Naiv och Stolt, ett försvarstal eller naivitetens manifest

Idag präglades av nederlag i diskussioner och ännu mer förvirring ett upplyftande mail och humörsvägningar. Tillvarons meningslöshet slår mig ibland som ett oväntat nackskott i kontrast till hur Kristus står där med sin fullständiga meningsfullhet och min stärvan känns så meningslös. Kanske vore det bäst att sluta sträva och bara ta livet för den gåva det borde vara men även det är förståss en naiv inställning.

Min naivitet har redan nu gett mig en svårsmält baksmälla. Det började med en oskyldig diskussion om hemhjälp. En diskussion som jag ägde komplett och premiumvann med vinnande argument.. nej... jag torskade i god oreflekterad diskussion. Efter ett tag insåg jag att jag argumenterade för kommunism och nästan samtidigt påpekade Emil, som redan florerat i Holga inlägget; "Är herr Wiksten kommunist" varpå jag buttert svarade "det har jag inte sagt". Egentligen ville jag skrika nej. Jag tror inte på kommunismen men jag vägrar blankt att tro på ett system som bygger på och allt för ofta på olika sätt belönar och upplyfter girigheten, ett av mänsklighetens absolut fulaste ansikten. Kanske ligger det något i Tolstojs teorier om hur samhällens utveckling följs av en mental mänsklig utveckling och kanske är det en generation förunnat att få njuta av ett samhälle utan lagar, byråkrati och ondska men i så fall har nog de sju sigillen brutits först och vi kommer för alltid att parta till tonerna av Jiddish i Faderns Paradis.

Jag tror att ett samhälle som inte strävar att hjälpa sina svagaste individer, utan i stället hjälper de starka att vinna mer makt, motverkar sitt eget syfte i egenskap av samhälle och är dömt att gå under, ju förr dess bättre.

Vad jag vet säkert är att jag har halsen full av folk som försöker skriva min naivitet i ansiktet på mig. Jag är Naiv, AMEN, för helvete. Men min naivitet är något jag är stolt över, jag vill tro på Gud, jag vill tro på hans stackars skapelser och jag tänker banne mig tro på förändring. Change things or die trying! Att sträva efter att hjälpa andra människor är att ta ett steg i rätt riktning vad som än visar sig vara sant.

Ibn Hazm (Andalusiskt mångsysslargeni under 1000talet) skrev:
"Anyone who uses his energy for the vanities of the world is like someone who changes gemstones for gravel. " och "Do not use your energy except for a cause more noble than yourself. Such a cause cannot be found except in God the almighty himself"

Jag fick sista ordet och jag fick namedroppa,
Up yours!

Check