tisdag 9 mars 2010

Bloggflytt

Hej!

Jag håller på och byter till en wordpressblogg på adressen: jwiksten.wordpress.com

Allt gott
Jonathan

måndag 15 februari 2010

Bibelsyn - historiskt kritisk forskning

Den historiskt kritiska forskningen har jag ofta hört omnämnas med rädsla och misstro. Framförallt i evangelikala sammanhang. Jag tror att detta är en irrationell fruktan.

Jag respekterar kreationister, men jag tror inte själv att jorden nödvändigtvis skapades exakt som Genesis beskriver.* Jag respekterar även vetenskapskritiker. Vetenskapens sanningsanspråk bygger på att resultaten och teorierna är öppna för kritik, dock stängs kanalerna för sådan kritik ofta av en dogmatisk kanon. (En kanon som försvaras med en fromhet som jag minst sagt kan bli avundsjuk på.) Kort sagt, även vetenskap kan bli en religion och som religion har vetenskapen väldigt rackliga sanningsanspråk. Bibelvetenskap är ett infekterat område från många håll men jag tycker ändå att den kan lära oss väldigt värdefulla saker om bibeln.

Börjar man med texterna i Tanak (den kristna bibelns gamla testamente) ser jag dem som ett väl valt urval från det judiska folkets, och de omkringliggande folkens historia samt en berättelse om det judiska folkets relation med Gud. Det Judiska folket välsignades med många stora profeter och detta lämnade en brokig och mångfaseterad textflora bakom sig. Hela Tanak kan inte läsas på samma sätt, det finns profetiska såväl som poetiska texter i Tanak och en vers ur höga visan har kanske i ett sammanhang föga sprängkraft, där en vers ur Jesaja kan blåsa oss ur stolen. Och vice versa!

Vilken vetenskaplig relevans man kan ge texterna i Tanak kan man diskutera, men jag tror att alla böckerna är fulla av goda poänger. Ta till exempel berättelsen om babels torn eller skapelsen. Vetenskapligt sett har dessa inte stor relevans men andligt sett talar de om för oss vad som händer om vi drabbas av hybris och vilka vi är som människor (skapade till Guds avbild, i grunden goda och oändligt älskade). Spelar det någon roll om Gud skapade världen på sju dagar eller inte? Nej, det tycker jag inte. (Det spelar roll att Gud hade kunnat göra det, Gud är allsmäktig.) Men, det viktigaste budskapet är Guds kärlek till oss och att vi har en spegelbild av Gud i oss.

Den babylonska fångenskapen innebär en brytpunkt. Till exempel medförde den babylonska fångenskapen en stor dos världsbild till den judiska tankefloran. Här grundas till exempel enligt den historiskt kritiska forskningen, tanken på ett helvete. (teologer som läser detta, rätta mig om jag har fel)Denna tanke har sedan stor relevans för kristendomens utformning.. tyvärr tycker jag. Frågan är om det är ett nyttigt tankegods från babel eller inte?

Jag har precis börjat nosa på vad denna forskning innebär men jag tycker att det berikar mig. Att i min relation till Kristus låta det vi kan veta om vår historia få förändra min syn på skriften och världen är otroligt värdefullt och gör att jag känner mig styrkt i min tro. Om budskapet om Kristus är sant håller det att prövas. Att pröva det är att söka sanningen och som en vis snickare sa en gång i tiden, sanningen ska göra oss fria.



*Speciellt som man kan se spår av två separata skapelseberättelser i texten, och detta är två av flera (som jag fått lära mig, kan dock inte på rak arm ge exempel). Jag tycker att det är värdefullt att se även Johannesprologen som ett slag av skapelseberättelse (har ingen aning hur detta rimmar med traditionell läsning).

Bibelsyn - Tanak och breven


Tanak

Utifrån evangelierna finns ett budskap om Tanak - lagen och profeterna (som vi slentrianmässigt kallar GT). Jesus bestyrker dessas legitimitet men för de kristna får dessa texter en ny betydelse i och med att Jesus har anspråk på att uppfylla denna lag. Samtidigt ska inte en prick av lagen förgå och personligen tycker jag att jag allt mer fångas av relevansen i Tanak. I breven framkommer det att all skrift är inspirerad av Gud och till nytta för undervisningen (2 Tim 3:16-17). Tänk på att detta skrevs innan breven och evangelierna kanoniserades (innan en standard för vilka texter som skulle vara med i bibeln fanns) den skrift som är inspirerad av Gud, enligt brevet är alltså Tanak.

Brevens
egen auktoritet vilar endast på dem själva och på kanoniseringsprocessen, egentligen en ganska racklig källa. Däremot kan de vinna auktoritet genom att bekräfta och förnya budskapet från Tanak och genom att förklara evangeliet. Men om breven anser jag ändå att deras budskap, precis som med budskap från andra mänskliga skrifter, måste prövas som budskap från Gud. Däremot är de som text väldigt välprövade av kristen tradition, dock kan denna ha missat något, eller inducerat en läsning i oss som inte är riktig (vilket även gäller bibelställen med högre auktoritet). Traditionen är oftast till stor hjälp, utan den skulle kristendomen vara en mycket mindre religion (kvalitativt), men ibland står traditionen i vägen för oss och ett sådant exempel är historiskt kritisk forskning.

Fortsättning följer...

Bibelsyn - evangelierna

Varför ska vi bry oss om en religion som är 2000 år gammal? Varför ska vi bry oss om en skrift som är tvåtusen år gammal eller äldre? Jag fick den frågan i en blogg-kommentar för några dagar sen, men blev konfronterad med frågeställningen också i det verkliga livet. Vi hade evangeliet som kurslitteratur och mina kursare kommenterade att de tyckte att det var fruktansvärt tråkig läsning. Jag förstår dem, för en som inte har en relation eller en nyfikenhet på vem Gud är måste detta vara otroligt tråkig läsning. Men för oss som tror på Kristus är detta antagligen den närmaste källan till information om Gud vi kan tänka oss, näst efter vår egen erfarenhet. Därför tänkte jag skriva lite hur jag ser på bibeln.

Min bibelsyn är ett hop-plock av tradition, tolkning, historiskt kritisk bibelvetenskap och egna funderingar runt de bibelställen som jag läst. För jag har inte läst hela bibeln ännu, och även de ställen som jag läst förekommer mig nya från tid till tid. Just nu är jag på Ezechiel.

Det viktigaste i bibeln anser jag vara evangelierna och framförallt Jesu direkta undervisning. Denna tycker jag framkommer klarast och bäst i bergspredikan, Luther tyckte att man borde lära sig romarbrevet utantill, jag tycker att bergspredikan vore det bästa alternativet. Detta ser jag som det absolut sannaste i en relativ värld. Det kanske är naivt av mig, men så är det.
Jag har svårt att se hur något annat kan bli lika absolut, inte ens andra bibelställen.

torsdag 11 februari 2010

Gud den enda konstanten

På mitt inlägg Hybris rasar debatten vidare (okay kanske en överdrift, men det finns två nya kommentarer där i vilket fall) och en fråga som Vinter/Olof tog upp var ifall jag ser Gud som den enda absoluta konstanten.

Jag kan inte se Gud som något annat än den enda absoluta konstanten. Samtidigt kom jag nu att tänka på att detta tankesätt begränsar Gud, korrigering, jag ser Gud som mer än den enda absoluta konstanten. Allt annat som verkar konstant ser jag som mest logiskt att se som utgående från Gud. Jag ser inte hur något som inte utgår från Gud kan ses som hållbart. Jag ser det inte som hållbart att lita på något annat än Gud. Detta skapar en rad problem, hur är det med Ondska till exempel, om Gud är det enda absoluta, hur ser man då på att Ondskan verkar konstant? Spontant skulle jag svara att Ondska maximalt kan ses som att Gud verkar vara frånvarande. Ondskans kan existera i den mån att Gud har gett oss möjlighet att välja bort Gud i en mer eller mindre absolut utsträckning.

Hur tacklar man Jesus om Gud är den absoluta konstanten? Jag måste nog svara med motfråga: På vilket sätt är Gud inte Jesus och på vilket sätt är Jesus inte Gud?

För att någonting ska vara värt att tro på, det vill säga lita på, måste det utgå från Gud. För att något ska vara konkret, existerande och något som kan gå att räkna med måste det utgå från Gud, utan Guds vilja kan inget finnas till.

tisdag 9 februari 2010

Nattvarden

Ibland känner jag att jag tar emot nattvarden för sällan. Kanske en åkomma från mina frireligiösa dagar eller något. I vilket fall kom jag att tänka på en sak när jag tog nattvard.

Det finns mycket symbolik i att dela mat och dryck. En symbol som jag tycker mycket om är den om måltidens gemenskap, genom att dela bröd och vin blir vi en kropp, kristi kropp, där guds ande är det flytande blodet och brödet, köttet dess lemmar. Samtidigt är nattvarden öppen och alla kan ta del i den.

Åtminstone i många Lutherska kyrkor runt om i världen och många gånger i katolska kyrkor är alla, teoretiskt och ofta i praktiken välkomna att delta, utslagna, dissidenter, präster och lekmän, till och med rika och mäktiga. Alla blir vi en kropp och till och med dem vi inte kan stå ut med blir en del av oss. Kontrasten blir så stor till den tomhet det är att inte vara del av denna kropp.

onsdag 3 februari 2010

Papalagi

Kropotkin var en rysk tänkare och vetenskapsman aktiv runt sekelskiftet och som riktade kraftig kritik mot den vantolkning han såg av Darwins teorier. Han menade att samtida forskare i allt för hög grad fokuserade på arternas kamp och kritiserade dem för att allt för lättvindigt acceptera Thomas Hobbes (en brittisk statsvetare som skrivit Leviathian, ett försvar för statens förtryck i syfte att hålla fred) teori om allas krig mot alla.

Kropotkin skriver istället om tekniskt enkla samhällen som regleras av ett högt utvecklat socialt system av samarbete, snarare än lagar för att möjliggöra rättvis konkurrens mellan individer. Kropotkin skrev verket "Inbördes hjälp" om just denna teori. Jämfört med andra statstänkare är det en otrolig frihet att läsa Kropotkin. Trots att han själv, såvitt jag vet, var ateist, har han en människosyn som ligger mycket närmare min jämfört med de kristna tänkarna som exempelvis Hobbes.

Att läsa Kropotkin för tankarna till syndafallet som en konsekvens av civilisationen. För dem som lever i samklang med naturen är behovet av frälsning kanske inte lika akut. Samtidigt drar jag mig till minnes den fantastiska skriften Papalagi : tal av söderhavshövdingen Tuiavii från Tiavea där en till kristendomen omvänd stamhövding från ett naturfolk kritiserar det kristna europa, samt visar en otrolig teologisk insikt. (Ursäkta min reklam, men den är verkligen värd 36 kronor!) Kristendomen har en relevans även för naturfolken, men deras livsstil har kanske i ännu högre grad en relevans som förebild för oss som kristna i den rika världen.

måndag 1 februari 2010

Hybris

Hela detta inlägg är en replik på Vinters svar på mitt förra inlägg.

Egentligen är det alltid fel att anklaga någon för något överhuvudtaget. Under alla omständigheter. Även min anklagelse om Hybris är ett uttryck för Hybris*, speciellt som jag lider av åkomman i högre grad än du (Vinter)

Du hänvisar däremot till din tro på människan som den högsta moraliska auktoriteten. (Kan jag förstå dig så?) Jag håller helt med om att det är fullständigt irrationellt att tänka sig straff-frihet för ledare som Kim och Robert, som verkligen inte sköter det jobb de är tänkta att sköta.

I den verklighet jag förhåller mig till finns det däremot en allsmäktig Gud, och i slutändan är det det enda jag tror på. I min verklighet blir det lika befängt att tro på ett moraliskt riktigt rättsväsende eller att man skulle kunna ta lagen i egna händer och döda en person.

Hybris kommer in i Bilden på grund av min tro att Gud förbjudit oss att döda. Makten att bestämma vem som dör eller lever tillfaller Gud och det är därför vi gör orätt när vi tar ett liv, oavsett hur många människor den vi mördar har tagit i sin tur. Lagen om öga för öga och tand för tand är för evigt vederlagt av Jesus Kristus som istället säger till oss att älska våra fiender. Vi tar oss makt som egentligen är Guds när vi straffar en annan människa på något sätt. Ibland tvingar oss omständigheterna att försöka reformera en person som till exempel inte slutar stjäla eller skada andra människor, ibland också att isolera den personen. Men jag tror inte att det tjänar något till att straffa en annan människa, det leder i slutändan bara till än mer brottslighet.

Detta blir inget samhälleligt problem, det finns en världslig makt som också har Guds auktoritet för att upprätthålla Guds lag. Min poäng i det förra inlägget är att myndigheter är rättfärdiga när de gör sitt jobb och upprätthåller Guds lag. Problemet för oss som kristna uppstår när lagen tvingar oss att göra saker som inte står i linje med Guds lag, att älska vår nästa som oss själva och Gud över allt.

Alla länders lagar tvingar oss i någon mån att bryta, eller gå runt denna lag. Alla länder bryter mot Guds lag. Detta innebär inte att vi ska försöka mörda ledarna, trots att de enligt principen om öga för öga och tand för tand förtjänar döden.** Vårt ansvar är mycket mer att inte vara blinda trostjänare och marionetter som bara gör som ledarna säger. Vårt ansvar är istället att lyda på ett fullkomligt sätt genom att agera enligt Guds lag och älska vår nästa även när detta går emot den eller en annan konvention.

Tack för ditt svar, det förde mina egna tankar vidare. Påpeka gärna självmotsägelser och kommentera svaret, jag är intresserad av dina synpunkter.

*Reinfeldts regim är exempelvis ansvarig för att landsförvisa människor till Irak och Afghanistan där det råder krig och missär. Att prioritera sitt eget folks ekonomi framför andras rätt till liv skulle jag också säga är en form av passivt mord. Även denna anklagan är förstås irrelevant och ett uttryck för Hybris även den.

**hy´bris (grek.), i den antika grekiska världen beteckning för sådant övermod som försökte överskrida gränsen mellan gudar och människor; okunskap om individens plats i världsordningen.

måndag 25 januari 2010

Kristen och lagolydig?

När jag började läsa stadskunskap trodde jag inte att jag skulle behöva diskutera bibelfrågor som jag också brottas med för egen del. Idag på ett seminarium funderade vi på om en kristen alltid ska följa lagen?

När jag läser evangelierna och breven kan jag ibland tycka att det känns som att både laglydighet och olydighet har gott stöd i bibeln. Men jag vet inte om jag tycker att de två olika perspektiven säger emot varandra.

Redan från början finns det krafter i samhället som vill sätta dit Jesus. Ändå säger Jesus till Pilatus, en av samhällets yttersta företrädare att hans makt kommer från ovan (Från kejsaren eller från Gud?)Joh 19:11. Flera av brevtexterna längre fram i Bibeln (till exempel Titus 3:1) ger en bild av att Överheten, i detta fall de romerska myndigheterna, är tillsatta av Gud för att regera över människorna.

Samtidigt finns Guds lag, profeterna, Jesu undervisning och Apostlarna. Hur ska man förhålla sig till om den undervisningen står emot sekulär lag?

Är myndigheterna tillsatta av Gud är de tillsatta att regera på Guds uppdrag och ansvariga inför Gud. I och med att Gud är den legitimitet deras styre vilar på (ur ett kristet perspektiv) är Guds lag den lag de är tillsatta att upprätthålla. Stiftar de sekulära myndigheterna lagar som går emot Guds lag, då går de emot den auktoritet de fått av Gud. Denna överhet upphör då att vara överhet av Gud och därmed är det inte fel att agera emot lagar som går emot Guds lag* (Luk 10:27)

Står människors lag emot Guds lag kan vi inte lyda människor mer än Gud. (Apg 5:29)

torsdag 21 januari 2010

Paus

Terminstart och en massa nya tankemässiga in-puts. Just för tillfället har jag svårt att hitta tid för att skriva. Men jag funderar väldigt mycket. Främst funderar jag just nu på:

1. Vad kan man som kristen tro på utom Kristus, det kristus lär ut och alternativt det apostlarna lär ut?
2. Hur ska man som kristen förhålla sig till makten?

Jag är tacksam om ni som läser mig vill dela med er av era tankar runt detta,

fridens

Jonathan

torsdag 7 januari 2010

Wir sind kirche

"Aufgabe der Kirche ist es, den Menschen zu dienen und dadurch Gott die Ehre zu geben." - Wir sind Kirche

Fritt översatt
"Kyrkans uppgift är att tjäna människorna och därigenom ge Gud äran" - Wir sind Kirche (Vi är Kyrka)

En volontär- kollega till mig hade en t-shirt med texten don't go to church - be it. Fascinerande nog gjorde den texten en del av eleverna, personalen och volontärerna som deltog vid bibelskolan där vi jobbade, upprörda. Men är det inte det kyrkan handlar om, det är ingen byggnad eller organisation, kyrkan är vi