Jag är helt klar för att skilja kyrkan från staten och staten från kyrkan. Faktiskt till den grad att jag nog skulle peppa på att säga upp mitt medborgarskap i Sverige och bli medborgare i Svenska Kyrkan istället. Hmm.. eller ja.. får fundera på det där.
Nu får jag tillfälle att blogga om Nyamko Sabuni igen, den här gången citeras hon indirekt och anmärker på att hon tycker att det är bra om kristnas inflytande begränsas i frågor som abort, jämställdhet och HBT frågor. Jag känner för att kommentera hennes uttalande. Men shoot, vart ska jag börja.
Jag börjar med en liten fråga först, varför tar hon inte upp frågor som social rättvisa eller mänskliga rättigheter? Där tror jag att folkpartiet och kyrkorna egentligen skulle ha mer att bråka om. Passa dig, annars tar jag fram tofu-kanonen!
För det första undrar jag vilket inflytande Sabuni pratar om. Vilket inflytande är det Sabuni vill begränsa? Vilket inflytande har de "kristna"
(Förutom att vi naturligtvis egentligen är en liten judisk utbrytarsekt och därför, så som alla andra judar äger alla världens banker, och har alla politiker av dignitet, utom Sabuni (nej förlåt nu var jag elak) i vår ficka.) Ser jag ett par vägar till inflytande som de "kristna" kan tänkas ha.
- Yttrandefrihet, den rättighet jag praktiserar just nu.
- Rösträtt, den rättighet jag senast praktiserade i kyrkovalet.
Sen har ju förståss kyrkliga ledare kanske det inflytandet att de faktiskt kan påverka den allmänna opinionen. Men det kan ju förstås verklighetens folk, de vanliga sekulära svenskarna också göra... påverka den allmänna opinionen.* Så nu måste jag undra. Vilket inflytande är det vår jämställdhetsminister vill begränsa?
Det enda sättet religionen kan få ökat inflytande över politiken är om fler börjar bry sig om religion. Vi lever i en demokrati, dammit. I alla fall är det det jag vill tro.
Hur demokratiskt är det att sätta munkavle på folk beroende på deras religion? Jag har hört att det är bra att tänka innan man talar. **
*Vem vill du helst ge inflytande? Bert eller Kalle Gurra
** Som tur är behöver ju folkpartiet inte vara rädda för att förlora min röst i nästa val, svårt att bli av med nått man aldrig haft.
2 kommentarer:
Utan kristet inflytande i Sverige hade inte Sabouni varit minister.
"Här är inte slav eller fri, man eller kvinna alla är vi ett i Kristus" Kristendomen har förutom att avskaffa slaveriet även kämpat för att kvinnan ska ses som lika mycket värd som mannen och ändrat värderingarna så att det är möjligt för en invandrarkvinna att bli minister i Sverige. Helt fantastiskt! Innan Jesus var inte en kvinna vittnesgill ens. Genom hela GT osv upprepas hur viktigt det är att behandla invandraren väl, vilket gör att kristna länge kämpat för en generös flyktingpolitik. Dessutom har kyrkan i Sverige och dess missionärer utomlands jobbat för utbildning åt alla, oavsett kön eller klass, så att alla ska kunna läsa Bibeln. Dessutom grundat högre utbildning såsom universitet.
Såga inte av den gren du själv sitter på Sabuni!! Och: Allt det du förespråkar utom det ovan, t ex aborter, homosexualitet mm var mer tillåtet för flera tusen år sedan, eftersom kristendomen bara är tvåtusen år. Om alla ska ha möjlighet att bli minister går det i konsekvensens namn inte att mörda en tredjedel redan i moderlivet. Man kan inte både ha kakan och äta den. Dessutom är det skrattretande med detta utspel idag när Sv K just sa ja till Homovigslar. Vad är du rädd för. Kyrkan är en papperstiger idag och hejar på sekulariseringen värre än du själv!!
Anonym:
Jag håller med dig (och Jonathan) om att Sabouni är lite skev i sitt resonemang - vad "kristna" bidrar till. Men jag skulle snarare säga: Sabouni tycks helt ha missat att kristna - troende och fromma, utifrån bibelläsning och erfarenhet - både förespråkar och motarbetar det som är viktigt i Sabounis teologi *host* förlåt, politik.
Att kalla Svenska kyrkan en "papperstiger" (vad det nu är för något) och påstå att hon "hejar på sekulariseringen" är tror jag en feluppfattning av vad de flesta aktiva i Svenska kyrkan skulle påstå. Som du själv skriver är Jesus väldigt radikalt för jämställdhet, ja, verkar till och med ganska ointresserad av människors kön. Där finns en öppning mot den så kallade homosexualiteten; sexualiteten där människa attraherar människa och inte "en man" åtrår "en kvinna" eller "en slav" intresserar "en fri". Den öppningen är intressant och viktig. Men framför allt så har Svenska kyrkan gått i spetsen för ett radikalt accepterande av människor. Det tycker jag är trovärdighet och det har inte berott på "Storebror Staten".
Om vi på domens dag får möta Guds ilska över att ha förrättat vigslar mellan homosexuella, må Gud se att vi har handlat i kärlek. Om vi möter Gud och har förvägrat människor erkännande av deras värdighet, må vi möta Guds ilska. Sekularisering är inte liberalisering, sekularisering handlar om att skilja trons domäner från samhällets. Och det tycker jag att det finns andra samfund som ivrar mycket mer för än just Svenska kyrkan.
Skicka en kommentar