NL

Nu är jag hemma igen. Lite mörbultad, lite omtumlad, men med alla lemmar i behåll. Det känns skönt och bra, och skönt och bra och fint. För att citera dr. Kosmos (bandet alltså, inte han på den gröna vespan)

Nederländerna är ett galet land. De har övervakningskameror på bussar (fast det finns tydligen i Göteborg också), knark är olagligt, men säljs ändå och landet är urbant ut i fingerspetsarna.

Mest av allt har jag varit kulturell och djup på min resa. Däremot har jag i princip levt av Pommes och Falafel. (Mmh Falafel) Mina artärer kloggar igen av ren princip så det känns som om det visaste vore att sätta sig på en strikt diet av anti-oxidanter, kidney-bönor och sallad. Men det lär snarare bli vit ris och sambal-currys.

I vilket fall har jag sett en massa tavlor (Van Gogh var en über-mensch), lärt mig mer om judendomen i Nederländerna och haft hundra djupa diskussioner om allt mellan himmel och jord.

Nederländska är ett superspexigt språk. Flamländska var lättare att lyssna sig till. Det tyckte i alla fall jag. Men de har så roliga uttryck. I vilket fall är och förblir "knoffelbestie" mitt favoritord (det betyder mjukisdjur).

Dessutom äter de Satay-sås på pommes. Chockerande men gott,
Ska försöka återkomma med lite bilder i sinom tid :D

Allt man inte får glömma

Det är så mycket att minnas. Jag reser lätt, lätt som en wonderlustking, lätt som Eugene Hürtz, med bara pass, lite kläder, tandborste, kamera, batteri och minne.

Men även om min packning är wonderlustking size gäller inte det mitt chill. Min puls rasar, jag kan inte sitta still och hela tiden surrar tankarna i mitt huvud. Tänk om jag missat något, tänk om något går fel, tänk om min väska väger ett kilo för mycket.

Det är stressigt att resa. Efter allt för många flyttar funderar jag på om inte borta är bra, men hemma ändå är bäst. En liten själv-försörjande gård med en porlande bäck och ett par bikupor, nånstans djupt ner i dalaskogarna, det skulle vara ett hem det. Nåväl, drömma får man.

Tänk åh andra sidan om allt går bra, Ryan air släpper igenom mig. Min packning räcker för en vecka. En resa där jag inte ens behöver kånka på tio kilo. Tänk om Nederländerna är varmt och soligt såhär års. Och när jag tänker på Fritter, Gouda och väderkvarnar blir jag genast lite lättare till mods.

Tänk att man skulle bli så räddhågsen på gamla dar. Det är bara att stålsätta sig och hålla masken. Vad är det värsta som kan hända? Att jag blir stoppad i Skavsta och förlorar lite pengar, det är ju trots allt peanuts på det stora hela.