För mycket ingenting

(En massa tankar, lite bös och en Jon-fu-nism)

Matt 7:12: Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna.

Igår såg jag en video som väckte en del tankar. Jag postar inte länken, de flesta skulle nog med rätta avfärda mannen som spelade in dem som en galning. Men jag vill ändå försöka lyssna ärligt även på dem. På internetvideor är det ganska safe för det mesta.

För ett tag sen såg jag en komiker (tror det var på zeitgeist-filmen, speciellt stycke material, HSH*) som raljerade över en ganska förenklad tolkning av det glada budskapet. Han var rolig och hade en del poänger men sammanfattade det kristna budskapet ungefär såhär:

Gör exakt som Gud säger, annars kommer du att brinna i helvetet i all evighet, men allvarligt talat, Gud älskar dig.

I mina öron låter det som ett dåligt skämt, men tyvärr stöter jag på den bilden av kristendom hos människor ganska ofta. Ibland till och med hos Kristna.

Jag tror inte att Gud vill att någon människa ska behöva lida. Kom igen, det är Gud vi pratar om. Essensen av universums godhet, kärlek, vetande. Ingen despotisk envåldshärskare som vill utnyttja sin makt till att kontrollera sin skapelse. Skulle Gud vara sådan skulle världen se annorlunda ut. (Ibland kan jag tänka att det kanske vore bättre. Men Herrens vägar är högre än mina och hennes planer är större än mina.)

Gud har satt upp regler för hur man ska bete sig, och när jag läser bibeln upplever jag ett tydlig budskap om att det är viktigt att leva efter dessa regler. Livsviktigt. Viktigast av allt budskapet i Matteus 7 med mera. (Tyvärr har jag inte hört dem predikas speciellt ofta) Jesus gör klart att det handlar om liv eller död. Men det är bud som handlar om att göra det som är gott för oss och våra medmänniskor och för oss själva. Det är bud som talar om för oss vad som är dåligt för oss. Om någon är hungrig ska du inte ge den personen en sten utan något att äta. Det handlar inte bara om att döva ditt samvete, eller om att någon gammal moralpredikant ska tala om för dig att du är en syndig och dålig människa. Det handlar om att ge den personen något att äta! Det handlar om att rädda människor från svält och död, andligt och fysiskt. Det är ett budskap som är mer relevant nu än någonsin. En miljard människor är nära svält och vad gör vi!?**

Men Jesus pratar också om helvetet, och att det är en reell fara för den som inte bryr sig om hur Gud vill att vi lever våra liv. Jag tror inte på en Gud som skapar oss bara för att få dömma dem som inte håller måttet. Så fungerar inte Gud, så fungerar världen. Men Helvetet är på allvar. Det är en plats som inte är menad för någon människa, en plats där Gud kan verka vara så oerhört långt borta, och en plats vars existens är så smärtsam att de flesta inte vill tro att Helvetet finns.

Helvetet är på allvar, helvetet finns och helvetet är en förbannat skrämmande plats. Om du inte tror mig kan jag tala om för dig att helvetet inte ens är speciellt långt bort. Precis som jag tror att det finns något av Gud inom oss alla tror jag inte heller att någon kunnat undgå att släppa in en bit av helvetet i oss. Det är därför vi behöver Guds fostran och vägledning.

Jesus pratar om livet efter detta ibland. Det ger mig hopp. En vis vän sa en gång att tre saker kommer att förvåna oss med himmelriket. Att så många är där, att några som vi var säkra skulle vara där saknas och att vi ser så många vi trodde skulle saknas. Gud gick till sitt yttersta för att rädda oss. Vilka är vi då att tro att Gud inte vet vad Gud gör!

Ibland kan jag få dåligt samvete för att jag gör så lite. Jag vet att jag inte borde hålla inne på de fantastiska lärdommar Gud delat med sig till mig. Utan Gud vet jag inte hur jag skulle klara av att leva i den här världen av krav, stress, död, övergrepp, misshandel, ondska. *** Men jag behöver inte göra något av egen kraft, utom att söka Gud, be om ro, längtan och kärlek. Men när Gud har kallat oss behöver vi lyssna och den kallelsen är här. Att älska din nästa som dig själv och Gud av hela din kraft, hela din själ, hela ditt förstånd. Uttömmande.

Det här är ingenting jag klarar av egen kraft, men om det är något Gud har försökt lära mig under de år jag försökt följa Gud är det att när vi vandrar med Kristus kommer styrkan att finnas där när vi behöver den och när kraften kommer från Gud och inte från oss finns det ingenting som kan stå i vägen för att vi ska nå de mål Gud har kallat oss att sträva efter.

På ett konkret plan innebär kallelsen att vi ska behandla andra så som vi vill bli behandlade. Det viktigaste i mitt liv är min tro och hade jag inte haft den hade jag önskat mig själv att få möta Gud. Därför är det inte fel av oss att försöka dela vår tro om vi gör det på ett respektfullt sätt. Jag skulle vilja prata om tro mer, men det är svårt. I Sverige idag finns det inga bra, lätt-tillgängliga forum för att prata om tro. Men mest tror jag att det är viktigt med att vara ärliga med vad vi själva står för, speciellt gentemot dem som är nära oss. Om någon frågar är det viktigt för mig att kunna säga att Jesus är det viktigaste i mitt liv och att även om jag inte lyckas alltid är detta målet jag strävar efter. Jag behöver kunna vara ärlig med att jag tror att utan Jesus kan livet inte bli mer än halvt. Och jag behöver kunna göra det utan att skämmas. Men Gud vet att jag inte kan. Det är ett dilemma för det handlar om respekt. Vi behöver älska Gud mest, men det betyder också att vi ska älska våra medmänniskor mer än vi förtjänar. Men Gud vet att det är för svårt för oss.

När den unge mannen som ägde mycket gick i väg (Matt 19:16) Sa Jesus att det är lika svårt för en rik att komma in i Guds rike som för en kamel att komma igenom ett nålsöga**** Lärljungarna blev rädda och insåg att det träffade också dem (och mig, och dig, och dig) men då sade Jesus att för honom är ingenting omöjligt. Vi kan lita på det, vi behöver inte vara rädda. Som barnets far i Matt 9:24 kan vi ropa: Jag tror, hjälp min otro! För om jag bara släpper taget kan Jesus låta mig tro.

Ibland, när man hör mer eller mindre galna kristna tala, kan det vara svårt att stå för sin tro på Kristus bara för att det känns jobbigt att hamna i samma båt som dem. Men de är våra syskon och inte bättre än vi själva. Det är okay att skämmas för dem ibland, så länge man inte glömmer att älska dem samtidigt. Men de är inte Kristus. Kristus har inga fel, Jesus är inte trångsynt, småsint. Kristus är aldrig hatisk. (Kanske lite svår att förstå ibland, som Petrus sa om Paulus. Men Om du skäms för Jesus bör du fråga dig varför och be Gud reda ut det åt dig.

Det finns ingen anledning att vara rädd. Visst slåss vi mot furstar, väldigheter och världshärskarna. Farliga, skräckinjagande, med skrämda människor i släptåg som gör vad som helst för en ynnest, en sil eller för att slippa hamna på Guantanamo eller S-21. Men minns att vi har Fredsfursten på vår sida, han som redan övervunnit ondskan, innan han besegrade döden. Det finns ingen anledning att vara rädd för varken läskiga fanatiker på youtube eller insiktsfulla profeter på myspace för svaret finns där. Och om du ändå rädd så skriv en rad eller känn dig inbjuden till ett mål god mat och en harrang enkla svar.***** Amen!

PS:
Är du vegetarian?
Alternativ A: Nej, jag brukar äta spädbarn på lunchrasterna
Alternativ B: Jag äter bra fallfrukt som redan förmultnat

Tycker du att det här var en dålig fråga vill du nog inte göra humanisternas gudfinnsnoginte-test.

*Hur som helst
**Jag förgås ibland vid tanken på hur lite jag gör. Att det ser ut så är inte heller Guds fel utan beror på den dåliga, onda, depraverade politiska situationen i världen idag. Ett annat svårt dilemma är frågan varför Gud inte bara ändrar på den här situationen och vi kan inte veta svaret på den frågan. En del menar att detta är ett bevis på att Gud inte finns. Jag menar att svaret kanske snarare är att Gud har kallat dig att försöka göra något åt situationen.
***Det är bara Jesus som kan säga att allt det har han burit, vår kollektiva skuld i att inte ingripa, inte se, inte älska, redan är sonad. Det enda vi behöver göra är att be Gud förändra våra liv och vårt väsen så att vi, nästa gång vi står för ett val väljer det som är rätt. Det handlar inte om att göra rätt för sig eller prestera. Det handlar om att ge upp, att erkänna att det inte är vi utan Gud som är herre och Gud har lovat att stå bredvid oss för ingenting kan komma emellan oss och Gud. Ingenting utom vi själva.
****Rikedom kan vara sitt eget slags helvete. Den eviga jakten på materiellt välstånd ett ganska utstuderat sådant (Damn, det där lät nästan som konfucius eller nått. Det är en Jon-fu-nism)
*****Seriously, jag bjuder.