En av de otrevligare konsekvenserna av att pimpla i sig ett par deceliter kaffe under en lektion är de enorma munchees man får efteråt. Kom hem för en kvart sen fullkomligt utsvulten. Jag kände mig ändå ganska inspirerad när jag stod vid spisen och stekte färdigfalafel, nu är tiden när livet börjar tänkte jag. Det finns så mycket att göra och jag vill göra allt. Publicera, bli publicerad och förändra världen.
Att tänka "karriär is the shit" känns kanske lite tragiskt men wtf maties! Har man lika mycket romantisk erfarenhet som en inte helt könsmogen daggmask får man hoppa på det näst bästa tåget i stället. Arbetsmissbruk har aldrig skadat någon, bara gjort folk rika. Skulle jag vara rik skulle jag förändra världen.
Efter att ha gjort något åt mina munchees är jag bara ett blogg-inlägg från att ta tag i allt och då kommer tankarna. Idéerna om att man faktiskt är en ganska tragisk person. Enligt mången standard.
Vem bestämmer vad som ska vara standard. Ska man se det lite hedonistiskt är det jag. Enligt min standard är det inte jag som är en tragisk person utan snarare de som inte är som jag. Det är föresten ett ganska nice perspektiv. Det är jag och du mot världen och den ska förändras.
Deus Vult!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar