tisdag 23 december 2008

"Jag är sexuellt aktiv alltså finns jag"

Efter att ha läst halva den här artikeln tycker jag att den är väldigt insiktsfull.

http://www.newsmill.se/artikel/2008/12/22/nunnor-och-kvinnor-med-sloja-den-som-tar-avstand-fran-sexualnormen-blir-utfryst-i

Vi som inte har sex borde få en egen plats i pride paraden. Vi skulle kunna gå någonstans i slutet, åh och gå klädda i burka. Allihop, män som kvinnor. (Ehm, jag är rädd att jag faktiskt är allvarlig, nån som vill gå med?)

Nu ska jag fortsätta läsa

måndag 22 december 2008

Några murar mindre

Ush nu börjar jag tänka igen. En kompis till mig sa en gång, i ett av sina mörkare ögonblick, att utan tankar och känslor skulle vi vara lyckliga. Jag är böjd att hålla med. Kanske är problemet bara att vi inte visar vad vi känner och att det är vad som fattas. Att det som saknas är att vi vågar visa hur vi känner inför varandra. Släpper fasader och river murar som finns mellan oss utan att vara rädda för att vara känslosamma, emotionella, lite blödiga.

Kanske är det bara jag som har lite ångest, för att jag inte känner mig som en rolig prick alla gånger. I nio fall av tio har jag nog glömt hur man skrattar och i ett fall av hundra minns jag att visa vad jag känner.

Tyvärr strävar vi nog... jag nog alldeles för mycket efter andras respekt, deras godkännande. Jag vill vara accepterad, respekterad, beundrad. Avundad. Men varför, för att boosta mitt eget ego? Allt för ofta tror jag.

När jag tittar på mitt sammanhang känns det som om det som vi strävar efter är att bli uppfattade som coola, roliga, någon som man gärna vill spendera en eftermiddag med, eller ännu hellre en ute-kväll. Hur mycket gör vi för att marknadsföra oss som en kul- stund? Oftare än vi ser till att faktiskt ha roligt själva. Att njuta för stunden och för vår egen skull. Men det är inte heller allt.

Det handlar sällan om oss, jag tror inte vi mår bra av att vara vårt eget centrum. Att själva vara den allting i våra liv kretsar runt. Jag tror att det vi bör sätta in i centrum i stället är det vi kallar Gud. Den jag kallar Jesus. Men det är vad jag tror. Du får tro vad du vill, tror jag.

I vilket fall tror jag att vi alla bär på en massa känslor. Och jag önskar att jag vågade visa vad jag känner oftare. Men ska jag klara det behöver jag ett antal murar mindre. God Jul, antar jag.

onsdag 17 december 2008

Nästan 16 igen

Ångest, sömnproblem, kan inte fokusera tankarna. Vill sova, glömma, försvinna, men mest av allt att allt bara ska bli bra. Kan du ordna det?

Så mycket kostar yttrandefriheten

Efter att ha börjat läsa medierätt kom jag fram till att det skulle vara kul att registrera mig som ansvarig utgivare för godmorgonplatsen. Men misstänkte från början att det kanske låg lite utanför min budget. Det finns en massa sköna fördelar med att ha en ansvarig utgivare. Man blir inte dömd enligt brottsbalken om man skulle råka skriva något känsligt till exempel. Nåja, risken att jag ska göra det är väl inte så stor men eftersom jag gärna skulle starta en webbtidning nån gång i framtiden så ville jag i alla fall veta hur det ska gå till.

Det man får för besväret är i vilket fall
1. Censurskydd, myndigheterna får inte gå in och fiffla med materialet som du publicerar.
2. Bara utgivaren kan bli straffad för det som publiceras, de kommer alltså inte att jaga din mormor om du avslöjar information som är av landsskadlig karaktär.
3. Du får publicera bild och namn på folk utan deras skriftliga tillstånd, till och med om någon blivit kränkt, ja det vill säga så länge du inte ljuger.

Jag tycker det låter ganska nice. Men det är inte värt 2000 för tillfället. De får gå till min hungriga reskassa i stället.

Ps. Såg nyligen Black Sheep, som jag hittade på dvd outlet. Den var knappt värd de tjugo kronor jag betalade för den. Men paradoxalt nog blev jag sugen på att jobba på fårfarm i nya zeeland. Undra om det är svårt att få ett sånt jobb?

fredag 12 december 2008

Survivors

Vi överlevde, redaktionsövningen är förbi och nu ska jag snart till skolan för att få del av den slutliga domen. Äsch, riktigt så episkt är det inte. Men väl två dygns hårt arbete.

Den senaste tiden har jag funderat på om bildjournalistik är något för mig, jag har inte lyckats hitta någon praktikplats, även om jag inte sökt med ljus och lykte. Just nu leker jag med tanken att skriva kobra eller dn kultur och tigga om en plats, bara för att se vad som händer. Är de lika duktiga som andra tidningar på att svara på mail händer antagligen ingenting.

Journalistik verkar vara ett förbannat hårt yrke, och till exempel redaktionsövningen vi hade nu bekräftar det (även om den nog var rätt tillspetsad). Och sen vet jag inte om redaktionsmiljö direkt var vad jag föreställt mig. Den människosyn man lätt verkar få av yrket är inte heller direkt vacker. Ganska objektifierande.

Åh andra sidan behövs verkligen journalister som är insatta och bryr sig. Du bestämmer ju alltid gränserna och målen för din egen integritet, din egen attityd. Frågan är väl mest om jag orkar bli en sån journalist jag skulle vilja vara.

Just nu är jag bara slutkörd så jag tror jag ska ta det lugnt med funderingarna ett tag och släpa mig iväg till skolan.

tisdag 9 december 2008

Hot Patootie

Kontaktannons nr2:

Jag söker någon som vill använda sin fantasi till att göra något nytt av vår fritid. Två eller tre platser finns tillgängliga, lön utgår men förmåner som god vegetarisk mat kan ingå.

Alla former av ansökningar antas, CV undanbedes.

Ush ush ush

Precis nu när jag går och grubblar supermycket över om bildjournalistik är vad jag vill göra så kommer det en rolig övning, att göra en egen tidning under ett par dagar. Plötsligt är jag superengagerad och har gjort en massa jobb men så kommer mina lärare och pressar in en massa saker i schemat som nått slags protest mot att man faktiskt inte ska vara ledig en endaste dag. Inte ens om man har en massa andra saker att göra. Det enda det leder till är att de som har bättre saker för sig gör något annat under tiden. Tänk om saker bara kunde få ta tid.

Nu skulle jag mycket hellre sitta och välja bilder från teatern igår än att sitta och lyssna på en sportfotograf. Men men, det är väl egentligen sportfotografens föreläsning som är mest givande, eftersom jag kan null om sportfoto. Tradigt, inte desto mindre.

En annan sak som komplicerar mina grubblerier är att alla utom Sundsvall verkar vilja ha mig där. Igår fick jag ett mail till (innan jag svarat på mitt första mail) från Schloss Klaus, där bedyrade de att jag är välkommen och att jag behövs i teamet. Sen fick jag ett mail av Anette som sa att hon också trodde att Arabiskan var min grej (precis som jag börjar misstänka). Damn det är inte lätt att fundera på vad man ska göra. Började fundera nu om jag kanske skulle hoppa av efter jul i alla fall och sen bara sticka till Österrike, jobba hela sommaren och sen börja läsa Arabiska i höst, i Uppsala, i den beboeliga delen av Sverige. Göra massor av praktik och göra reportage under tiden. Det låter väldigt lockande.

Hejdå för nu

måndag 8 december 2008

Wizard needs food

Innan disco volante skivan jag tröstköpte häromdagen anlänt bestämde jag mig för att mitt nästa skivköp blir Jenny Lewis' acid tounge.

Ish vad materialistisk jag känner mig nu!

söndag 7 december 2008

Framgångsfascism

Jag har funderat så som jag gör ibland. Och en grej jag har funderat på är det här med hur vissa saker blir norm mer eller mindre automatiskt. Vad beror det på?

Ta till exempel apple och ipod. Förr hette det mp3 spelare. Nu säger alla aj-podd. Min skola använder appledatorer och påstår att de är bäst, jag tycker att de är konstiga men säger nån att de är bäst får man väl tror dem. Men att de är bäst betyder det väl inte att allt annat är dåligt? Mest av allt finns väl inga moraliska fel med att inte äga det som är bäst. Snarare är det väl bra om man inte lägger så stor vikt vid materiella värden.

Ändå stöter man på reaktioner ibland som pekar på just det. Att det skulle vara moraliskt fel att inte äga det bästa. Att man ska hålla sig borta om man inte äger just rätt klädmärke, rätt sorts musikspelare, dricker fel sorts drickor, you name it.

Lustigt nog är det inte alltid moraliskt fel att inte äga den bästa, snyggaste, smartaste prylen. Det verkar mer bero på om prylen är framgångsrik eller inte. Kanske är det så enkelt att man associerar en pryl med framgång och vem vill inte verka framgångsrik? Därför skaffar man sig saker som antyder framgångsrikedom. Så att andra ska associera en till prylar som påminner om framgång och förknippa oss med framgång.

Framgång är det enda värdet vi jagar, inte kvalitet, rättviseaspekter eller ens priskraftighet och efterfrågan(up yours free market economy).

Jag vill bo i kollektiv tror jag. Om nån läser det här, bor i Sundsvall och vill kollektivbo, äta gemensamma måltider, sopsortera och leva rövare på bekostnad av sociala normer så snälla, snälla, snälla, ring!

lördag 6 december 2008

Hur kunde det hända?

Nooo!

Jag missade tekla knös spelning. Den första på hur vet hur länge. Hur ska jag nånsin kunna förlåta mig själv!?

Nåja, nu fick jag måla ikoner istället. Rätt okay det med, men det var inte okay att missa Teklas spelning.

Men kan det betyda att de är på väg tillbaka?

onsdag 3 december 2008

Social frekvens och ensammast i världen

Så mycket förändras från en gång till en annan. En kväll sitter du där och har det trevligast nånsin. En annan sitter du med samma människor och allting är bara awkard.

Tänk om man har en social frekvens, ens hjärtslag slår antingen i synk eller osynk med de andras. Om de går i synk är allt supertrevligt och går de i osynk sitter du där, mitt bland vänner, allt borde vara trevligt men du är ändå ensammast i världen.

Just nu känner jag mig ensammast i världen.

Hoppas att det går över till i morgon.
Godnatt

PS:
Kontaktannons:
Vill någon dissa allt med mig. Jag söker ett par personer, minst tre (vi skulle alltså vara fyra totalt) som vill lämna vardagen bakom sig och bara vara. Vi skulle resa, hanka oss fram och göra det vi vill utan preferenser.
Ring

söndag 30 november 2008

Absolut plural

Dom,
som i dom andra.

ex:
- Dom tycker det.
- Vilka dom.
- Dom

Absolut plural syftar på dom i största allmänhet. Det oidentifierade kollektivet.

Tror du att de satte en man på månen

Vart är mitt sinne. Jag borde sova för länge sedan men jag sitter uppe och väntar på att människor som jag borde lämnat bakom mig ska höra av sig. Ärligt sagt undrar jag vad jag håller på med. Varför försöker jag mästra, styra mitt liv. Är det rättvist. Varför låter jag andra människor betyda så mycket. Låter du någon bli en stor del av dig kommer du att sakna dem sen. Kanske är det bäst att inte ge alls. Då slipper du sakna.

Kanske borde jag inte vara ledsen, kanske borde jag gå till en läkare och säga att jag är nere. Kanske skulle dom klappa mig på huvudet och ge mig en pillerburk. Kanske vore det för det bättre. Kanske, men jag tror inte det. Visst jag är nere ibland, men jag har goda skäl till det*. Visst jag mår dåligt men ibland är inte allting bra, ibland kan man inte förklara allt. Ibland är livet helt enkelt orättvist och tråkigt, jobbigt, ledsamt. Ibland behöver man få vara ledsen också.

Varför låtsas, vi är inte mer än människor. Varför ska jag svara att allt är bra när det inte är det, varför ska jag utveckla svaret. Kanske behöver det räcka att säga att det inte är bra. Målet med livet är inte att allt ska vara bra. Livet är en gåva från Gud. Hela livet i all sin komplexitet, med all sin valfrihet, kanske till och med de dåliga bitarna.

När jag är ledsen tänker jag ta mig friheten, lyxen rentutav, att känna den känslan fullt ut, för den behöver kännas. Har jag inte tillräckligt mycket själförtoende tänker jag inte låtsas och det har ni inget val utom att acceptera. När jag är glad ska jag visa det med. Bra och dåligt, fint och jobbigt, ensamhet, gemenskap, att kunna känna kontrasterna, lycka, förtvivlan, det är vad som ger livet smak. När du ser det, känner, att lidandet är en del av helheten och att mörkret är som mörkast innan ljuset bryter fram. Först då kan man lida** med ett leende och känna glädje i det också.


* En lång historia som jag får berätta någon annan gång, kanske när jag vet hur den slutar

** Jag menar inte att svälta eller bli missbehandlad utan bara vanligt, vardagligt lidande, som att vara utanför eller olyckligt kär eller bara arg över något orättvist.

lördag 29 november 2008

Det var svårt

Försökte sälja in en artikel till tidningar, det var svårt men jag har ett par alternativ kvar. Funkar det inte alls kanske jag startar ännu en blogg eller så hämtar jag upp mitt sedan länge sänkta skepp. Min hemsida. Nåja, sånt är livet. Är förstås svårt utan kontakter tänker jag och suckar. Nåväl. Jag har inte skrivit på ett tag och har inte överdrivet mycket tid.

1. Movits har kommit ut med sin skiva, tror jag, den måste jag köpa.

2. George Orwell får ännu en respektpoäng av mig. Down and out in Paris and London är en av de bästa böcker jag har läst. Den är ett helt fantastisk ärligt, smärtsamt, relevant och trovärdigt dokument över hur det är att vara.. ja, utslagen liksom.

Nu ska jag iväg för att göra ett självpåtaget jobb och skriva om röda stjärnan, stans kommunisthak. Önska mig lycka till, måste kila.

Adé

onsdag 26 november 2008

Hada Shatir,

Halal-tv gör mig lycklig det är ett så underbart politiskt korrekt-inkorrekt program som gör allt man inte får. Bara en sån sak som att debattera alkohol så öppet som de gjorde i senaste programmet! Det är helt underbart. Tänk om fler kunde tänka så. Lever man utan att dricka har man naturligtvis ett visst helikopterperspektiv i synen på exempelvis svenska alkoholvanor. Jag blir allt mer skeptisk till att dricka själv. Det kanske är dags att inse att alkohol är mamnu2a och försöka leva livet gott utan det. Det är kul med tv-program som får en att tänka. Det är public service! (inte som fördummande lytes- dokumentärer program på 3:an, peppar peppar ta i trä).

Även om jag inte behöver hålla med allt är det ändå superkul att se ett bra program för en gångs skull.

Alkohol är en konstig pryl. Användande stimulerar våldsbrott, det är farligare än hash och marijuana tillsammans och det kostar samhället milliarrder. Ändå är det mer socialt accepterat att dricka än att låta bli. Dessutom kostar en utekväll i snitt lika mycket som ett-till-tre lagliga album med fantastisk musik och ändå dricker man.

Faktum är att det är mer bad-ass att inte dricka än att dricka alkohol. Hmm, jag är nära att sluta för gott. Alkohol är ju Harram.

Samhällen behöver insyn. Annars kommer de att utveckla mer sjuka beteenden än de redan stimulerar. Därför behöver vi fri rörlighet för människor ännu mer än vi behöver den för tjänster och varor. Vi behöver röra oss bort från ett strukturellt materialistiskt tänkande och sluta tänka i termer av nationer. (Okay, jag tuggar lite fradga för tillfället).

fredag 21 november 2008

torsdag 20 november 2008

If war is the answer it must have been a really stupid question

I morgon ska jag träffa Pelle Strindlund och göra ett personporträtt. Det ska bli grymt spännande att få höra hans berättelse och hur han tänker runt Boforsaktionen.

Det enda dumma är att jag är partisk i frågan. Nåväl, kul ska det bli i alla fall. Nu ska jag sätta kameran på laddning.

fredag 14 november 2008

Jag erkänner


Om någon undrar hur jag orkar vara jag hela tiden och hur jag lyckas med det konststycket så måste jag erkänna att det inte helt är min förtjänst. Förutom hjälp från Dieteten (även kallat G-d etcetera, kärt barn har många namn)och ett generöst tilltaget studiebidrag så finns det en sak till som håller mig flytande.

Jag skäms för att erkänna det men någon gång måste det komma ut. Helst här och inte på Aftonbladet.se eller dylikt (jag föredrar att leva i illusionen att de skulle vara intresserade).

Jag är missbrukare: Rå, pressad ingefära, det är min driv.

-Nå säger ni, det är väl inte så farligt. Ingefära är ju trots allt en ganska vanlig ingrediens i den globaliserade matlagningen.

Men det är fel. Bruk och missbruk är olika saker, bara idag har jag haft ingefära i maten, i teet och ätit den inlaggd. Och jag har knappt lämnat sängen.

söndag 9 november 2008

Hjältar

Idag lade jag till en ny länk till sidan.

http://avrusta.blogspot.com/

Den går till en blogg av Martin Smedjeback om den civil olydnads aktion som genomfördes den 16 oktober av 2 aktivister från nätverket Ofog.

De står nu anklagade för skadegörelse och riskerar fängelse för att ha brutit sig in på Bofors vapenfabrik och förstört vapen. Den 12 november faller dommen. Hur som hellst, jag ville visa mitt stöd för deras hjältedåd. Det är tur att det finns så modiga människor och jag hoppas verkligen att det får fler att tänka till över det omoraliska i att exportera vapen till krigförande länder.

Pelle Stridlund gjorde en jämförelse med att hitta ett gevär på en strand och veta att någon skulle skjuta ihjäl en annan människa med det. Skulle inte vem som hellst i den situationen slänga det i havet.

Det är samma tanke som motiverar avrustandet av boforsvapen. Men i denna lite större skala leder kanske samma handlande till fängelsestraff.

Inne på Bofors igen

måndag 3 november 2008

En tanke om Gud

Om Gud finns varför finns Gud inte där när man behöver honom?

I grunden är det en trosfråga, om Gud finns eller inte. Tro är inte objektivt, det är en fråga om att välja det man tycker är mest sympatiskt, mest gott, mest vettigt, mest fördelaktigt. Jag har valt att tro på delar av kristendomspaketet, roughly att Gud heter Jesus och finns där, älskar oss, utmanar våra tankar och vill att vi försöker hjälpa varandra och hjälper oss.

Det är där jag stöter på patrull. Om Jesus finns, är snäll vill hjälpa till och faktiskt kan göra grejjer som smäller lite högre än korttrick och komma med goda råd genom gamla böcker varför finns han inte där och nu. När jag behöver hjälp. Eller ännu bättre sagt. Varför finns han där en gång och inte en annan. Det vore skönare om man orkade lita på att Jesus finns där hela tiden men ibland gör Jesus inte det.

Jag kom att tänka på att det kanske helt enkelt är de gånger som han vill att vi ska ta hand om saker själva, att vi ska vara riktiga människor, riktiga män, kvinnor, ta tag i saker. Ta tjuren vid hornen. För uppenbarligen är det vad vi gör i slutändan.

Det är inte ett speciellt hållbart resonemang men det hjälpte mig i alla fall lite idag.

Jag hatar måndagar!

ps: Cdons sortiment är värdelöst, tvi!

Om fem minuter

Klockan tickar, snart måste jag bestämma mig. Om jag ska gå tillbaka till skolan, om jag ska kämpa en stund till för att vända den här dagen till det bättre. Om fem minuter måste jag bestämma mig om jag är stark nog att tackla mig själv eller om jag är för instabil just nu och att det är okay att skolka. Om fem minuter måste jag i så fall sluta skriva och ta mig i kragen. Jag vill verkligen inte. Jag är på fel sida sängen och jag har inte tid att somna om.

tisdag 28 oktober 2008

Du förstår, jag och du

Du, jag vill egentligen inte prata om det. Du säger att jag kanske måste och du kanske har rätt. Varför? För att det är svårt att prata om det. Det får mig att tänka och jag vill inte tänka. Jag vill leva. Ord är bara ord.

Jag vill tänka, känna, drömma. Jag vill slåss för att mina drömmar ska bli verklighet.

Vi har ältat det så många gånger. Inte du och jag nej, men jag och någon annan. Vi har ältat. Det är skönt en stund men det blir aldrig bättre och det är därför som.. Nej, nej, jag har varit som en öppen bok. Du får gärna läsa om du vill det, men jag blir ledsen om du bara läser och sen går din väg. Jag blir ledsen om du bara läser och sen inte gör något. Då har du kanske inte förstått vad det är.

Det är mycket som är fel, visst. Men jag lär mig leva med felen. Jag lär mig nog leva med hoppet om att det ska bli bättre snart också. Trots att hoppet gör ont. Jag vill drömma och jag vill slåss för något bättre. För en plats. Är det vad jag söker, en plats. Har du plats för mig?

Nej, nähä, tänkte väl det. Det är okay, nej är ord, ord som bara är ord.

torsdag 23 oktober 2008

Jag och Pamuk 4 ever

Om jag lärde känna Orhan Pamuk skulle vi bli tajta, jag lovar er. Mina tankar är som hans karaktärer - inbillar jag mig - jag skulle passa in i hans böcker, till och med som frontfigur och han skulle nog passa in i mina.

Min energi börjar ta slut. För en vecka sen bröt jag ihop av utmattning, koncert videoredigering och obearbetade relationer, händelser som gjorde sig allt för påminda blev för mycket. Mina tankar vandrar iväg, stänger Gud ute och öppnar sig för deismens vidsträckta landskap. Bland kristna undrar jag vad jag gör och bland de andra i vi och dom undrar jag vart mina principer och ställningstaganden tog vägen. Mitt ordförråd blandas med min fantasi och jag pratar nonsens som bara berör och aldrig förklarar.

Ambitionerna blev sand och Sundsvall blev stort i stället för litet, förrådet blev större och kryper in under min hud. Instängd vill jag andas och jag försöker tro att något annat finns där ute. Jag undrar stillsamt om jag vill bli något när jag blir stor. Jag undrar stillsamt om någon läser de mil av text som läcker ut ur min hjärna. Förhoppningsvis inte tänker jag, tvärtom det jag hoppas.

För mycket te, för lite sömn, för mycket förrådet

När de säger en sak men handlar tvärtom börjar man till slut förstå att de ljuger. Det är därför det inte tjänar till att prata. Att leva är det enda som hjälper. Men det går inte att leva för bakom livet finns taggtrådshav och jag försöker förjäves nå ytan utan att komma fram. Hindren finns överallt och växer sig bara större. Eller kanske är det jag som försöker sämre. Jag kanske blir mindre.

För tråkig, för kort, för inskränkt, för torr, för konstig, för svag, för obyggd, för ful. De står där i vägen, cementblock som vägrar ge vika och de fortsätter att sätta dit fler. Inte som en byggingenjör, planerat eller medvetet, försiktigt, som hönor. Hönor som tänker på annat och oavsiktligt värper ägg utan att värma dem så att de kan spricka. Kalla och ogenomträngliga står de där och ser på.

Rad efter rad, block på block, kuber av cement och gips. Vart och ett innehåller ett löfte, en liten generator som ska generera välfärd. Varsamt ruvas de, sida vid sida mellan kalla murarna som aldrig hotar att spricka. Säker, isolerad. Ett stillsamt getto med en hjärtpuls i fyrtakt, ett dovt, snabbt dunk i bakgrunde som antyder att någon, därinne därute, fortfarande lever liksom du.

Förrådet is getting to me.

tisdag 21 oktober 2008

Nattfrust

Polisorkestern som kom bort. Superbra film, såg den själv och väl var väl det för det var lite ångest också. Sjukt snyggt foto, bra story och intressant med en film som handlar om mellanöstern som inte tar upp någon politisk konflikt. Åtmindstone inte direkt. Indirekt insinuerar den säkert så mycket den bara orkar. Men det får den gärna göra, jag njöt av filmen i vilket fall.

Polisorkestern som kom bort väckte en hög tankar. Eller lade mer ved på brasan egentligen. Den tog fram och betonade varför det suger att vara ensam. Den plockade fram och tydliggjorde vad social impotens kan på ett väldigt intressant och uppfriskande sätt. En eloge till folkets bio. En sån här film är verkligen ångest serverad på silverfat. Eller, nja, snarare fat av pressad olja som glänser lite som sliver, med en portion fantasi.

Nu låter det som om jag skulle tycka att det här skulle vara något dåligt. En film som får en att inse hur stor ens brist på att må bra faktiskt är (även om jag pliktskyldigt svarar att det är bra om någon frågar). Tawfiq, huvudpersonen säger i en scen att han har hört att det är bra att prata om saker, han kanske har rätt.

Även om jag börjar känna att när det är allt för mycket prat och total avsaknad av all slags verkstad (ja det är en pik, om du känner dig träffad) försvinner snart illusionen av att pratet har någon betydelse.

Den mest negativa aspekten av Polisorkestern som kom bort är att jag får enorm resfeber. Jag vill träffa roliga människor i situationer, för konstiga, för krystade och för nära, för sociala murar och spärrar. Jag är trött på normer och min egen feghet inför att kanske förstöra relationer eller kanske kränka någon.

Vill man vara med i livet får man livet tåla. Jag är bara inte så säker på att jag vill vara med. Men det finns knappast något vettigt alternativ. Så jag gör mitt bästa för att skylla mig själv i stället.

fredag 17 oktober 2008

Kanske är jag bara utmattad

Hej!

Jag har varit vaken i 20 intensiva timmar. Snart 21. Och det händer så förbannat mycket. Jag klarar inte av det.

Jag var på festival idag. En massa pop-rock och lite punk. Det var kul men efteråt var jag sjukt trött och borde ha gått hem på en gång. Men det gjorde jag förståss inte. För att jag alltid går dit näsan pekar. Sen kommer jag hem och näsan visar sig peka rakt ner i mitt bagage. Det blir lite för mycket bara, det blir lite för mycket.

Jag har två religioner och jag är lika energisk - på ett ogenomtänkt sätt - i mitt utövande av båda. När jag är på konserter, bandet behöver inte ens vara bra, lever jag i nuet. Kanske är just det vad som är så stressande. Festivalen idag fick mig att tänka på trainspotting och en rad i den.

In a thousand years there won't be men and woman, only wankers.

Lite så kändes det. Förutom alla matcho-typer och våp som ville bevisa motsatsen. Just då känns det bra. Så långt allt gott. Det är när man kommer ut i verkligheten igen som svårigheterna uppenbarar sig. Man har ett väldigt tungt bagage till brädden fyllt med skrot. Och som om det inte räcker vädrar ens näsa mer skrot och man följer den.

Just nu befinner jag mig i en period där jag måste komma till rätta med ett par tunga insikter och jag vet inte hur jag ska göra. Problem som jag senast i morse avfärdade med ett sturskt fuck you hoppar sig nu och det enda jag kan göra är att ödmjukt böja knä och tänka "Snälla, kan jag hantera det här? Hur?"

Just nu befinner jag mig i en period där jag måste komma till rätta med ett par sanningar och en sak man säkert kan säga om sanningar är att de alltid gör ont. Eftersom livet gör ont. Men vill vi vara med i livet får vi livet tåla.

När jag borde sova sitter jag nu i stället med min laptop i knäet på ett sätt som är förbjudet enligt manualen och skriver och dricker te. Det är det bästa jag gjort på länge. Jag behöver skriva ut. Jag behöver kanske prata med någon att prata med. Trots att det aldrig ger några riktiga lösningar. Framför allt behöver jag en varaktig lösning på mitt problem. Någon som fyller mina sprickor, läker mina sår och tömmer mitt bagage. Just där där mina religioner inte räckte till.

Jag har haft en lustig känsla de senaste dagarna. Nej lustig är fel ord. Jag har haft samma känsla som när man är fem och har fått något riktigt fint. Ett väldigt värdefullt föremål som man sen förstör i ett vredesutbrott. Minns ni den där känslan? Den man har precis efteråt? Det är en känsla av att ha gjort något som åstadkommit en skada som aldrig kommer att gå att laga och att det där värdefulla man fick aldrig kommer igen. Den känslan har jag nu.

Gud tack för musiken och kristendomen vad skulle jag göra utan dem?

fredag 10 oktober 2008

Den modernistiska magin

Trots att jag tycker att fysik är ganska tråkigt och trots att jag tycker att till exempel den kinesiska regimen, i sin stenhårda tro på nationen och ideologi är nästan lika ond som SJ. Trots detta kan jag inte låta bli att fascineras av det. I den kalla, framtidstroende, vetenskapliga modernismen och i dess enkla sanningar finns ett slags inneboende magi.

Vetenskapen borde ha dödat vidskepelse. Men ändå finns det något magiskt i så rationella saker som uniformer, nobelpris och kvant-teori. Kanske är det bara att jag inte förstår det som gör att jag blir så fascinerad.

Jag förstår inte riktigt själv. Kanske kan nån hjälpa mig att förstå vad jag menar i alla fall. Nördig som jag är snöade jag in på det i vilket fall.

torsdag 9 oktober 2008

Djävulen finns och han heter SJ

Just det, SJ. Ondskans entitet. Det som hände när vi tog snikenhet, byrokrati, och rövarkapitalism och stoppade allt i ett paket som sedan privatiserades. SJ är ondskans entitet och connex dess hantlangare.

SJ ska nu börja stänga dörrarna på tågen 30 sekunder innan avgång. Det innebär att varje gång du trodde att du precis skulle hinna kommer dörren att åka igen. In your face. Och sen kommer tåget stå kvar medan alla konduktörerna pekande skrattar åt dig.

Dessutom tar dom hutlösa priser. Ush, hoppas SJ går i konkurs och blir uppköpta av nästa sosseregering.

Att våga

Om man vill spela människa då måste man våga. Man måste ta tag i saker. Bearbeta. Man måste vara beredd på att såra. Sätta sin vilja igenom. Ta ansvar för sina misstag och andras också.

Det är en lek och den är inte rättvis. Den kan vara fantastisk men oftast är den förbannat jobbig. Man måste stå ut och man måste fokusera på de ljuspunkter som man faktiskt får. Man måste väldigt mycket.

Man måste förälska sig, man måste bli rånad man måste exponera sig och man måste bli sårad. Man måste ge och man måste ta. Sådana är spelreglerna.

Den som ger sig in i livet får livet tåla.

tisdag 7 oktober 2008

Panikparanojja

"Det är dig vi vill åt", ropar de eftertryckligt, "just dig, sofflocksliggare, valskolkare, fosterlandsförrädare, degenererade luspudel utan fosterlandskärlek och ansvarskänsla, böldbetäckte vulgärpacifist, salongsfilosof utan rötter i fädernas jord och kyrka!"

Bengt Anderberg

Jonas Thente är kul :D
http://www.dn.se/blogg/bokbloggen

Ett hål som inte är politiskt

Nu försöker jag skriva helt uttorkad på inspiration. Jag behöver output för snart sprängs jag. En konstig varelse som känner sig i opposition till allt kryper fram ur skuggorna.
-Jag och jag mot världen viskar den tyst.

Att slåss mot sig själv är uttröttande. Varför ska ens självbild alltid komma med synpunkter. Mer tröttande är svårt att föreställa sig. Tänk er då att stå ut med det över tid. Där ens planer alltid kullkastas av ens undre jags konstanta krävande. Närhet, föda, behov.

Känslor och tankar går aldrig ihop. Hormoner resonerar inte. Förnimmelser och intryck är olika saker. Logik och reson får ingen plats när ens inre bultar med allt för hög intensitet.

Varför jag gör jag aldrig som jag vill när jag vet så väl vad jag borde vilja. Vi alla vet att något måste vi sträva efter. Annars kan vi ingenting. Inte på egen hand. Trötthet är inte alltid fysisk, utbrändhet kan vara det. Utmattning är inte alltid själslig och punkter utan återvända passerar vi dagligen. Ibland är varken själ eller kropp tillräckligt för att vi ska orka. Ibland vänds vi upp och ner så att våra tankar blir det vi allra bäst behöver och våra behov det vi önskar att vi kunde nå upp till, så känner jag just nu.

lördag 4 oktober 2008

مبرك على عراك

Läste just två tidningsartiklar jag kände instinktivt behov av att kommentera:

***** borgarsvin, ush!


Länge leve Irak!

George Orwells anarkistteori kanske stämmer ändå

Ush, uppdaterar för ofta för att någon ska orka läsa.

Så älskade Gud världen

Gud såg allt det Gud skapat och det var gott. Det var bara en sak som fattades. Den sista pusselbiten. Den detalj som skulle förgylla allt som blivit till. Människan. Gud tog en näve jord i sina händer och tittade länge på den. Tittade på atomerna och allt som blev till runt om Gud.

Det var då Gud såg hur människorna skulle - när människorna lämnat Gud och hittat sin identitet i sig själva - bränna upp varandra, spika upp varandra på kors, ibland bara för att de inte kunde vara eniga om att vara oense. Ibland bara för att de inte kunde komma överens om hur många dagar det tagit Gud att skapa allt. Hur människorna envist vägrade lyssna.

Gud såg allt det, lidande och rädsla, hat och krig. Och Gud grät bittert. Länge stod Gud där med en näve jord i sin hand men det Gud såg runt omkring sig var för gott och Gud kunde inte låta det vara ofullbordat. Så älskade Gud världen att Gud bestämde sig för att skapa oss ändå. Rädda oss, det kunde Gud göra sedan.

fredag 3 oktober 2008

Echolot

Bitterljuva känslor är en farlig drog. I floran av känslor växer vägar av minnen som föds och lever. De föder varandra, äter upp de gamla. Stora fiskar simmar där inne och mitt ekolod ser vad ögonen är blinda för.

Trots att jag vet hur farligt det är leker jag med saker jag inte borde gräva i, med djupa spadtag. Djupare pejlar jag och ser om jag får något gensvar. Om jag stöter på något. En stor fisk försöker fånga mig men vant simmar jag undan. Tunga murar skiljer oss från djupen. De som har de högsta murarna, de tjockaste, vinner ständigt tävlingen. Tävlingen om den sista kakan, medtävlarnas sympati.

Oftare och oftare ser våra ögon en röd kappa, en fångad fisk. Allt oftare hör våra öron en förbjuden, betingad låt spelas. Allt oftare fångar våra sinnen något som sänder en chockvåg av gensvar genom våra synapser. Allt för att få våra murar att rämna och allt oftare rämnar dom. Tusen små stenar flyger genom oss och slår våra celler i små, små, små bitar.

Mitt hjärta är mitt ekolod och tusen små röster, tusen små stenar.

Utan att någonsin lära mig leker jag vidare, bitterljuva känslor är en farlig drog, men ändå så underbar.

tisdag 30 september 2008

Katharsisbegär

Ikväll blir det samtidsanalys, ett farligt ämne.

Dessutom har det utgångspunkt i mig själv. Det är ännu värre. Efter att ha kollat av facebook, msn, gmail, deviantart för femtonde gången. (Med bleka förhoppningar kollade jag också den här bloggen.) Får jag inse att den efterlängtade stormen av gensvar uteblev ikväll också. Isabel skrev, det var nice.

Men nu gick jag ifrån ämnet. Efter den här kvällsrutinen började jag fundera vad som är drivkraften att kolla alla kommunikationsvägar internet erbjuder efter något slag av mänsklig kontakt. Varför är det så viktigt att hela tiden se till att det inte går fem minuter utan att någon som kanske kunnat nå mig faktiskt kommer fram.

Jag vet inte om jag satt ord på känslan tillräckligt. Det är ungefär som en fånge i isoleringscell som kollar efter sprickor i murarna. Det är en fruktansvärt desperat känsla och den fick mig att fundera, för första gången tror jag.

Att vara beroende av andra människor tror jag är något i grunden bra. Människor som är beroende är ofta älskande också tror jag. Och no man is an island (he's a peninsula - jeffersson airplane). Men att vara beroende av att de skriver till en till den grad att man faktiskt föredrar den kommunikationen med vissa människor framför den faktiska kontakten med en massa andra det är ju ganska konstigt.

Kanske är det så att det inte bara är jag som lider under symptomen av att e-sakna folk. Kanske är det en konsekvens av min generations massautism där man vill ha alla relationer under 100% kontroll, jämt, där man är rädd för människor på riktigt och i stället kryper ner i sitt skal av forum.

Jag tror att jag har ett översocialt behov och borde gå och lägga mig i stället för att sitta och älta mina funderingar.

måndag 29 september 2008

Vem ska trösta postmodernisten?

Ett ganska nördigt inlägg

Snälla, snälla, skriv mig inte på näsan. Jag vill gärna veta vad du har att säga och om du håller tyst en stund så lovar jag att jag ska fråga. Du får gärna komma med synpunkter men mästra inte. Visst du är äldre. Du har skrivit en bok, fine. Men snälla, anta inte att jag tar för givet att du har hela sanningen.

Preskriptiva språkfascister är hemska, allvetande modernister är fruktansvärda. Det kan hända att vi är lite depraverade. Men vi är i alla fall ödmjuka.

Det är konstigt hur ett ämne som grammatik kan göra en upprörd. Jag får försvara mig med att jag är nörd. Jag blev arg på våra föreläsningar och jag blir ännu argare på vår handbok i svenska. Livet som student är hårt antar jag. Kanske skulle jag bli en superdissident språkforskare i stället. Jag kunde komma ut med nya, deskriptiva grammatikor varannan vecka. Kanske ska jag bara gå en anger management-kurs eller gräva ner mig.

Det är svårt att vara ung och ännu svårare att inte skriva när man borde läsa grammatik.

Adé mina vänner

söndag 28 september 2008

Kill my darlings angsty

(Ett ganska galet inlägg)

Jag borde slakta dem men de vill inte dö. Mina darlings, de där sakerna som alltid vill stå i vägen. Bilder man borde slängt, ordvitsar och historier man borde ha glömmt, relationer som bara kan göra en illa. Man borde ha slängt dem, renodlat, gått vidare, sållt allt man äger och blivit asket.

Kanske är det skivorna som skulle svida mest att bli av med, kanske är det böckerna. Samvetet eller känslan av att det kanske finns en morgondag kanske man borde glömma. Pengarna som jag kunde ha gjort något av tynar bort i nått bankvalv nånstans. Kanske borde man bara slänga dem i skön och följa sin utsträkta tumme vid en vägkant någonstans.

Hur pank du än är, det enda som kan ta ifrån dig dina upplevelser är amnesi, senilitet och ond bråd död. Pengarna är ändå bara lånad tid. Någon annans tid lagrade i form av en papperslapp, lagrad i stora förråd och ihoprullade till olycksbringande cigarrer som byråkratspöken röker för att inte tyna bort i utraderande förglömmelse (läs Momo och tiden av Michael Ende).

En vacker men blåsig höstdag ligger de där framför mig. Mitt överjag och min självkänsla, morgondagarna och min värdighet. Darlings som inte vill lämna vägen fri. Kriget mot mig själv går in i en annan fas och bakom mina darlings ser det lite ut som grand canyon. En vidsträckt horizont, ett gigantiskt stup, och en smal, smal trampolin. Och med stora röda tryckbokstäver står det skrivet på himlen.

"Släpp taget"

fredag 26 september 2008

Mina hjältar 1

"I worked out an anarchist theory that all government is evil, that the punishment always does more harm than the crime and the people can be trusted to behave decentyl if you will only let them alone" George Orwell

Du måste inte hålla med om allt, håll bara om att George Orwell är coolast 

torsdag 25 september 2008

Falla - fel

En av de otrevligare konsekvenserna av att pimpla i sig ett par deceliter kaffe under en lektion är de enorma munchees man får efteråt. Kom hem för en kvart sen fullkomligt utsvulten. Jag kände mig ändå ganska inspirerad när jag stod vid spisen och stekte färdigfalafel, nu är tiden när livet börjar tänkte jag. Det finns så mycket att göra och jag vill göra allt. Publicera, bli publicerad och förändra världen.

Att tänka "karriär is the shit" känns kanske lite tragiskt men wtf maties! Har man lika mycket romantisk erfarenhet som en inte helt könsmogen daggmask får man hoppa på det näst bästa tåget i stället. Arbetsmissbruk har aldrig skadat någon, bara gjort folk rika. Skulle jag vara rik skulle jag förändra världen.

Efter att ha gjort något åt mina munchees är jag bara ett blogg-inlägg från att ta tag i allt och då kommer tankarna. Idéerna om att man faktiskt är en ganska tragisk person. Enligt mången standard.

Vem bestämmer vad som ska vara standard. Ska man se det lite hedonistiskt är det jag. Enligt min standard är det inte jag som är en tragisk person utan snarare de som inte är som jag. Det är föresten ett ganska nice perspektiv. Det är jag och du mot världen och den ska förändras.

Deus Vult!

tisdag 23 september 2008

Don't you want somebody to love

En lång sömnig morgon efter en sex timmar kort natt. Två timmar med nybryggt kaffe Flogging Molly, gitarr, vattenfärger, gröt och en lite deppig prettokänsla som resulterade i ännu mera vattenfärger.

Idag är en kort dag och det känns som fredag. Dessutom saknar jag alla som inte är här. Jag saknar mina Uppsalavänner, saknar min mormor och kaffet luktar som hennes lägenhet. Jag saknar Przemek, Franzi, Paulo, Annika, Taizé.

Between a man and a woman rör mig till tårar och jag undrar vart min rosin dubh är. Kaffet gör mig rastlös och jag undrar när jag ska få känna mig fri och ledig igen. Sådär som det känns att sitta på ett tåg kl. 4 eller 5 på morgonen med sandkorn i ögonen. Den där nervösa känslan av att inte veta vart man är på väg. Känslan av att allt kan hända.

Snart måste dagen börja. Sundsvall är livet, allt annat minnen. Idag tar vi nu och i morgon ska vi förändra världen.

fredag 19 september 2008

Kashmir Shangrila

Rushdies Kashmir, det för krig, okupation, död och skräckvälden måste vara så nära himmelriket man kommer.

Jag glömde allt vad bilder heter, i morgon kanske, och drömde mig bort en stund. Bort till ett land av berg, dalar, vattenfall och etnisk mångfald. Ett land av kryddig mat och självförsörjning.

Det kanske låter klyshigt, men bättre verklighetsflykt får man leta efter. Nu är jag sen igen.

Adé

Den tredje uppdateringen

Det blev en längre kväll än jag hade tänkt, men det var kul. Nu är det sent och jag ska snart sova, men jag vill ändå posta bilderna från min promenad nu. Varför nu? Det vet jag inte, men jag har lust och det är i grund och botten det den här sidan handlar om.

En enkel form av katharsis

Ny stad

Efter (snart) tre veckor i Sundsvall har jag äntligen tagit steget. Det bästa sättet (vad jag vet) att bekanta sig med en stad är att ta en lång promenad med kamera och ta en rad menlösa bilder av alla underliga saker man hittar längs vägen.

Det var kallt, det var soligt och jag hittade en massa roliga, mindre roliga och rentutav tråkiga, saker. En fisk, som egentligen var ett drag, en massa gammalt trä och the wall. Pink floyds The Wall alltså. Inte filmen utan muren.

Nu måste jag till skolan, men sen kanske jag kan ta mig tillbaka till mina substitutromanser (kameran, datorn och min skivsamling) skriva ett par rader till och posta några bilder. Wicked!

tisdag 16 september 2008

En musikblogg

Vilken bra idé. Jag igång ett extraprojekt på sidan om den här sidan. Musik är ju kul att skriva om så varför inte.

http://hogtrofasthet.blogspot.com/ heter den. Namnet är lite cheesy (det är en spinn-of på high fidelity, för övrigt namnet på en riktigt bra film och en ännu bättre bok)

måndag 15 september 2008

Klingoner i vita huset

http://www.collegehumor.com/video:1795676

Mitt nördhjärta tar ett skutt

söndag 14 september 2008

Mononym (ett väldigt narcistiskt inlägg)

Om man bara är känd under ett namn är man mononym. Det betyder att så fort någon pratar om till exempel Enya så förstår alla att det är musikern Enya från Irland man menar.

Att ha ett mononym måste vara den största formen av berömmelse. Om man blir synonym med bara ett av sina namn. Några mononym är t.ex. Bush, Hitler och Feist (som är coolast, eftersom hon gjort bra saker och eftersom musiker är coolare än politiker).

Jag tror att jag måste byta namn om jag ska bli känd under ett mononym. Wiksten är liksom inte så klatshigt. Svenska namn gör sig inte så bra som mononymer. Bildt funkar iofs. nästan. Men Carl Bildt funkar ändå bättre, det rimmar så trevligt.

Min mammas släkt heter weigl. Det funkar inte heller riktigt. Det måste ju vara något lite ovanligt också. Kanske kan man satsa på ett epitet i stället. Schnitzl-mannen till exempel. Fast det funkar ju inte riktigt om man är vegetarian och dessutom finns ju redan en schnitzl-man (springnotornas mästerkatt, i stövlar)

"Joni" har varit på tapeten men säg det inte till någon.

Det shysstaste vore om man var känd under ett mononym som egentligen var ett alias och fullständigt okänd som sitt vanliga jag. Man skulle ha en hemlig identitet helt enkelt. Om man t.ex. var känd som Action Man (schloss Klaus egen superhjälte, klädd i röda spandex och med en linblond permanent som kan shocka presidenter) och samtidigt jobbade som csn-tjänsteman. Vilken antihjälte man skulle vara.

Stalin gjorde iofs en rätt hyfsad spinoff och tog saken i egna händer.

torsdag 11 september 2008

Ställ upp för laget-ism

(!!Varning, du kanske inte vill läsa det här!!)





(Det här är bara en teori men den riskerar att göra dig upprörd)






(Skyll dig själv)


"Ställ upp för laget" eller"det blir inte kul utan dig" är saker jag hör alldeles för ofta. Jag inser vilken pensionär jag är som inte gillar när musik är så hög att jag inte kan föra ett samtal i normal samtalston. (Speciellt när musiken är sinnessjukt aptråkig och det är den i de flesta sammanhang)

Varför är sociala aktiviteter inte roliga om inte alla ställer upp? Varför kan man inte acceptera att inte alla "ställer upp för laget". Kanske för att man egentligen skäms för det man vill göra och inte vill att det ska finnas utomstående som kan anklaga en dagen efter.

Finns det en trend i att konstatera de uppenbara delarna av svensk mentalitet. Är inte det här en typisk sån grej. I andra länder har jag inte stött på det. På något vis är det okay att göra bort sig eller genomlida offentliga förnedringsmoment som ex) karaoke även om några i gruppen sitter kvar vid bordet och pratar.

Kanske är det bara jag som är lite för lillgammal och tråkig. Kanske är det så att de som absolut vill att alla ska vara med egentligen inte har något vettigt att säga och inte riktigt kan acceptera att det finns de som gör det. I vilket fall tänker jag sluta "ställa upp" på sociala aktiviteter när jag inte har lust. Varför ställa upp på något man inte tycker är kul? På ett smått socialdarwinistiskt sätt kommer nog i så fall de som inte har något vettigare att komma med än "Ställ upp" så småningom att inse hur tråkig man är och sluta besvära en. Då kan man fokusera på de andra och skulle jag någon gång, vilket säkert kommer att hända någon gång ibland, att jag har lust att "ställa upp" kan jag högtidligen välja det själv.

Ibland kan det vara kul att bli påtrugad. En gång blev jag indragen i en estnisk folkdans av en (väldigt snygg och i sin bästa ålder, ca 27 årig) estniska. Det var kul. Hmm. Kanske är det som när folk är intresserade av en. Det är väldigt charmigt så länge det är rätt person som intresserar sig.

tisdag 9 september 2008

Sport och Politik

Är sport och politik oförenliga? Får man inte blanda in sport i kampen för en bättre värld?

I så fall är sporten själv ondskefull.

Tänk om fler idrottsatleter, i sin roll som förebilder, kunde stå upp för människors grundläggande rättigheter. Musikerna gör det:


http://www.youtube.com/view_play_list?p=A3D2A9617421627A

söndag 7 september 2008

Visst är det svart

Tysta Mari, så bra pop kan bli
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=76539620

Så här i nollningstider var jag tvungen att reflektera lite.
En öl på en krog kostar ca: 30-50 kr. En skiva på internet kostar 60-200 kr. Under en utekväll dricker man ungefär 3-7 öl. Alltså 90-350 kr under en utekväll dricker man alltså upp 2/3 till 6 skivor.

Vad blir man gladast av, en skiva eller två öl?

Jag ska aldrig mera dricka alkohol (retoriskt i alla fall)

fredag 29 augusti 2008

Porco Rosso

"en gris som inte flyger är ingenting" och "hellre gris än fascist"
Jag kan inte bärga mig

måndag 25 augusti 2008

Vi är sämst på marknadsekonomi

Efter ett halvt decenniums brottningsmatch med det ekonomiska system vi lever i börjar jag känna mig mer frustrerad än när jag trodde att det fanns svar i planekonomin (nog vore det vettigare om alla bara samarbetade). I teorin funkar nog båda rätt bra men i praktiken blev det bara pannkaka. Marknadsekonomi bygger på konkurrens men hur konkurrensutsatta är egentligen klassiska kapitalistmärken som ex) coca cola. Tvärtom är coca cola sedd som standard för hur en cola-dryck ska smaka och så väletablerad att det knappt går att konkurera med den. I en sund marknadsekonomi borde femhundra andra människor tänka att om coca cola kan tjäna massor på att producera cola-dryck vill vi också görär allt det och försöka kopiera receptet, och dessutom påstå att deras dryck är tusen gånger mer hälsosam, uppiggande och hipp än just coca cola.

Eller ta till exempel skivindustrin. Ett företag som sony (som vi, hoppas jag, alla är överens om är ass-holes) som äger stora delar av skivindustrin och som aktivt försöker styra vår musiksmak i riktningen enkelproducerat dumskval. Dessutom med en hint av tonen att om du ska göra musik är det bäst att du blir kompis med någon riktigt tät person, hellst någon som Sony redan har i sin ficka. Skillnaden mellan en mafiosi och ett multinationellt bolag är inte särskillt markant när allt kommer omkring. Allt handlar om att säkerställa att man själv sitter på de vinnande korten.

När nu maffian kidnappat marknadsekonomin finns det egentligen bara en sak att göra. Att ta tillbaka den, med våld om så behövs. Det bästa stället att slå till torde vara plånböckerna. Kapitalistens känsligaste punkt. Och hur gör man det på bästa sätt. Guerillakrigföring. Man måste vara liten, snabb och svår att få tag i. Framförallt måste man vara många. Annars kommer man bara att kunna gömma sig i regnskogen och inte göra mycket. En annan inspiration kan vi hämta från piraterna. Som gjorde samma sak de och apropå på pirater. Det kanske vore en lösning. Varför betala för något som man ändå inte vill stödja när jag kan välja att använda mina pengar för att investera i exempelvis, piratcola (förhoppningsvis på marknaden inom 6-8 veckor) eller varför inte shysta indipendentbolag som CdBaby.

Haha, undra om jag just förklarade piratkopiering moraliskt försvarbart. Det tycker jag inte att det är. Att konsumera musik utan att ge artisten möjlighet till betalning är stöld men jag kommer banne mig inte gråta när skivbolagsjättarna går under eller ännu hellre, när jag står som ensam ägare till den multinationella megakoncernen "Pirat-cola". Det är ju oftast det som händer när man gör revolution, revolutionären blir den nya förtryckaren. Men som en vis popsångare en gång skalderade. Life is life.



"What can i do about it"

tisdag 19 augusti 2008

Kata Sarka

Vi springer utan att veta målet. Det kanske finns där. Långt borta. En dörr till någonting som måste vara bättre. Något sämre är inte tänkbart. Vem behöver ett helvete när verkligheten finns bakom nästa kvarter och ett vrål som av tusen demoner hörs från varje plakat, varje läpsedel. Vem vill veta hur det slutar när allt ändå befinner sig i sitt klimax. En fot framför den andra. Var dag har nog av sin egen plåga. Man måste andas men gapar efter luft. Och för ett ögonblick ser man ytan. För ett ögonblick tror man att räddningen är nära, att det fanns en mening ändå. För ett ögonblick tror man på kärlek, på människor, på glädje, lycka, gröna gräsmattor och hus, målade i pastelltoner, på trygghet, på godhet, på kyrkan och buddismen och lycka, förälskelse, bingolotto, tv reklam och hollywoodfilmer. Tills man upptäcker att vattenytan egentligen är täckt av is och där på andra sidan sitter någon annan. Någon som lärt sig att inte tänka på allt som döljs där nere. Där under isen. Allt som vi vet finns där men vägrar tänka på.

Ändå frågar ni varför vi behöver Gud?

För att Gud är den som smälter isen. Gud är den som gör vattnet så varmt att man orkar simma och som säger att det lönar sig att fortsätta kämpa sig framåt, trots att strömmarna driver dig allt längre från land. Gud är den som visar att det där hålet i isen man alltid letat efter inte alls var vägen ut. Gud är den som lär dig andas vatten.

torsdag 14 augusti 2008

Det finns sanning i alla religioner

"Soccer is not an innocent game, it leads to temptation"

"Beijing or not, i call it the olympic games of Bikini"

Muhammad Al-Munajid

Människor är konstiga.

tisdag 12 augusti 2008

Jag hoppas att jag har sett framtiden

Och den är ljus.

Die ärzte (die beste band der welt) säljer sina egna låtar, som downloads, på sni hemsida. Äntligen någon som förstår. Det är dessutom relativt billigt. Så när euron står lågt ska jag slå till. Hmm hmm. Eller ja, trevligt initiativ i alla fall. Men när man fortfarande kan få cd-skivor med musiken och det inte är särskillt mycket dyrare känns det vettigare att satsa på dem. Downloads är ju trevligt och bra och smidigt. Men de ger en inte den tillfredställelse jag får av en cdskiva. Det känns som om det är dags för en plus och minuslista.

Downloads
+Enkelt
+Kostar lite mindre
+Miljöbra... typ
-Kommer ibland med bökiga licensskydd man inte måste dras med om man rippar en cd.
-Levereras utan booklet.
-Saknar känslan av julafton (dvs. har inget omslag)

CD
+Bra ljud
+Kan inhandlas begagnat
+Saknar licensfiler (om de inte kommer från sony, sony är onda, lite som rymdimperiet)
+Gör sig bättre som presenter
+Är lätta att rippa
+Kommer ofta i Albumform
+Ser bra ut i bokhyllor
+Kan användas till diverse kreativa moment
+En massa annat...
-Miljöobra. Desvärre.

Nu känner jag mig lite gubbig.

måndag 11 augusti 2008

Katarsis

-Hej! Vad heter du?
-____ (fyll i namn)
-Ser du det som en absolut eller som en relativ sanning?

Har någon utom jag tänkt på hur ofta personaltoaletter är identiska kloner av alla andra personaltoaletter. Ljusbeige vävtapeter, sterilt vita kakel, metalgallerpapperskorgar med ett slags obestämbar vit plastbeläggning. Dessutom täckta av ett slags patina, av smuts, som inte går att skrubba bort hur mycket man än försöker.

Mitt jobb har väldigt fina fasader, kommer man backstage är det annorlunda. Det är lustigt hur slående kontrasten är. Går man backstage inser man att man faktiskt jobbar på en arbetsplats. Det är sympatiskt eftersom det betonar skillnaden mellan servisgivare och servistagare. En av de aspekter jag gillar med att jobba är vi och dem polariteten. Det ger en viss känsla av gemenskap och gemenskap är något jag kan trivas med.

Vi som inte har sex borde ha en alternativ pridefestival

Ps: Vill någon arrangera ett äktenskap som en performanceakt för att basha socialdarwinismen? Count me in!

Ps ps: Socialdarwinismen är en nazistisk irrlära som borde utrotas, eller kanske är nazismen är socialdarwinistisk lära som borde utrotas den också. Sverigedemokraterna är en rasistisk irrlära som borde utrotas och nätverket ingen är illegal borde helgonförklaras.

Godnatt

söndag 3 augusti 2008

21

En låt dedikerad till idag


Det vore synd att säga att jag har allt under kontroll
Hur gör man för att få ett liv när man ständigt kammar noll?
Här är jag, Guds egen klant som söker bundsförvant
Här är jag ett vilset barn i behov av guvernant
Snälla, kan du ge mig av det liv som aldrig dör?
Det liv jag skapat själv det ger jag inte mycket för
Här är jag, Guds egen klant...

onsdag 30 juli 2008

Förälskelser

Förälskelser är en kombination av hormoner och en nyckfull uppskattning av en persons sociala status. Inte en grund att bygga ett liv på.

(ser man det medecinskt är det dessutom en form av psykos)

lördag 26 juli 2008

Igår sprang jag hela min Flogsta runda utan paus. Det var nice.

På radio hörde jag en nyhetssänding. Någon shysst vetenskaplig studie visar att det finns oanade olje och naturgasresurser under nordpolen. Smältande isar och ett varmare klimat gör det möjligt att borra på ställen där det inte gick förr. Världen styrs av klappträn.

Dagens låt är dedikerad till världens ledare:

Selfish man av Flogging Molly

I don't eat I just devour, everyone in every hour
All is me, is all I need and that's all that I care
Propelled through all this madness, by your beauty and my sadness
I'll never change or rearrange, till I've finished what I've started.

And life leads me here
It shows me, I have never really loved no one but me
Like the time, you slipped through my hands
I'll never understand why I'm such a Selfish Man

Walk around me not before me
I'll pretend not to ignore ye
But I'll compromise if I realize you can do something for me
I'm ugly and you know it, but you think that I'm a poet
So I'll keep the rhyme if I feel in time, it gets me where I'm going

And life leads me here
It shows me, I have never really loved no one but me
Like the time, you slipped through my hands
And I'll never understand
No I'll never understand, why I'm such a Selfish Man

All I heard was an unearthly silence
Apart from the violence, explode in my head
Where all at once was this moment of beauty
No more since it slew me, no never again, again, again

No I'll never understand
No I'll never understand, why I'm such a Selfish Man

tisdag 15 juli 2008

Citat

"Pulling the same direction is the way of despotism and tyrany. Free men pull all kinds of directions" Lord Vetinari, the patrician

“To make music real people can relate to and possibly learn from mistakes that we make... and to prove that ska music doesn't suck, it just needs a kick in the ass.” The goal of the Arrogant Sons of Bitches (ASOB), brittish punk- ska band

onsdag 9 juli 2008

Vilka är Kväkarna?

George Fox sa: »Du talar om att Kristus sa si, att apostlarna sa så - men vad kan du själv säga?»

Varför försöker jag ens?

När allt reduceras till en enda soppa är det inte mycket som blir kvar. Möjligtvis en oljig och smaklös buljong av allt det som inte fick plats i nått annat fack. Kanske är det det som är jag. Här kommer en bekännelse.

I mellanstadiet ville mina klasskamrater inte ha mig med och jag bestämde mig för att reta gallfeber på dem. I högstadiet ville alla veta sin plats och jag bestämde mig för att plats inte var något för mig. Efter att förgäves försökt passa in i gymnasiet lovade jag mig själv att sluta sälja min själ. Efter att jag misslyckats insåg jag att priset för att misslyckas med att behålla sin själ osåld är högre än det för att försöka sälja den till högstbjudande. Tillgång och efterfrågan helt enkelt. Till slut får man slut på köpare.

Frikyrkofolket ville inte ha mig eftersom de ser likadana ut och jag ser ut som nått annat. De konservativa ville inte ha mig för att jag innerst inne inte är en av dem. Liberalerna sa nej eftersom jag är för fattig och kommunisterna sa nej eftersom jag är troende. Hur mycket de än talar om tolerans kan man inte öva bort en sekelgammal dogm över en natt.
Till slut sa den oengagerade gråa massan nej den också eftersom min ilska skrämde dem.

Mitt romantiska liv är en katastrof, mina vänner är skuggor i periferin och Martin Luther King vänsterprasslade. Världen är en avkrok och verklighetsflykten mitt enda hopp. Jag vill ha Soma.

Prolonged tjugoårskris.

-Sir that's not a dog, that's a parrot with the word DoG painted on it's side.

tisdag 8 juli 2008

FRA i p3

P3 vinner tillbaka min respekt. En liten ljudnotis nådde mina öron när jag diskade. Cirkus Kiev körde en sketch med fejkade nyheter. I en av nyhetsnotiserna sa en allvarlig röst, nu är det speciellt viktigt att invånare i Kiruna, Tierp och Södertälje CC:ar sina mail till FRA. Det känns bra att svensk radio fortfarande vågar driva med regimens fascisttendenser. (Jag är inte bitter)

Vad är dealen med kväkarna egentligen? De verkar ha en skön inställning men varför är de så få. Ska man bedömma ett budskap efter dess frukt borde ju kväkarna vara de bästa av alla. Till skillnad från alla andra kristna har de länge varit anti-slaveri, jämställda och pacifister. Det är ju hur bra som helst, eller? De har ingen hard-core agenda förrutom att de är supersnälla och inte har bundit sig vid någon trosbekännelse. Hmm, de är också öppna för att acceptera hbt-personer. Men vad ska man tycka om dem och varför har de inte fått större genomslag? Hmm hmm..

måndag 7 juli 2008

Cave på radio

När ska svensk radio inse att det lönar sig att spela kvalitetsmusik?

På Fm4 (Österrikisk radio) spelade de Nick Cave and the bad seeds! fm4 äger p3.

lördag 5 juli 2008

FRA manifestation Uppsala

En av piratpartiets talare vid en anti-signalspaningsmanifestation förra fredagen. Först la de rabarber på det coolaste partinamnet nånsin och sen började de företräda konstiga åsikter. Men äntligen har jag en åsikt gemensam med dem.

Massor av olika människor som deltog i demonstrationen
Mer piratparti

Mera människor från olika politiska läger.

fredag 4 juli 2008

Wuäh

Depp-kväll, te och kolesterol. Tusen tankar som lovar att de kommer hålla mig sömnlös i kväll, tusen vänner som njuter av julikvällen... tillsammans med någon annan. Ensam Jonathan, tragiskt fastklistrad vid en dator av en kletig cement av obearbetade hormoner. Hormoner som vill springa men inte får eftersom bihålorna agerar trafikpoliser i en aldrig sinande tredagarspuls. Mera puls, mera pixlar, mera Spektor och inget blodsocker som kan fylla tomrummet.

Adé

lördag 28 juni 2008

Hemsida

http://www.freewebs.com/jonathan_wiksten/index.htm

Min hemsida till vidare. Håller på och skissar på en bättre och det kommer. Men detta är min hemsida icke desto mindre.

Läs mitt rep från FRA manifestationen där.

torsdag 26 juni 2008

Turist i mitt hemland - en riktig semesterdag

Gosse vilken dag. Träffade Kalle och Olof på stationen i Uppsala vid tolv och åkte sedan raskt till Stockholm. Promenerade till vin & spritmuseet av alla ställen för en serietidningsutställning med fokus på nutida serier och krogen som offentligt rum. Jättespännande. Ska lätt kolla upp lite serietecknare nu som gjort jätteintressanta grejer, jag kan namedroppa lite nån annan dag.

Sen åt vi på restaurang, tacos, och flanerade vidare till gamla stan för en glasskaffe och stans farligaste affär (näst efter skivhuset och soundpolution) , sci fi bokhandeln. Klarade mig relativt väl ut från detta köpenskapens tempel och flanerade vidare. Dumpade Kalle och Olof för att träffa Erik och Katarina för middag på Söder där vi blev kvar till kl. 8.

Vi åt Vegetarisk buffé. Det godaste jag ätit sen Olis fiskrestaurang på Island men det är en annan historia. Vi pratade länge om guide-livets ins and outs, vilket var grymmt kul. Pratade om att grunda en liten samtalsklubb, ungefär som den i thank you for smoking. Nu är jag hemma igen. Kollade mitt konto och lönen höll för det här äventyret. Jag kommer att sova gott i natt.

onsdag 25 juni 2008

Hur ska jag förstå stasilagen?

Gjorde i morse ett allvarligt försök att försöka förstå motiven bakom singnalspaningslagen och regerings planerade massavlyssning. Läste en hel del på centerpartiets hemsida om diskussionen runt lagen. Centerpartiet är enligt dn. (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=797658) så övertygade om att de har rätt i frågan att de tänker övertyga sin medlemmar (i stället för att medlemmarna själva får bestämma linjen i arbetet. Ett ganska konstigt förfarande eller?)

Det enda motiv jag kunde hitta i centerns info är följande:
– Regering och riksdag måste göra en avvägning mellan å ena sidan sitt ansvar för att skydda landet och medborgarna från allvarliga yttre hot, och å andra sidan allas vår rätt till så lite intrång som möjligt i vår frihet, säger han.

Vilka allvarliga yttre hot? Snälla kan någon förklara för mig vem som hotar de stackars utsatta människor som lever på landmassan som kallas Sverige. Är det Nordkoreanerna som skickat krypterade hotbrev, några självutnämnda mujahiddin som tröttnat på att se sina barn bli sprängda i bitar av västerländska bomber eller är det måhända det gamla hjärnspöket den sionistiska konspirationen som skrämmer slag på våra stackars riksdagsmän?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sions_vises_protokoll

I stället för att förklara sin motiv redogör centerpartiet för ett underligt cirkelresonemang där de vill låta en annan myndighet granska FRA:s arbete. Jag som trodde att det fanns för mycket byrokrati som det var.

USH OCH FY!
På Fredag är det demonstration i Uppsala:
http://stoppafralagen.nu/node/48
Och på lördag är det demonstration kl 12. i Stockholm
http://stoppafralagen.nu/node/17

tisdag 24 juni 2008

måndag 23 juni 2008

Kristen punk - mer mer mer

Punk Paw riktigt:

  1. http://www.myspace.com/dagligtintag
  2. http://www.myspace.com/valtatalt
  3. http://www.wonderlandsite.com/ (Shyssta killar som snickrade en specialcd till mig back in the days och just kommit ut med debutalbum. Köp! Annars är du en hedning)
  4. http://www.myspace.com/flatfoot56
  5. http://www.myspace.com/kristenunderjord (lite skeptisk till svarteskerm personligen men)
  6. http://www.myspace.com/dogwood

Ps: Räknar inte med mixpix. (MXPX)

The time of the sherpas is nay

Dn skriver om vad som skulle hända om världen blev 6 grader varmare. Bland annat jämför man med den utveckling som man kan spåra tillbaka till Perm. På dinosauriernas tid.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2708&a=720529

De som klarade sig, säger han, var djur som levde nergrävda i marken. De var anpassade till lite syre, "som dagens bergsfolk sherpas eller inka"

Coolt? När jorden blir varmare kommer sherporna att dominera världen. Survival of the fittest, up yours.

99% av alla kattbilder är astråkiga


Men det finns undantag:
http://motypest.deviantart.com/art/Dude-34979788
Desvärre är det inte jag som tagit bilden. Däremot tog jag bilder när vi paddlade kanot.



Kommer att lägga upp fler bilder på wiksten.deviantart.com

söndag 22 juni 2008

En riktigt skön nätserie

http://lackadaisy.foxprints.com/archive.php

bara ett kort tips :)

Ps: "Paggan" är vår man.

Dagens låt, Computer nr.3 med France Gall

Helt underbart corny. Det är inte okay. Men ändå så sjukt kul. Bara den här versen tar verkligen priset:

Lange war ich einsam, heut' bin ich verliebt =Länge var jag ensam, idag är jag kär
und nur darum ist das so, = och detta beror på
weil es die Technik und die Wissenschaft = att det finns teknik och vetenskap
und Elektronengehirne gibt. =och elektroniska hjärnor

Hela texten, in Deutsch!
Der Computer Nr. 3
sucht fr mich den richtigen Boy,
und die Liebe ist garantiert fr beide dabei.
Der Computer wei genau
fr jeden Mann die richtige Frau,
und das Glck fllt im Augenblick
aus seiner Kartei.

Denn einer von vielen Millionen,
der wartet auf mich irgendwo.

(Gross: einszwoundachtzig, Kragen: 39, Schuhgre: 46, stop!)

Der Computer Nr. 3
sucht fr mich den richtigen Boy,
und die Liebe ist garantiert fr beide dabei.

Lange war ich einsam, heut' bin ich verliebt,
und nur darum ist das so,
weil es die Technik und die Wissenschaft
und Elektronengehirne gibt.

Der Computer Nr. 3
sucht fr mich den richtigen Boy,
und die Liebe ist garantiert fr beide dabei.
Der Computer wei genau,
fr jeden Mann die richtige Frau,
und das Glck fllt im Augenblick
aus seiner Kartei.

Denn einer von vielen Millionen,
der wartet auf mich irgendwo

(Alt: 22 Jahre, schwarze Haare, von Beruf Vertreter, Kennzeichen: Geld wie Heu)

Der Computer Nr. 3
sucht fr mich den richtigen Boy,
und die Liebe ist garantiert fr beide dabei.

torsdag 19 juni 2008

Nu är det väl revolution på gång

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=795341

Vem behöver dystopier i den här verkligheten.

onsdag 18 juni 2008

Efter två dagar av paddlande och sovande bland myggor, kor och spökhus kommer jag hem, väldigt trött och lite mera solbränd. Nu ska jag snart sova men först vill jag dela med mig av lite gnäll.

Jag känner mig som sexton igen och det är inte najs, därför att:
Jag har punkrock-cravings
Jag är olyckligt kär
Jag har fler finnar än vanligt
Jag har suttit på msn till efter 24 igen
Jag är pank
Jag bor hemma (okay det är ett par dagar och ganska trevligt, men ändå)
Jag kommunicerar bara med vänner elektroniskt

Nåja, några som är bättre på att gnälla är NOFX (som jag inte gillar egentligen) men den här låten är najs. Och riktigt prime time gnäll:

söndag 15 juni 2008

King of fools - Social Distortion

Dagens låt


I was born a king of fools most
People think I'm just a playboy
Breaking rules. But they don't
Know that when it comes around
To love I always lose that's why
I call myself the king of fools.
I was born never to care but
Now I want a love that I can
Share. I've searched in vain for a
Love that would never be true
That's why I call myself
The King of Fools
[Chorus:]
King of fools, king of fools
When it comes around to love I always lose

I was born without a good
Thought just to live fast, tell a
Lie and break a heart. I have
Broken many hearts and I've
Broken many rules that's why
I call myself the King of Fools.
I was born the King of Fools
At any other game I never lose.
But when it comes around to
Love that's when I realize
I was born the king of fools.

torsdag 12 juni 2008

Jag älskar propaganda

Spread the word... word

Propaganda für alle:
http://salsa.wiredforchange.com/dia/track.jsp?v=2&c=jA0ebmZkgmnv9rCIORJQjVMdV7AX2neB

Adé

onsdag 11 juni 2008

En tanke om kreditkort- konspirationsteori

Visste ni att kortavgifter inte är tillåtna? När exempelvis en pizzeria alltså tar en avgift på två kronor för ett kortköp ska man egentligen som god medborgare ta reda på vilken bank pizzerian använder och sedan kontakta banken. Anledningen till att dessa två kronor läggs på priset är att transaktionen kostar två kronor för affären. Har ni tänkt på att man kan köpa ett äpple på en märkesmataffär utan att behöva betala avgift. Ett äpple kostar normalt inte mer än en eller två kronor. Affären gör alltså ingen vinst på köpet. Detta kommer av att kortavgiften är inbakad i priset på andra varor. Subjektivt tycker jag mig märka att affärer som begär kortavgift har något lägre priser än andra. De stora matkedjorna kan naturligtvis också köpa in större partier livsmedel och spara pengar på det. Detta leder i slutändan till att priserna trissas upp i och med att kortavgiften tillkommer och att vi som konsumenter betalar dubbelt till kortbolagen. En gång per månad för att få ta del av denna fantastiska teknik och en gång varje gång vi betalar.

Damn jag tror jag ska gå tillbaka till att använda kontanter. Support the little guy man, go grasroot, pay cash.

måndag 2 juni 2008

Från Scratch

Ännu en nystart. Började jobba som guide igår. Gjorde två visningar och hjälpte till i turistshoppen. Helt plötsligt går man från att vara en erfaren Uppsalastudent med en egen agenda till att vara en ny och lite bortkommen guidekollega. Som tur var är mina kollegor hemskt trevliga och det känns jättebra.

Upptäckte igår att Tekla Knös ger ifrån sig livstecken. Det gjorde min kväll. Man kan exempelvis köpa deras skivor som Download och de har släppt nya versioner av lite låtar. Jag går i taket och skriker som en liten pojke. Hoppas, hoppas, hoppas de släpper en ny skiva sinom tid. Dagens låt blir lätt välkommen till Schengenland.
http://www.myspace.com/teklaknos

Och ett Tekla Knös citat:
Nåt att tillägga? (på en sista intervjufråga)
-Man behöver inte lobotomera sig för att vara kristen.Man behöver inte vara kristen för att digga Tekla Knös Snälla köp skivan.. ;-)

Personligen skulle jag säga att man behöver digga tekla knös för att vara kristen däremot så köp skivan!
Köp Skivan
http://www.klicktrack.com/emr/releases/tekla-knos/sa-sparade-vi-oss-ur-krisen

lördag 31 maj 2008

En lång kväll

En kväll som började kl. 3 och hade kunnat sluta på botten av en flaska i sällskap med en grön fe (http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Oliva.jpg) slutade med Isabel Allende och en kopp te i tider som fortfarande kan kallas kristliga.

Helt underbart när man får kommentarer som den Samuel gav mig på mitt förra inlägg. Finns det något bättre än när ens blogg-inlägg retar ens trosbröder.

Annars börjar jag få lite hopp om kyrkan igen. Satt och pratade med Samuel, den omtalade Johan, hans omtalade snygga tjejkompis och Ansgars Martin (som flyttat) och blev upplyft. Det kanske finns hopp ändå. Kanske ska läsa in mig lite på teologi och försöka ge mig in i ett kall som kyrkans miljöparti. Ett pekfingerelement fast kanske lite på vänsterkanten och nej! Jag är inte kommunist.

Nu börjar mitt te kallna. Ah, juste, till min bok och min kopp blir det Fiona Apples Tidal. Så stavas en helkväll.

hadetgottfolk

onsdag 28 maj 2008

Andarnas Hus

-Min son, vår Heliga Moder Kyrkan är till höger, men Jesus Kristus har alltid varit till vänster.
Fader José Dulce María i Isabel Allendes Andarnas hus

tisdag 27 maj 2008

Sushipremiär

Det går att göra sushi själv. Det blir till och med riktigt gott. Räkningen för kalaset landade på ca 300 kronor för ungefär hundra bitar. När fyra personer blir mer än mätta så är det ett ganska vettigt pris. Speciellt när man får matlådor också.

Hemagjord sushi, med andra ord, är sjukt värt.

söndag 25 maj 2008

Wuaaaa

- Skivbolagen lever i ett gammalt system. De tror att de kan få dig att lyssna till Britney Spears på måndag och Beatles på torsdag.
(
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2198&a=773202)

För nån dag sen lyssnade jag på p3 där de diskuterade illegal - legal nedladdning och olika modeller för hur musikerna ska få betalt. Jag tycker att musiker ska få betalt. De tillsammans med ost, Gud och George Orwell är det som gör livet värt att leva och dessutom riktigt njutbart ibland. Men det stämmer skivbolagen är fast i ett gammalt system. Att de överhuvud taget vill få oss att lyssna på Britney Spears är ett tydligt tecken på att de stora skivbolagen är onda monster som vill göra otäcka saker med våra beståndsdelar. Tvi!

I p3 programmet ringde de ordförande för Stim (musikernas branchorganisation om jag inte tar fel) och intervjuade henne. En av frågorna de ställde var varför hon tyckte att musiker ska få betalt. Hon svarade att de behöver få betalt för att bibehålla en god kvalitet på musiken. Varpå p3 folket spelar ett urval av låtar och börjar med Bass Hunters - Boten Anna. Ett så lågt lågvattenmärke att det passerar punkten där det blir lite kul igen och bara är tragiskt.

Det finns så många bra musiker. Promota ett system som gör att så mycket musik som möjligt syns och hörs i allt från gator och torg till radioapparater. Snälla sluta spela samma musik hela tiden!

Kakafonien für millionen. Warum spielen sie im radio die ganze zeit den letzten scheissdreck!
Svenskan räckte inte till.

För att lugna nerverna, lite riktigt bra skit:

lördag 24 maj 2008

I was in Norway 17 of May, they had a big celebration

Tyvärr missade jag Norrmännens glada firande. Däremot träffade jag världens med stor sannolikhet tuffaste kille i pausen mellan mina trainee-guidingar i stadshuset. Han hade så sköna skor så jag var tvungen att ta en bild. Sen tittade han åt mitt håll så jag höjde kameran lite som för att fråga om jag fick ta en bild. Det fick jag. Rätt som det var började vi prata. Han var från New York, men hade Italienska rötter. Skorna var förresten också från Italien. Nu var han i Sverige för att hälsa på sin flickvän som jobbade på dagarna, vilket var mycket bra "She's a smart girl you know"

Efter ett tag tog jag tillfället i akt och frågade honom om han kände till någon bra restaurang i Stockholm. Föga förvånande kände han till den bästa så jag fick en utförlig vägbeskrivning och ett par riktigt bra tips från deras vinsortiment. Vad det var tänker jag inte skriva här, det skulle vara som att avslöja ett trolleritrick. Ni vet, saker sagda i förtroende...

fredag 23 maj 2008

[Ai louvve CD-Baebe]

Efter att ha snålat i en månad bestämde jag mig för att jag är skyldig mig själv en fin present. Det vägde mellan the first born is dead av Cave och Flogging Mollys nya. Till slut blev det Regina Spektors Songs. Köpte den från ett amerikanskt bolag som tydligen ger ut självständiga artister. Jag hoppas de är seriösa för är de seriösa är de ett underbart företag. Dels skickade de orderbekräftelsen med ämnesrubriken "CD Baby loves Jonathan" (Jag inser hur lättflörtad jag är, hint: Det gäller inte bara på konsumentplanet, nudge nudge, see what i mean)

"Subjekt: Cd Baby loves Jonathan

Your CD has been gently taken from our CD Baby shelves with
sterilized contamination-free gloves and placed onto a satin pillow.

A team of 50 employees inspected your CD and polished it to make sure
it was in the best possible condition before mailing.

Our packing specialist from Japan lit a candle and a hush fell over
the crowd as he put your CD into the finest gold-lined box that money
can buy.

We all had a wonderful celebration afterwards and the whole party
marched down the street to the post office where the entire town of
Portland waved "Bon Voyage!" to your package, on its way to you, in
our private CD Baby jet on this day, Friday, May 23rd.

I hope you had a wonderful time shopping at CD Baby. We sure did.
Your picture is on our wall as "Customer of the Year." We're all
exhausted but can't wait for you to come back to CDBABY.COM!!

Thank you, thank you, thank you!

Sigh...

--
Derek Sivers, president, CD Baby
the little store with the best new independent music"

torsdag 22 maj 2008

Dissidensen tätnar

Lång diskussion, djupt missnöje, fortsätter det så här kommer snart Jonathanismen att bli verklighet. Teologin är för komplicerad, kyrkan för sluten, jag för dissident. Efterlyser en trevlig flicka med mycket tid som kan få mina tankar på andra vägar. Romantiska intentioner kan förekomma i fall av klick. Hmm, borde nog ta och gå och lägga mig. I morgon är det munta. Sen förhoppningsvis volleyboll med Simeon. Det ska bli kul.

Ps: Är du en vän till mig som inte hört av sig den senaste månaden? Gör slag i saken, du är saknad! Att jag tentapluggar betyder inte att jag har näsan i böckerna 24/7. Jag har tid att svara på välmenande mail. Och nej, det är inte okay att skicka en "knighthood invitation" på facebook.

Allt som allt är terminen på väg mot sitt slut. Det är dagens tredje bloginlägg. Mina högtravande intentioner blev rätt så lågtravande i slutändan. Jag vet inte ens hur det hände.

All that is good

Tentor blir min död. Har fortfarande inte hämtat mig från arabisk litteraturtentan och nu ska jag ha munta i morgon. Tack vare min övermänskliga organisationsförmåga kom den nästan två veckor tidigare än planerat. Men som Nick Cave så ofta sjunger i min skivspelare: Bring It On! (För övrigt världens, om möjligt, bästa låt)

Efter tentor blir jag så sjukt trött. Man jobbar hårt i en vecka, skriver sin tenta och sen vad? Sen ska tentan rättas och det hela är inte förbi förrän man ett par veckor senare får bekräftelsen att, ja, du klarade dig, eller nej, nu börjar vi om från början. En hel månad med tentor som kommer tätt efter varandra tar illvilligt dina bästa sidor och flaxar ut genom närmaste öppna fönster (och struntar i de dörrar som eventuellt dyker upp). Tänk dig trött och tänk dig pigg som två punkter på en rak linje, följ sen linjen åt trötthållet, snurra tre varv och tvätta händerna i ett silverfat vid nymåne, fyll i tre csn-blanketter och ät ett kilo ostron. Riktigt så trött är jag inte.

Som en liten tröst i vårmörkret kommer här tre Ska-favoriter.
En Chuck sade en gång: "If you lost your job, your girlfriend left you and you got kicked out of your appartment and then listen to Ska. You're still going to feel happy"

Five iron Frenzy - All that is good, Save Ferris - Come on Eileen, Goldfinger - Superman





Scientologi

Läste i morse om en kille som demonstrerade mot scientologin i London. Han blev gripen av polisen som tydligen fått väldigt dyra presenter av scentologikyrkan. Skön historia, tänkte jag. Tydligen finns det en hel motrörelse till Scientologikyrkan som heter anonymus som scientologerna tydligen kallar terrorister. Alltså hederlig gammal smutskastning. Jag kom på mig själv med att tänka rätt åt knäppskallarna för scientologikyrkan är ju en farlig sekt.

Killen som demonstrerade mot scientologerna försvarade sig med att han manifesterade yttrandefriheten. Det är konstigt att han blev åtalad för sin demonstration. Back in the days när jag var en gräsrotsrebell fick jag lära mig att demonstrationer utan tillstånd inte är olagliga, bara att det är bättre med polistillstånd för att det blir mindre mek. Hur som helst är jag inte jurist och jag vet inte hur lagen ser ut i stora B. Problemet med yttrandefrihet är att även om majoriteten skulle hålla med om att scientologerna är en farlig sekt så har de också rätt att yttra sig och verka så länge de inte börjar mörda folk eller bryta mot hets mot folkgruppslagar. Jag är beredd att acceptera att folk går med i ganska farliga sekter så länge ingen trampar på min yttrandefrihet. Det är skönt att veta att jag får säga att de är en farlig sekt eller att F. Reinfeldt är en åsna om jag har lust med det. Visst jag får ta konsekvenserna men så länge konsekvenserna bara är att bli kallad för idiot så är inte det så farligt heller.

Mycket intressant intervju med före detta scientolog.
http://xenutv.wordpress.com/2008/04/21/jason-beghe-interview/

Enligt en av mina lärare på bibelskolan sa att Hubbard, scientologins grundare och science fictionförfattare, ett år innan han lanserade scientologin föreläste på en författarkonferens . Han ska under denna ha sagt till sina kollegor att om de verkligen ville tjäna pengar skulle de lägga ner författandet och starta en religion i stället. Ett år senare grundade han scientologin.

tisdag 20 maj 2008

Fotobloggning


Stark och sur kål, mycket mer aptitligt än namnet antyder.
Studiemotivation, en hel kanna ojäst te
Jonathan gone foureyes. Jag är gladare över mina nya ögon än jag ser ut att vara. Självporträtt är ett svårt fält
3indi 3arba 3ain

Studiedag

En dag i sänder, den trettionde är det tenta. Sen ska jag starta om livet. Idag är gloslapparna mina bästa vänner.

Ena foten framför den andra, det ska nog gå bra det här.

måndag 19 maj 2008

Det är svårt att jogga med tunga skor

Det är svårt att jogga med tunga skor men jag gjorde det ändå i morse. Lyssnade på Flogging Molly och bestämde mig för att Whistles the wind blir dagens låt. Nu ska jag försöka motivera mig till att plugga innan det blir Amnestymöte vid 19.

Upptäckte just en flashfilm som fascinerade mig. Det är kul med ambitiösa flashfilmer. Konst blir som till för alla då.

http://www.newgrounds.com/portal/view/438831#

söndag 18 maj 2008

Tunga skor


Om man litar på Jesus men inte tror på kyrkan är man kristen då?

"Vi tror på den heliga anden,
den heliga, universella kyrkan, de heligas gemenskap,
syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och det eviga livet"

Trosbekännelsen

Trosbekännelsen är det som förenar alla kristna. Där står det att man som kristen tror på kyrkan. Jag vet inte om jag kan tro på kyrkan längre. Det ger mig tunga skor.

Såhär skrev en vän till mig (som jag också länkar till, sirsamvimes.blogspot.com)
"I Believe in God's unfailing grace and love, I believe that The Church, at least in the U.S, Kills it's own wounded and is wrongly persecuting those that don't fit into their idea of holiness."

Jag söker ingen perfekt församling. Bara en plats där jag kan känna mig hemma och må bra på. Kyrkor är bra på att prata om gemenskap, om värme, vänskap, kärlek men är uppenbarligen inte bra på att ta hand om sina egna. En plats där jag känner mig hemma har ingen kyrka lyckats erbjuda.

fredag 16 maj 2008

Avkoket

Det är bra att längta efter saker. Jag ska få glasögon. Efter att ha tittat på unitas-Ylvas tv och funderat på om texten inte borde vara skarpare på tre meters håll som jag tänkte att jag kanske borde se lite bättre. Sagt och gjort gick jag till optikern igår, fick en synundersökning och om två veckor kommer mina extra-ögon.

Jag längtar efter mitt sommarjobb. På radion sa de att arbetsgivare googlar sina tilltänkta anställda för att se vad de gör på internet. Det är inte därför jag skriver det utan för att det är sant. Det ska bli så kul att jobba i sommar. Jag hoppas bara att jag inte sätter förväntningarna på allt för höga hästar. Det är säkert hektiskt och så. Jag funderar på att försöka klämma sommarkurser samtidigt. Jag borde nog inte men det vore kul att prova.

Förväntan är en bra känsla. Mycket bättre än ensamhet eller tentaångest. En fredagkväll så här i mitten av maj är det lätt att drabbas av båda. Utanför fönstret vimlar det av glada studenter, här inne sitter jag, skriver av mig framför en hög av arbete som borde göras och längtar efter bättre tider, önskar stilla att nån annan också satt här. Jag förstår allt för väl att folk hellre är glada studenter än håller mig sällskap vid glosinlärningen men ändå, det vore trevligt om det inte var så.

I morgon blir en bättre dag. Det blir nog en heldag i huvudstaden igen. Nick Cave spelar i morgon kväll. Jag ska dit och se honom med Olof. En ny vecka en ny koncert. Kanske har man det allt för bra i alla fall.
Jag hoppas på i morgon helt enkelt.

onsdag 14 maj 2008

Inget Toppar BBC produktionerna

Som en stor fan av både liftarens guide till galaxen och Lewis Narnia hade jag hoppats massivt på Hollywoodiseringen av de gamla klassiska BBC produktionerna. Jag vet inte om det beror på att det var bättre förr eller om det helt enkelt är för att en film automatiskt blir bättre om den kommer från Europa eller Asien. (Ett subjektivt ställningstagande) men Hollywood levde inte upp till förväntningarna Liftarens guide till Galaxenfilmen var charmig men den tappade Adams underbara ironiska underton, ändå måste jag säga att Marvin, den manodeprisiva roboten stal mitt hjärta även här.

Varför filmatiseras aldrig min morbror trollkarlen? När jag hörde att det skulle bli Narniafilm på nytt hoppades jag att de skulle börja från början. Okay, storyn kanske inte är bas för en Hollywoodfilm. Det är kanske allt för mycket filosofi och komplicerade tankeexperiment som massor av parallella världar, ingen romans och inget slagsmål. Men det är ju den näst bästa boken.
Jag hade hoppats på en "hästen och hans pojke" film. Det skulle bli den bästa filmen någonsin, helt klart. Tyvärr lär det nog inte hända. Iofs finns det lite slagsmål i den så kanske.. kanske...

Häxan och Lejonet var den första boken som skrevs. Så i vilket fall är det logiskt att börja med den, kanske. Pratande bävrar är coola. Ungefär som talande igelkottar skulle kunna vara coola., eller ett vandrande mjölkpaket. De är inte Jackie-Chan-coola. I ny produktionen av Häxan och Lejonet är allt supercoolt och jättespexigt. Jag tror inte jag tycker om det. Sagan om Ringen ska vara episk. Narnia ska vara kul. What's the deal med allt bling bling och vapenskrammel? I BBC serien är slagsmålet över på max 10 minuter.

Snart kommer Caspian, prins av Narnia. Här får producenterna verkligen klämma i med vapenskrammlet. CPN är ju faktiskt en Episk berättelse. (Not till alla Svensk _ lärare, Episk som i betydelsen känslan av stämningen i ett epos) Men det känns som om det kommer att bli i överkant.

Vart försvann förresten all skön Karl-Bertil-Jonsson-gömd krypto-teologi. Det mest kryptoteologiska med CPN verkar vara att Aslan fortfarande finns med och känns som en entitet eller i alla fall som mer än bara ett vanligt lejon och att Switchfoot gjort musik.

Tur för gamla surkart som jag att det finns BBC produktioner.
Det måste firas med en liten sång:

Vi tog färjan till Travemünde
Vår resa började så
Fyra vanliga svenska turister
I en gammal sliten Renault
Vi skulle till olika ställen
Och vi kände knappt varann

Men för att spara bensin och pengar
Kunde sällskapet nog gå an
Vi vände och vred på vår karta
För att hitta en praktiskt väg
Till Nice via Hamburg och Brüssel
Och helst över Geneve
Vi var alla ganska beresta
Och kom med en mängd förslag
På nya och spännande platser
Där man gott kunde stanna en dag

Jag vill leva i Europa
Jag vill älska och sjunga här
Jag vill skratta och gråta och dansa
Jag är yr och förlorad och kär
När jag tänker på hela Europa
Och på oss som hör hemma här

Långt ute på Tysklands hedar
Blev vi hejdade av en transport
En konvoj av Nato-raketer
På väg mot okänd ort
Det var döden vi såg där den sakta
Gled fram i en stålgrå parad
Varje stridsspets har ett nummer
Som står för en särskild stad
"Jag känner en kille i Grekland"
Sa Lena "Han står i en bar
Aten heter staden han bor i
Undrar vilket nummer den har"
I provence är bergen röda
Och citronträdsblomman vit
Nummer C 87 har den robot
Som väntar på att sändas dit

Jag vill leva i Europa
Jag vill älska och sjunga här
Jag vill skratta och gråta och dansa
Jag är yr och förlorad och kär
När jag tänker på hela Europa
Och på oss som hör hemma här

Jag såg in i backspegelns dimma
Min blick var ganska betryckt
Den sa: "Det finns flera millioner
Som lever i ständig flykt
Inte bara från sina länder
Utan från en hel kontinent
Skulle du kunna leva som dem
Utan rötter, på vandring jämt?"
Jag sa "Men de kan vända tillbaka
Komma hem igen en dag
I en framtid när allt är förändrat
Deras bit av jorden finns kvar
Men med den kontinent där vi lever
Repeteras en tragedi
Där författarna kallas strateger
Och de som dör i slutet är vi"

Jag vill leva i Europa
Jag vill älska och sjunga här
Jag vill skratta och gråta och dansa
Jag är yr och förlorad och kär
När jag tänker på hela Europa
Och på oss som hör hemma här