Trött som en sju Gnuer

Proletären, folkmusik och Amnesty

Jag var på aktion idag. Inte en sån där en trött utropare försöker pressa priser åt fel hål utan en riktig, ung, rebellisk, action. Men handfängslen och svarta luvor, ljud och pengainsamling och folk i mängder. Vi lobbade mot dödstraffet, som är ett gissel och det kändes att den här gången, den här gången är det lite mer på riktigt. Vi fick många positiva reaktioner. Inte minst från en massa Ansgarianer (mitt hjärta blev lite varmare) och ett par svensexande pingstvänner.

Många som gick förbi ville inte bidra och det kan jag förstå. Det är klart man inte kan ge alla människor som står och samlar in pengar en tjuga. Det skulle ju ruinera Ingvar Kamprad men lustigt nog kändes ett rakt nej mycket trevligare än folk som låtsas att de inte ser en. Jag ska ta lärdom och säga raka nej till fler aktivister.

Nu ska jag äta mat hos en kompis och sen (hoppas jag i alla fall) blir det mer Long distance runner (se nedan). Den här gången med Promoe i öronen.