Vetenskapen

Vetenskap, kunskap, empiriska data som samlas på hög och blir underlag för ännu mer empiriska data. Byggda på mer eller mindre logiska slutsatser. Hyllkilometer av text och observationer. Tankar som fick rum eller objektivt bortslipade reflektioner, förpassade till diskussion och slutsats blir en gedigen grund för nya generationer av arbetsbin som letar, analyserar, forskande navelskådar.

Överstäpräster i vita rockar, doktorer med tjocka glasögon som ger dem mer auktoritet än ens deras självförtroende och respektingivande sätt inger. En legitim auktoritet att vila våra liv på i trygg förtröstan att vi är säkra. Att döden så småningom kan opereras bort, att ingenting är oberäkneligt, att inga faror smiter emellan forskarnas vattentäta skyddsbarriärer. Att freden till sisst kommer att ses som det enda rationella alternativet och att vetenskapen äntligen ska besvara frågan om allt.

Men i de vattentäta skottens bakvatten finns luckor, fel och misstag och en farlig bakaning om att allt inte står rätt till. Tänk om någon där bakom, i empirins djup, tänkt fel. Tänk om grundstenarna inte stämmer och om guldvågen på vilken allting vägs är gjord av sand. Allt det som vi vet, allt som vi inte kan förtrösta på, det som inte underbyggts med empiriska fackverk. Hur ska vi förstå det? Vart hamnar erfarenheten, kan vi lita på den. Inte om den motsägs av forskarkroppen? Vad som helst kan vi inte hävda. Vi måste ju ha fog för vad vi säger. Har vi verkligen det. Vad sa den där undersökningen egentligen? Ingenting, jag tänkte väl det. Nej att påstå är vågat och att veta är få förunnat. Var säker på din sak innan du säger något eller säg det som ett skämt, se till att det du säger saknar betydelse, annars kan det bli kontroversiellt och kontroversiellt är farligt. Tro på vetenskapen.

Eller vill vi det. Kan allting undersökas, eller finns det helt enkelt saker som övergår vårt förstånd.