fredag 29 maj 2009

Inte bara alarmism

Hurra för Muckus som kollade upp EU-valet

Medans världen ryckigt tumlar mot att bli dränkt i smältande havsis, kollapsande sociala och ekologiska system och allt i grund och botten går krackers är det inte allt som rör sig i mitt huvud. Därför ett kort inlägg om vad som rör sig i mitt liv just nu, i sommar ska jag nog studera juridik (På allvar) och kanske miljöpolitik. Det blir jättekul, kanske ska jag resa lite också. Men det blir i fråga om ork. Det är sommar och ganska nice. Även om jag fortfarande är en ganska fånig och rätt så hopplös figur trivs jag rätt bra med tillvaron.

torsdag 28 maj 2009

Kleins Chockdoktrin

Sen ett par dagar läser jag Naomi Kleins Chockdoktrin och efter fyra kapitel känner jag mest för att stoppa en kudde framför ansiktet och skrika allt jag kan. Den bekräftar alla misstankar om kriget mot terrorismen, systematisk tortyr i Guantanamo, dessutom är den för väl underbyggd för att kunna avfärdas som konspirationsteori. Den har bara samma dimensioner.

För någon dag sen kom en moderat fram till mig på stan och undrade om inte jag ville rösta på dem i nästa val. Hon hade läst på ordentligt och föreslog lösningar som frihandel på världens problem. Det vore väl bra om alla fick möjlighet att få kapital till bra idéer och på så sätt bli rika. Fri handel men ändå en stark stat.

I mina öron låter det otroligt läskigt. Vad ska statens roll vara i så fall? Ska den se till att det finns ett grundläggande socialt skyddsnät? Ska den se till att massorna hålls i schack? Om alla ska vara fria att bli risk-kapitaliser, vem ska ta hand om dem som det går fel för?

Ännu läskigare blir det om vi tittar på konsekvenser av vad införandet av frihandel lett till i andra delar av världen. Chile, Argentina, Ryssland, Irak? Jag får mardrömmar bara jag tänker på det. Aldrig nånsin att jag röstar på en moderat. Det nya arbetarpartiet my ass. Liberaler är ulvar i fårakläder som bara väntar på att få äta upp dina barn. (Okay, jag är paranoid, men damn, det känns som att det är hög tid för Panik)

Jag hittar min trygghet hos Gud. Jag kanske är naiv som tror att Jesus ser vad som händer och gråter blod när de fria världens ledare syndar i hans namn. Men det är förbannat skönt att tro när man ser de marknadsliberala demoner som styr världen idag in aktion.

onsdag 27 maj 2009

En positiv överraskning och en djup besvikelse - en kväll med kvällsöppet

Såg en partiledardebatt igår. Det var riktigt underhållande. Tyvärr kan det nog också stöda Neil Postmans tes om hur politiken blir underhållning och inget mer. Men åh andra sidan är det ju lite lättare att ta till sig information i det formatet för en postmodern själ (vad kom först, hönan eller ägget, läs underhållning till döds. Det är en fantastisk bok)

Fredrik "Alfons Åberg" Reinfeldt och Toblerone-kvinnan var först ut på scen, det var kanske inte fullt så roligt, tyvärr försökte Toblerone-kvinnan utöva en ny superkraft, personpåhopp. Det funkade inte. Läste man mellan raderna är nog ändå S-politiken rätt okay. Började läsa Naomi Kleins "Chock-doktrinen" i morse. Efter det, gårdagens debatt och efter att ha blivit överfallen av sällskaptörstande moderater på stan (Det ledde faktiskt till några intressanta samtal) kommer jag nog att ha elektriska mardrömmar om Egg-head Åberg som står över mig i läkarrock och ger mig elchockbehandlingar medan han säger ord som frihandel och flumskola. Nojjan kommer krypande. Alfons ser dig!

Efter partiledarna följde en debatt med pirat-partiet, Sverige Ademokraterna och F!. Det var den mest underhållande delen av debatterna. SD-killen balanserade otympligt på en knivs-egg av fascistretorik och populism, pirat-partiet-killen försökte höras och Schyman lyste av adrenadelin. Det var underhållning på riktigt. Tyvärr hörde man sällan deras poänger men av det jag hörde lät F!:s resonemang förvånansvärt vettigt. Jag som hade dömt ut dem som ett enfrågeparti, som Junilistan eller Piratpartiet. Jag bestämde mig för att kolla upp dem närmare så jag googlade lite och som jag ställde mig skeptisk till.

Jag håller verkligen med om en del saker som F! tycker. Jämställdhet i EU är jätteviktig, patriarkala mönster kommer inte att ta hand om sig själva. Som uppväxt med dem vet jag hur djupt de kan sitta, och det förtryck som direkt eller indirekt utövas är långt ifrån ensidigt. Men jag reagerade på retoriken. Fri Abort som mänsklig rättighet till exempel. Jag räknar mig inte som traditionell abort-motståndare men formuleringen fick mig att höjja på ögonbrynen.

Vill man verkligen behandla symptomen på en sjukdom genom att underlätta för symptomen. I dagsläget tror jag inte att ett samhälle utan möjligheten till abort är möjligt, eller ens önskvärt. Men varför vill vi egentligen ha kvar denna möjlighet? Är det någon som kan påstå att abort är en positiv upplevelse. Idealet vore väl ändå en situation där abort inte behövs!?

Som det ser ut idag kan en graviditet vara en social katastrof för en ung kvinna. Det kan blockera en massa möjligheter. För att inte tala om de fall där graviditet är följden av en katastrof (abort efter en våldtäckt är enligt mig en helt annan fråga). Jag hoppas ni följer med i mitt resonemang. Abort är ett nödvändigt ont. Bör man inte bekämpa de principer som gör abort nödvändig istället för att stadfästa fri-abort som något önskvärt och självklart, som tak över huvudet, mat, rätten att inte bli dödad och torterad.

Är inte abortens nödvändighet i sig en av de största formerna av patriarkalt förtryck? Varför ska en graviditet behöva vara en belastning? Ett bra samhälle borde i stället ta hand om unga kvinnor som blir gravida, se till att de får samma möjlighet till utbildning, karriär, social respekt som alla andra. Detta uttrycksätt, fri abort som mänsklig rättighet, saknar helt insikt om att abort är ett andligt och socialt trauma för ett samhälle. Precis som de modernistiska marknadsliberalerna ignorerar man helt människans andliga dimension och ser fostret som en reservdel. En bit materia som kan bytas ut.

Jag inser att jag är ute på djupt vatten i den här argumentationen. Men kanske går andemeningen i det jag försöker säga ändå fram. Abort är nödvändigt, abort är ont. Att abort är ont går inte att göra något åt. Men det går att göra något åt behovet av detta onda. Ett sätt är att göra sig av med patriarkala strukturer.

Abort-biten fick mig att forska vidare. Det ledde mig till flera andra ställen där jag reagerade. F! har fantastiskt många bra åsikter. Om miljö, jämställdhet, sociala frågor. Men jag reagerade på vissa element i F!:s argumentation. Eller ett element rättare sagt. De ställen där man tog upp religionens inblandning. Det gick inte att sätta fingret på F!:s inställning till religion, jag var på väg att skicka ett mail till F! tills jag hittade en artikel där en F! representant öppet sa att religionen är det största hindret för jämställdhet idag. Detta får mig att dra öronen åt mig. Som del av den kristna minoriteten i Sverige idag tycker jag mig inte se tendenser till att vilja stå i vägen för jämställdhet. Snarare nyfikenhet och öppenhet för att diskutera. Precis som jag har märkt hos kristna i övriga delar av Europa. På en del punkter känns vi i Sverige kanske snäppet mer radikala. Men på det stora hela känns det lite som att F! försöker hitta en syndabock för att kunna skylla patriarkala strukturer. Visst är kyrkan, speciellt kyrkan som en mångfald av organisationer (För många av oss kristna finns det en väldig viktig skillnad mellan dessa två) del av dessa patriarkala strukturer. Men den kristna läran i de flesta av dess former är inte den bakomliggande orsaken till dessa patriarkala strukturer. Speciellt inte som de flesta är medvetna om vikten att tolka bibeltext utifrån historiska, och det egna sammanhanget. Vad vi behöver är dialog inte fientlig retorik. Förändring åstadkommer man inte bäst genom att bekämpa.

Nu jag skulle nog kunna tänka mig att rösta på F! i alla fall. Men det känns lite motigt. Det är möjligt att jag övertolkar denna retoriks betydelse snälla rätta mig om jag har fel! Det måste ju finnas plats för många röster inom ett politiskt parti. Samtidigt är det jobbigt att det ska kännas olustigt att rösta på det vettigaste alternativet.

Ätsch



Haha

Hur bra kan det bli?



Tim Davies Amberville - Mjukisdjur-noir, fullspäckad med metafysik som får genieglansen från Christie att lysa lite svagare och Guillou, Mankell och grabbarna att visa sitt rätta, ganska ömkliga ansikte i rätt dager. Min hjärna förgås i vågor av beundran. Tack Gud för bra litteratur.

söndag 24 maj 2009

Avskrädet för akademisk avföring

Vilken fruktansvärt äcklig titel.. hmm, nåväl. Det får jag nog leva med för jag vill skriva om just det. Om någon ser en sommarkurs med potentiella restplatser för att lära sig skriva normal svenska så säg till. Efter en sjudagarsveckas uppsatsskrivande känner jag mig något mörbultad och mitt språk har detorierat till hopplösa anglisismer och det som finns emellan är nog mest latin.

Några allvarliga risker finns nog med att ägna dagarna åt att rådbråka bokhögar och sin kognitiva världsuppfattning efter slutsatser och källor. Trots att vi mest har legat på soffan och kommunicerat i form av grymtanden så har vi trillat ner i en del maniska faser där hjärnan gått på högvarv balanserade på gränsen till härdsmälta.

Jag känner mig ganska hemma med att spendera mina dagar bland ändlösa bokband och fylla världen med PM. Men jag ska nog tänka igenom det nogrant. De senaste dagarna har jag tittat mig över axeln nervöst för att försäkra mig om att assistent Igor fortfarande är kvar där. (han är inget hjärnspöke, läshpandet är bara spelat, okay, nu blev det för internt för att vara roligt.. godnatt)... eller?

onsdag 20 maj 2009

TV predikanter enligt Postman

Just nu läser jag Neil Postmans "Underhållning till döds". Det är fantastisk läsning som jag bara varmt kan rekommendera. Han är vetenskaplig, rolig, intelligent och knivskarp. Dessutom skriver han om Gud ibland och det gillar ju en sån som jag. I morse läste jag en fantastisk utläggning om Tv-predikanter. Så jag tänkte sammanfatta lite av det här:

"VD:n för National broadcasters association sammanfattar vad han kallar för den oskrivna lagen för alla tv-predikanter: 'Du kan endast vinna publik genom att erbjuda människor någonting som de vill ha'

Ni märker naturligtvis att detta är en ovanlig trosbekännelse. Det har inte funnits några stora religiösa ledare - från Buddha till Moses, från Jesus till Mohammed och Luther - som har erbjudit människor vad de vill ha. Endast vad de behöver. Men televisionen lämpar sig inte så bra för att ge människor vad de behöver. Den är 'konsumentvänlig'"

Neil Postman i Underhållning till Döds

Slut på sociala nätverk

I morse kollade jag mina båda mailadresser två gånger, facebook tre gånger och insåg sen att jag inte har några fler sociala nätverk där jag kan ha fått några nyheter av någon vänlig själ.

Önskar nog egentligen att folk hörde av sig oftare, men sen är jag ju ganska dålig på att höra av mig också. Långa ensamma kvällar (klarar inte av att vara ensam längre, det suger ju) kan jag inte få för många mail, meddelanden, puffningar. Åh andra sidan är det just att få som känns bäst, de ska vara personliga förstås. Att få ett mass-mail gör ju ingen glad.

I-lands problem antar jag. Det jag nog egentligen vill ha är ett verkligt community*

Men idag är en bra dag. Sista B-uppsatsintervjun är om tjugo minuter och Regina Spektor kommer ut med ett nytt album om en månad. Nya sånger finns på hennes myspace. Låten laughing with är helt genial. (På tal om I-lands problem)

No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one’s laughing at God
When they’re starving or freezing or so very poor

No one laughs at God when the doctor calls
After some routine tests
No one’s laughing at God
when it’s gotten real late
And their kid’s not back from that party yet

No one laughs at God when their airplane
Starts to uncontrollably shake
No one’s laughing at God
When they see the one they love hand in hand
with someone else and they hope that they’re mistaken
No one laughs at God when the cops knock on their door
And they say “We’ve got some bad new, sir,”
No one’s laughing at God
When there’s a famine, fire or flood

But God can be funny
At a cocktail party while listening to a good God-themed joke or
When the crazies say he hates us
and they get so red in the head
You think that they’re about to choke
God can be funny
When told he’ll give you money if you just pray the right way
And when presented like a genie
Who does magic like Houdini
Or grants wishes like Jiminy Cricket and Santa Claus

God can be so hilarious
Ha ha, ha ha

No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one’s laughing at God
when they’ve lost all they got
And they don’t know what for

No one laughs at God on the day they realize
that the last sight they’ll ever see is a pair of hateful eyes
No one’s laughing at God
When they’re saying their goodbyes

But God can be funny
At a cocktail party while listening to a good God-themed joke or
When the crazies say he hates us and they get so red in the head
you think that they’re about to choke
God can be funny
When told he’ll give you money if you just pray the right way
And when presented like a genie
Who does magic like Houdini
Or grants wishes like Jiminy Cricket and Santa Claus
God can be so hilarious

No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
(repeat)
No one’s laughing at God in a hospital
No one’s laughing at God in a war

No one’s laughing at God
When they’re starving or freezing or so very poor

No one’s laughing at God
(repeat)
We’re all “laughing with God”

Mera Spektor: http://www.youtube.com/watch?v=VVld01C-_WE


*Sann gemenskap som aldrig tar slut. Jag vill umgås med andra och låta gemenskap uppstå som bryter gränser, fördomar och individualism

tisdag 19 maj 2009

Rättfärdig vrede är det svaret?

Vad ska vi göra av frustrationen? Speciellt nu när inte Tekla Knös kan sätta ord på den åt oss? Samuel, trogen läsare och fellow bloggare på http://lelacsam.blogspot.com/, frågade i en kommentar på min förra bloggpost.

Jag tycker att vi ska vända frustrationen i vrede. Vrede är en konstruktiv känsla, om än lite vansklig att ha att göra med. Men rättfärdig vrede. Det är den som väcks av orättvisor. Rättfärdig vrede är en bra känsla, så länge vi vänder den utåt.

Det finns ramar för vad engagemang får leda till. Vi får inte använda våld mot andra, helst inte ens mot saker. (Ett självklart undantag är om det är saker som är menade att användas i våldsamma syften, ofog står på min kandidatlista för helgonförklaringar) Vi måste använda oss av verktygen respekt, eftertanke och självransakan.

Men vi måste sätta ner foten. Vi måste bestämma oss för att vi inte accepterar det som gör oss frustrerade. Du får inte acceptera det som inte passar dig. Jag själv har hakat upp mig på de trettiofemtusen (!! Hur kan detta hända ??) människor som inte kommer att överleva den här dagen för att vi lever i ett system som är sjukare än människorna som sitter på HIV-bromsmedecinpatenten. Men är någonting fel måste vi sätta ner foten. Det är inte vår demokratiska rättighet, det är vår förbannade skyldighet.

Men vad gör jag då? Det vete sjutton, drömmer, hoppas skriver. Jag börjar med steg ett, jag ransakar mig själv, jag tänker, jag skriver. Jag säger nått!

Samtidigt är det där frustrationen skapas, att inse sin maktlöshet, att inte kunna göra något. Jag läser en bok av Niel Postman just nu. (En riktigt intressant författare) Han skriver om hur det textorienterade samhället byts mot ett ... tv-orienterat samhälle (eller Gud vet vad, bokstavligt talat) en av de konsekvenser han beskriver är hur centraliseringen av det offentliga rummet skapar en känsla av maktlöshet. Världen blir en by, men en väldigt konstig by där du bara känner och kan hjälpa en miljarddel av invånarna. Denna maktlöshet skapar frustration. Men vad gör vi av frustrationen? En dag kommer den vara ohållbar att hantera och då kommer bägaren att rinna över. Kanske blir frustrationen vrede, kanske till och med rättfärdig vrede. Det gäller bara att vända den åt rätt håll.

måndag 18 maj 2009

Ren ocensurerad uppenbarelse



Världens bästa band finns på youtube

söndag 17 maj 2009

Långa nördiga kvällar

Vad gör man en lång ensamkväll, de senaste dagarna har det blivit ett par. Men jag har hittat en ny.. ush det känns jobbigt att säga det... hobby. Jag kanske kan få kalla det ett projekt. Utan att gå in på detaljer har det att göra med min gamla dator, från typ 2003. Det kan få räcka som beskrivning utan att det blir för nördigt. Men det involverar en väldig massa fumlande med filer som det måste skrivas i och en väldig massa läsande på konstiga forum. Men det är ganska skojjigt - på sitt sätt.

Det är ju skönare att dricka te och spela musik, men det känns kul att jobba mot ett mål och pyssla lite. Bit för bit måste jag nog ge in för min egen nördighet. Men nu ska jag lägga mig och läsa det som verkligen är min senaste besatthet. Terry Pratchetts making money.

lördag 16 maj 2009

GI

Om du inte äter kolhydrater blir du smal. Och i Mona Tumbas (läs Slimklubb) Sverige är ju det det finaste man kan vara. Om du bara äter högvärdigt protein i form av fint uppskurna bitar av kadaver kommer du att gå ner i vikt. Om du dessutom inte äter frukt går det ännu fortare, kanske får du lite vitaminbrist, men hey, om dina tänder ramlar ut får du ju ännu mindre BMI.

Högvärdigt protein från kadaver har en historia. Människor har ätit as länge. Vi är ibso facto all-ätare och blandkost är antagligen det sundaste för oss om vi lever som jägare och samlare, och varje människa har en bo-area stor som Gästrikland. Idag finns det nästan 7 miljarder människor och varje dag dör 35 000 människor för att det inte finns tillräckligt mycket mat. (specielt inte efter att EU har bränt tillräckligt mycket för att priserna ska hålla sig på mattan*) Eller kanske för att systemet inte lyckas tillfredsställa ens våra mest grundläggande behov (Men ska vi ändra det måste vi förändras på riktigt och det vore ju jobbigt)

Ett kilo kött kräver tio gånger så stor markareal som ett kilo vegetabilier. Det är fakta. Samma markyta kan användas för att föda fram ett kilo kött eller tio kilo plantor. Samma mark kan alltså föda många gånger fler människor om den används till att odla vegetabilier.

Matproduktionen står för 30% av våra utsläpp av växthusgaser, boskapsuppfödningen ensam står för 18% av de totala utsläppen.

För att inte tala om hur djur behandlas

Om du tror att jorden kommer att gå under 2012 så fine, annars gör du gott i att sluta äta kött och tala om för alla du känner att göra samma sak.'



*Ovanför mattan alltså, bränner man mat går priserna upp. Det är bra, specielt som ett ohållbart jordbruk kräver en massa subventioner. Free trade, my ass.

Piska och morot

Uppdämda känslor som vill komma ut i form av frustrerade blogg-inlägg kan inte hållas kvar. Det får bli som det blir.

Jag antar att de flesta som läser dessa rader har en del gemensamt med mig i min attityd till tillvaron. Så det känns lite menlöst att predika för kören.

Mest frustration känner jag över att ingen gör något och att jag känner mig för liten för att göra något själv. Jag behöver hjälp, jag behöver andra. För att orka göra något behöver jag gemenskap och det kanske du också gör.

Bodde jag kvar i Sundsvall till hösten hade Storgatan 33 kunnat bli ett skälmskt HQ för allt slags aktivitet kanske. Ett sånt skulle behövas. Grundförutsättningen är ju uppfylld. Ett aldrig sinande te-förråd. Tyvärr har jag ju bara en nyckel.

Det jag funderar på är mest den här ekvationen:
A = Vår livsstil är inte hållbar
B = Om vi inte ändrar vår livsstil kommer vi att fortsätta leva ohållbart
A+B = C
C = Det håller inte.

Vad innebär det att det inte håller? Vill du veta?

Vi har egentligen två gånger två alternativ:
1. Antingen fortsätter vi som vi gör nu
2. Eller vi ändrar oss

A. Antingen stämmer prognoserna om ekologiska och humanitära katastrofer
B. Eller så stämmer de inte (Utom för de 35 000 pers som dör i svält varje dag)

Det ger oss fyra (2x2) möjligheter:
2B: Om prognoserna inte stämmer och vi ändrar vår livsstil får miljontals personer ett bättre liv och vi förlorar pengar.
2A: Prognoserna stämmer och vi ändrar oss, så vi förlorar pengar och undviker med nöd och näppe katastrofen
1B: Vi tjänar en massa pengar och plötsligt dör 60000 människor, men det är ju bara statistik, eller hur?
1A: Vi gör inget och en ekologisk och humanitär katastrof är ett faktum. Pengar är inte ens att tala om för det monetära systemet lär vara det sista vi tänker på.

Vilken framtid vill du helst ha?

onsdag 13 maj 2009

Kanske Gud behövde dö

En dröm eller en tanke:
Gud är död konstaterade Nietzsche nyktert och han hade rätt, Gud hade dött eller var i varje fall på väg mot en ganska säker infarkt i någon vital del.

Gud blev gammal och trött eftersom vi hängde på honom en massa attribut som Gud inte menade att Gud skulle bära, han blev en man någonstans i samma veva som det blev allt sämre att bli betraktad som kvinna, han blev gammal i samma veva som andlighet började innebära förlegat och till slut orkade Gud inte längre och bestämde sig för att dö. Och kanske behövde Gud dö.

Sovjetunionen föll eftersom den inte kunde tillgodose sina invånares andliga och materiella behov. Västvärlden höll lite längre eftersom vi klarade den materiella biten.

Men alla babels modernistiska torn kommer att rasa eftersom de bygger på vetenskapdoktrinen. En tro som inte har något koncept för andlighet. En religion som söker producera Gudar som inte binds av vidskepelse, övernaturlighet eller mänsklighet. Gudar som inte har människors andliga behov, som aldrig åldras och som tillbes varje dag i tabloidformat.

Men också västvärlden har glömt att folket inte bara behöver bröd och att spel bara håller oss distraherade en stund. Vi har glömt att vi inte bara är varelser av kött och blod, vi har själ och ande också. Och våra själar och andar svälter. Som tur var har vi också glömt att Gudar har en tendens att återuppstå.

tisdag 12 maj 2009

Vill du inte förändra världen skriver du under dess dödsdom

Den 11 september dog över 35 000 människor av svält (http://www.starvation.net)

Vi lever i en farlig tid. Havsytan kanske kommer att stiga och med ökande temperaturer kommer kanske ökenspridningen att orsaka svält som får 35 000 döda per dag att verka som en picknick, oljan kommer att bli för dyr för att använda så småningom och ändrar vi inte vårt sätt att leva kommer vi med all säkerhet att få brist på medecin, mat och egentligen i stort sett allt som vi är vana vid att ha i överflöd.

Vad som verkligen kommer att hända kan vi bara spekulera i, men tecknen i tiden talar sitt tydliga språk.

Vem vet hur många år vi har kvar innan verkligheten kommer ikapp oss och drömmen om det bekväma livet dör för gott. Tror du att det sätt vi lever på är hållbart? Det tror inte jag och jag tror det är hög tid att sätta ner foten. Det är dags att säga stopp.

Gandhi tillskrivs orden: "Världen har råd med allas behov men inte med allas begär" De orden känns som en god ledstjärna

Du som människa skulle i ditt rätta element ha en offantlig potential. Risken är stor att du är fast i en snårskog av konstruerade normer, värderingar och begär. De flesta av oss är uppfostrade till det. Men det betyder inte att du måste lyssna på alla de rösterna. Om du tänker på vem du är, vad du är och varför tror jag att du kommer finna svar som visar dig att ditt människorvärde inte bestäms av dig ekonomi, av din sociala status, av din makt. Bara som den du är har du potential. Min tro är att en människas rätta element är i intim kontakt med Gud, det behöver inte vara din tro. Så länge du tror mig om en sak. Du är kapabel!

Men därmed följer också ett stort ansvar.

Den ohållbara värld av överkonsumtion, isolering och orättvisa som vi bygger är bara möjlig om du accepterar den. Denna värld är bara möjlig om VI accepterar den. Jag vägrar tro att det är rätt att 20% av världens befolkning lever på 80% av världens resurser, jag vägrar tro att tusentals människor som dör varje dag. (http://en.wikipedia.org/wiki/Pareto_principle, http://en.wikipedia.org/wiki/10/90_gap)

Det är vi som är dessa tjugo procent. Det är på grund av vår konsumtion, våra begär och den orättvisa som gör oss rika som människor svälter. (Om vi istället skulle göra vårt yttersta för att ändra på detta skulle vi knappast vara rädda för internationell terrorism) Det är vi som måste sätta ner foten, det är vi som måste börja förändra.

Vill du inte ändra världen skriver du under dess dödsdom.

Är du beredd att göra det som krävs?
Jag pratar inte om våld eller kravaller. Det behövs något mycket större än en revolution. Det första steget är att fundera över vad det är som format dig.

Har du några synpunkter över det jag skriver så hör av dig

fredag 8 maj 2009

Vad snabbt det gick

Jag trodde att tiden skulle snigla sig fram. Okay jag vet inte om det ens är ett ord. Men ändå såg jag fram emot att tiden skulle gå långsamt fram emot punkten då allting känns blasé och det enda vettiga är att krypa i säng.

Tvärtom känns det som om jag hunnit med en del. Målat klart en tavla, lagat min dator och hittat gammal musik som jag inte hört sen jag fick dåligt samvete för musiken som jag "lånat" från bibblan. Undra just hur musik ger en dåligt samvete.

Helst hade jag nog gjort något av min kväll, men det kanske jag gjorde också. Slöa hemmakvällar är inte nödvändigtvis bortkastade och när man är så seg som jag är nu är en slökväll det enda rätta. I morgon ska jag upp och tvätta så... bon nuit mes amis!

torsdag 7 maj 2009

Skit!

En del mornar finns det ingen rätt sida att vakna på. Idag köper jag enkla förklaringar och snabba lösningar, men jag behöver dem snabbt. De närmaste 24 timmarna.

Till råga på allt är det helt fel tid att deppa ihop. I juli hade det varit okay. Men idag är inte, inte, inte okay.

Och jag som trivdes med livet.

Dagens låt, är helt klart:


"Black Friday Rule"

I want to believe in myself once again
So I dream of a man whose hopes never end
To kiss with a girl who's as lovely as you
I'd give you my heart, if you gave me the truth

And for every tear that is lost from an eye
I'd dig me a well where no man could destroy
I want to believe in a freedom that's bold
But all I remember is the freedom of old

Well I lost me a wife, so I found me a plane
Flew all the way to California
This mess in my head is a mess getting out
Ya drink too much coffee, I drink too much stout

But after a while, when my mouth's not so dry
I'll dance up a storm, sure life's looking fine
But as darkness falls, I return to my bed
Don't ask me more questions, don't fuck with my head

I've been down in this world, down and almost broken
Like thousands of people, left standing in their shoe
I've been down in this world, down and almost broken
As thousands they grieve, as the Black Friday rule

The buildings they shake but my heart it beats still
Oh mother of Jesus, I feel pretty ill
I want to go home where my feet both feel safe
But there ain't no jobs in the old free state

So I must remain in my new adopted land
I'm doing the best, Hell I'm doin' all I can
So next time you see me, don't ask for my name
For I am the King and sure long may I reign

I've been down in this world, down and almost broken
Like thousands of people, left standing in their shoe
I've been down in this world, down and almost broken
As thousands they grieve, as the Black Friday rule

I've been down in this world, down and almost broken
Like thousands of people, left standing in their shoe
I've been down in this world, down and almost broken
As thousands they grieve, as the Black Friday rule

onsdag 6 maj 2009

Hur många gånger

-Hur många gånger ska jag förlåta? Sju gånger?
-Jag säger dig, inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.

-Men vad händer sen, ska jag glömma, blir allt som förut? Ibland måste man kanske glömma, förlåta och sen gå sin väg, åt olika håll, utan att vara arg, men utan att förvänta sig att man ses igen
...
-Ja ibland kanske det blir bäst så.

tisdag 5 maj 2009

Jag vill inte kalla någon fula namn

Men ibland talar personer för sig själva:

”Utbildningen på Konstfack är bland de dyraste i Sverige och det minsta man kan begära, är att de studerande inte är kriminella eller sprider löje över den viktiga psykvården”

Moderaternas gruppledare i utbildningsutskottet.

måndag 4 maj 2009

En exalterande känsla

Att leva i sina illusioner är trevlig. Det är därför det är farligt att tänka för mycket.

Underligt nog har ordet dessillusionerad fått en betydelse som nästan är en synonym till apatisk. Ordagrant går det ju att förstå som des = negation illusion = vanföreställning, synvilla eller något i den stilen. Alltså: utan illusioner.

Avsaknad av illusioner. Det borde väl vara något positivt, eller? Jag skulle nog vilja ha ett par till.

En önskelista på vanföreställningar jag gärna skulle vilja leva med:
1. Att jag är snygg
2. Att konsumtion är bra för världen
3. Att någon snart kommer att uppfinna varm glass
4. Att jag skulle göra något bra med pengarna, ifall jag blev rik
5. Att revolutionen kommer snart, och att den kommer att göra allting bra.
6. Att det går att odla soja i Sverige, mmh tofu
MFL!

I vilket fall så levde jag i en illusion förut. Eller så gör jag det nu. Hur som helst så brukade jag alltid få en skön , pirrig känsla i kroppen när jag köpte något nytt. Den känslan är borta. Idag köpte jag ett par riktigt bra kängor. För att kunna gå ut och vandra. De kostade pengar och då tycker jag att jag i rättvisans namn borde få något slags känslomässig belöning för att jag är en god konsument.

Den kom aldrig.

Hur som helst är jag ganska glad att jag har ett par bra skor, är fötterna glada, är kroppen glad :D

söndag 3 maj 2009

NL

Nu är jag hemma igen. Lite mörbultad, lite omtumlad, men med alla lemmar i behåll. Det känns skönt och bra, och skönt och bra och fint. För att citera dr. Kosmos (bandet alltså, inte han på den gröna vespan)

Nederländerna är ett galet land. De har övervakningskameror på bussar (fast det finns tydligen i Göteborg också), knark är olagligt, men säljs ändå och landet är urbant ut i fingerspetsarna.

Mest av allt har jag varit kulturell och djup på min resa. Däremot har jag i princip levt av Pommes och Falafel. (Mmh Falafel) Mina artärer kloggar igen av ren princip så det känns som om det visaste vore att sätta sig på en strikt diet av anti-oxidanter, kidney-bönor och sallad. Men det lär snarare bli vit ris och sambal-currys.

I vilket fall har jag sett en massa tavlor (Van Gogh var en über-mensch), lärt mig mer om judendomen i Nederländerna och haft hundra djupa diskussioner om allt mellan himmel och jord.

Nederländska är ett superspexigt språk. Flamländska var lättare att lyssna sig till. Det tyckte i alla fall jag. Men de har så roliga uttryck. I vilket fall är och förblir "knoffelbestie" mitt favoritord (det betyder mjukisdjur).

Dessutom äter de Satay-sås på pommes. Chockerande men gott,
Ska försöka återkomma med lite bilder i sinom tid :D