En exalterande känsla

Att leva i sina illusioner är trevlig. Det är därför det är farligt att tänka för mycket.

Underligt nog har ordet dessillusionerad fått en betydelse som nästan är en synonym till apatisk. Ordagrant går det ju att förstå som des = negation illusion = vanföreställning, synvilla eller något i den stilen. Alltså: utan illusioner.

Avsaknad av illusioner. Det borde väl vara något positivt, eller? Jag skulle nog vilja ha ett par till.

En önskelista på vanföreställningar jag gärna skulle vilja leva med:
1. Att jag är snygg
2. Att konsumtion är bra för världen
3. Att någon snart kommer att uppfinna varm glass
4. Att jag skulle göra något bra med pengarna, ifall jag blev rik
5. Att revolutionen kommer snart, och att den kommer att göra allting bra.
6. Att det går att odla soja i Sverige, mmh tofu
MFL!

I vilket fall så levde jag i en illusion förut. Eller så gör jag det nu. Hur som helst så brukade jag alltid få en skön , pirrig känsla i kroppen när jag köpte något nytt. Den känslan är borta. Idag köpte jag ett par riktigt bra kängor. För att kunna gå ut och vandra. De kostade pengar och då tycker jag att jag i rättvisans namn borde få något slags känslomässig belöning för att jag är en god konsument.

Den kom aldrig.

Hur som helst är jag ganska glad att jag har ett par bra skor, är fötterna glada, är kroppen glad :D