Mina fötter famlar efter marken samtidigt som jag försöker tygla min tunga så att jag inte tappar taget och börjar anklaga alla för hybris.
Bekänner mig som Svensk-kyrklig pietist. Kors i taket, det betyder ju EFS:are, äpplet faller inte långt från trädet. Det är svårt att inte rysa vid tanken. Eh.. jag är alltså inte EFS:are, bara nästan... eh, vi glömmer det va?
Vad håller jag på med? Vad gör jag här? Varför är allt som det är? Varför försöker jag? Vad är det egentligen jag försöker? Varför känns det såhär? Varför är?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar