Satt jag och såg på när verkligheten självdog,
det var aldrig meningen att den skulle hålla,
och något i mig log,
för att något annat skulle gråta, slå an en ångerns ton
det onda i mig hålla låda och stampa på min fot
och alla dagar hädanefter
leva utan mål,
och alla tider sedanefter
utbringa en skål
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar