Du förstår, jag och du

Du, jag vill egentligen inte prata om det. Du säger att jag kanske måste och du kanske har rätt. Varför? För att det är svårt att prata om det. Det får mig att tänka och jag vill inte tänka. Jag vill leva. Ord är bara ord.

Jag vill tänka, känna, drömma. Jag vill slåss för att mina drömmar ska bli verklighet.

Vi har ältat det så många gånger. Inte du och jag nej, men jag och någon annan. Vi har ältat. Det är skönt en stund men det blir aldrig bättre och det är därför som.. Nej, nej, jag har varit som en öppen bok. Du får gärna läsa om du vill det, men jag blir ledsen om du bara läser och sen går din väg. Jag blir ledsen om du bara läser och sen inte gör något. Då har du kanske inte förstått vad det är.

Det är mycket som är fel, visst. Men jag lär mig leva med felen. Jag lär mig nog leva med hoppet om att det ska bli bättre snart också. Trots att hoppet gör ont. Jag vill drömma och jag vill slåss för något bättre. För en plats. Är det vad jag söker, en plats. Har du plats för mig?

Nej, nähä, tänkte väl det. Det är okay, nej är ord, ord som bara är ord.