Polisstaten (Ännu ett inlägg om kristendom)

Läste ett inlägg på bloggen polisstaten

(Detta inlägg är från början en kommentar till polisstatens inlägg)
http://www.polisstat.com/2009/05/kontrollmekanismen-ingen-ifragasatter.html

Och kände lite att måttet var rågat. Eftersom jag är väldigt skeptisk till politik (till och med Demokratisk, svensk politik och inom svensk politik, främst alliansens politik) har jag läst en del på oppositionella bloggar. För det mesta har de som skriver vettiga åsikter, intressanta synpunkter och så, men tyvärr kommer ofta synpunkter på kristen tro in i argumentationen. Det är intressant att fråga sig varför. En orsak är säkert att det bara finns ett parti som säger sig företräda kristna värderingar (Nu undrar jag allvarligt vilka värderingar det skulle vara?)
Familjen? Matt 10:30-39. Man kan utifrån detta ställe starkt ifrågasätta ifall kristendomen är en familjereligion, eller en som överhuvudtaget syftar till att inbegripa hela livet så som jag upplever att kyrkan lär. Men breven skriver en del om det här problemet.

Men ofta är den inte kristdemokraternas värderingar man kritiserar, utan just att de påstår sig hämta sina värderingar i något man kallar kristendom. Det är alltså sin bild av kristendom man är kritisk till, eller hur ska jag förstå det?

Hur som H, fick jag nog (DE: I hob soooo'n hals gäkriagt)
Så jag skrev ett svar på inlägget, som vanligt är jag glad över synpunkter på det jag skriver:


Det är en brist från min sida att jag inte läst Dawkins. Det borde jag göra, men allt har sin tid.

Tack för att du gör ett undantag och problematiserar den bild du målar upp av den kristna doktrinen.

Alla kristna ställer sig inte bakom KD:s politik, jag gör det inte. Kanske mest av allt för att jag inte ser hur exempelvis frihandel skulle göra oss lyckligare, men också för att jag vill försvara en sekulär hållning. Jag ser inte hur en uppriktigt troende kristen med gott samvete kan blanda sig i politiken. Oavsett vad man tycker i etiska frågor där uppenbarelsen (bibeln) och vår moderna känsla för rätt och fel kan tyckas stå emot varandra så är det något som berör den som tror och inte något som ska styra människor som inte accepterar denna tro.

(Jag tänker inte argumentera för den ena eller andra hållningen i dessa etiska frågor här, det är enligt mitt synsätt en intern fråga, troende emellan)

Det är en fruktansvärd tragedi att kristendomen använts som förevänding för otaliga grymmheter. Det finns inget stöd alls i Bibeln för att med våld sprida budskapet om Kristus eller att genom lag eller norm tvinga på någon den ena eller den andra hållningen, eller att för den delen avrätta någon alls. En kristen som argumenterar för den hållningen har enligt min förståelse allvarligt missförstått dynamiken mellan lag och nåd som finns i evangelierna och breven.

På tal om polisstat är det väldigt skrämmande när politiker i ett land som Sverige börjar tala om ökad säkerhet som en väldigt viktig fråga. En schism som uppträder för mig i min inställning till politik är att det blir problematiskt för mig att som kristen legitimera ett rättssamhälle och ett våldsmonopol med min röst. ( Också här finns en dynamik som är värd att ta hänsyn till. Markus 12:13-17, Johannesevangeliet 7:53-8:11 )

Jag trillar nog också in i vissa definitioner av fundamentalist men har svårt att förstå varför så många som är kritiska till exempelvis alliansens politik för en retorik som väldigt ofta drar alla kristna över en kam.

Den kristna tron är inte menad att vara en kontrollmekanism. Den värld vi lever i är fallen, titta bara på Pinochets regim i Chile för några år sen, konflikter som den i Darfur, eller Sveriges Sataniska flyktingpolitik där man systematiskt dömmer människor till död och förföljelse på grund av en annan religion: Nationalismen. För mig är den kristna tron en räddning från en värld som jag aldrig någonsin kommer att kunna kalla mitt hem.

Säger man om någon annan människa kommer att bli dömd till evig tortyr, eld och gråt är man ute på väldigt djupt vatten. Bibeln berättar om att en sådan plats finns och Jesus berättar att konsekvensen av handlingar som är fel är att gå under. Sen väljer kristna att tolka detta på olika sätt.

Att tro att handlingar har konsekvenser är väl knappast någon kontroversiell åsikt, och att tro att de har metafysiska konsekvenser är upp till var och en. Men om man som jag har en upplevelse av att Gud finns och leder en genom livet. Om man också tror att Gud är rättvis och med sina ögon ser hur orättvis världen är, där en person som startar krig på grund av sin egen girighet kan slippa undan straff. Blir den logiska slutsatsen att det måste finnas en rättsskippning bortom den här världen. Det finns många saker i Bibeln som är svåra att förstå, men efter att ha prövat många vägar är den kristna trons väg den minst problematiska att gå, för att den erbjuder den svage, som mig, en styrka som kommer från en som är bortom denna värld. Detta hjälper mig att ha något slags hopp om framtiden, trots växthuseffekt och oljekrig.

Jag hoppas att något slags poäng kom fram utifrån det jag skrev. Förståelse är för mycket att hoppas på (1 Kor 1:21) Men jag orkar inte sitta tyst medan människor som i övrigt verkar ha vettiga åsikter (t.ex. stora delar av den rödgröna röran) raljerar över min tro.

Har någon synpunkter på det jag skrev så hör gärna av er

Guds rika välsignelse,