Precis nu när jag går och grubblar supermycket över om bildjournalistik är vad jag vill göra så kommer det en rolig övning, att göra en egen tidning under ett par dagar. Plötsligt är jag superengagerad och har gjort en massa jobb men så kommer mina lärare och pressar in en massa saker i schemat som nått slags protest mot att man faktiskt inte ska vara ledig en endaste dag. Inte ens om man har en massa andra saker att göra. Det enda det leder till är att de som har bättre saker för sig gör något annat under tiden. Tänk om saker bara kunde få ta tid.
Nu skulle jag mycket hellre sitta och välja bilder från teatern igår än att sitta och lyssna på en sportfotograf. Men men, det är väl egentligen sportfotografens föreläsning som är mest givande, eftersom jag kan null om sportfoto. Tradigt, inte desto mindre.
En annan sak som komplicerar mina grubblerier är att alla utom Sundsvall verkar vilja ha mig där. Igår fick jag ett mail till (innan jag svarat på mitt första mail) från Schloss Klaus, där bedyrade de att jag är välkommen och att jag behövs i teamet. Sen fick jag ett mail av Anette som sa att hon också trodde att Arabiskan var min grej (precis som jag börjar misstänka). Damn det är inte lätt att fundera på vad man ska göra. Började fundera nu om jag kanske skulle hoppa av efter jul i alla fall och sen bara sticka till Österrike, jobba hela sommaren och sen börja läsa Arabiska i höst, i Uppsala, i den beboeliga delen av Sverige. Göra massor av praktik och göra reportage under tiden. Det låter väldigt lockande.
Hejdå för nu
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar