PS 146

Jag läste Magnus Malms krönika i dagen

Den fick mig att fundera, vem tillåter vi bestämma i våra liv? När jag läser evangelierna och tanak framträder en bild av en Gud som säger att den hierarki och maktstruktur vi bygger upp är en illusion där vi i själva verket alla är lika ansvariga, lika maktlösa, lika beroende inför Gud. Där framträder en uppmaning att fundera, att reflektera över om det vi blivit lärda. Det som skolorna, marknadskrafterna och politikerna försöker lära oss om vad som ger oss människovärde och trygghet är lögner. Sanningen är denna:

Ps 146:2
Jag vill prisa honom så länge jag lever,
lovsjunga min Gud så länge jag är till.
Ps 146:3
Lita aldrig på mäktiga män,
människor som ingen hjälp kan ge.
Ps 146:4
De ger upp andan och blir jord igen,
då går deras planer om intet.
Ps 146:5
Lycklig den som har sitt stöd i Jakobs Gud
och sätter sitt hopp till Herren, sin Gud.

Makten och äran är Herrens, i evighet! Herren kallar dig! "Följ mig!"