Bländverk

De här dagarna har jag inte så mycket för mig så jag läser mycket. Naomi Kleins chockdoktrin lämnade mig skakande, utelämnad efter att ha läst om ondskefulla krafter som får alla skräcksyner om andevärldens onda varelser att blekna inför den krassa verkligheten. Där konservatismens dröm om trygghet skapar en säkerhet för de rika och lämnar alla som inte passar in brutna, förstörda och misshandlade på sätt jag inte vill tänka på. En värld där liberalismens drömmar om frihet och allas möjligheter att tillägna sig den här världens materiella-tveäggade-välsignelse-förbannelser krossas av korporativa diktaturer i en ohelig demokratis smutsiga kölvatten, där den enkla principen om allas rätt att få det de behöver och allas ansvar att göra sitt bästa leder till hänsynslös totalitarism. Politikens värld, där härskarna och denna världens makter bestämmer.

Det får mig att inse vilken tur jag haft som bor i det lilla, ännu rätt trygga Sverige ideologierna är omkastade i en underlig villervalla. Men där fascismen kommer smygande tillbaka. Där kyrkan fortfarande inte är fri från statens inblandning. Där klassklyftorna ser ut att växa, ett psychosocialt vakum där människornas vilja att leva slår med allt svagare hjärtslag. Utom för dem där livet är för dyrbart för att värdesättas. Det är en ganska absurd tillvaro där vi behöver ifrågasätta allt som ställs i vår väg.

Långsamt dör all min tro på all politik. Min tro på revolution falnar. Den enda väg som finns kvar att gå är hand i hand med Jesus, han som har rätt att kalla sig både god och herre. Tillitens enkla väg, tron på att den sanna makten finns hos Gud, inte hos Reinfeldt, Obama, Putin/Medjedev och att Gud bestämmer när måttet är rågat och deras makt är till ända.

Är det möjligt att separera religion och politik. Jag hoppas det, jag älskar min Messiah för mycket för att vilja släppa honom nära politikens unkenhet. Istället kanske vi tillsammans kan städa upp efter härskarna. Med Guds hjälp kanske de människospillror som finns kvar vakna till liv igen.