Vid närmare eftertanke

Jag kanske överreagerade lite igår. Men på senare tid har jag gång på gång frågat mig vad det är för människor som styr det här landet. Förutom att vi lever i ett sjukt sexistiskt och materialistiskt samhälle (vilket man förståss inte bara kan lasta Rosenbad för) har Sverige en enormt inhuman flyktingpolitik, (att Sverige är bättre än vissa andra är ingen ursäkt för att fortsätta denna sunkiga politik) och när jag läste artikeln i dagen igår var det något som brast. Vid närmare eftertanke kan man forska så mycket man vill, omstrukturera, lagstifta, vad vet jag.

Men! När allt kommer omkring är det inte regeringen som bestämmer hur kyrkan ska sköta sin verksamhet. Det är vi som kristna som ska göra det. Det är vi som kristna som avgör ifall kyrkan ska sälja sig till högstbjudande eller göra det som Jesus har gett kyrkan i uppdrag att göra. Att vara hans kropp på jorden.

Till och med om det skulle bli förbjudet för oss att hjälpa människor måste vi fortsätta göra det. Jag tror inte att det ligger i statens makt att hindra oss. Tänk till exempel på berättelsen i apostlagärningarnas tolvte kapitel. Det finns människor i Sverige idag som det nästan är förbjudet att hjälpa, det finns enormt akuta behov som denna världens ministrar och makter aldrig vill se, eftersom de helt enkelt inte passar in i deras kalkyler. Jag hoppas att kyrkorna i Sverige en dag ska kunna enas till en kyrka som aldrig missar deras, dessa de minstas, behov.

Nu måste jag skratta, passande nog lyssnade jag på en gammal punkskiva där Joe Ramone sjunger om: policians talking trough their assholes.

Just av den anledningen, för att politiker tänker med fel kroppsdel, fel hjärnhalva, eller hur man nu vill se det. Och inte ens det. Känns det plötsligt ännu mer relevant att rösta ut partipolitikerna ur kyrkan.