måndag 29 september 2008

Vem ska trösta postmodernisten?

Ett ganska nördigt inlägg

Snälla, snälla, skriv mig inte på näsan. Jag vill gärna veta vad du har att säga och om du håller tyst en stund så lovar jag att jag ska fråga. Du får gärna komma med synpunkter men mästra inte. Visst du är äldre. Du har skrivit en bok, fine. Men snälla, anta inte att jag tar för givet att du har hela sanningen.

Preskriptiva språkfascister är hemska, allvetande modernister är fruktansvärda. Det kan hända att vi är lite depraverade. Men vi är i alla fall ödmjuka.

Det är konstigt hur ett ämne som grammatik kan göra en upprörd. Jag får försvara mig med att jag är nörd. Jag blev arg på våra föreläsningar och jag blir ännu argare på vår handbok i svenska. Livet som student är hårt antar jag. Kanske skulle jag bli en superdissident språkforskare i stället. Jag kunde komma ut med nya, deskriptiva grammatikor varannan vecka. Kanske ska jag bara gå en anger management-kurs eller gräva ner mig.

Det är svårt att vara ung och ännu svårare att inte skriva när man borde läsa grammatik.

Adé mina vänner

Inga kommentarer: