Vi är sämst på marknadsekonomi

Efter ett halvt decenniums brottningsmatch med det ekonomiska system vi lever i börjar jag känna mig mer frustrerad än när jag trodde att det fanns svar i planekonomin (nog vore det vettigare om alla bara samarbetade). I teorin funkar nog båda rätt bra men i praktiken blev det bara pannkaka. Marknadsekonomi bygger på konkurrens men hur konkurrensutsatta är egentligen klassiska kapitalistmärken som ex) coca cola. Tvärtom är coca cola sedd som standard för hur en cola-dryck ska smaka och så väletablerad att det knappt går att konkurera med den. I en sund marknadsekonomi borde femhundra andra människor tänka att om coca cola kan tjäna massor på att producera cola-dryck vill vi också görär allt det och försöka kopiera receptet, och dessutom påstå att deras dryck är tusen gånger mer hälsosam, uppiggande och hipp än just coca cola.

Eller ta till exempel skivindustrin. Ett företag som sony (som vi, hoppas jag, alla är överens om är ass-holes) som äger stora delar av skivindustrin och som aktivt försöker styra vår musiksmak i riktningen enkelproducerat dumskval. Dessutom med en hint av tonen att om du ska göra musik är det bäst att du blir kompis med någon riktigt tät person, hellst någon som Sony redan har i sin ficka. Skillnaden mellan en mafiosi och ett multinationellt bolag är inte särskillt markant när allt kommer omkring. Allt handlar om att säkerställa att man själv sitter på de vinnande korten.

När nu maffian kidnappat marknadsekonomin finns det egentligen bara en sak att göra. Att ta tillbaka den, med våld om så behövs. Det bästa stället att slå till torde vara plånböckerna. Kapitalistens känsligaste punkt. Och hur gör man det på bästa sätt. Guerillakrigföring. Man måste vara liten, snabb och svår att få tag i. Framförallt måste man vara många. Annars kommer man bara att kunna gömma sig i regnskogen och inte göra mycket. En annan inspiration kan vi hämta från piraterna. Som gjorde samma sak de och apropå på pirater. Det kanske vore en lösning. Varför betala för något som man ändå inte vill stödja när jag kan välja att använda mina pengar för att investera i exempelvis, piratcola (förhoppningsvis på marknaden inom 6-8 veckor) eller varför inte shysta indipendentbolag som CdBaby.

Haha, undra om jag just förklarade piratkopiering moraliskt försvarbart. Det tycker jag inte att det är. Att konsumera musik utan att ge artisten möjlighet till betalning är stöld men jag kommer banne mig inte gråta när skivbolagsjättarna går under eller ännu hellre, när jag står som ensam ägare till den multinationella megakoncernen "Pirat-cola". Det är ju oftast det som händer när man gör revolution, revolutionären blir den nya förtryckaren. Men som en vis popsångare en gång skalderade. Life is life.



"What can i do about it"