Jag och Pamuk 4 ever

Om jag lärde känna Orhan Pamuk skulle vi bli tajta, jag lovar er. Mina tankar är som hans karaktärer - inbillar jag mig - jag skulle passa in i hans böcker, till och med som frontfigur och han skulle nog passa in i mina.

Min energi börjar ta slut. För en vecka sen bröt jag ihop av utmattning, koncert videoredigering och obearbetade relationer, händelser som gjorde sig allt för påminda blev för mycket. Mina tankar vandrar iväg, stänger Gud ute och öppnar sig för deismens vidsträckta landskap. Bland kristna undrar jag vad jag gör och bland de andra i vi och dom undrar jag vart mina principer och ställningstaganden tog vägen. Mitt ordförråd blandas med min fantasi och jag pratar nonsens som bara berör och aldrig förklarar.

Ambitionerna blev sand och Sundsvall blev stort i stället för litet, förrådet blev större och kryper in under min hud. Instängd vill jag andas och jag försöker tro att något annat finns där ute. Jag undrar stillsamt om jag vill bli något när jag blir stor. Jag undrar stillsamt om någon läser de mil av text som läcker ut ur min hjärna. Förhoppningsvis inte tänker jag, tvärtom det jag hoppas.