Intressant

Matt 17:1-8
”Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem. Och han förvandlades inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset.” (v 1-2)

Jesus sökte aldrig efter de stora folkmassorna, hans mål var aldrig att kunna visa upp hur många som kommit på hans kampanjer, och förvånande nog hade han inget eget TV-program heller. Det verkar nästan som om Jesus gör det motsatta. När folkmassorna kommer går han undan med sina lärjungar (Matt 4:25-5:2, Joh 6:2-3), när folket kommer och vill göra honom till kung så flyr han (Joh 6:15) och när han gjort mirakler i människors liv talar han om för dem att inte berätta det för någon. Om man ser på statistiken av hur många efterföljare han hade så vore nog inte Jesus rätt person att skriva en bok om församlingtillväxt. I början av Joh kapitel 6 är det 5000 män (förutom kvinnor och barn) som nyfiket följt efter honom, senare i kapitlet har han bara de 12 lärjungarna kvar hos sig eftersom hans undervisning varit ”för hård”. Av de 500 som var med då han åkte upp till himlen så var det bara 120 som höll ut i bön under tio dagar innan Anden kom.

Jesus sökte aldrig efter folkmassor, men han sökte efter lärjungar. Han sökte (och söker fortfarande) efter enskilda människor som är beredda att följa honom, inte bara ha en WWJD-tröja på sig.

Jag är lite avundsjuk på Petrus, Jakob och Johannes. Dessa tre var de närmsta av Jesu lärjungar, hans bästa vänner och de enda som fick vara med på berget när han förvandlades, de enda som fick vara med när han väckte upp en död flicka från de döda (Mark 5:37, 40) och de enda som också var med när Jesus hade det riktigt svårt i Getsemane (Mark 14:32-34). Här står det till och med att Jesus tog med dem på en 'retreat', ”för att vara ensam med dem”. WOW! Ensam med Jesus!

Jag tror att vi skulle behöva lite mer avskalad kristendom. Lite mer ensam med Jesus. Det är i ensamheten och avskildheten med honom som vi verkligen kan få se vem han är. Petrus, Jakob och Johannes fick se Jesus som de aldrig tidigare hade sett honom, strålande i full härlighet.
Det var inte de folkmassor som trängts kring Jesus i hopp om att få bli helad eller få mat som förändrade världen, det var de få lärjungar som varit med Jesus. ”När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att de var olärda män ur folket, blev de förvånade. Men så kände de igen dem och kom ihåg att de hade varit tillsammans med Jesus” (Apg 4:13). De hade varit tillsammans med Jesus, och det var just det som gjorde hela skillnaden! De hade ingen teologisk utbildning, ingen Bibelskola, men de hade umgåtts med Personen som ÄR Guds Ord. Fariséerna däremot hade studerat, de hade memorerat Lagen och kände till varenda litet bud, men till dem säger Jesus: ”Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. Men ni har inte kommit till mig för att få liv” (Joh 5:39-40). De visste all teori om Messias men kände inte igen Honom när han stod framför dem. Var inte en sån kristen! Det eviga livet ÄR att ”KÄNNA den ende sanne Guden” (Joh 17:3).

”Och se, Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med honom. Petrus sa till Jesus: 'Herre, det är gott för oss att vara här. Om du vill, skall jag göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.'” (v 3-4)

Men än har Petrus inte fattat galoppen. Han vill bygga hyddor. Han vill sätta upp ett monument som för all framtid kan visa vad som en gång hänt på berget och helst kan hålla kvar lite av härligheten också. Inte helt olikt vad vi kristna ofta gör. Vi vill bygga hyddor, tempel, kyrkor och monument. Långt efter att Gud slutat verka fortsätter vi med samma saker vi alltid gjort eftersom Gud en gång var på platsen. Men Gud har aldrig gillat att sitta still på samma plats hela tiden. Gud är en Gud som vandrar omkring, det har han gjort genom hela Bibeln. Han vandrade i lustgården (1 Mos 3:8), han vandrade med Hanok (1 Mos 5:24), han vandrade med Noa (1 Mos 6:9), han vandrade med Abraham... Och när du läser om Jesus så vandrade han också mest omkring. Gud är hela tiden på väg framåt och så vill han också att vi ska leva. Så länge vi är här på jorden så bor vi i ”tält” (2 Kor 5:1) och Gud vill inte att vi ska bosätta oss eller fästa oss vid något här på jorden. Inte ens kyrkbänkar...

Men kan förstå att Petrus och de andra blev imponerade när de såg Jesus stå och samtala med Mose och Elia, de stora Gudsmännen. Men jag tror inte det var Mose och Elia som var de stora stjärnorna i det här sammanhanget. Snarare var det dom som var imponerade av att få träffa Jesus, den Messias de bara hört om eller talat om tidigare. Och när Gud Fadern själv stiger in på scenen i det lysande molnet så stryker han under vem det egentligen handlar om: ”Denne är min Son, den Älskade. I Honom har jag min glädje. Lyssna till honom!”

Innan var lärjungarna imponerade, nu var de skräckslagna – Gud själv hade kommit med sin härlighet. Det är ofta skillnaden mellan när människor verkar och när Gud verkar... I det ena fallet blir vi imponerade, i det andra får vi Gudsfruktan.

Istället för att haka upp sig på Mose och Elia och Petrus idé att bygga hyddor så skalar Gud av det hela så att bara det viktiga blir kvar. Fokusera på Jesus! Älska Jesus! Lyssna på honom!
Vi har en kristendom som funnits i närmare 2000 år nu och det är många lager som undan för undan lagts på. En Bibellärare i Storbritannien som heter David Ryser skriver så här: ”Kristendomen började i Israel som en gemenskap, flyttade till Grekland och blev en filosofi, flyttade till Rom och blev en institution, till Europa och blev kultur, till USA och blev affärsverksamhet”. Idag kan folk tyvärr kalla sig kristna på grund av att man har filosofin, kulturen eller institutionen trots att man saknar det viktigaste, det som allt startade med. Gemenskapen med Jesus och gemenskapen med varandra (som egentligen är samma gemenskap, 1 Joh 1:3). Vi behöver skala bort affärsverksamheten och underhållningen, precis det som Jesus gjorde när han rensade templet från de som ”köpte och sålde”.

Vi behöver skala bort det som bara är kultur, tyvärr tror många att om man ska vara kristen så måste man vara på ett visst sätt, vara stöpt i en viss mall. Blä och Usch!

Vi behöver skala bort det som bara är institution och människobyggen. ”Jesus svarade: Bryt ner detta tempel, så ska jag resa upp det på tre dagar... Det tempel han talade om var hans kropp” (Joh 2:19, 21). Vi behöver bryta ner våra byggen och våra egna plattformar så att Jesus själv kan få bygga det han vill bygga, nämligen sin Kropp, människor av kött och blod.

Vi behöver skala bort det som är filosofi, det som gör tron tom och livlös. Det som gör tron till bara intellekt och mänsklig kunskap. ”Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus” (Kol 2:8).

Till sist behöver vi ha kvar gemenskapen, det vi ofta tappar bort mitt i allt annat. Församlingen är en gemenskap och kan aldrig passa in i någon annan form. Gemenskap är INTE att stå med på samma lista som andra människor, tyvärr finns det alltför många ensamma människor som är medlemmar i olika församlingar. ”Din församling”, i Biblisk bemärkelse, är de människor som du har gemenskap och ett andligt utbyte med. De två eller tre eller flera som du mött Jesus tillsammans med (Matt 18:20). Den gemenskap som bygger på just detta, mötet med Gud och erfarenheten av den Helige Ande, kommer automatiskt att fungera och överflöda av kärlek precis som den första församlingen gjorde efter att Anden kommit. ”Alla troende var tillsammans... hade allting gemensamt... sålde allt vad de ägde och delade ut till alla... Varje dag var de tillsammans... i jublande, innerlig glädje... De prisade Gud och var omtyckta av hela folket... varje dag blev människor frälsta... De som trodde var ett hjärta och en själ... de hade allt gemensamt... Ingen av dem led någon nöd...” (Apg 2:44-47, 4:32-35). Detta var inte resultatet av en förträfflig organisation utan kom naturligt eftersom de hade en gemensam relation med och erfarenhet av Gud! Denna erfarenhet gjorde också att de inte kunde hålla tyst: ”Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört” (Apg 4:20). Här handlar det inte om att ”Du måste vittna!” utan om att man inte kan hålla tyst om den underbara personen Jesus man blivit förälskad i. Ett vittne är inte en som har läst alla böcker om ett visst ämne eller blivit skolad i evangelisationens konster utan en som själv varit med, en som har något att berätta från sin egen erfarenhet och upplevelse av Jesus.

Jag drömmer om att Gud ska få chansen att kliva in på scenen i vår västerländska kristenhet, skala av allt onödigt som skymmer sikten och gärna skaka om oss ordentligt. Jag drömmer om att vi ska vakna upp och få syn på precis det som lärjungarna fick se: ”När de såg upp, såg de INGEN UTOM JESUS”. Och sen att vi ska VÅGA leva det radikala liv som efterföljelsen av Honom innebär!

//simon Johansson