Rättfärdig vrede är det svaret?

Vad ska vi göra av frustrationen? Speciellt nu när inte Tekla Knös kan sätta ord på den åt oss? Samuel, trogen läsare och fellow bloggare på http://lelacsam.blogspot.com/, frågade i en kommentar på min förra bloggpost.

Jag tycker att vi ska vända frustrationen i vrede. Vrede är en konstruktiv känsla, om än lite vansklig att ha att göra med. Men rättfärdig vrede. Det är den som väcks av orättvisor. Rättfärdig vrede är en bra känsla, så länge vi vänder den utåt.

Det finns ramar för vad engagemang får leda till. Vi får inte använda våld mot andra, helst inte ens mot saker. (Ett självklart undantag är om det är saker som är menade att användas i våldsamma syften, ofog står på min kandidatlista för helgonförklaringar) Vi måste använda oss av verktygen respekt, eftertanke och självransakan.

Men vi måste sätta ner foten. Vi måste bestämma oss för att vi inte accepterar det som gör oss frustrerade. Du får inte acceptera det som inte passar dig. Jag själv har hakat upp mig på de trettiofemtusen (!! Hur kan detta hända ??) människor som inte kommer att överleva den här dagen för att vi lever i ett system som är sjukare än människorna som sitter på HIV-bromsmedecinpatenten. Men är någonting fel måste vi sätta ner foten. Det är inte vår demokratiska rättighet, det är vår förbannade skyldighet.

Men vad gör jag då? Det vete sjutton, drömmer, hoppas skriver. Jag börjar med steg ett, jag ransakar mig själv, jag tänker, jag skriver. Jag säger nått!

Samtidigt är det där frustrationen skapas, att inse sin maktlöshet, att inte kunna göra något. Jag läser en bok av Niel Postman just nu. (En riktigt intressant författare) Han skriver om hur det textorienterade samhället byts mot ett ... tv-orienterat samhälle (eller Gud vet vad, bokstavligt talat) en av de konsekvenser han beskriver är hur centraliseringen av det offentliga rummet skapar en känsla av maktlöshet. Världen blir en by, men en väldigt konstig by där du bara känner och kan hjälpa en miljarddel av invånarna. Denna maktlöshet skapar frustration. Men vad gör vi av frustrationen? En dag kommer den vara ohållbar att hantera och då kommer bägaren att rinna över. Kanske blir frustrationen vrede, kanske till och med rättfärdig vrede. Det gäller bara att vända den åt rätt håll.