Hela detta inlägg är en replik på Vinters svar på mitt förra inlägg.
Egentligen är det alltid fel att anklaga någon för något överhuvudtaget. Under alla omständigheter. Även min anklagelse om Hybris är ett uttryck för Hybris*, speciellt som jag lider av åkomman i högre grad än du (Vinter)
Du hänvisar däremot till din tro på människan som den högsta moraliska auktoriteten. (Kan jag förstå dig så?) Jag håller helt med om att det är fullständigt irrationellt att tänka sig straff-frihet för ledare som Kim och Robert, som verkligen inte sköter det jobb de är tänkta att sköta.
I den verklighet jag förhåller mig till finns det däremot en allsmäktig Gud, och i slutändan är det det enda jag tror på. I min verklighet blir det lika befängt att tro på ett moraliskt riktigt rättsväsende eller att man skulle kunna ta lagen i egna händer och döda en person.
Hybris kommer in i Bilden på grund av min tro att Gud förbjudit oss att döda. Makten att bestämma vem som dör eller lever tillfaller Gud och det är därför vi gör orätt när vi tar ett liv, oavsett hur många människor den vi mördar har tagit i sin tur. Lagen om öga för öga och tand för tand är för evigt vederlagt av Jesus Kristus som istället säger till oss att älska våra fiender. Vi tar oss makt som egentligen är Guds när vi straffar en annan människa på något sätt. Ibland tvingar oss omständigheterna att försöka reformera en person som till exempel inte slutar stjäla eller skada andra människor, ibland också att isolera den personen. Men jag tror inte att det tjänar något till att straffa en annan människa, det leder i slutändan bara till än mer brottslighet.
Detta blir inget samhälleligt problem, det finns en världslig makt som också har Guds auktoritet för att upprätthålla Guds lag. Min poäng i det förra inlägget är att myndigheter är rättfärdiga när de gör sitt jobb och upprätthåller Guds lag. Problemet för oss som kristna uppstår när lagen tvingar oss att göra saker som inte står i linje med Guds lag, att älska vår nästa som oss själva och Gud över allt.
Alla länders lagar tvingar oss i någon mån att bryta, eller gå runt denna lag. Alla länder bryter mot Guds lag. Detta innebär inte att vi ska försöka mörda ledarna, trots att de enligt principen om öga för öga och tand för tand förtjänar döden.** Vårt ansvar är mycket mer att inte vara blinda trostjänare och marionetter som bara gör som ledarna säger. Vårt ansvar är istället att lyda på ett fullkomligt sätt genom att agera enligt Guds lag och älska vår nästa även när detta går emot den eller en annan konvention.
Tack för ditt svar, det förde mina egna tankar vidare. Påpeka gärna självmotsägelser och kommentera svaret, jag är intresserad av dina synpunkter.
*Reinfeldts regim är exempelvis ansvarig för att landsförvisa människor till Irak och Afghanistan där det råder krig och missär. Att prioritera sitt eget folks ekonomi framför andras rätt till liv skulle jag också säga är en form av passivt mord. Även denna anklagan är förstås irrelevant och ett uttryck för Hybris även den.
**hy´bris (grek.), i den antika grekiska världen beteckning för sådant övermod som försökte överskrida gränsen mellan gudar och människor; okunskap om individens plats i världsordningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Här måste vår debatt ta slut, och den blir helt meningslös eftersom jag vägrar tro på en högre makt än människan innan den går att empiriskt bevisa, medan du gör samma sak fast vice versa.
Du talar hela tiden om att myndigheter inte upprätthåller guds lag. Går inte all lagstiftning som inte i slutändan ut på att få människor att döpa och omvända sig (av egen fri vilja så klart, jag försöker inte sätta dit dig så jag kan kalla dig för post-spansk inkvisitor) emot guds lag?
Synd, det var ett intressant ämne. Jag utgår från Guds existens i mitt tänkande, men det finns förstås andra som funderat utifrån andra premisser. Jag läser Kropotkin som har en positiv syn på evolution genom sammarbete just nu. Sjukt spännande läsning.
Guds lag går ut på att älska sin nästa som sig själv och Gud högre än allt annat. Jesus säger att detta är lagen och profeterna. Jag vet inte om det går att rättfärdiga någon form av dogmatik utifrån det. Jag är inte heller säker på att allas omvändelse är målet. Istället för att anpassa budskapet eller våra metoder efter vad som kanske kan omvända flest, eller göra desperata sken-försök i syfte att lura oss själva tror jag inte gör någon skillnad. Istället tror jag att en kristens fokus borde vara att älska sin nästa i praktisk bemärkelse av modellen, först ser till att nästan är mätt, trygg, varm etc, sen kan nästan få lyssna på vad jag har att säga, om nästan är intresserad.
Jag tror att det enda sättet på vilket man effektivt kan bekämpa fascister i alla deras former är genom praktisk kärlek. Genom att vara salt och ljus för folken. Sök först Gud - så ska allt annat komma sedan. Om det budskap vi kristna påstå oss ha fått i evangeliet ska kunna äga någon form av trovärdighet måste vi omsätta nästan-kärlek i praktiken - först genom det kan vi sedan också vinna människors hjärtan.
Att vinna människors hjärtan ser jag som ett mål, men inte främst för min egen frälsning utan för att världen ska bli hel.
Ah, jo anledningen att jag inte kan undgå att tala om Gud hela tiden är att jag har svårt att hitta något annat som håller att tro på. Ta kärlek till exempel, kärlekens väsen är Gud, liksom Gud är kärlek.
En intressant tanke om kollektiv och personlig frälsning:
http://fredriki.wordpress.com/2009/12/01/nyliberal-teologi-och-myten-om-personlig-fralsning/
"Håller att tro på"
Jag väljer att tolka detta uttalande som att du definierar gud som den enda konstanten, med andra ord en ö av ordning och tillförlitlighet i ett hav av kaos och krossade förhoppningar för människor att ta sion tillflykt till? Rätta mig om jag har fel.
Problemet jag ser i ditt resonemang är att ditt sätt att använda gud är godtyckligt. Gud är å ena sidan det enda konstanta och sanna alla människor med alla trosuppfattningar kan samlas under, men samtidigt tillskriver du dig själv titeln kristen, dyrkar en snickare som har oändligt många åsikter om människans handlingar och tankar, hotar med helvetet och säger att ingen frälsning finns utanför honom.
Problemet med din gud, som du själv hävdar är konstant och "det enda att lita på", är att ingen annan människa i hela världen håller med dig om din konstanta och tidlösa gud.
Säkerligen skulle många hålla med dig på många punkter, men aldrig fullt ut. För att inte tala om alla gudfruktiga som helst av allt skulle vilja slå ihjäl dig och bränna ner ditt hus på grund av det hädiska svammlet du spyr ur dig i din blogg.
Inte ens de kristna, nej inte ens du själv för 10 år sen skulle kunna hålla med dig till fullo angående dina utlägg.
Betyder det att guds vägar äro outgrundliga? Att alla har en personlig relation med en personlig gud och därmed basta? I så fall är allt vi människor gör tillåtet, lika fullt ut som att allt vi gör synd.
Hmm jag borde nog ta lärdom och uttrycka mig i mer tolerata ordalag.
Jag hoppas att jag inte påstått mig vara koherent. I så fall har jag ändrat mig sen dess och vill nog påstå att jag i bästa fall eftersträvar koherens. Däremot vill jag nog inte säga att jag menar att självmotsägelser implicit betyder osanning. Det är ett alldeles för absolut påstående för min smak.
Ja, jag skulle påstå att Gud är den enda sanna konstanten. Den där snickaren påstod sig bland mycket annat vara Sanningen, Vägen och Livet. Hur vägen ser ut är olika för var och en av oss, betyder det att olika saker är fel och rätt? Ja i viss mån tror jag det. Jag tror att det bästa sättet att lära känna vad som är rätt och fel för oss är genom att lyssna till vårt förnuft, vårt samvete, vår känsla samt den uppenbarelse som ligger oss närmast och sedan väga dessa mot varandra.
Gud är den enda konstanten, men som tur är vill Gud en viss ordning. Till exempel att äpplen ska falla neråt. Dessa konstanter är dock inga egna identiteter och har ingen egen makt. Gud står över dessa konstanter eftersom de utgår ur Guds vilja.
Jag hoppas verkligen att jag för tio år sedan hade sagt emot mig själv idag, liksom jag definitivt hade sagt emot mitt jag som tolvåring. Mina tankar och idéer är högst mänskliga funderingar och jag tillskriver dem inte högre sanningsgrad än att det är så gott jag förmår. Detta är vad som skiljer dem från Guds fullkomliga vishet och de flesta kristna jag känner är ödmjuka nog att ha överseende med det. Är de det inte skulle den där snickaren ha en hel del att säga och är det någon som bränner ner mitt hus för att jag försöker vara ärlig mot mig själv är det ett pris jag är beredd att betala.
Angående den där snickaren, jag vet inte exakt vem Gud är, jag vet inte exakt vilket förhållande Gud har till Snickaren och Snickaren har till Gud, jag är inte helt med på att jag behöver veta. Snarare tror jag att jag behöver veta att jag kan falla tillbaka på förtröstan till Gud och tro att Gud har ett överinseende.
Vad gäller Jesu undervisning vet du mycket väl att det inte finns en absolut konsensus i hur man ska förstå hans undervisning och alla är långt ifrån överrens om till exempel helvetesläran. Däremot tycker jag att det framgår med all önskvärd klarhet att det främsta av hans budskap är kärleken till nästan och till Gud över allt annat.
Skicka en kommentar