Tanken på vad jag skulle göra om jag aldrig mer skulle kunna lyssna på musik slog mig idag. Speciellt de där fantastiska låtarna som aldrig blir gammla, med texter som sjunger direkt in i hjärtat på en. För mig är det sånger som talar om för mig vem jag är och varför. Tekla Knös - Dåre till exempel. Vad skulle jag göra om jag inte skulle kunna lyssna på det budskapet igen?
Vad skulle jag göra om jag aldrig kunde läsa en berättelse igen, se en film, en pjäs? Skulle jag klara av att inte höra berättelsen om en Förälder så kärleksfull, och oss som är så vilsna, det största äventyret som någonsin kan berättas. Sen så insåg jag att just den berättelsen är skriven där den aldrig kan suddas ut och även om alla mina sinnen slutar fungera kommer mitt samvete fortfarande berätta om hur någon annan tog vid där mina krafter tog slut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar