Där ligger de, i botten av lådan.
"Nu är det dags igen" tänker jag och drar på mig strumporna. Trots att jag vetat i flera dagar att jag behöver boka tvätttid har det tagit emot alldeles för mycket att pallra sig ner till tvättstugan.
Det är elakt att ge fula strumpor till lata personer för helt plötsligt står man där. Med bara ett par... par strumpor, alla lika strykfula (och ungefär lika hela som en schweizerost). Vad gör man, biter i det sura äpplet och aktar sig för att tappa färgen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
haha jag har också en strumphistoria :D jag tvättade men hittade bara en strumpa av paret jag lagt in så efter några dagar med hat över tvättmaskinen som ätit den ena så kastade jag den som var kvar sen en månad senare (igår) skulle david låna tjocksockar av mej & hittade strumpan i den! så jag hade inte ens lagt den i tvättmaskinen hehe
Skicka en kommentar