Jag gillar att jobba. Känslan av att göra nånting vettigt med dagarna. Bussturerna tidigt på morgonen bland andra sömniga människor. Pratet på lunchpauserna. Det känns nästan tryggt.
Skönast är nästan att det blir ett avbrott från vardags-stressen. Antagligen för att det bara är i två veckor. Men väl här kan jag inte göra så mycket. Tänkte gå på utställning idag. Kanske flanera lite. Att vara pank och ha mycket tid är inte helt fel. Planering blir inte så viktigt och prioriterandet lite annorlunda.
I Wien flanerade jag i tre dagar. Tog kort och började prata med två som kunde Svenska på ett fik. Här brukar jag bara prata med sådana som kan tyska spontant. Eller äldre herrar med schysta skor. Men det är en lång historia.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar