Mitt förra inlägg var en mil långt. Jag ber om ursäkt men jag tror det behövdes. Det var ändå en uppgörelse med vad som blivit lite av en knäckfråga för mig. Beklagar också att jag inte hunnit skriva på ett tag. Jag har haft bättre saker för mig bara ;)
När jag upptäckte att jag inte längre kunde tro att Gud kunde tillåta människor att bli evigt straffade i helvetet upptäckte jag något nytt och något som jag saknat. En Gud jag kan predika. Jag tror att Jesus gärning var bestämd att rädda alla och i det upplever jag en befrielse i att tro att Gud är godare än vi kan förstå.
Inte heller tror jag att helvetet är nödvändigt för att Gud eller Jesu gärning ska bli förminskade eller för att vi ska kunna känna hopp inför ett liv efter detta. Däremot tror jag att den kristi kropp som inte predikar skräck inför en helvetesdom mycket kraftfullare kan predika Guds rike här på jorden.
Tvärt emot konstens alla regler har jag sen ett par år läst bibeln rakt av från perm till perm och har nu kommit fram till klagovisorna. Under hela tiden har jag bett om Guds vägledning och det har inneburit många fantastiska upplevelser (och naturligtvis ett par perioder av tristess, krönikeböcker får inte många poäng av mig). Det som verkligen sticker ut i denna läsning är en sak. Vikten av att lita på Gud. Den senaste berättelsen som fångade mig var den om Ebed Melech i kapitel 39 vers 15-18 som blir räddad just för att han satte sin lit till Gud.
Även dagar som denna när det är svårt att tänka sig en mörkare utgång är Gud att lita på. Gud är inte beroende av politikers makt eller pengar. Guds planer är högre än våra planer och Guds vägar är högre än våra vägar. Därför är det inte naivt att lita på Gud utan oändligt mycket naivare att inte göra det. Jesus kommer med frälsningen och med räddningen, när Jesus får frågan hur många gånger man ska vara beredd att förlåta säger han inte att man ska förlåta något en gång utan istället att förlåtelsen inte har någon sista gång. Det är en Gud jag kan tro på och predika.
När, dagar som denna, politikernas girighet, svaghet och inkompetens, deras bristande vilja, fallnande tro och felaktiga prioriteringar blir allt för uppenbara kan vi se att dessa människor inte är värda vår tillit. Den enda som är värd att lita på är Gud och bara hos Gud finns räddningen från den ondska som präglar vår samtid.
Det betyder inte att jag inte tror att vi har ett ansvar för vårt handlande, det tror jag i allra högsta grad att vi är och jag tror att vi kommer att få ta konsekvenserna av våra handlingar inte minst för att det ser ut som att vi kommer få simma till jobbet vid någon punkt inom de kommande decennierna. Men jag tror att vi kan lita på att om vi litar på Gud kommer Gud att visa oss nya vägar in i sitt rike. Sätter vi däremot vårt hopp till den här världens korrupta ledare tror jag inte att det finns någon möjlighet för oss att undkomma översvämningarna.
"Även om världen går under idag ska jag plantera ett äppelträd idag" Jag tror att vårt hopp nu ligger i att bygga nya, hållbara strukturer efter de anvisningar som Gud och goda andliga förebilder givit oss och en värld som inte styrs av Kungar eller politiker utan genom Guds försyn (Sam 8)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar