan hade gett dem mjölk, eller en välbehövd nystart. När vi som kristna köper något är det något vi också behöver tänka på. 

Det system som vi lever på bygger på att vi köper saker hela tiden. En av de tidiga analytikerna bakom den ekonomi vi ser som självklar idag sade:

Our enormously productive economy demands that we make consumption our way of life, that we convert the buying and use of goods into rituals, that we seek our spiritual satisfactions, our ego satisfactions, in consumption. The measure of social status, of social acceptance, of prestige, is now to be found in our consumptive patterns. The very meaning and significance of our lives today expressed in consumptive terms. The greater the pressures upon the individual to conform to safe and accepted social standards, the more does he tend to express his aspirations and his individuality in terms of what he wears, drives, eats- his home, his car, his pattern of food serving, his hobbies. 

These commodities and services must be offered to the consumer with a special urgency. We require not only “forced draft” consumption, but “expensive” consumption as well. We need things consumed, burned up, worn out, replaced, and discarded at an ever increasing pace. We need to have people eat, drink, dress, ride, live, with ever more complicated and, therefore, constantly more expensive consumption. The home power tools and the whole “do-it-yourself” movement are excellent examples of “expensive” consumption. - Victor Lebow

Fundera över konsekvenserna av det här. Datorn jag skriver på just nu innehåller antagligen coltan, en mineral som utvinns i den del av kongo där det är inbördeskrig och försäljningen av denna mineral finansierar kriget. Elektronik-branschen är till sitt väsen lika blodig som diamanthandeln och kanske inte något man vill stödja i första taget. (Genom bloggen hela pingsten stötte jag på den här dokumentären om coltanproduktionen)

En annan konsekvens av konsumtionsekonomin är att den bygger på idén om tillväxt. För en kristen är det oerhört problematiskt. Tillväxten kräver hela tiden en större konsumtion. Vem ska stå för denna ökade konsumtion? Du som konsument naturligtvis. Att konsumera tar tid. Du måste naturligtvis sätta dig in i vilken produkt som är bäst, hitta det bästa priset, och inte minst, arbeta ihop de pengar som krävs för att du ska få konsumera. Hur tjänar du ihop dessa pengar? Genom att mer eller mindre direkt producera något som någon annan sen måste konsumera. Är du säker på att du har den tid som krävs? Tid som du kanske hellre skulle tillbringa med din familj eller din Gud. 

Ska försöka ta mig tid att skriva något om mina tankar runt den status konsumtionen i sin tur föder.