fredag 28 augusti 2009

För mycket ingenting

(En massa tankar, lite bös och en Jon-fu-nism)

Matt 7:12
: Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna.

Igår såg jag en video som väckte en del tankar. Jag postar inte länken, de flesta skulle nog med rätta avfärda mannen som spelade in dem som en galning. Men jag vill ändå försöka lyssna ärligt även på dem. På internetvideor är det ganska safe för det mesta.

För ett tag sen såg jag en komiker (tror det var på zeitgeist-filmen, speciellt stycke material, HSH*) som raljerade över en ganska förenklad tolkning av det glada budskapet. Han var rolig och hade en del poänger men sammanfattade det kristna budskapet ungefär såhär:

Gör exakt som Gud säger, annars kommer du att brinna i helvetet i all evighet, men allvarligt talat, Gud älskar dig.

I mina öron låter det som ett dåligt skämt, men tyvärr stöter jag på den bilden av kristendom hos människor ganska ofta. Ibland till och med hos Kristna.

Jag tror inte att Gud vill att någon människa ska behöva lida. Kom igen, det är Gud vi pratar om. Essensen av universums godhet, kärlek, vetande. Ingen despotisk envåldshärskare som vill utnyttja sin makt till att kontrollera sin skapelse. Skulle Gud vara sådan skulle världen se annorlunda ut. (Ibland kan jag tänka att det kanske vore bättre. Men Herrens vägar är högre än mina och hennes planer är större än mina.)

Gud har satt upp regler för hur man ska bete sig, och när jag läser bibeln upplever jag ett tydlig budskap om att det är viktigt att leva efter dessa regler. Livsviktigt. Viktigast av allt budskapet i Matteus 7 med mera. (Tyvärr har jag inte hört dem predikas speciellt ofta) Jesus gör klart att det handlar om liv eller död. Men det är bud som handlar om att göra det som är gott för oss och våra medmänniskor och för oss själva. Det är bud som talar om för oss vad som är dåligt för oss. Om någon är hungrig ska du inte ge den personen en sten utan något att äta. Det handlar inte bara om att döva ditt samvete, eller om att någon gammal moralpredikant ska tala om för dig att du är en syndig och dålig människa. Det handlar om att ge den personen något att äta! Det handlar om att rädda människor från svält och död, andligt och fysiskt. Det är ett budskap som är mer relevant nu än någonsin. En miljard människor är nära svält och vad gör vi!?**

Men Jesus pratar också om helvetet, och att det är en reell fara för den som inte bryr sig om hur Gud vill att vi lever våra liv. Jag tror inte på en Gud som skapar oss bara för att få dömma dem som inte håller måttet. Så fungerar inte Gud, så fungerar världen. Men Helvetet är på allvar. Det är en plats som inte är menad för någon människa, en plats där Gud kan verka vara så oerhört långt borta, och en plats vars existens är så smärtsam att de flesta inte vill tro att Helvetet finns.

Helvetet är på allvar, helvetet finns och helvetet är en förbannat skrämmande plats. Om du inte tror mig kan jag tala om för dig att helvetet inte ens är speciellt långt bort. Precis som jag tror att det finns något av Gud inom oss alla tror jag inte heller att någon kunnat undgå att släppa in en bit av helvetet i oss. Det är därför vi behöver Guds fostran och vägledning.

Jesus pratar om livet efter detta ibland. Det ger mig hopp. En vis vän sa en gång att tre saker kommer att förvåna oss med himmelriket. Att så många är där, att några som vi var säkra skulle vara där saknas och att vi ser så många vi trodde skulle saknas. Gud gick till sitt yttersta för att rädda oss. Vilka är vi då att tro att Gud inte vet vad Gud gör!

Ibland kan jag få dåligt samvete för att jag gör så lite. Jag vet att jag inte borde hålla inne på de fantastiska lärdommar Gud delat med sig till mig. Utan Gud vet jag inte hur jag skulle klara av att leva i den här världen av krav, stress, död, övergrepp, misshandel, ondska. *** Men jag behöver inte göra något av egen kraft, utom att söka Gud, be om ro, längtan och kärlek. Men när Gud har kallat oss behöver vi lyssna och den kallelsen är här. Att älska din nästa som dig själv och Gud av hela din kraft, hela din själ, hela ditt förstånd. Uttömmande.

Det här är ingenting jag klarar av egen kraft, men om det är något Gud har försökt lära mig under de år jag försökt följa Gud är det att när vi vandrar med Kristus kommer styrkan att finnas där när vi behöver den och när kraften kommer från Gud och inte från oss finns det ingenting som kan stå i vägen för att vi ska nå de mål Gud har kallat oss att sträva efter.

På ett konkret plan innebär kallelsen att vi ska behandla andra så som vi vill bli behandlade. Det viktigaste i mitt liv är min tro och hade jag inte haft den hade jag önskat mig själv att få möta Gud. Därför är det inte fel av oss att försöka dela vår tro om vi gör det på ett respektfullt sätt. Jag skulle vilja prata om tro mer, men det är svårt. I Sverige idag finns det inga bra, lätt-tillgängliga forum för att prata om tro. Men mest tror jag att det är viktigt med att vara ärliga med vad vi själva står för, speciellt gentemot dem som är nära oss. Om någon frågar är det viktigt för mig att kunna säga att Jesus är det viktigaste i mitt liv och att även om jag inte lyckas alltid är detta målet jag strävar efter. Jag behöver kunna vara ärlig med att jag tror att utan Jesus kan livet inte bli mer än halvt. Och jag behöver kunna göra det utan att skämmas. Men Gud vet att jag inte kan. Det är ett dilemma för det handlar om respekt. Vi behöver älska Gud mest, men det betyder också att vi ska älska våra medmänniskor mer än vi förtjänar. Men Gud vet att det är för svårt för oss.

När den unge mannen som ägde mycket gick i väg (Matt 19:16) Sa Jesus att det är lika svårt för en rik att komma in i Guds rike som för en kamel att komma igenom ett nålsöga**** Lärljungarna blev rädda och insåg att det träffade också dem (och mig, och dig, och dig) men då sade Jesus att för honom är ingenting omöjligt. Vi kan lita på det, vi behöver inte vara rädda. Som barnets far i Matt 9:24 kan vi ropa: Jag tror, hjälp min otro! För om jag bara släpper taget kan Jesus låta mig tro.

Ibland, när man hör mer eller mindre galna kristna tala, kan det vara svårt att stå för sin tro på Kristus bara för att det känns jobbigt att hamna i samma båt som dem. Men de är våra syskon och inte bättre än vi själva. Det är okay att skämmas för dem ibland, så länge man inte glömmer att älska dem samtidigt. Men de är inte Kristus. Kristus har inga fel, Jesus är inte trångsynt, småsint. Kristus är aldrig hatisk. (Kanske lite svår att förstå ibland, som Petrus sa om Paulus. Men Om du skäms för Jesus bör du fråga dig varför och be Gud reda ut det åt dig.

Det finns ingen anledning att vara rädd. Visst slåss vi mot furstar, väldigheter och världshärskarna. Farliga, skräckinjagande, med skrämda människor i släptåg som gör vad som helst för en ynnest, en sil eller för att slippa hamna på Guantanamo eller S-21. Men minns att vi har Fredsfursten på vår sida, han som redan övervunnit ondskan, innan han besegrade döden. Det finns ingen anledning att vara rädd för varken läskiga fanatiker på youtube eller insiktsfulla profeter på myspace för svaret finns där. Och om du ändå rädd så skriv en rad eller känn dig inbjuden till ett mål god mat och en harrang enkla svar.***** Amen!

PS:
Är du vegetarian?
Alternativ A: Nej, jag brukar äta spädbarn på lunchrasterna
Alternativ B: Jag äter bra fallfrukt som redan förmultnat

Tycker du att det här var en dålig fråga vill du nog inte göra humanisternas gudfinnsnoginte-test.

*Hur som helst
**Jag förgås ibland vid tanken på hur lite jag gör. Att det ser ut så är inte heller Guds fel utan beror på den dåliga, onda, depraverade politiska situationen i världen idag. Ett annat svårt dilemma är frågan varför Gud inte bara ändrar på den här situationen och vi kan inte veta svaret på den frågan. En del menar att detta är ett bevis på att Gud inte finns. Jag menar att svaret kanske snarare är att Gud har kallat dig att försöka göra något åt situationen.
***Det är bara Jesus som kan säga att allt det har han burit, vår kollektiva skuld i att inte ingripa, inte se, inte älska, redan är sonad. Det enda vi behöver göra är att be Gud förändra våra liv och vårt väsen så att vi, nästa gång vi står för ett val väljer det som är rätt. Det handlar inte om att göra rätt för sig eller prestera. Det handlar om att ge upp, att erkänna att det inte är vi utan Gud som är herre och Gud har lovat att stå bredvid oss för ingenting kan komma emellan oss och Gud. Ingenting utom vi själva.
****Rikedom kan vara sitt eget slags helvete. Den eviga jakten på materiellt välstånd ett ganska utstuderat sådant (Damn, det där lät nästan som konfucius eller nått. Det är en Jon-fu-nism)
*****Seriously, jag bjuder.

torsdag 27 augusti 2009

Så funkar hjärnhalvorna

Igår var jag slut och krashlandade i nått slags spänningshuvudvärkjagvetintevad. Det var lite jobbigt och nog en konsekvens av att försöka jobba och plugga ikapp samtidigt. Nu tar jag det lugnt så ska det nog reda sig. I vilket fall hade jag ont i vänstra pannloben, tappade språket, speciellt engelska. Dessutom tappade jag känseln i högerhanden. Det är lite spännande med tanke på att språkcentra och högra sidan kroppsuppfattning sitter i vänstra hjärnhalvan. Eller hur.

Snart är det dags för arabiska i vilket fall. Det blir spännande. Får se hur tung termin tre är. Hoppas på att det inte ska vara allt för jobbigt. Men det kanske är fåfängt.

För att kunna koppla av ordentligt gick jag ut och plockade svamp idag. Jag hittade kantareller och rödgul trumpetsvamp, så jag hamnade i matslagningsslängen och det slutade med ett litet pickelifieringsexperiment, blir det gott får receptet heta Kom-ta-mig-flunsan vitlöks-dekokt. All ära tillfaller Pontus om den är god :D

Så här gör man:
Skala vitlök (jag tog två)
  1. Värm herbes de provence, basilika, mynta, peppar och gurkmeja i olja (Gärna långsamt, nästan gång ska jag prova att pressa i lite färsk ingefär med en vitlökspress)
  2. Vänta tills det är varmt och tillsätt sedan vitlöken.
  3. Fräs vitlöken tills den får en brunaktig ton, men se till att den inte bränns och blir svart.
  4. Häll på en skäppa vatten när vitlöken är klar. Låt sjuda nån minut. Jag brukar köra två-tre när jag gör inlaggd vitlök.
  5. Lyft ut vitlökarna och lägg dem i ett syltglas. Låt vätskan koka ett tag till så att det mesta av vattnet försvinner, häll sedan vätskan i syltglaset och fyll på med äppelcidervinäger tills det är fullt (tanken är att det ska bli en spännande smakmix av örtkryddorna och vinägern, som jag tycker är fruktig)
  6. Skruva igen locket och låt svalna i väntan på servering
Jag hoppas på att mina inte bara ska ha en potent anti-viral verkan utan dessutom smaka bra. Det visar sig :D Nu ska jag tvättifiera (jag ska sluta med de här irriterande ändelserna snart, men min senaste Rushdie upplevelse har lämnat sina spår och man måste ju få låta sig inspirifieras lite, eller hur! :)

Ps: har fortfarande inte smakat. Fick inte upp locket :S

lördag 22 augusti 2009

En stuga i skogen

En ganska jobbig sommar med flytt, tänk, ekonomiska trubbel och rastlöshet, ohämmad spontanitet (på gott och ont) men också med två fantastiska bröllop och andra fantastiska upplevelser. Ett väldigt trevligt slut med god mat, fantastiska vänner och ett surrande kylskåp. Välsignelsen i hur lite det behövs för att man ska känna sig hemma.

Nu känner jag mig nästan klar för en lite svårare (antar jag) universitetstermin, men med lite resande och mycket mera té!

onsdag 12 augusti 2009

Manlighet

Bob Hansson i en intressant artikel om Bobs bok om manlighet för SVD

Naturligtvis håller jag aldrig med om allt, men det är intressant att nån tar upp en fråga som behöver diskuteras ur en lite ny synvinkel. Nåväl, intet nytt under solen. Men kanske nytt för SVD.

Som blindgalen separatist och fanatiker kan jag naturligtvis inte läsa något som är skönlitterärt, nyanserat, absolut eller som jag själv har skrivit utan att bli rosenrasande. Som tur är saknar jag nästan helt temperament, så det märks inte.

Gustav Vasa ska ha varit en riktigt manlig filur, han skrattade högst av alla när han var glad och grät högst av alla när han var ledsen. Det där med att inte våga visa känslor är nog snarare någon form av modernistisk hybris. Men visst känner man igen sig i att sitta på bröllop och anstränga sig för att blinka bort tårar, och visst är det fånigt att man inte får. Det borde ju vara hur naturligt som helst att visa vad man känner. Ändå är det svårt. Men jag jobbar på det. Om en tjej inte kan hantera män som gråter, är det en brist i hennes sociala förmåga, inget annat. Tårar är inget tecken på svaghet utan visar snarare att man är trygg nog i sig själv eller ännu hellre, någon välvillig högre makt, för att inte behöva upprätthålla en kylig fasad.

I intervjun med SVD säger Hansson att:
"Kvinnor säger att de vill ha mjuka män, samtidigt som de tycks förakta mjukhet."

Helst skulle jag vilja protestera. Men ändå kanske det ligger något i det, som sagt jag hoppas att jag har fel. Det är naturligtvis en generalisering, samtidigt är det en ganska korkad paradox. Som man dras man med ett gäng lika korkade föresatser. Och hela mänskligheten tycks dras med något slag av fixering vid längd. En förklaring kan nog vara att en lång längd är kognitivt tilltalande och kanske sätter igång nånting i krokodilhjärnan. Våra skönhetsideal är också en sån där korkad pryl, och går knappt ens att ursäkta som en biologisk svaghet. Dammit, att låta bli att förakta sina medmänniskor för våra fel och brister är nog något man får jobba med hela livet. Tur att man dras med ett gäng själv.

Mjuk eller ej, lång eller kort. Någonting som är verkligt attraktivt är integritet. Hos individer av alla former av kön. Riktigt integritet* alltså. Den som har så hög intensitet att man kan ta på den. Människor som är beredda att utstå ensamhet, utfrysning och pogromer för det de tror är rätt. Som inte gör avkall på sina rättigheter och som börjar gråta, skrika och sätta ner fötterna när deras rättigheter blir kränkta. Människor som inte är rädda för att älska dem resten av oss föraktar. Sådan skulle jag vilja vara. Jag har en bit kvar däremot.

Förhoppningsvis finns det sådana människor. Får jag någon gång en partner hoppas jag att hon är sådan, och jag är övertygad om att en sådan person inte låter sig luras av en hög position inom den manliga hierarkin. Snarare kanske en sådan person faller för någon som höjer sig över den manliga hierarkin, och sen går nog vägen till den personens hjärta genom magen. Nåväl, dream on, dream on. Manlig eller inte, jag tänker fortsätta försöka utvecklas fritt i mitt förhållande till kristus och mina medmänniskor. De som inte kan se bakom den misandrina manlighetens fasader kan jag bara ursäktande avfärda med: "Your loss" Jag fortsätter jobba på min egen integritet och mina kock-skills. Men Hanssons bok kunde kanske vara intressant att läsa.



*Ingen utom du själv kan kränka din integritet. Ordet personlig integritet betecknar den personliga sfär av hemligheter som vi anses ha rätt till. Den har egentligen mycket lite att göra med verklig integritet. På sätt och vis kan de ses som diametralt motsatta. Den som har ett högt mått av verklig Integritet har antagligen ett mycket litet behov av att hävda sin personliga integritet eftersom den personliga sfären hos en person med verklig integritet antagligen innehåller få hemligheter som denna behöver propsa på att gömma.

tisdag 11 augusti 2009

Kyrkovalet 2.0

Min "mittbewohner" (kombo, men kombo är ett fånigt ord) Katarina och jag diskuterade kyrkoval och började granska Frimodig kyrkas valplattform och upptäckte ett par "qiurks".

Det här verkar vara en meckig historia, vad man ska rösta på och så. Tänk om det ändå kunde finnas nån trevlig liten revolutionär som vill rätta till allt som är jobbigt i Svenska kyrkan. Nåväl, läsandet av valplattformen stötte jag på ett par jobbigheter. Följande:

"FRIMODIG KYRKA önskar se Svenska kyrkan bekänna att Jesus är Vägen, inte en väg bland många, och att Jesus är Sanningen, inte en sanning bland andra. Som en konsekvens av detta skall inte s.k. mångreligiösa "gudstjänster" firas i Svenska kyrkans lokaler eller med hennes personal inblandade."

Jag håller med om första biten i resonemanget. MEN, jag fattar inte hur resonemanget går ihop. Att fira gudtjänst med företrädare för andra religioner innebär ju inte att man måste erkänna att deras anspråk är lika korrekta som ens eget. Det innebär bara att man måste erkänna att de har rätt att tro att deras anspråk, tro och idéer är mer korrekta än ens eget. "Agree too disagree". Frågan om mångreligiösa gudtjänster handlar väl snarare om hur man gör dem. Det kanske inte är så lyckat att påstå att alla religioner är manifestationer av samma sak (det skulle antagligen bli en konstig religion) (Däremot erkänner jag din rätt att tro att så är fallet, du får gärna försöka förklara hur du får det att gå ihop) (tsk tsk, parenteser, vart var vi... manifestationer av samma sak just det.

Ett lyckat koncept av mångreligiösa gudtjänster är kanske istället att erkänna att man tror olika, erkänner varandras rätt att göra det och manifestera att man kan göra det och vara vänner dessutom. Hoppas mitt resonemang är halvägs vettigt och hänger ihop :P

Slutordet är också intressant:

"Kraven på anpassning till rådande värderingar och mönster är stora i dagens samhälle. I sin iver att behålla så många medlemmar som möjligt har Svenska kyrkan alltmer försökt att ändra i det kristna budskapet. Den kristna kyrkan är kallad att leva i sin samtid, men utan att ge avkall på sin kristna tro. Genom att vara fast rotad i Guds ord kan Svenska kyrkan möta dagens människor frimodigt, utan att avskärma sig ifrån omvärlden. FRIMODIG KYRKA vill att Svenska kyrkan frimodigt skall leva i världen men inte av världen. Svenska kyrkan får inte vara rädd för att också gå emot tidsandan, när så krävs, för att stå upp för det glada budskapet om Jesus Kristus, som Vägen, Sanningen och Livet. "

Jag köper det rakt av, det här skulle partiet som jag skulle rösta på. Men det som är jobbigt är att det känns som att det kan tänkas stå saker mellan raderna som jag inte är med på. Det jobbiga är att man inte skriver ut vad man tänker på. Det finns inga exempel. Skulle det t.ex. stå att vi är emot när Svenska Kyrkan, köper Coca Cola (trots allt en rätt okristen handling), är luddiga och inte vågar stå för att Jesus är vägen, sanningen och livet, inte motverkar girighet, konsumism, etc, anordnar könsneutrala äktenskap och inte problematiserar abort och inte ordnar ett påskuppror i månaden. Då skulle jag kunna köpa det, för då håller jag med om 6 av 7 saker som man ogillar, den övergripande principen är rätt. Men läser man valprogrammet sammantaget känns det som att det viktigaste perspektivet saknas.

Jag orkar inte skriva om könsneutrala äktenskap och för jag är relativt straight och vill helst undvika förståsigpåande. MEN, oavsett åsikt borde man väl kunna enas om att det är en sjukt perifier fråga i sammanhanget (utom för dem som berörs av det, alltså kristna som vill gifta sig med någon av samma kön, damn nu skriver jag om det)

Det jag funderar över är varför detta är så viktigt. Frimodig Kyrka skriver lite om både rättvisefrågor och miljö, men mer i termer av vad vi BORDE, STRÄVA efter och inte vad vi faktiskt inte kan acceptera. När det gäller frågan om äktenskapet är man mycket mer direkt och sätter ner foten. Varför gör man inte det om rättvisefrågorna!? Varför är just äktenskapet en helig ko?? Det är ju för bövelen knappt en kristen tradition ens.* (Inser gradvis att det jag vill inte är att rösta i kyrkovalet utan typ hungerstrejka framför Reinfeldts garage, nån som är på? Nåväl...) Allt handlar om prioriteringar, prioriterar frimodig kyrka konservatism och rädsla för att förändras framför saker som är viktigare?? Vad jag letar efter är helt enkelt ett frimodigare ställningstagande för frågor som ligger mig närmare om hjärtat.

Däremot tycker jag att SK borde avsäga sig vigselrätten om det går att göra på nått snyggt sätt. Svenssons som vill gifta sig traditionellt kan få göra det nån annanstans! Up yours, blasphemous heathens! (ja, jag är en blindgalen separatist) SKÄMT Å SIDO, ni kanske förstår vad jag menar, fråga annars. Jag lovar att svara om det inte kommer typ hundra arga mail, då kanske jag inte orkar. Det krista äktenskapet ska vara ett åtagande inför Gud mellan två personer, ett beslut att älska varandra (till och med om man råkar få ett dåligt sexliv eller en jobbig klimakteriperiod, ja till och med om man får taskig ekonomi) och en relation med Gud, jag skulle säga att det viktigaste är just att de som vill gifta sig har en relation med Gud/Jesus/DHA. Annars kan man gifta sig på andra platser. Ta bort den juridiska biten ur det kyrkliga och låt det kyrkliga vara en andlig och social konstruktion. Damn, jag är en blindgalen separatist... förlåt :o

*Har hittils inte stött på någon äktenskapsritual i bibeln. Man verkar ju ha firat bröllop, men det verkar inte vara del av undervisningen. Där är det är snarare trohet som betonas, som jag förstått det. Vet du bättre, så tveka inte att korrigera mig.

God såss

Gjorde rårakor idag som en kombinerad konsekvens av taskig ekonomi och oblyg lathet. Sen behövde jag såss och bestämde mig för ett oaktoriserat experiment. Turkisk yogurt, en steklök, vitlök och halwa (söt tahini)

Hör och häpna, det smakade faktiskt gott

lördag 8 augusti 2009

Kyrkovalet nästa

Nu är det snart dags för kyrkoval och snart dags att börja fundera hur man ska rösta. Som jag ser det finns det tre alternativ. Först funderar jag på om jag ska rösta över huvud taget, men det vore om jag skulle gå ur Svenska Kyrkan och det känner jag mig inte mogen att göra ännu, så något måste jag rösta på.

De politiska partierna kommer inte på fråga. Partipolitik i kyrkan känns ungefär lika hygieniskt som kolmonoxid, ush och fy. Kvar blir typ två alternativ: Frimodig Kyrka, eller Öppen Kyrka. Båda är intressanta av flera skäl.

Först tittade jag på frimodig kyrka. Läste Uppsalalistan och kände igen flera namn. Det känns ungefär lika roligt som läskigt. I vilket fall känns det som om deras röst behövs i kyrkan för att den ska bli mer Jesus-centrerad. Oavsett fallang i en massa frågor som är mer eller mer relevanta tycker jag att detta är något man borde vilja om man över huvud taget ska rösta i Kyrkovalet och det är antagligen något som mitt andra alternativ i valet också skulle kunna skriva upp sig på, hoppas jag. (POSK känns lite i luddigaste laget, även om jag gillar tanken på ett parti som är uppkallat efter önskan att slänga ut politikerna)

Alternativ två är Öppen kyrka, läste snabbt igenom deras handlingsprogram.

På sätt och vis tycker jag om tanken på en öppen kyrka. Det behövs plattformer för att prata om tro och jag tror att sanning har sina bästa chanser att komma fram i en öppen dialog. Samtidigt känns vissa punkter i handlingsprogrammet rätt konstiga. Typ dessa:

"tolka Bibeln in i vår tid för vår tids människor"
"uttrycka tron på nya sätt och samtidigt vårda levande traditioner". Det sistnämnda är inte så konstigt egentligen, förutom att det inte finns något nytt under solen, jag tycker bara att det är konstigt för att jag är en historie-rabiat-(ganska-dassig)-språk-fascist.

Men att "tolka bibeln in i vår tid, för vår tids människor" vad betyder det. Visst behöver man tolka vissa avsnitt av bibeln. Men ska man tolka ska man göra det ärligt, och ta ställning för sin tolkning. Ibland kan man behöva göra det historiskt kritiskt, men med tanke på att historia är en vetenskap och vetenskapen per definition inte kan leverera några eviga sanningar bör man göra det med en nypa salt. I övrigt får man väl tolka bibeln utifrån bästa förmåga och ta ställning för i vilken grad man vill/kan/orkar leva efter sin tolkning. Och sen ta ansvar för de handlingar det leder till. Så ödmjukt jag orkar tror jag t.ex. Jesus skulle ha sagt att om man mördar abortläkare så kommer man att få sitta i fängelse tills hela straffet är avtjänat. (Mer tankar om just abort här med en reservation för att det är ett sjukt svårt ämne och att det konstigt nog är pojkar som verkar ha starkast åsikter om det, och pojkar har ju i ärlighetens namn inte så mycket att göra med det.. men men.. åter till saken)

Det jag reagerar på i sättet att formulera sig är att det känns lite som att man vill vinkla ett budskap som utger sig för att vara en evig sanning inom en gemenskap som har sitt existensberättigande i tron på just detta, eviga budskap.

(Ber om ursäkt för att jag är en neslig akademiker som inte kan prata vettigt och i korta, begripliga meningar, förhoppningsvis hjälpligt grammatiskt korrekt och välstavat)

Lite jobbigt är det kanske att det känns som att det blir en uppdelning i liberala och konservativa inom kyrkan. Men det är nog ganska bra med båda rösterna inom organisationen. Mycket hellre det än att några nesliga partipolitiker ska diktera villkoren..... så det så.

Ps: Har jag nämnt att jag gillar ordet neslig? Är det elakt att kalla någon neslig? Jag är nog ganska neslig ibland. Det kanske är nesligt att kalla någon neslig. Nåväl, man kanske får vara lite neslig ibland.

Ps ps: Glöm inte att politiken är ett rävspel, fullt av fällor för ärliga personer.

Ps ps ps: Funderade på att skriva om de respektive gruppernas syn på di där homosexuella, och deras äktenskapsturer, men det är ju också en svår fråga och eftersom jag inte är särskillt homosexuell tycker jag inte att jag har speciellt mycket att göra med att tycka om den frågan heller.