Mina fötter famlar efter marken samtidigt som jag försöker tygla min tunga så att jag inte tappar taget och börjar anklaga alla för hybris.
Bekänner mig som Svensk-kyrklig pietist. Kors i taket, det betyder ju EFS:are, äpplet faller inte långt från trädet. Det är svårt att inte rysa vid tanken. Eh.. jag är alltså inte EFS:are, bara nästan... eh, vi glömmer det va?
1 kommentar:
wow!!! jag saknar ord... :) :) :)
predika för kören,
men vi behöver höra det, igen och igen... suck... vad ska det bli av frustrationen? ...gränsen mellan uppgivenhet och engagemang...
Skicka en kommentar