En lång sömnig morgon efter en sex timmar kort natt. Två timmar med nybryggt kaffe Flogging Molly, gitarr, vattenfärger, gröt och en lite deppig prettokänsla som resulterade i ännu mera vattenfärger.
Idag är en kort dag och det känns som fredag. Dessutom saknar jag alla som inte är här. Jag saknar mina Uppsalavänner, saknar min mormor och kaffet luktar som hennes lägenhet. Jag saknar Przemek, Franzi, Paulo, Annika, Taizé.
Between a man and a woman rör mig till tårar och jag undrar vart min rosin dubh är. Kaffet gör mig rastlös och jag undrar när jag ska få känna mig fri och ledig igen. Sådär som det känns att sitta på ett tåg kl. 4 eller 5 på morgonen med sandkorn i ögonen. Den där nervösa känslan av att inte veta vart man är på väg. Känslan av att allt kan hända.
Snart måste dagen börja. Sundsvall är livet, allt annat minnen. Idag tar vi nu och i morgon ska vi förändra världen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar