Vem jag är

Tro, Identitet och misslyckade B-uppsatser

Så hände det som inte fick hända. B-uppsatsen som jag och två klasskompisar jobbat med i nästan två månader blev underkänd. Visst, I-lands problem. Men för mig, som lagt en del av min personliga identitet i att vara just bra på akademiska studier blev det en ganska tung smäll.

Beskedet kom som en blixt från klar himmel dessutom, vår handledare hade lovordat uppsatsen och sagt att opponenterna skulle ha svårt att hitta något att anmärka på. Det hade de inte. De hade mycket att anmärka på och jag undrar hur det kunde gå till. En rimlig förklaring är kanske att handledaren och opponenterna fokuserade på olika saker. Jag vet inte, men jag kan tänka mig att vår handledare gillade den övergripande bilden. Han gillade speciellt ett par slutsatser och kanske inte tittade på hur bra uppsatsen följde spelets regler. Detta kanske leder till den första positiva följden av underkännandet.

I Orwells 1984 säger en av karaktärerna att man måste följa samhällets små regler för att kunna bryta de stora. Jag har berättat om det för flera personer, men ingen har riktigt fattat vad jag menar. B-uppsats incidenten kanske kan vara en vettig metafor. Skriver man en uppsats enligt konstens alla regler, och dessutom är noga med stavning och tempusmarkeringar (vårt metod och resultatkapitel lämnade nog en del att önska, lite skämmigt men så blev det) kommer den som läser att ta för givet att citat från källor också stämmer (i alla fall om de är skrivna enligt rätt system) och har man bara en bra källa till något kan man i stort sett påstå vad som helst. Det är fortfarande vetenskapligt. Om man lägger till talesättet "att det inte finns någon synpunkt som är så konstig att man inte kan hitta en professor som stödjer den" tål det att fundera på vart det leder vetenskapen och hur mycket förtroende man ska sätta till den.

Ännu viktigare är det att fundera på vart man har sin identitet. Det är kanske inte helt nyttigt att identifiera sig med att vara bra på akademiska studier. Universitetet är trots allt en mycket liten del av livet som helhet. Trots att denna del är uppblåst till enorma proportioner*. Att veta vem man är och känna sig själv är viktigt för de flesta av oss tror jag och när man ser hur osunt det är att identifiera sig med vissa saker, nationalitet, etnicitet, politisk ideologi, vissa skulle lista religion också. För mig blir det en offantlig utmaning att inte identifiera mig med mina prestationer. Men alla dessa utom en är väldigt flyktiga. Du har dem en dag, och nästa dag flyger de ut genom fönstret och jag inser smärtsamt mina begränsningar. Hur hanterar man dem. För min egen del blir svaret att ta tjuren vid hornen, rannsaka mig själv och fundera över vad som verkligen spelar roll, sätta saker i perspektiv. Jag har mat och kläder, jag har vänner, jag har Jesus, varför ska jag inte vara nöjd med min tillvaro.

Jag upptäckte nyss JJ Heller och hennes fantastiska musik. Dagens låt handlar om identitet:

I’m not the clothes I’m wearing
I’m not a photograph
I’m not the car I drive

I’m not the money I make
I’m not the things I lack
I’m not the songs that I write

I am … who I am
I am who I am

There are true things inside of me
I have been afraid to see
I believe, help my unbelief
Would you say again what you said to me
I am loved and I am free
I believe, help my unbelief

I’m not the house I live in
I’m not the man I love
I’m not the mistakes that I carry

I’m not the food that I don’t eat
I’m not what I’m above
I’m not my scars and my history

There are true things inside of me
I have been afraid to see
I believe, help my unbelief
Would you say again what you said to me
I am loved and I am free
I believe, help my unbelief

To your love I’m waking up
In your love I’m waking up

*speciellt det förtroende man ger universiteten som tempel i vetenskapstron och professorerna som dess överstepräster.

Köp köp köp - För det är du värd, eller hur? Läste en fascinerande bloggpost av http://reclaim.nu/wordpress/