Rushdies Kashmir, det för krig, okupation, död och skräckvälden måste vara så nära himmelriket man kommer.
Jag glömde allt vad bilder heter, i morgon kanske, och drömde mig bort en stund. Bort till ett land av berg, dalar, vattenfall och etnisk mångfald. Ett land av kryddig mat och självförsörjning.
Det kanske låter klyshigt, men bättre verklighetsflykt får man leta efter. Nu är jag sen igen.
Adé
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar