Choose life. Choose a job. Choose a career. Choose a family. Choose a fucking big television, Choose washing machines, cars, compact disc players, and electrical tin openers. Choose good health, low cholesterol and dental insurance. Choose fixed- interest mortgage repayments. Choose a starter home. Choose your friends. Choose leisure wear and matching luggage. Choose a three piece suite on hire purchase in a range of fucking fabrics. Choose DIY and wondering who you are on a Sunday morning. Choose sitting on that couch watching mind-numbing sprit- crushing game shows, stuffing fucking junk food into your mouth. Choose rotting away at the end of it all, pishing you last in a miserable home, nothing more than an embarrassment to the selfish, fucked-up brats you have spawned to replace yourself. Choose your future. Choose life... But why would I want to do a thing like that? (Trainspotting)
Vad ska man göra av livet? Vill jag ha den sorts materialism som jag blir tillsagd att välja eller välja någonting helt annat? Men vad? Någonting meningsfullt, något som är stimulerande bara för att det måste göras. Något som ger människor det de behöver,inte bara vad de vill ha. Mat, utbildning, kläder boende. Tänk att få göra något som inte bara göder de som redan har allt med mer lyx.
Men vad gör man, lever i lyx, ramlar ner i en skuldfälla som upprätthåller den livsstilen. I mångfalden av val som finns att göra är det bristen på valfrihet som stör mig. Jag kan göra vad jag vill så länge jag väljer karriär, så länge jag väljer att sitta på soffan och konsumerar min elektriska soma. Så länge jag väljer... vilket liv?
tisdag 30 juni 2009
söndag 28 juni 2009
Okay fusk
Jag har en ovana att fuska inför prov, men jag tror inte någon protesterar mot att be till Gud om att klara av dem. Nu på tisdag är det prov på Riktigt (uppkörning) så då får ni gärna hjälpa till. Inte minst för att Aretha Franklin vill det!
fredag 26 juni 2009
Polisstaten (Ännu ett inlägg om kristendom)
Läste ett inlägg på bloggen polisstaten
(Detta inlägg är från början en kommentar till polisstatens inlägg)
http://www.polisstat.com/2009/05/kontrollmekanismen-ingen-ifragasatter.html
Och kände lite att måttet var rågat. Eftersom jag är väldigt skeptisk till politik (till och med Demokratisk, svensk politik och inom svensk politik, främst alliansens politik) har jag läst en del på oppositionella bloggar. För det mesta har de som skriver vettiga åsikter, intressanta synpunkter och så, men tyvärr kommer ofta synpunkter på kristen tro in i argumentationen. Det är intressant att fråga sig varför. En orsak är säkert att det bara finns ett parti som säger sig företräda kristna värderingar (Nu undrar jag allvarligt vilka värderingar det skulle vara?)
Familjen? Matt 10:30-39. Man kan utifrån detta ställe starkt ifrågasätta ifall kristendomen är en familjereligion, eller en som överhuvudtaget syftar till att inbegripa hela livet så som jag upplever att kyrkan lär. Men breven skriver en del om det här problemet.
Men ofta är den inte kristdemokraternas värderingar man kritiserar, utan just att de påstår sig hämta sina värderingar i något man kallar kristendom. Det är alltså sin bild av kristendom man är kritisk till, eller hur ska jag förstå det?
Hur som H, fick jag nog (DE: I hob soooo'n hals gäkriagt)
Så jag skrev ett svar på inlägget, som vanligt är jag glad över synpunkter på det jag skriver:
Det är en brist från min sida att jag inte läst Dawkins. Det borde jag göra, men allt har sin tid.
Tack för att du gör ett undantag och problematiserar den bild du målar upp av den kristna doktrinen.
Alla kristna ställer sig inte bakom KD:s politik, jag gör det inte. Kanske mest av allt för att jag inte ser hur exempelvis frihandel skulle göra oss lyckligare, men också för att jag vill försvara en sekulär hållning. Jag ser inte hur en uppriktigt troende kristen med gott samvete kan blanda sig i politiken. Oavsett vad man tycker i etiska frågor där uppenbarelsen (bibeln) och vår moderna känsla för rätt och fel kan tyckas stå emot varandra så är det något som berör den som tror och inte något som ska styra människor som inte accepterar denna tro.
(Jag tänker inte argumentera för den ena eller andra hållningen i dessa etiska frågor här, det är enligt mitt synsätt en intern fråga, troende emellan)
Det är en fruktansvärd tragedi att kristendomen använts som förevänding för otaliga grymmheter. Det finns inget stöd alls i Bibeln för att med våld sprida budskapet om Kristus eller att genom lag eller norm tvinga på någon den ena eller den andra hållningen, eller att för den delen avrätta någon alls. En kristen som argumenterar för den hållningen har enligt min förståelse allvarligt missförstått dynamiken mellan lag och nåd som finns i evangelierna och breven.
På tal om polisstat är det väldigt skrämmande när politiker i ett land som Sverige börjar tala om ökad säkerhet som en väldigt viktig fråga. En schism som uppträder för mig i min inställning till politik är att det blir problematiskt för mig att som kristen legitimera ett rättssamhälle och ett våldsmonopol med min röst. ( Också här finns en dynamik som är värd att ta hänsyn till. Markus 12:13-17, Johannesevangeliet 7:53-8:11 )
Jag trillar nog också in i vissa definitioner av fundamentalist men har svårt att förstå varför så många som är kritiska till exempelvis alliansens politik för en retorik som väldigt ofta drar alla kristna över en kam.
Den kristna tron är inte menad att vara en kontrollmekanism. Den värld vi lever i är fallen, titta bara på Pinochets regim i Chile för några år sen, konflikter som den i Darfur, eller Sveriges Sataniska flyktingpolitik där man systematiskt dömmer människor till död och förföljelse på grund av en annan religion: Nationalismen. För mig är den kristna tron en räddning från en värld som jag aldrig någonsin kommer att kunna kalla mitt hem.
Säger man om någon annan människa kommer att bli dömd till evig tortyr, eld och gråt är man ute på väldigt djupt vatten. Bibeln berättar om att en sådan plats finns och Jesus berättar att konsekvensen av handlingar som är fel är att gå under. Sen väljer kristna att tolka detta på olika sätt.
Att tro att handlingar har konsekvenser är väl knappast någon kontroversiell åsikt, och att tro att de har metafysiska konsekvenser är upp till var och en. Men om man som jag har en upplevelse av att Gud finns och leder en genom livet. Om man också tror att Gud är rättvis och med sina ögon ser hur orättvis världen är, där en person som startar krig på grund av sin egen girighet kan slippa undan straff. Blir den logiska slutsatsen att det måste finnas en rättsskippning bortom den här världen. Det finns många saker i Bibeln som är svåra att förstå, men efter att ha prövat många vägar är den kristna trons väg den minst problematiska att gå, för att den erbjuder den svage, som mig, en styrka som kommer från en som är bortom denna värld. Detta hjälper mig att ha något slags hopp om framtiden, trots växthuseffekt och oljekrig.
Jag hoppas att något slags poäng kom fram utifrån det jag skrev. Förståelse är för mycket att hoppas på (1 Kor 1:21) Men jag orkar inte sitta tyst medan människor som i övrigt verkar ha vettiga åsikter (t.ex. stora delar av den rödgröna röran) raljerar över min tro.
Har någon synpunkter på det jag skrev så hör gärna av er
Guds rika välsignelse,
(Detta inlägg är från början en kommentar till polisstatens inlägg)
http://www.polisstat.com/2009/05/kontrollmekanismen-ingen-ifragasatter.html
Och kände lite att måttet var rågat. Eftersom jag är väldigt skeptisk till politik (till och med Demokratisk, svensk politik och inom svensk politik, främst alliansens politik) har jag läst en del på oppositionella bloggar. För det mesta har de som skriver vettiga åsikter, intressanta synpunkter och så, men tyvärr kommer ofta synpunkter på kristen tro in i argumentationen. Det är intressant att fråga sig varför. En orsak är säkert att det bara finns ett parti som säger sig företräda kristna värderingar (Nu undrar jag allvarligt vilka värderingar det skulle vara?)
Familjen? Matt 10:30-39. Man kan utifrån detta ställe starkt ifrågasätta ifall kristendomen är en familjereligion, eller en som överhuvudtaget syftar till att inbegripa hela livet så som jag upplever att kyrkan lär. Men breven skriver en del om det här problemet.
Men ofta är den inte kristdemokraternas värderingar man kritiserar, utan just att de påstår sig hämta sina värderingar i något man kallar kristendom. Det är alltså sin bild av kristendom man är kritisk till, eller hur ska jag förstå det?
Hur som H, fick jag nog (DE: I hob soooo'n hals gäkriagt)
Så jag skrev ett svar på inlägget, som vanligt är jag glad över synpunkter på det jag skriver:
Det är en brist från min sida att jag inte läst Dawkins. Det borde jag göra, men allt har sin tid.
Tack för att du gör ett undantag och problematiserar den bild du målar upp av den kristna doktrinen.
Alla kristna ställer sig inte bakom KD:s politik, jag gör det inte. Kanske mest av allt för att jag inte ser hur exempelvis frihandel skulle göra oss lyckligare, men också för att jag vill försvara en sekulär hållning. Jag ser inte hur en uppriktigt troende kristen med gott samvete kan blanda sig i politiken. Oavsett vad man tycker i etiska frågor där uppenbarelsen (bibeln) och vår moderna känsla för rätt och fel kan tyckas stå emot varandra så är det något som berör den som tror och inte något som ska styra människor som inte accepterar denna tro.
(Jag tänker inte argumentera för den ena eller andra hållningen i dessa etiska frågor här, det är enligt mitt synsätt en intern fråga, troende emellan)
Det är en fruktansvärd tragedi att kristendomen använts som förevänding för otaliga grymmheter. Det finns inget stöd alls i Bibeln för att med våld sprida budskapet om Kristus eller att genom lag eller norm tvinga på någon den ena eller den andra hållningen, eller att för den delen avrätta någon alls. En kristen som argumenterar för den hållningen har enligt min förståelse allvarligt missförstått dynamiken mellan lag och nåd som finns i evangelierna och breven.
På tal om polisstat är det väldigt skrämmande när politiker i ett land som Sverige börjar tala om ökad säkerhet som en väldigt viktig fråga. En schism som uppträder för mig i min inställning till politik är att det blir problematiskt för mig att som kristen legitimera ett rättssamhälle och ett våldsmonopol med min röst. ( Också här finns en dynamik som är värd att ta hänsyn till. Markus 12:13-17, Johannesevangeliet 7:53-8:11 )
Jag trillar nog också in i vissa definitioner av fundamentalist men har svårt att förstå varför så många som är kritiska till exempelvis alliansens politik för en retorik som väldigt ofta drar alla kristna över en kam.
Den kristna tron är inte menad att vara en kontrollmekanism. Den värld vi lever i är fallen, titta bara på Pinochets regim i Chile för några år sen, konflikter som den i Darfur, eller Sveriges Sataniska flyktingpolitik där man systematiskt dömmer människor till död och förföljelse på grund av en annan religion: Nationalismen. För mig är den kristna tron en räddning från en värld som jag aldrig någonsin kommer att kunna kalla mitt hem.
Säger man om någon annan människa kommer att bli dömd till evig tortyr, eld och gråt är man ute på väldigt djupt vatten. Bibeln berättar om att en sådan plats finns och Jesus berättar att konsekvensen av handlingar som är fel är att gå under. Sen väljer kristna att tolka detta på olika sätt.
Att tro att handlingar har konsekvenser är väl knappast någon kontroversiell åsikt, och att tro att de har metafysiska konsekvenser är upp till var och en. Men om man som jag har en upplevelse av att Gud finns och leder en genom livet. Om man också tror att Gud är rättvis och med sina ögon ser hur orättvis världen är, där en person som startar krig på grund av sin egen girighet kan slippa undan straff. Blir den logiska slutsatsen att det måste finnas en rättsskippning bortom den här världen. Det finns många saker i Bibeln som är svåra att förstå, men efter att ha prövat många vägar är den kristna trons väg den minst problematiska att gå, för att den erbjuder den svage, som mig, en styrka som kommer från en som är bortom denna värld. Detta hjälper mig att ha något slags hopp om framtiden, trots växthuseffekt och oljekrig.
Jag hoppas att något slags poäng kom fram utifrån det jag skrev. Förståelse är för mycket att hoppas på (1 Kor 1:21) Men jag orkar inte sitta tyst medan människor som i övrigt verkar ha vettiga åsikter (t.ex. stora delar av den rödgröna röran) raljerar över min tro.
Har någon synpunkter på det jag skrev så hör gärna av er
Guds rika välsignelse,
lördag 20 juni 2009
Vetenskapen
Vetenskap, kunskap, empiriska data som samlas på hög och blir underlag för ännu mer empiriska data. Byggda på mer eller mindre logiska slutsatser. Hyllkilometer av text och observationer. Tankar som fick rum eller objektivt bortslipade reflektioner, förpassade till diskussion och slutsats blir en gedigen grund för nya generationer av arbetsbin som letar, analyserar, forskande navelskådar.
Överstäpräster i vita rockar, doktorer med tjocka glasögon som ger dem mer auktoritet än ens deras självförtroende och respektingivande sätt inger. En legitim auktoritet att vila våra liv på i trygg förtröstan att vi är säkra. Att döden så småningom kan opereras bort, att ingenting är oberäkneligt, att inga faror smiter emellan forskarnas vattentäta skyddsbarriärer. Att freden till sisst kommer att ses som det enda rationella alternativet och att vetenskapen äntligen ska besvara frågan om allt.
Men i de vattentäta skottens bakvatten finns luckor, fel och misstag och en farlig bakaning om att allt inte står rätt till. Tänk om någon där bakom, i empirins djup, tänkt fel. Tänk om grundstenarna inte stämmer och om guldvågen på vilken allting vägs är gjord av sand. Allt det som vi vet, allt som vi inte kan förtrösta på, det som inte underbyggts med empiriska fackverk. Hur ska vi förstå det? Vart hamnar erfarenheten, kan vi lita på den. Inte om den motsägs av forskarkroppen? Vad som helst kan vi inte hävda. Vi måste ju ha fog för vad vi säger. Har vi verkligen det. Vad sa den där undersökningen egentligen? Ingenting, jag tänkte väl det. Nej att påstå är vågat och att veta är få förunnat. Var säker på din sak innan du säger något eller säg det som ett skämt, se till att det du säger saknar betydelse, annars kan det bli kontroversiellt och kontroversiellt är farligt. Tro på vetenskapen.
Eller vill vi det. Kan allting undersökas, eller finns det helt enkelt saker som övergår vårt förstånd.
Överstäpräster i vita rockar, doktorer med tjocka glasögon som ger dem mer auktoritet än ens deras självförtroende och respektingivande sätt inger. En legitim auktoritet att vila våra liv på i trygg förtröstan att vi är säkra. Att döden så småningom kan opereras bort, att ingenting är oberäkneligt, att inga faror smiter emellan forskarnas vattentäta skyddsbarriärer. Att freden till sisst kommer att ses som det enda rationella alternativet och att vetenskapen äntligen ska besvara frågan om allt.
Men i de vattentäta skottens bakvatten finns luckor, fel och misstag och en farlig bakaning om att allt inte står rätt till. Tänk om någon där bakom, i empirins djup, tänkt fel. Tänk om grundstenarna inte stämmer och om guldvågen på vilken allting vägs är gjord av sand. Allt det som vi vet, allt som vi inte kan förtrösta på, det som inte underbyggts med empiriska fackverk. Hur ska vi förstå det? Vart hamnar erfarenheten, kan vi lita på den. Inte om den motsägs av forskarkroppen? Vad som helst kan vi inte hävda. Vi måste ju ha fog för vad vi säger. Har vi verkligen det. Vad sa den där undersökningen egentligen? Ingenting, jag tänkte väl det. Nej att påstå är vågat och att veta är få förunnat. Var säker på din sak innan du säger något eller säg det som ett skämt, se till att det du säger saknar betydelse, annars kan det bli kontroversiellt och kontroversiellt är farligt. Tro på vetenskapen.
Eller vill vi det. Kan allting undersökas, eller finns det helt enkelt saker som övergår vårt förstånd.
fredag 19 juni 2009
Kristendom - kristenhet - Kristus
Fick en tanke häromdagen, läste en av mina kursböcker för en kurs i miljöpolitik som jag har där man drog en parallell mellan en antropocentrisk (människan i centrum) natursyn och kristendom. Jag tänker nog att en bibeltrogen utolkning av natursyn skulle landa någonstans i närheten av svensson antrocentrism. Men parallellen kändes inte helt självklar. Det var det som väckte en insikt som jag ändå inbillar mig vara ganska vettig:
Kristendom betyder långt ifrån samma sak beroende av vem som använder begreppet. När jag använder ett ord antar jag oftast att det betyder samma sak för den jag pratar med, men när det gäller laddade begrepp är det en väldigt naiv inställning. Ta ett ord som kommunism till exempel. För någon betyder det att fördela resurser progressivt, för en annan att förbjuda personlig frihet, för en tredje att religionsfriheten dras in.
På samma sätt är det med kristendomen. För mig som kristen betyder kristendom det ideal som jag ser i kristus och strävar efter. Men det finns ingen fix dogm som styr den strävan utan en god strävan efter att vara lyhörd, lyssnande, ödmjuk ingår i det idealet. Eftersom jag tror på en levande Gud så blir Gud den viktigaste komponenten i det. Min egen erfarenhet spelar naturligtvis också in. (Men kulturens bild av kristendom blir en missvisande nidbild av det som jag istället ofta skulle erkänna som anomalier inom kristenheten.)
För agnostikern är Gud okänd och kristendomen en gudlös religion. I de beskrivningar av kristendom från ickekristna som jag fått verkar kristendomen istället bli det som kulturen och den egna erfarenheten ritar upp. Någon bild av läran verkar mindre relevant och frågan är ens om det finns något intresse för att förstå en kristens bild av sin egen tro.
Kom att tänka på att det nästan går att dra en parallell till beskrivningen av människan som driven av ett överjag, tillblivelsen i ett jag och det lurande underjaget. Jag kanske inte kan min Freud så bra (och tack för det!) men ser jag på kyrkan så. Med överjaget i idealet kristendom, ickekristnas bild av kristendom som något slags jag, blir underjaget den sista, mörkare bild som tränger fram. Den aspekten var svårast att komma fram till igår när jag satt och filosoferade. Men det som kändes närmast är den bild man ser ur ett utifrån perspektiv. Utanför den post-kristna världen. Det är den bild av tron som framträder när den kidnappats av maktgiriga politiker eller pengastinna individer som legitimerar rovdrift med tro.
Jag borde nog raka mig och skaffa ett jobb, för mycket tankeverksamhet gör ingen något gott, men kanske gör dessa funderingar det lite lättare att förstå sig på förståsigpåare från andra sidan :)
Kristendom betyder långt ifrån samma sak beroende av vem som använder begreppet. När jag använder ett ord antar jag oftast att det betyder samma sak för den jag pratar med, men när det gäller laddade begrepp är det en väldigt naiv inställning. Ta ett ord som kommunism till exempel. För någon betyder det att fördela resurser progressivt, för en annan att förbjuda personlig frihet, för en tredje att religionsfriheten dras in.
På samma sätt är det med kristendomen. För mig som kristen betyder kristendom det ideal som jag ser i kristus och strävar efter. Men det finns ingen fix dogm som styr den strävan utan en god strävan efter att vara lyhörd, lyssnande, ödmjuk ingår i det idealet. Eftersom jag tror på en levande Gud så blir Gud den viktigaste komponenten i det. Min egen erfarenhet spelar naturligtvis också in. (Men kulturens bild av kristendom blir en missvisande nidbild av det som jag istället ofta skulle erkänna som anomalier inom kristenheten.)
För agnostikern är Gud okänd och kristendomen en gudlös religion. I de beskrivningar av kristendom från ickekristna som jag fått verkar kristendomen istället bli det som kulturen och den egna erfarenheten ritar upp. Någon bild av läran verkar mindre relevant och frågan är ens om det finns något intresse för att förstå en kristens bild av sin egen tro.
Kom att tänka på att det nästan går att dra en parallell till beskrivningen av människan som driven av ett överjag, tillblivelsen i ett jag och det lurande underjaget. Jag kanske inte kan min Freud så bra (och tack för det!) men ser jag på kyrkan så. Med överjaget i idealet kristendom, ickekristnas bild av kristendom som något slags jag, blir underjaget den sista, mörkare bild som tränger fram. Den aspekten var svårast att komma fram till igår när jag satt och filosoferade. Men det som kändes närmast är den bild man ser ur ett utifrån perspektiv. Utanför den post-kristna världen. Det är den bild av tron som framträder när den kidnappats av maktgiriga politiker eller pengastinna individer som legitimerar rovdrift med tro.
Jag borde nog raka mig och skaffa ett jobb, för mycket tankeverksamhet gör ingen något gott, men kanske gör dessa funderingar det lite lättare att förstå sig på förståsigpåare från andra sidan :)
tisdag 16 juni 2009
Politiker
http://www.songmeanings.net/songs/view/3530822107858555508/
Nu för tiden har varje dag en låt. Idag blev det Switchfoots Politicians. Läste om kommentarer om meningen ovan. Det var riktigt intressant.
"For me, no Switchfoot song is depressing, they are just honest about a depressing world"
Det är fascinerande hur ordet politiker får tjäna som symbol för det som är ont, korrupt och fel inom oss. En kraftfull symbol i vår värld idag. Ett land utan gränser, eller politiker, vågar vi ens drömma om det? Är det en rättvis symbol?
Vad tänker du om den här texten?
Nu för tiden har varje dag en låt. Idag blev det Switchfoots Politicians. Läste om kommentarer om meningen ovan. Det var riktigt intressant.
"For me, no Switchfoot song is depressing, they are just honest about a depressing world"
Det är fascinerande hur ordet politiker får tjäna som symbol för det som är ont, korrupt och fel inom oss. En kraftfull symbol i vår värld idag. Ett land utan gränser, eller politiker, vågar vi ens drömma om det? Är det en rättvis symbol?
Vad tänker du om den här texten?
Trohet
Everything is broken
Everything is broken
Everything is breaking down, breaking down
Everything is bleeding
Everything is bleeding
Everything is breaking down, breaking down
I pledge allegiance to a country without borders, without politicians
Watching for my sky to get torn apart
We are broken, we are bitter
We're the problem, we're the politicians
Watching for our sky to get torn apart
C'mon and break me
Entropy and Aching
Where have we been aiming?
Everything is fading out, fading out
We are the faded, splintered, and sedated
Everything is fading out, fading out
I pledge allegiance to a country without borders, without politicians
Watching for my sky to get torn apart
We are broken, we are bitter
We're the problem, we're the politicians
Watching for our sky to get torn apart
C'mon and break me
C'mon and break me
I pledge allegiance to a country without borders, without politicians,
politicians, politicians..
I am broken, I am bitter
I'm the problem, I'm the politician
Watching for my sky to get torn apart
C'mon and break me
(come on and break me)
Politicians av Switchfoot
Everything is broken
Everything is breaking down, breaking down
Everything is bleeding
Everything is bleeding
Everything is breaking down, breaking down
I pledge allegiance to a country without borders, without politicians
Watching for my sky to get torn apart
We are broken, we are bitter
We're the problem, we're the politicians
Watching for our sky to get torn apart
C'mon and break me
Entropy and Aching
Where have we been aiming?
Everything is fading out, fading out
We are the faded, splintered, and sedated
Everything is fading out, fading out
I pledge allegiance to a country without borders, without politicians
Watching for my sky to get torn apart
We are broken, we are bitter
We're the problem, we're the politicians
Watching for our sky to get torn apart
C'mon and break me
C'mon and break me
I pledge allegiance to a country without borders, without politicians,
politicians, politicians..
I am broken, I am bitter
I'm the problem, I'm the politician
Watching for my sky to get torn apart
C'mon and break me
(come on and break me)
Politicians av Switchfoot
måndag 15 juni 2009
Vad som är med mig
Tanken på vad jag skulle göra om jag aldrig mer skulle kunna lyssna på musik slog mig idag. Speciellt de där fantastiska låtarna som aldrig blir gammla, med texter som sjunger direkt in i hjärtat på en. För mig är det sånger som talar om för mig vem jag är och varför. Tekla Knös - Dåre till exempel. Vad skulle jag göra om jag inte skulle kunna lyssna på det budskapet igen?
Vad skulle jag göra om jag aldrig kunde läsa en berättelse igen, se en film, en pjäs? Skulle jag klara av att inte höra berättelsen om en Förälder så kärleksfull, och oss som är så vilsna, det största äventyret som någonsin kan berättas. Sen så insåg jag att just den berättelsen är skriven där den aldrig kan suddas ut och även om alla mina sinnen slutar fungera kommer mitt samvete fortfarande berätta om hur någon annan tog vid där mina krafter tog slut.
Vad skulle jag göra om jag aldrig kunde läsa en berättelse igen, se en film, en pjäs? Skulle jag klara av att inte höra berättelsen om en Förälder så kärleksfull, och oss som är så vilsna, det största äventyret som någonsin kan berättas. Sen så insåg jag att just den berättelsen är skriven där den aldrig kan suddas ut och även om alla mina sinnen slutar fungera kommer mitt samvete fortfarande berätta om hur någon annan tog vid där mina krafter tog slut.
söndag 14 juni 2009
Är Billström Rasist?
Det är individer det handlar om! Det är inte statistik. Hur kan vi prioritera kortsiktiga politiska mål som temporära kostnader, eller ännu en populistisk mandatperiod framför människors rätt till liv. Utvisningspolitiken är inte okay, men vad gör man?
Som vanligt tvingas man titta på hur vår patetiska ursäkt till samhälle begår övergrepp utan att veta om man ska skratta eller gråta.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/tillbaka-till-irak-1.891050
Det är klart att vår regering vill utvisa. Deras agenda är ju att skära ner på de dyra sociala institutioner som krävs för en sund integration, att kräva att samhället behöver förändras och inte bara växa sig större som den cancersvulst det är vore också allt för radikalt för Reinfeldt och resten av våra styrande i Rosenbad.
Demokrati? Vad var den bra för nu igen? Vad är det för land som tvingar människor att lämna landet för en krigszon? Det vore ju en sak om den nyliberala skurk-maffian var de som låg bakom, men de evigt hycklande socialdemokraterna var lika illa. Politik är inget komplicerat fält, politik är en stinkande, hycklande avskrädeshög med miljarder mord på sitt samvete. Jag blir så arg!
Som vanligt tvingas man titta på hur vår patetiska ursäkt till samhälle begår övergrepp utan att veta om man ska skratta eller gråta.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/tillbaka-till-irak-1.891050
Det är klart att vår regering vill utvisa. Deras agenda är ju att skära ner på de dyra sociala institutioner som krävs för en sund integration, att kräva att samhället behöver förändras och inte bara växa sig större som den cancersvulst det är vore också allt för radikalt för Reinfeldt och resten av våra styrande i Rosenbad.
Demokrati? Vad var den bra för nu igen? Vad är det för land som tvingar människor att lämna landet för en krigszon? Det vore ju en sak om den nyliberala skurk-maffian var de som låg bakom, men de evigt hycklande socialdemokraterna var lika illa. Politik är inget komplicerat fält, politik är en stinkande, hycklande avskrädeshög med miljarder mord på sitt samvete. Jag blir så arg!
lördag 13 juni 2009
På upptäcksfärd
Spotify är en revolution. Med ett par knapptryck kan man hitta hur mycket skön musik som helst, utan jobbiga restriktioner som med t.ex. last FM eller Aj-Tunes. Utom att man inte kan ta med sig filerna som mp3 hur som helst. Men spotify är ett jättebra verktyg för att hitta musik som man sen kan köpa på skiva. Sen kan man ju diskutera hur bra det är, men att ha skivor är ju nice.
I vilket fall som helst har jag hittat en massa sköna band inom t.ex. Swing revival, lite sköna och mindre vanliga Spektor låtar. Här kommer ett par tipps på bra ska, Swing revival band:
Ska/ Swing revival
The Deluxtone Rockets, The W's, Denver and the mile high Orchestra.
Gillar du galen fransk folkrock-aktig.. musik så kolla upp Louise Attaque. JJ Heller spelar fantastiskt fin singer-songwriter pop med profetiska texter. Henne kan jag inte heller sluta lyssna på.
Kommer nog tröttna på Spotify så småningom. Det funkar inte jättebra genom wine och så, men allt som kan bredda ens musiksmak är ju nice.
I vilket fall som helst har jag hittat en massa sköna band inom t.ex. Swing revival, lite sköna och mindre vanliga Spektor låtar. Här kommer ett par tipps på bra ska, Swing revival band:
Ska/ Swing revival
The Deluxtone Rockets, The W's, Denver and the mile high Orchestra.
Gillar du galen fransk folkrock-aktig.. musik så kolla upp Louise Attaque. JJ Heller spelar fantastiskt fin singer-songwriter pop med profetiska texter. Henne kan jag inte heller sluta lyssna på.
Kommer nog tröttna på Spotify så småningom. Det funkar inte jättebra genom wine och så, men allt som kan bredda ens musiksmak är ju nice.
fredag 12 juni 2009
Bländverk
De här dagarna har jag inte så mycket för mig så jag läser mycket. Naomi Kleins chockdoktrin lämnade mig skakande, utelämnad efter att ha läst om ondskefulla krafter som får alla skräcksyner om andevärldens onda varelser att blekna inför den krassa verkligheten. Där konservatismens dröm om trygghet skapar en säkerhet för de rika och lämnar alla som inte passar in brutna, förstörda och misshandlade på sätt jag inte vill tänka på. En värld där liberalismens drömmar om frihet och allas möjligheter att tillägna sig den här världens materiella-tveäggade-välsignelse-förbannelser krossas av korporativa diktaturer i en ohelig demokratis smutsiga kölvatten, där den enkla principen om allas rätt att få det de behöver och allas ansvar att göra sitt bästa leder till hänsynslös totalitarism. Politikens värld, där härskarna och denna världens makter bestämmer.
Det får mig att inse vilken tur jag haft som bor i det lilla, ännu rätt trygga Sverige ideologierna är omkastade i en underlig villervalla. Men där fascismen kommer smygande tillbaka. Där kyrkan fortfarande inte är fri från statens inblandning. Där klassklyftorna ser ut att växa, ett psychosocialt vakum där människornas vilja att leva slår med allt svagare hjärtslag. Utom för dem där livet är för dyrbart för att värdesättas. Det är en ganska absurd tillvaro där vi behöver ifrågasätta allt som ställs i vår väg.
Långsamt dör all min tro på all politik. Min tro på revolution falnar. Den enda väg som finns kvar att gå är hand i hand med Jesus, han som har rätt att kalla sig både god och herre. Tillitens enkla väg, tron på att den sanna makten finns hos Gud, inte hos Reinfeldt, Obama, Putin/Medjedev och att Gud bestämmer när måttet är rågat och deras makt är till ända.
Är det möjligt att separera religion och politik. Jag hoppas det, jag älskar min Messiah för mycket för att vilja släppa honom nära politikens unkenhet. Istället kanske vi tillsammans kan städa upp efter härskarna. Med Guds hjälp kanske de människospillror som finns kvar vakna till liv igen.
Det får mig att inse vilken tur jag haft som bor i det lilla, ännu rätt trygga Sverige ideologierna är omkastade i en underlig villervalla. Men där fascismen kommer smygande tillbaka. Där kyrkan fortfarande inte är fri från statens inblandning. Där klassklyftorna ser ut att växa, ett psychosocialt vakum där människornas vilja att leva slår med allt svagare hjärtslag. Utom för dem där livet är för dyrbart för att värdesättas. Det är en ganska absurd tillvaro där vi behöver ifrågasätta allt som ställs i vår väg.
Långsamt dör all min tro på all politik. Min tro på revolution falnar. Den enda väg som finns kvar att gå är hand i hand med Jesus, han som har rätt att kalla sig både god och herre. Tillitens enkla väg, tron på att den sanna makten finns hos Gud, inte hos Reinfeldt, Obama, Putin/Medjedev och att Gud bestämmer när måttet är rågat och deras makt är till ända.
Är det möjligt att separera religion och politik. Jag hoppas det, jag älskar min Messiah för mycket för att vilja släppa honom nära politikens unkenhet. Istället kanske vi tillsammans kan städa upp efter härskarna. Med Guds hjälp kanske de människospillror som finns kvar vakna till liv igen.
fredag 5 juni 2009
Vem jag är
Tro, Identitet och misslyckade B-uppsatser
Så hände det som inte fick hända. B-uppsatsen som jag och två klasskompisar jobbat med i nästan två månader blev underkänd. Visst, I-lands problem. Men för mig, som lagt en del av min personliga identitet i att vara just bra på akademiska studier blev det en ganska tung smäll.
Beskedet kom som en blixt från klar himmel dessutom, vår handledare hade lovordat uppsatsen och sagt att opponenterna skulle ha svårt att hitta något att anmärka på. Det hade de inte. De hade mycket att anmärka på och jag undrar hur det kunde gå till. En rimlig förklaring är kanske att handledaren och opponenterna fokuserade på olika saker. Jag vet inte, men jag kan tänka mig att vår handledare gillade den övergripande bilden. Han gillade speciellt ett par slutsatser och kanske inte tittade på hur bra uppsatsen följde spelets regler. Detta kanske leder till den första positiva följden av underkännandet.
I Orwells 1984 säger en av karaktärerna att man måste följa samhällets små regler för att kunna bryta de stora. Jag har berättat om det för flera personer, men ingen har riktigt fattat vad jag menar. B-uppsats incidenten kanske kan vara en vettig metafor. Skriver man en uppsats enligt konstens alla regler, och dessutom är noga med stavning och tempusmarkeringar (vårt metod och resultatkapitel lämnade nog en del att önska, lite skämmigt men så blev det) kommer den som läser att ta för givet att citat från källor också stämmer (i alla fall om de är skrivna enligt rätt system) och har man bara en bra källa till något kan man i stort sett påstå vad som helst. Det är fortfarande vetenskapligt. Om man lägger till talesättet "att det inte finns någon synpunkt som är så konstig att man inte kan hitta en professor som stödjer den" tål det att fundera på vart det leder vetenskapen och hur mycket förtroende man ska sätta till den.
Ännu viktigare är det att fundera på vart man har sin identitet. Det är kanske inte helt nyttigt att identifiera sig med att vara bra på akademiska studier. Universitetet är trots allt en mycket liten del av livet som helhet. Trots att denna del är uppblåst till enorma proportioner*. Att veta vem man är och känna sig själv är viktigt för de flesta av oss tror jag och när man ser hur osunt det är att identifiera sig med vissa saker, nationalitet, etnicitet, politisk ideologi, vissa skulle lista religion också. För mig blir det en offantlig utmaning att inte identifiera mig med mina prestationer. Men alla dessa utom en är väldigt flyktiga. Du har dem en dag, och nästa dag flyger de ut genom fönstret och jag inser smärtsamt mina begränsningar. Hur hanterar man dem. För min egen del blir svaret att ta tjuren vid hornen, rannsaka mig själv och fundera över vad som verkligen spelar roll, sätta saker i perspektiv. Jag har mat och kläder, jag har vänner, jag har Jesus, varför ska jag inte vara nöjd med min tillvaro.
Jag upptäckte nyss JJ Heller och hennes fantastiska musik. Dagens låt handlar om identitet:
I’m not the clothes I’m wearing
I’m not a photograph
I’m not the car I drive
I’m not the money I make
I’m not the things I lack
I’m not the songs that I write
I am … who I am
I am who I am
There are true things inside of me
I have been afraid to see
I believe, help my unbelief
Would you say again what you said to me
I am loved and I am free
I believe, help my unbelief
I’m not the house I live in
I’m not the man I love
I’m not the mistakes that I carry
I’m not the food that I don’t eat
I’m not what I’m above
I’m not my scars and my history
There are true things inside of me
I have been afraid to see
I believe, help my unbelief
Would you say again what you said to me
I am loved and I am free
I believe, help my unbelief
To your love I’m waking up
In your love I’m waking up
*speciellt det förtroende man ger universiteten som tempel i vetenskapstron och professorerna som dess överstepräster.
Köp köp köp - För det är du värd, eller hur? Läste en fascinerande bloggpost av http://reclaim.nu/wordpress/
tisdag 2 juni 2009
JC Superstar och Sossarna
Fick äntligen en invite till spotify av Katarina. Tack :D Lyssnade runt lite och bestämde mig sedan för att slå på Rice och Webbers Jesus Christ superstar. Efter två tre låtar kom hör och häpna Sossarnas valreklam, trodde inte de hade valreklam i etermedia, men där ser man. Det rimmade lite illa med att inte blanda religion och politik. En lustig slump, men vem vet vad sånt kan leda till.
Eftersom dagens tema är politik blir detta dagens låt
Vers 1: (Timbuktu)
Mitt huvud é fullt av bilder o kvinnor
O bilar o pengar, reklamen dom sänder
Dom fina sakerna i livet som du bör
Jobba för o jaga till du dör
Lyckan finns där i mitt nästa köp
Ska det bli mitt så é det bäst jag gör
Mig nöjd med bara prylar o grejor
Men jag vill dunka mig på bröstet, yla o säga
(Refräng)
Ring doktorn o skicka nå'n
För jag har babylonsjukan
Ring akuten o säg; Kom snabbt!
För jag har babylonsjukan
Ja, jag har babylonsjukan
Ja, jag har babylonsjukan
Läs hela texten
Vi har magisk medicin. Helig gemenskap och det glada budskapet om frihet för de fångna (Naomi Klein får mig att älska befrielseteologi. Du som är ateist kan få se det som en form av regression)
Eftersom dagens tema är politik blir detta dagens låt
Vers 1: (Timbuktu)
Mitt huvud é fullt av bilder o kvinnor
O bilar o pengar, reklamen dom sänder
Dom fina sakerna i livet som du bör
Jobba för o jaga till du dör
Lyckan finns där i mitt nästa köp
Ska det bli mitt så é det bäst jag gör
Mig nöjd med bara prylar o grejor
Men jag vill dunka mig på bröstet, yla o säga
(Refräng)
Ring doktorn o skicka nå'n
För jag har babylonsjukan
Ring akuten o säg; Kom snabbt!
För jag har babylonsjukan
Ja, jag har babylonsjukan
Ja, jag har babylonsjukan
Läs hela texten
Vi har magisk medicin. Helig gemenskap och det glada budskapet om frihet för de fångna (Naomi Klein får mig att älska befrielseteologi. Du som är ateist kan få se det som en form av regression)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)