Sen ett par dagar läser jag Naomi Kleins Chockdoktrin och efter fyra kapitel känner jag mest för att stoppa en kudde framför ansiktet och skrika allt jag kan. Den bekräftar alla misstankar om kriget mot terrorismen, systematisk tortyr i Guantanamo, dessutom är den för väl underbyggd för att kunna avfärdas som konspirationsteori. Den har bara samma dimensioner.
För någon dag sen kom en moderat fram till mig på stan och undrade om inte jag ville rösta på dem i nästa val. Hon hade läst på ordentligt och föreslog lösningar som frihandel på världens problem. Det vore väl bra om alla fick möjlighet att få kapital till bra idéer och på så sätt bli rika. Fri handel men ändå en stark stat.
I mina öron låter det otroligt läskigt. Vad ska statens roll vara i så fall? Ska den se till att det finns ett grundläggande socialt skyddsnät? Ska den se till att massorna hålls i schack? Om alla ska vara fria att bli risk-kapitaliser, vem ska ta hand om dem som det går fel för?
Ännu läskigare blir det om vi tittar på konsekvenser av vad införandet av frihandel lett till i andra delar av världen. Chile, Argentina, Ryssland, Irak? Jag får mardrömmar bara jag tänker på det. Aldrig nånsin att jag röstar på en moderat. Det nya arbetarpartiet my ass. Liberaler är ulvar i fårakläder som bara väntar på att få äta upp dina barn. (Okay, jag är paranoid, men damn, det känns som att det är hög tid för Panik)
Jag hittar min trygghet hos Gud. Jag kanske är naiv som tror att Jesus ser vad som händer och gråter blod när de fria världens ledare syndar i hans namn. Men det är förbannat skönt att tro när man ser de marknadsliberala demoner som styr världen idag in aktion.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar