Simon Johansson - Intressant

http://foolforjesus.bloggspace.se/1114148/Elefant-eller-kanin/#

Simon Johansson är väldigt intressant, det känns som en bra start. Jag gillar verkligen tanken på en kristendom som inte är så präglad av en hierarkisk struktur och där gränserna mellan lekman och professionell löses upp. (samtidigt som jag förstås vurmar lite för karlar i kanin-öron-formade hattar) Jag ber och hoppas på att få bli del av just en sådan församling själv. Just nu är nog en av mina största cravings att ha en grupp där jag kan dela allt, både det fysiska och det metafysiska livets vedermödor.

Jag har dessutom aldrig fått en bra förklaring till varför man i kyrkan nödvändigtvis ska sitta i en bänk, hålla tyst och göra samma gester som alla andra. Husförsamlingar känns mycket närmare den ursprungliga tanken på en gemenskap liknande vad livet egentligen är menat att vara.

Däremot känns det som att man borde problematisera frälsningsretoriken. Eller ja, jag känner väl att begreppet frälsning i sig måste problematiseras. Jag har väldigt svårt för meningskonstruktioner som : "30000 frälsta". Samtidigt rörs jag ofta till tårar av enskilda människors berättelser om hur de räddats ur destruktiva liv till ett liv med evig kvalitet i gemenskap med Kristus. (Berättelser om hur människor som inte knarkat, mördat eller misshandlat sig själva på andra sätt, är naturligtvis också fantastiska, men kanske inte riktigt lika dramatiska) Det jag menar är: vad betyder egentligen statistik.

Det fantastiska med husförsamlingar är den möjlighet till gemenskap de för med sig. Utan krav, utanför de vanliga ramarna av social status eller Pondus som driver oss till individualism och isolation. Speciellt i denna tid. Men för att nå dit måste man naturligtvis veta vart man vill och jag tror att en närmre väg är att be, samtala, dela, älska varandra och på så sätt skapa en gemenskap med en evig kvalitet och kanske inte nödvändigtvis fokusera på att frälsa så många som möjligt. Om det är Guds vilja KOMMER också detta att ske. Men jag tror att det finns ännu en sak som är viktig att tänka på.

Simon skriver att skillnaden mellan en husförsamling och en cellgrupp är att cellgruppen hierarkiskt är underordnad en kyrka. Husförsamlingarna har istället kontakt med andra grupper som ett nätverk. Risken med en husförsamling är sekterism. För att undvika att husförsamlingen blir en sekt är det otroligt viktigt att ha kontakt med andra, liknande grupper. Men lika viktigt är det att inte utesluta den traditionella kyrkan. Det är lika viktigt att inte kalla de kristna som trivs bäst med den traditionella kyrkans liv för sämre Kristna. Att inte praktisera fromhetselitism. Den här öppenheten måste också finnas utåt. Men finns den öppenheten tror jag att den här formen av ortopraxi (rätt utövande) har en fantastisk potential, inte minst för att hela människors liv och hjälpa dem att ta sig igenom den allt för grymma vardagen.

Be, umgås och var öppen vad helst katten, jag menar Gud, kan tänkas släpa in.