Choose life. Choose a job. Choose a career. Choose a family. Choose a fucking big television, Choose washing machines, cars, compact disc players, and electrical tin openers. Choose good health, low cholesterol and dental insurance. Choose fixed- interest mortgage repayments. Choose a starter home. Choose your friends. Choose leisure wear and matching luggage. Choose a three piece suite on hire purchase in a range of fucking fabrics. Choose DIY and wondering who you are on a Sunday morning. Choose sitting on that couch watching mind-numbing sprit- crushing game shows, stuffing fucking junk food into your mouth. Choose rotting away at the end of it all, pishing you last in a miserable home, nothing more than an embarrassment to the selfish, fucked-up brats you have spawned to replace yourself. Choose your future. Choose life... But why would I want to do a thing like that? (Trainspotting)
Vad ska man göra av livet? Vill jag ha den sorts materialism som jag blir tillsagd att välja eller välja någonting helt annat? Men vad? Någonting meningsfullt, något som är stimulerande bara för att det måste göras. Något som ger människor det de behöver,inte bara vad de vill ha. Mat, utbildning, kläder boende. Tänk att få göra något som inte bara göder de som redan har allt med mer lyx.
Men vad gör man, lever i lyx, ramlar ner i en skuldfälla som upprätthåller den livsstilen. I mångfalden av val som finns att göra är det bristen på valfrihet som stör mig. Jag kan göra vad jag vill så länge jag väljer karriär, så länge jag väljer att sitta på soffan och konsumerar min elektriska soma. Så länge jag väljer... vilket liv?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar