Kanske Gud behövde dö

En dröm eller en tanke:
Gud är död konstaterade Nietzsche nyktert och han hade rätt, Gud hade dött eller var i varje fall på väg mot en ganska säker infarkt i någon vital del.

Gud blev gammal och trött eftersom vi hängde på honom en massa attribut som Gud inte menade att Gud skulle bära, han blev en man någonstans i samma veva som det blev allt sämre att bli betraktad som kvinna, han blev gammal i samma veva som andlighet började innebära förlegat och till slut orkade Gud inte längre och bestämde sig för att dö. Och kanske behövde Gud dö.

Sovjetunionen föll eftersom den inte kunde tillgodose sina invånares andliga och materiella behov. Västvärlden höll lite längre eftersom vi klarade den materiella biten.

Men alla babels modernistiska torn kommer att rasa eftersom de bygger på vetenskapdoktrinen. En tro som inte har något koncept för andlighet. En religion som söker producera Gudar som inte binds av vidskepelse, övernaturlighet eller mänsklighet. Gudar som inte har människors andliga behov, som aldrig åldras och som tillbes varje dag i tabloidformat.

Men också västvärlden har glömt att folket inte bara behöver bröd och att spel bara håller oss distraherade en stund. Vi har glömt att vi inte bara är varelser av kött och blod, vi har själ och ande också. Och våra själar och andar svälter. Som tur var har vi också glömt att Gudar har en tendens att återuppstå.