måndag 25 januari 2010

Kristen och lagolydig?

När jag började läsa stadskunskap trodde jag inte att jag skulle behöva diskutera bibelfrågor som jag också brottas med för egen del. Idag på ett seminarium funderade vi på om en kristen alltid ska följa lagen?

När jag läser evangelierna och breven kan jag ibland tycka att det känns som att både laglydighet och olydighet har gott stöd i bibeln. Men jag vet inte om jag tycker att de två olika perspektiven säger emot varandra.

Redan från början finns det krafter i samhället som vill sätta dit Jesus. Ändå säger Jesus till Pilatus, en av samhällets yttersta företrädare att hans makt kommer från ovan (Från kejsaren eller från Gud?)Joh 19:11. Flera av brevtexterna längre fram i Bibeln (till exempel Titus 3:1) ger en bild av att Överheten, i detta fall de romerska myndigheterna, är tillsatta av Gud för att regera över människorna.

Samtidigt finns Guds lag, profeterna, Jesu undervisning och Apostlarna. Hur ska man förhålla sig till om den undervisningen står emot sekulär lag?

Är myndigheterna tillsatta av Gud är de tillsatta att regera på Guds uppdrag och ansvariga inför Gud. I och med att Gud är den legitimitet deras styre vilar på (ur ett kristet perspektiv) är Guds lag den lag de är tillsatta att upprätthålla. Stiftar de sekulära myndigheterna lagar som går emot Guds lag, då går de emot den auktoritet de fått av Gud. Denna överhet upphör då att vara överhet av Gud och därmed är det inte fel att agera emot lagar som går emot Guds lag* (Luk 10:27)

Står människors lag emot Guds lag kan vi inte lyda människor mer än Gud. (Apg 5:29)

1 kommentar:

O sa...

Det jag försökte säga tidigare innan vi blev avbrutna är att din anledning för att anklaga mig för hybris enligt mig helt saknar grund eftersom jag inte tror att det finns någon allsmäktig gud som instiftar lagar eller moraliska regler.

Enligt mig finns endast det vi människor skapar, och de högsta ideal är de ideal som människor kan enas under för att hjälpa varandra. I så fall finns inga moraliska betänkligheter för att döda Mugabe eller Kim Jong Il. De är båda fullt upplysta människor, de träffar akademiker och sakkunniga varje dag, de vet bättre än någon annan hur mycket folket i deras länder lider, och likt förbannat fortsätter de som de gör.
Anklaga mig för (post)utilitaristisk hybris om du så vill ;)

Dock vill jag framhålla att jag fortfarande är principiellt mot dödsstraff. Kan tyckas vara paradoxalt, men så är det.