måndag 28 april 2008

Apati

"Motsatsen till kärlek är inte hat. Motsatsen till kärlek är apati"

Vart är alla människor,

Har jag några vänner?

lördag 26 april 2008

Back on track??

Studentvägen-Hågadalen-Flogsta-Studentvägen.
Jag såg "an eternal sunshine on a spotless mind" igår. *#*&% skitfilm. Den slutar inte lyckligt på ett glättigt sätt så den går inte att vifta bort som en Hollywoodklysha. Den slutar inte olyckligt så man kan inte identifiera sig med karaktärerna utan den slutar hoppfullt men ovist, varför gör dem såhär mot mig. Jag blev deprimerad. Sen hade jag tänkt gå ut och springa men jag hade ätit för mycket och då gick mitt känsloliv i baklås. Sånt händer kanske. Vad vet jag. Men i morse blev det fyrtio minuter i duggregn, till Die Ärtzte. Det gjorde allting bättre.
Konstruktivt, eh?

Trött som en sju Gnuer

Proletären, folkmusik och Amnesty

Jag var på aktion idag. Inte en sån där en trött utropare försöker pressa priser åt fel hål utan en riktig, ung, rebellisk, action. Men handfängslen och svarta luvor, ljud och pengainsamling och folk i mängder. Vi lobbade mot dödstraffet, som är ett gissel och det kändes att den här gången, den här gången är det lite mer på riktigt. Vi fick många positiva reaktioner. Inte minst från en massa Ansgarianer (mitt hjärta blev lite varmare) och ett par svensexande pingstvänner.

Många som gick förbi ville inte bidra och det kan jag förstå. Det är klart man inte kan ge alla människor som står och samlar in pengar en tjuga. Det skulle ju ruinera Ingvar Kamprad men lustigt nog kändes ett rakt nej mycket trevligare än folk som låtsas att de inte ser en. Jag ska ta lärdom och säga raka nej till fler aktivister.

Nu ska jag äta mat hos en kompis och sen (hoppas jag i alla fall) blir det mer Long distance runner (se nedan). Den här gången med Promoe i öronen.

Long distans runner


Gårdagens bästa vän undantaget Paulo, men chattande smäller inte lika högt som en varm kopp te
Igår sprang jag nästan till Eriksberg och därifrån nästan till Flogsta och sen tillbaka till triangeln, förutom att jag blev överfallen (de knuffades) av ett par fyllon som hemsökte Ansgar igår var det rätt nice. Jag kände mig som Promoe låten:

Like an athlete, a long distance runner
On a track meet spring, fall, winter, summer

They attack me, but it gon' make stronger
Get at me dawg when your patience's longer
An athlete, a long distance runner
On a track meet spring, fall, winter, summer
They attack me, but it gon' make stronger
Get at me dawg...




fredag 25 april 2008

En ensam kväll

Satt jag och såg på när verkligheten självdog,
det var aldrig meningen att den skulle hålla,
och något i mig log,
för att något annat skulle gråta, slå an en ångerns ton
det onda i mig hålla låda och stampa på min fot
och alla dagar hädanefter
leva utan mål,
och alla tider sedanefter
utbringa en skål

onsdag 23 april 2008

Jag önskar

Att allt blev bra,
att den fria viljan inte fanns,
att jag kunde hitta kärlek, glädje och gemenskap,
tolerans
en mer flerspårig värld med mer djup och att folk vågade hantera saker
dagar som var mina och mindre saker att hantera
att Gud inte kändes långt borta ibland
Ryggrad
En kopp te,

För Kosher för mitt eget bästa

Jag röker inte, jag dricker inte för mycket alkohol men dricker lite ibland... för smakens skull. Jag rör på mig men gillar inte sport. Jag sköter mina studier och började plugga vidare ett år efter gymnasiet. Jag har aldrig varit i slagsmål och har inga betalningsanmärkningar hos kronofogden. Mina enda laster är mozarella ost och te. Jag är för kosher för mitt eget bästa. Ibland känner jag att jag borde vara lite självdestruktiv, på något sunt sätt, för annars kommer det att slå bakut, jag kanske skulle börja boxas.

Mitt farligaste drag är min religion. Ja jag tror att det bara finns en väg till Gud och att den är Jesus. Nej jag känner mig inte som en del av samhället och Ja, jag tror att samhället är en ondskefull avfallskontainer. Speciellt element av det som veckorevyn och nationalism. Nej jag tror inte på kommunism, teokrati, kapitalism, liberalism eller någon politisk ideologi över huvud taget. Jag tror att buddism är gibberish och jag tror att man skulle må bättre av att slutförvara allt Freud skrev tillsammans med avfallet från barsebäck. Sådan är jag, jag är dissident men det syns inte. Jesus, Fransiskus, Bonhoeffer och Martin Luther King är mina hjältar och jag tror att när något är fel bör man försöka göra något åt det. För om någon gör något är det aldrig omöjligt att nå resultat. Jag tror att våld alltid bara föder mer våld. Jag tror att samhällen spelar ut sin roll om de inte hjälper sina medborgare och jag tror att makt korrumperar människor och jag tro, jag tror, jag tror att Jesus är uppstånden och därför är inget som tjänar till att göra något bättre förgäves.

Tiderna förändras
http://www.xn--pstan-mra.nu/bloggen/inlagg/188

måndag 21 april 2008

Have you ever been to american wedding


Idag mår jag bra. Jag ska gå till skolan och bli vis men först ska jag äta gröt och läsa om Naguib Mahfouz.

söndag 20 april 2008

En dålig dag

Börjar med att man förklarar krig mot verkligheten,

Jonathan Safran Foers böcker är underbara

Regina Spektor förblir ett geni

Jag vill resa långt, långt bort

The enemy of God is within you och en dissident person

Det är alltid intressant att se vad icketroende säger om oss kristna. Speciellt när de kritiserar oss för saker där vi verkligen borde ha gett dem en bättre bild. De senaste dagarnas Gogol Bordello lyssnande och ett par intressanta samtal har fått mig att tänka på en punkt där jag inte håller med många av mina syskon i tron.

"It is easier to see
Evil as entity
Not as condition inside you and me"

Zina Marina av Gogol Bordello

Och visst är det. Det är enkelt att se ondskan i världen och det är alltid skönt att ha en syndabock till hands men finns det egentligen vettiga belägg för att tro på en elak gubbe med horn som styr ett rike av eld och outsägliga plågor? Jag skulle säga att det är mycket vettigare att tro på en värld som präglas av människors uppror mot Gud.

Varför?
1. Därför att det är en fullt möjlig tolkning. Gränserna är ofta flytande. Prova en gång att i tanken byta varje ställe där satan nämns mot upproret mot Gud.
Till exempel Lukas 4 där Jesus prövas i öknen i 40 dagar. Är det inte fullt möjligt att tänka sig att den av Guds personer som blev människa genomgick den frestelse som alla människor genomgår, frestelsen att sätta sig upp mot Guds goda vilja och sätta oss själva på första platts. Om sonen skulle bli människa är det då inte fullständigt nödvändigt att han skulle utsättas för precis den frestelse som vi utstår och segra där vi är otillräckliga? Är det då inte nödvändigt att sonen utsätts för prövningen i lockelsen att sätta sig upp mot faderns vilja?

2. Därför att motsatsen är så destruktiv. Ser man ondskan som entitet och inte som ett personligt problem hamnar man så lätt i den positionen att man lägger för mycket fokus på att bekämpa denna fiende eller att den blir en lämplig ursäkt. Om det skulle finnas en andevärld vad rör den då oss? Och vad vore det i så fall för idé att bekämpa en fiende som är fullständigt besegrad. Om satan någonsin funnits är hans golvad och annekterad i och med korset. I stället finns faran där att i situationer där man i stället skulle behöva be Gud om styrka, vägledning eller där man rent ut av inte orkar som människa tänker något i stil med: Jag orkar inte göra det jag borde idag. Det är garanterat för att Satan ansätter mig.
Förutom att tanken i sig är skrämmande att Gud som kärleksfull fader skulle låta sin egen fiende bekämpa oss när denne fiende redan är besegrad förnekar man sitt eget behov av att inte ta på sig hur mycket som hellst (till och med Gud vilade på den sjunde dagen) och lägger fokus någon helt annanstans än där det borde vara.

Som kristen ska vårat fokus i första rummet hamna hos Kristus. I alla lägen, det är inte alltid vi klarar det. Men detta beror inte på att Gud tillåter "den fallna ärkeängeln lucifer" (en arkan idé som i sig är helt utan belägg) fresta oss utan beror helt enkelt på att vi är människor och ofullständiga i oss själva i vår natur.

Det mest skrämmande exemplet på detta som jag stött på är den scen i dokumentären Jesuscamp där en kvinna exorcerar en microfon.

Ta inte min kritik för hårt, jag är en dissident person och så fort det finns en rådande ordning vill jag oftast motarbeta den. Men jag tror och anser mig ha belägg för att tro att ondskan inte kommer från en ond makt som är farlig och aktivt motarbetar oss utan helt enkelt ur den enkla sanningen att vi som Guds skapelse väljer att inte göra hans vilja utan gå vår egen väg, att sätta oss på den plats som egentligen inte är vår att ta men som Gud i sin godhet har gett oss frihet att välja. När vi, som inte har alla svar gör det, blir det ganska ofta väldigt fel.

But never forget, the kingdom of God is in there too

lördag 19 april 2008

Bountiful Breakfast


(Dietmarstarkt kaffé 2msk kaffe per kopp)
Där har ni receptet på en bra start på dagen. Varför snåla när varje dag kan bli en fest.
(Det är alltså inte saltet på bilden som är Gogol Bordello, det är den gröna fläcken)

Nytt projekt; Hemsida.

Överväger just om jag ska överväga att registrera mig hos ett företag som ger en en gig utrymme för 12 kr i månaden. Är det bra måntro?

Det skulle vara kul att kunna promota bilder så som jag vill. Ha något att skriva på visitkort och så vidare. Bli seriös MAO. Då skulle man kunna blogga på den sidan. Det vore spex. Jag provade idag med mitt gamla freewebskonto men det gick i baklås som vanligt när jag ville ladda upp bilder. Det känns dessutom mer seriöst om man skulle betala för det men det är väl bara det gamla. Kostar gummistövlarna 400 då måste de ju vara bra. Kval der wahl, wie man sagt.

Hold your thumbs good folks,

torsdag 17 april 2008

När Folk Börjar Flytta Till Mars

Ska jag flytta med för att komma så långt man kan från Dalsland.

Have you ever been to American wedding?
Where is the vodka, where's marinated herring?
Where is the supply that gonna last three days?
Where is the band that like Fanfare.
Gonna keep it goin' 24 hours

Ta-tar-ranta-ta-ta
Super taran-ta taran-ta ran-ta ta

Instead it's one in the mornin'
and DJ is patchin' up the cords
Everybody's full of cake
Staring at the floor
Proper couples start to wonder
That it's time to do
People gotta get up early
Yep, they gotta go
People gotta get up early
And she'd gotta boyfriend
And this whole fucking thing
Is just a one huge disappointment

Ta-tar-ran-ta

Nothing gets these people going
not even Gypsy Kings
nobody talks about my Supertheory
of Supereverythings!
SO be you Donald Trump
Or be an anarchist
Make sure that your wedding
Doesn't end up like this

I understand the cultures
Of a different kind
But here word celebration
Just doesn't come to mind

Dedikerat till föreningen för religiös kakafoni

onsdag 16 april 2008

06.49

Däruppe tar aldrig slut,
den oändliga blå. Mina steg mot asfalten i takt med trummorna i mina öron,
det röda morgonljuset gör kylan gul
mina steg i takt med mitt bultande hjärta
skulle inte min mössa vara i vägen skulle graderna också lämna mig.
Kanske kan du fortfarande rädda mig.
Till ett vanligt liv. Från min lust att vandra,
över de där fälten och in i det stora blå.
Min hals protesterar och mina ben bultar i takt med min själ.

tisdag 15 april 2008

Naiv och Stolt, ett försvarstal eller naivitetens manifest

Idag präglades av nederlag i diskussioner och ännu mer förvirring ett upplyftande mail och humörsvägningar. Tillvarons meningslöshet slår mig ibland som ett oväntat nackskott i kontrast till hur Kristus står där med sin fullständiga meningsfullhet och min stärvan känns så meningslös. Kanske vore det bäst att sluta sträva och bara ta livet för den gåva det borde vara men även det är förståss en naiv inställning.

Min naivitet har redan nu gett mig en svårsmält baksmälla. Det började med en oskyldig diskussion om hemhjälp. En diskussion som jag ägde komplett och premiumvann med vinnande argument.. nej... jag torskade i god oreflekterad diskussion. Efter ett tag insåg jag att jag argumenterade för kommunism och nästan samtidigt påpekade Emil, som redan florerat i Holga inlägget; "Är herr Wiksten kommunist" varpå jag buttert svarade "det har jag inte sagt". Egentligen ville jag skrika nej. Jag tror inte på kommunismen men jag vägrar blankt att tro på ett system som bygger på och allt för ofta på olika sätt belönar och upplyfter girigheten, ett av mänsklighetens absolut fulaste ansikten. Kanske ligger det något i Tolstojs teorier om hur samhällens utveckling följs av en mental mänsklig utveckling och kanske är det en generation förunnat att få njuta av ett samhälle utan lagar, byråkrati och ondska men i så fall har nog de sju sigillen brutits först och vi kommer för alltid att parta till tonerna av Jiddish i Faderns Paradis.

Jag tror att ett samhälle som inte strävar att hjälpa sina svagaste individer, utan i stället hjälper de starka att vinna mer makt, motverkar sitt eget syfte i egenskap av samhälle och är dömt att gå under, ju förr dess bättre.

Vad jag vet säkert är att jag har halsen full av folk som försöker skriva min naivitet i ansiktet på mig. Jag är Naiv, AMEN, för helvete. Men min naivitet är något jag är stolt över, jag vill tro på Gud, jag vill tro på hans stackars skapelser och jag tänker banne mig tro på förändring. Change things or die trying! Att sträva efter att hjälpa andra människor är att ta ett steg i rätt riktning vad som än visar sig vara sant.

Ibn Hazm (Andalusiskt mångsysslargeni under 1000talet) skrev:
"Anyone who uses his energy for the vanities of the world is like someone who changes gemstones for gravel. " och "Do not use your energy except for a cause more noble than yourself. Such a cause cannot be found except in God the almighty himself"

Jag fick sista ordet och jag fick namedroppa,
Up yours!

Check

måndag 14 april 2008

Amal Dunqul

Ibland hittar man ljusglimtar i mörkret. Amal Dunqul var en Egyptisk poet som aldrig fick någon större utbildning trots det blev han erkänd redan när han gav ut sin första diktsamling. Ändå levde han bland fattiga och prostituerade, sov på gatan och hade de utstötta som vänner.

Han sitter i Hörnet
och skriver, när den nakna kvinnan
rör sig bland nattklubbens gäster,
för att bjuda ut sin skönhet.
Hon frågar honom hur det går i kriget,
och han svarar:
"Du behöver inte känna ängslan för din
kropps skatter.
Vårt lands fiende
är precis som vi:
Omskär män och älskar utlänningar,
importerar som vi, avskyr fläsk
och betalar för vapen och prostituerade."
Hon gråter.

(källa Tryggve Kronholm, Spegelbilder)

Upp till kamp emot torkan

En trave böcker som måste läsas... nej.. pluggas in, kan bara uppvägas av en stor kopp te. En kopp så stor att den aldrig verkar ta slut. En kopp som flödar av mjölk och honung, dignande av teblad på lösvikt. Den kombinerade kraften av en sån te-kopp och en bra skiva är som kryptonit även mot de största volymer av studielitteratur. För två minuter sedan hade jag en sån kopp...

Pluggandets största besvikelse är när man precis avslutat det där riktigt svåra kapitlet och ska ta sig en förnöjd sipp och upptäcker att teet är slut. Med en suck av resignation får man sedan tröstlöst vandra mot köket och vattenkokandets mödor för att ett par plågsamma minuter senare hugga in på böckerna med nya krafter.

Mot köket vänner!

Holga

Efter ännu en alldeles för lång mörkrums-session (som dock gav mig premium-rekreation) upptäckte jag att fotoföreningens Holga fungerar. En Holgakamera är en plastkamera med en plastlins. En underbar konstruktion som bryter alla regler för hur man bygger en bra kamera och blivit en subkultur av oskarpa suggestiva bilder med galna färger och en plastig fläkt av sovjet.

Min labbpartner, Emil, skakade på huvudet åt min fascination för detta tekniska missfoster men det är inte kameran som gör bilden, eller hur? Emil vill å andra sidan framkalla bilder i två och en halv minut! Vem orkar det? Så jag väljer att inte lyssna på honom.

Nu är i alla fall Holgan laddad med direktimporterad chinesisk luckyfilm och världen är stor. Men först ska jag lobba till mig ett sommarboende och plugga in fyra tusen verbformer, jag kommer att bli trött som en gnu.

Start wearing purple!
Jonathan

Ska

Ni får ursäkta gårdagens fruktansvärt deppiga inlägg, jag åtgärdade min akut-deprition med en må-bra-cocktail.

1. Ska musik
2. Mörk Choklad
3. Te

Sen gick jag på en Taizébön (hela bönegruppen uteblev) men jag träffade Ansgarier där så det var okay.

Nu är det skola om sjutton minuter.
Adé

söndag 13 april 2008

Wie krijgt de laatste cake?

När ska allt bli bra?

Vi har förtjänat varenda bit av det vi har. Vi föddes fattiga och strävade efter rikedom. Vi såg från början att det var meningslöst, vi ville egentligen inte ha det vi strävade efter. Ändå segrade vi över tillvaron men förlorade det som från början gjort den värd att uthärda.

Vad blir kvar?
Mindre än vi började med.
Idag får jag den sista kakan,

torsdag 10 april 2008

Världsbild

Min världsbild gick sönder och nu måste jag bygga upp den från grunden.
"But now for something completely different"

"Morotscurry" eller "En matig gryta på ingenting"

Koka ris
Riv Morötter, ingefära och vitlök.
Värm curry i olja i en stekpanna.
Skär en rödlök i skivor och blanda med de rivna morötterna, ingefäran och vitlöken.
Häll allt i stekpannan och blanda väl.
Krydda med Svartpeppar, salt och mer curry.
Häll på mer vatten när riset nästan är klart och låt nästan allt vatten koka bort.
Här kan heretikern vända ner ett ägg i stekpannan.
Vänd ner riset i stekpannan och blanda väl.

Serveras varmt med vatten och någon tomatbaserad såss.

-mmh, curry.

måndag 7 april 2008

Earthtime 2237hours

Ibn Hazm måste ha varit ett av de största genier som levt. Han skrev böcker i alla ämnen, var en stor poet och utmanade sin samtid. I 1000 talets Cordoba skrev han 400 böcker om alla vetenskaper och argumenterade för slavars mänskliga rättigheter, arbetarnas betydelse och att kvinnor hade rätt att styra. I natt ska jag börja läsa hans verk om moral och etik, i grund och botten en manual till livet, bara en sån sak är värd en eloge.

En sån förebild känns kul att få se tillbaka till efter helgens inspirerande Amnesty briefing. Jag åkte till Stockholm på en intesivutbildning med min gode vän Olof (http://jahuel.blogg.se/) Det var en inspirerande helg som kändes misstänkt likt en polisbriefing. Alla fick varsin svart mapp märkt "sommarkampanjen" och sen presenterades tonvis av information, material som vi sedan fick bearbeta fram till vår egen handlingsplan för hur vi ska jobba i Uppsala i sommar.

Nu väntar Ibn Hazm och en natt fylld av Fiona Apples softa ångest-singer-song och ett förlösande Flogging Molly inferno.

God natt allihopa, nu börjar min kväll

fredag 4 april 2008

En dag att minnas



http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=757448

torsdag 3 april 2008

Up and running

Samson:

Sen min dator haverade i fredags har jag blivit smärtsamt medveten om hur beroende jag är av att min maskin fungerar som den ska. Bara all den fritid jag haft de senaste dagarna. Nu är jag i alla fall tillbaka där jag startade. Jag ritade den här bilden häromdagen. Lite inspirerad av Regina Spektors låt Samson som fick mig att tänka till. Jag började rita den efter skolan och kl. 8 märkte jag att jag var klar och att klockan var 8 på kvällen. En del skulle säkert tycka att den här bilden är heretisk men för mig symboliserar den en hel del. När jag gjorde den föll sig det mesta ganska klart men det finns ganska mycket gömd symbolik i den. Den som har den bästa teorin om vad som gömmer sig där får den :)

Allt gott,
Jonathan

tisdag 1 april 2008

Back on track

"A bit like The Clash and The Pogues having a fight... in Eastern Europe" Phill Jupitus om Gogol Bordello. Något som låter så kan inte vara dåligt.

Min dator fungerar igen. Jag blev av med all min musik men upptäckte last fm. Konceptet för denna sajt är helt fantastiskt även om jag skulle vilja kombinera det med den vanliga radions skitsnack. Vart finns det en webradiokanal för det?

Just nu lyssnar jag på Balkan Beatbox, och igår fick jag upp ögonen för lite nya songwriters. Springtime for music and radio simply.

Nu ska jag snart äta min gröt och sen ska jag till skolan och i kväll ska vi dokumentera samtiden med fotoföreningen.